Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Elegant formulerig.

En variation av Nietzsches: Stirrar man tillräckligt länge ner i avgrunden stirrar avgrunden till slut tillbaka.

Avgrunden stirrar rakt i ögonen på medierna nu och viker inte undan blicken.

Den arabiska kriminaliteten i Sverige, är en sak.
De judiska slakten av arabiska barn i MÖ, är en andra sak.
Den judiska media-propagandan i Sverige att göra Sverige till ett MÖ-land, är en tredje sak.

Jag kan särskilja och utvärdera dessa saker, tycker jag i min enfald.

En fjärde sak emellertid, är den som uppenbarat sig alltmer i Dagens Nyheter - alltså heliga DN - sedan Bonnier-klanen från idioten Stefan Löfvens värsta dagar insett, att nu är vi ute på farligt tunn is, nu börjar svennebanan i allmänhet förstå att det börjar gå åt helvete med Svedala på det program vi Bonniers framlagt för landet i våra medier sedan ungefär Palmes tidevarv...

Således har både på Nyhetssidor och Ledarsidor i DN ( Public Service har ju sedan decennier kapitulerat för Bonnier-media) det dagligen börjat grävas här och var riket runt om inbillade eller verkliga missförhållanden i samhället och i landet - som så långt borta som möjligt bottnar i konsekvenser av de öppna gränserna med kravlösheten, vilket DN så länge tillbaka jag kan minnas okritiskt och med udden mot högerextremister, hyllade.
Den malliga tidningen måste ju dagligen fyllas med text trots allt.

Sprängningar och skjutningar är puff och piff mot den ekonomiska gängkriminaliteten som brett ut sig i djup och bredd över Sverige i decennier.

Oj,oj oj vad media skulle ha kunnat och kan skriva om denna länge växande hydra om de visste var de har bak och fram och var de skulle börja i det inkluderande Sverige.

Att media inte skrivit eller pratar om hydran eller ens närmar sig dess fara för "samhällskontraktets" bevarande mellan hederliga skattebetalande medborgare och Staten, byggd genom generationer på den senares indoktrinerande "tillit" mellan överhet och ett lojalt inhemskt folk, ÄR det stora hotet mot Sverige. Inte skjutningar och sprängningar - de är symtom på en underliggande utifrån inkommande samhällssjukdom, inte orsaken till den.

Skulle ha kunnat? Media har skrivit och skriver extremt mycket om detta. Du vet ju det själv eftersom du läst om det i media.

Det känns som om vi gått igenom detta minst ett dussin gånger nu men faktum är att "judiska" Bonnier varit pådrivande, framför allt via Expressen och DI, för att få till ett samarbete mellan borgerliga och SD i över tio år. Nästan lika länge som denna tråd existerat.

Judiska slakten av arabiska barn? Propagandalögner. Inte ens trådhjältarna på Aftonbladet Kultur går så långt.

Nu ja, sedan några år tillbaka, ungefär 2 år. Men MSM är ännu vaga och ängsliga inför verkligheten då de inte kan gå för hårt åt motsatt håll vilket skulle ställa MSM i skyltfönstret som en "studie i nakenhet".
MSM vill inte heller genom ett resolut erkännande att "vi hade fel hela tiden" spoliera Sossars med stödpartiers chanser att vinna 2026.
Bättre då de små stegens blygsamma reträtt under tigande av sossarnas retorik att det var minsann sossarna som inledde en stramare flyktingpolitik redan 2015, på hösten

Det är bara i marginalmedia som Det goda Samhället och i viss mån Bulletin och Kvartal som Magdalena Anderssons skamlösa retorik bemötts eller bemöts - inte i Expressen, DN eller SvT/SR.
Jo Kronqvist i Expressen hade en text inne i förra veckan, att Morgon Johansson för några år sedan hade fel när han proklamerade att det är bara kriminella själva som drabbas av skjutningar och sprängningar, så här har du delvis rätt Experten

Smått intressant i Axess om mångkultur och det Amerika som inte fick finnas längre, i samband med drev emot identitetspolitik i början av 1900-talet.

En ny bok beskriver svensk-amerikaners framgångsrika bankverksamhet på 1800-talet, skriver Nils Johan Tjärnlund.

Petersson beskriver hur etniska banker från mitten av 1800-talet etablerades i en rad amerikanska städer, från östkustens New York till västkustens San Francisco.
...
Bankerna blev sociala nav. Genom att anta firmanamn som utstrålade en specifik etnicitet och genom riktad marknadsföring skapade bankerna en känsla av samhörighet och ett gemensamt intresse av att bygga en bättre framtid i det nya landet.
...
Petersson tar också upp de problem som etniska banker stod inför runt sekelskiftet 1900. Med förändringar i immigrationsmönster och en ökande misstro mot nya immigrantgrupper från Italien och Östeuropa mötte etniska banker ökad kritik och misstänksamhet. Under första världskriget skärptes motsättningarna, och många banker tvingades "amerikanisera" sina verksamheter för att överleva. Företag och organisationer som förknippades med tyska intressen var särskilt hårt drabbade och utsattes till och med för våldsamheter efter att USA hade gått in i kriget 1917.

