Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Att skrämmas till tystnad är en sak, men det vi ser i Sverige är snarare stockholmssyndromet. Hur långt upp i karriären ska man vara idag för att gynnas? Om 20 år? Politiskt korrekta mellanchefer, kommer de komma undan problemen? Det liknar ett pyramidspel där alla beskyller någon ett steg upp, trots att basen bär spetsen. Jag vänder mig mot att debatten även i denna tråd börjat vandra in på abstrakta untouchables som förklaring till allt som är fel.

Möjligen är jag lite trött.. vad syftar "abstrakta untouchables" på?

Massmedia, marknaden, f.d politiker m.fl. i maskopi. Det är klart att det finns en komplexitet, vilket vi också diskuterat. Men det finns också en bekvämlighet i att peka mot yttre "opåverkbara" krafter när en viktig del av sanningen är att många trivs av lydnad till den grad att de gör mer än "plikten" kräver. Denna uppoffring har varit essentiell för processen.

Jag förstår fortfarande inte vad du menar. Och speciellt inte ”abstrakta untouchables som förklaring till allt som är fel”. Hur menar du att människor ska förhålla sig till ”Om du inte ställer upp på vår värdegrund bör du skaffa ett annat arbete”?

Vems värdegrund är det då? Vem har initierat den? Hur gynnar det personen som satte samman den?

Något förenklat och grovt sammanfattat i all hast: Varje offentlig organisation har (mer eller mindre) sin värdegrund och olika policyer som tas fram av ledningsgrupper, HR-folk, kommunikatörer och så vidare. Vad som är väsentligt för stunden bestäms av vad som är politiskt korrekt för stunden. Allas lika värde har varit viktigt rätt länge nu. Olika policyer för ”klimatet” har blivit vanligt på senare tid. Det är i allt väsentligt floskler och klyschor som bedyrar hur bra man är.

Personen som sätter samman dessa dokument gynnas av att få vara en del av den innersta kretsen i ledningen.

Många bland de du nämner sitter inte på jättelöner. Frågan är ju när nackdelarna i vardagen blir större än fördelarna på jobbet. Vem man är trogen då.

Det här handlar om sjuka organisationskulturer som får människor att må dåligt. Jag tror att många väljer att söka sig någon annanstans eller sjukskriva sig. Men det står hela tiden nya människor beredda att ta över. Många nya förstår inte vad som väntar dem.

Det är lågt i tak på många arbetsplatser. Högeråsikter anses inte rumsrena. Även om mer än varannan svensk hyser dem. Det är anpassade åsikter som gäller. Storföretagen, media och akademi bestämmer vad som rätt att tycka.

En liberal doktrin om att människors öde på ett extremt sätt helt beror av deras val har ju som följd att den kognitiva dissonansen blir desto större för dem som omfattar den. Man måste helt enkelt se mångkultur som något positivt när man ju medvetet "valt" den. Även om de förgör sig själva på kuppen.

En intressant aspekt av detta är att kritiken mot mångkulturen främst kommit ur lägre samhällsskikt, som fråm början har mindre val och en mindre extrem syn på att val i livet bestämmer utfall. Att ha fel är så att säga mer normalt och betydelselöst när "människan spår och Gud rår" i någon (oftast sekulär) form är den sansade synen på livet.

Jag tror att detta är skälet till att sd framförallt attraherat lägre samhällsskikt. De högre samhällsskiktens fångenskap i sina doktriner om att livsval avgör utfall har gett dem en massiv kognitiv dissonans de bara kan lösa genom att fortsätta vara positiva till mångkulturen, även när vetskapen om dess manifestationer idag inte skulle ha lett till ett rationellt baserat val då. Det går ju alltid att köpa sig bort från de värsta yttringarna.


Han har rätt. Med den inställningen blir han en resurs. För andra. Blott en resurs. Oavsett om han bara bor där han fötts kommer andra som råkat födas någon annanstans att växa och utvecklas på hans bekostnad. . Men vad hände med att se människan som mål?

Ja, men det är också så att de från lägre samhällsskikt varit närmare de vardagliga problemen som invandringen skapat. Invandringen är i sin tur bara en konsekvens av en dysfunktionell (oavsett orsak) samhällsledning med bristande verklighetsförankring. Det är denna bristande verklighetsförankring som skapar problemen. Nu ser vi samma mekanismer när det gäller ”klimatkrisen” och ”den gröna omställningen”.

Nej, det är aldrig rätt att räkna huvuden på det sättet – man måste titta på vad som finns i huvudena. Att betrakta flyktingar från vitt skilda kulturer med vitt skilda utbildningar och erfarenheter som jämförbara ”resurser” är fullständigt vettlöst, närmast på gränsen till patologisk verklighetsförvrängning.

Arbetsförmedlingen: Finns inga jobb för utrikesfödda analfabeter
https://www.svt.se/nyheter/gransknin...da-analfabeter

Ja, och nu ser vi detta upprepas när det gäller ”klimatkrisen” och ”den gröna omställningen”. Politiken och politiskt styrda verksamheter måste tycka att vi har en ”klimatkris” och lägger stora resurser på sådant som kan skapa stora kostnader och skada i Sverige. Ingen ansvarig tycks lära sig något.