Detta riktar t.ex. ljus emot liberalismens paradoxer, där en konfliktyta alltid uppstår mellan individernas föreningsfrihet och det system som ska upprätthålla den i en mångkultur. Indirekt belyser det också det oförenliga mellan demokrati - som alltid handlar om olika rättigheter på gruppnivå - och mänskliga rättigheter - som underkänner allt sådant.

Boken ska också ta upp hur de etniska bankerna blidkade kritiken emot identitetspolitiken genom att införa blandat ägande. Bankerna kunde då fortsätta att tjäna sitt etnopolitiska syfte men avdramatisera den aspekten utåt. Denna modell räckte dock inte när konkurrensen mellan grupperna blev för påtaglig, och man levde i USA, vars system inte kan erkänna liberalismens misslyckande utan att behöva avskaffa sig självt. I stället fick vi nyliberalismens tidvarv, där fientligheten emot människors gruppsolidaritet intensifierades.

Idag finns endast judiska etniska banker. De arbetar med en annorlunda modell där ägandet inte är blandat, men där man inte heller skyltar med det judiska och, till skillnad från de europeiska etniska bankerna från 1800-talet, lägger krutet på skrämsel, utfrysning och karaktärsmord när någon ens antyder att de skulle spela en politisk roll. Etniska banker verkar förutsätta ett monopol på identitetspolitik. De kan förstås existera i ett homogent samhälle. De kan också existera i en mångkultur, om de lyckas få till en kombination av kritik emot andras identitetspolitik och hat och hot emot alla som ifrågasätter den egna identitetspolitiken.

En större mångfald av etniska organisationer finns dock fortfarande på andra områden: invandrarföreningar som en erkänd del av mångkulturalismen, eller etnisk nepotism i andra, mindre politiskt viktiga, branscher, som det mer sällan talas om. Detta är kontroversiellt att kritisera ibland och ibland inte, beroende på vad som är nyttigt för regimen för stunden, hur kritiken ser ut, och huruvida det kan leda svenskar till ett mer illiberalt förhållande till den egna identiteten, dess förutsättningar och dess legitimitet.

Nog för att banker har ett orimligt stort politiskt inflytande, men penningtvättlagen, skattesubventionerade ISK-produkter och att staten gav upp en oberoende betalningsförmedling (Postgirot) för att inte konkurrera, ser jag inte riktigt kopplingen av till judisk identitetspolitik. Pär Öberg drabbades förvisso av ostracism när Swedbank spärrade hans konto efter USA:s terrorklassning av NMR, men även det är svårt att direkt koppla till judiska intressen.

Ostracism efter administrativa beslut istället för rättssamhälle är inget specifikt judiskt, utan en billiglösning som är en logisk följd av dyra utopiska fantasiers krock med verkligheten.

Utopiska fantasier kan visserligen ofta personkopplas till enskilda judar, men du verkar avse rationella etnointressen, inte irrationella svärmerier.

Här saknas ett led i resonemanget.

Jag har mer än delvis rätt. Jag har fullkomligt rätt. Två år sedan var februari 2023. I och efter valrörelsen 2022 klagade trådkamraterna S och MP på att det var för mycket prat om kriminalitet och våld. Dessutom såg jag ett YouTube-klipp med Leif GW Persson från innan valet 2018. I det klippet pratade GW om hur han tyckte att det var för mycket fokus på kriminalitet i politiken och i media.

Det är för övrigt bara att gå tillbaka i den är tråden och titta.

Det här greppet (att kräva att varje aspekt av en etnisk agendas byggstenar ska ligga i öppen dager innan det går att ta ställning till den) är rimligen överspelad när Netanyahu (och Trump) från Vita Huset lägger fram planerna för Israels fortsatta territoriella expansion i Mellanöstern.

Den "utopiska fantasin" att i decennier konsekvent utöva makt över Väst, tycks konkret manifesterad på den allra högsta nivån. Jag ser inte vilka bevis som ytterligare kan krävas.

Vilka etniska intressen tillåts i Väst? Går det att tänka sig något mänskligt sammanhang UTAN någon form av etnisk makt? Ta t ex den friaste av alla konkurrensutsatta marknader, den kriminella; är den därför också fri från etnisk kontroll? Tvärtom är etnicitet en betydande konkurrensfördel för individen där.

Vad har du för belägg för att banksektorn skulle vara ett identitetspolitisk vakuum? Att det inte finns kinesiska banker, i meningen banker som inte är neutrala i förhållande till "kinesiskt liv".

Tillåts det däremot etniskt svenska eller engelska eller WASP-banker? Vilket enda, solitärt etniskt intresse återstår abduktivt i Väst? Vilket intresse kommer att trumfa alla andra, när det kommer till kritan (även om varje beslut inte motiveras av det)?

Det här existerar inte. Det är möjligt att de där judarna i Brooklyn som kröp upp ur gatubrunnarna för ett år sedan har någon liten etnisk bank kopplad till synagogan men det finns ingen annan som bryr sig om det. Antalet personer som "kritiserar" detta, om det nu finns, kan räknas på en hands fingrar och dessa personer kommer att vara andra judar som vill gräla över något.

Några sådana här banker diskuteras inte någonstans. På X finns kan man ju numera sitta och prata med folk och inte ens i de mest extrema nazistsnacken tas detta upp.

Vad gäller Goldman Sachs och andra större finansinstutitioner finns det gott om folk som gnäller på sådana. Juden Bernie Sanders lyckades till och med skapa en folkrörelse av detta.

Det finns inget hat eller hot inblandat och eftersom det inte finns kan du inte peka på något.


Det kan man säga, ja.


Och det gör det här också. Utveckla gärna.

Det led som saknas är isåfall att gå igenom hur de judiska bankerna agerar, för att se hur det överensstämmer med de etniska bankerna på 1800-talet. Liknande de gamla svenska och tyska diasporabankerna fungerar de judiska bankerna idag som delar av en identitetsgemenskap, med reaktioner när det sker något som angår den egna gruppen, sponsring av identitetsfrämjande initiativ och politiskt lobbyarbete. De ger t.ex. pengar till "välgörenhet" i Israel, som inte sällan går in i direkta expansionssatsningar. När ordet "filantrop" används i media är det nästan alltid en skönskrivning för sådant.

De mest markanta skillnaderna från förr är att man inte skyltar med ordet "judisk" i bankernas namn och att man har lyckats monopolisera konceptet. Men det förtar inte agerandet i övrigt, och är kongenialt med den utveckling där etniska banker började ses som någonting fult och hotfullt.

J.P. Morgan: Humanitarian philanthropic response – October 2023
Goldman Sachs: Commitment to relief efforts following attacks in Israel
Citigroup: Support for Israel
US banks, tech firms offer support for Israel victims, announce aid
Why is a Goldman Sachs-affiliated charity giving to causes that Goldman Sachs opposes? (om sponsring av både aktivism för "mångfald" på universitet och judiska organisationer som reagerar när woke-krav drabbar judarna själva)

---

Ett annat nedslag i en bokrecension: Fokus förfalskar historien när man påstår att det svenska ordet folkutbyte, med anor från 1800-talet, är en översättning av Renaud Camus' franska le grand remplacement från 2010.

Folkutbytet – kan Sverige verkligen vara Sverige med en annan befolkning?

Recensenten Jonathan Norström drar igång med att upprepa en amerikansk konspirationsteori om termen som haltar redan när Camus kommer in i bilden. Amerikanska medier och myndigheter formulerade nämligen sin konspirationsteori utan att först känna till att den engelska varianten var en översättning från franska. De var tvungna att lappa ihop det de redan hade spytt ur sig med vad de upptäckte att franska regimmedier flera år tidigare hade skrivit om saken, vilket där hade skett med större hänsyn till Camus' status som gammal kulturlivsbög. Fokus, som avslöjar sin tafflighet ytterligare genom att citera såväl Camus som förintelse-besvärjelsen och Bibeln på engelska, skapar nu alltså ännu ett lager av fördumning genom att blanda ihop alltsammans med en parallell svensk nomenklatur.

Argumentet för att avfärda folkutbytet som begrepp är också mer slarvigt än vanligt.

I slutändan blir det en definitionsfråga. Om "svenskarna" och "svenska folket" är alla som bor i Sverige, kan något folkutbyte per definition inte ske.

Så är det förstås inte. Om man omdefinierar termen "svenskar" på det här unikt amerikanska manéret så är det inte längre ett folk man talar om, utan en lokalisering av människor utan hänsyn till vilka folk de tillhör. Det folk som konventionellt kallas för svenskar finns oavsett vilka ord någon idiot föredrar att benämna oss med i stället (här är regimen ofta överspänd, men den lyckas alltid hitta termer när de behövs, om det så är styggelser som "etniska svenskar", "majoritetssvenskar", "pursvenskar", eller blattiga exonymer som svenne och suedi). Om ordet svenskar slutar att syfta på ett folk så har bara ordet blivit irrelevant i frågan om folkutbyte. Det får inte folket att gå upp i rök och det gör inte frågan mindre relevant. Folkutbyte sker när ett folk byts ut, oavsett vad folket får/vill/kan kallas för stunden, eller vilka språkliga kullerbyttor som gärningsmännen och deras advokater håller på med. Så dumt som i Fokus låter det faktiskt inte ens när Expo försöker sig på denna den mest klassiska folkmordsretoriken, där man rättfärdigar sin strävan efter ett folks icke-existens genom att ettrigt upprepa avlegitimeringen av dess nuvarande existens.

Jag har även noterat att Gunnar Sandelin i sin senaste bok, som bl.a. har recenserats hos Det goda samhället, anstränger sig för att skaka bort journalisternas fördumningar genom att mödosamt variera fram sitt eget deskriptiva "den stora omvandlingen".