Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Man kan ha förståelse för båda sidor. Det är en obalans som måste få en acceptabel lösning. Det du återger om den judiska flickan är sjukt och man blir hatisk. Såg på en Telegram-kanal en far som med bara en handslägga letade bland betongblocken efter sina fyra barn. Han föll i tung gråt och det var svårt att se, men medkänslan ligger i det djupt mänskliga, inte i det att han var palestinier.

Det pågår en bitvis vild diskussion på Twitter mellan vänstern (Brand, Offensiv, Arbetaren, Flamman, AFA samt delar av S, Mp och V) och borgerligheten, sverigedemokraterna, myndighetspersoner samt judiska organisationer.

Här om dagen publicerades en debattartikel vid namn "Många svenskar är blinda för antisemitiska budskap" skriven av Segerstedinstitutet chef Christer Mattsson samt två andra "forskare";

https://www.dn.se/debatt/manga-svens...tiska-budskap/

Vi kan bland annat läsa att Greta Thunberg rekommenderar konton på sociala medier som enligt författarna "sprider antisemitiska budskap...". Vidare beskrev författarna demonstrationen vid Sergels Torg som antisemitisk eftersom de sjöng "From River to the Sea". Författarna kritiserar också "forskare" som inom humaniora och samhällskunskap som enligt dem "reproducerar antisemitiska tankefigurer framförallt allt utifrån post-koloniala och intersektionella perspektiv". Mattsson et. al skriver vidare; "Vi ställer oss frågan hur vår samtid kan vara så blind inför dessa antisemitiska uttryck. Vi har svårt att tro att särskilt många har fördjupat sig i den radikala vänsterns teoretiskt inbäddade antisemitism..."

Det var en markering från Segerstedinstitutet att hålla den pro-palestinska diskussionen inom vissa ramar. Judiska Ungdomsförbundet (JUS) och Judiska Centralrådet ställde sig bakom Christer Mattssons artikel. Igår kritiserade JUS och World Jewish Congress (WJC) svenska representant explicit den samlade vänstern i Expressen. De skrev bland annat;


I stora drag kräver författarna att samma sak som Mattsson. Att vänstern gör sin kritik Israel mer försiktig - kanske till och med tandlös. Den S-märkta journalisten Mattias Irving svarade på Twitter;


Att anklaga Israel för folkmord är en allvarlig anklagelse. Irving är inte ensam om att kasta sig med den här typen av starka begrepp. Bland annat skriver Brands redaktör Guldfiske detta;


Jag är faktiskt inte så säker på att Israel begår ett folkmord. Det har däremot varit tal om omlokalisera palestinierna till Egypten och sedan västvärlden men det är inte folkmord men möjligen en mjuk etnisk rensning. Det står dock klart att Israel i alla fall formellt har backat från detta även om det diskuteras på israelisk TV. En före detta Mossadchef vill skicka palestinierna till Kanada;

https://twitter.com/Lowkey0nline/sta...93281678786928

ADL är utan tvekan en av vänsterns viktigaste auktoriteter och en ständig referens i svensk debatt. ADL:s ordförande Jonathan Greenblatt skriver detta på Twitter;


Det som Greenblatt skriver får konsekvenser för den amerikanska vänstern i den mån att de inte kan gömma sig bakom Jewish Voices for Peace och magasin som Jewish Currents. ADL har sedan ett par år tillbaka definierat dem som antisemiter. Således - "Jag känner en jude som också är anti-sionist" är inte längre en gångbar strategi för vänstern för att få legitimitet. Givet vad den svenska vänstern skriver uppfattar jag att det inte fått en massiv effekt på den svenska debatten.

Expo är sedan länge en "to go to" organisation som vänstern gärna hänvisar till i deras kritik mot så kallade "högerpopulister". Givet vad jag har sett från Expo skrivit så sluter de delvis upp bakom Israel men de går inte hela vägen. Istället sätter de upp diskursiva regler som för att kritiken mot Israel inte skall kunna uttryckas på ett adekvat sätt men också förhindrar "plakatvänstern" från att ta till övertoner. Jag antar att det finns flera taktiska anledningar till Expos agerande. Jag antar att det bottnar till deras kopplingar till vänstern och även till tex. AFA som på deras hemsida explicit skriver att islamism, nazism och sionism är samma sak. De vill inte gärna stöta sig med dem men de vill också ha respektabilitet vilket är extraordinärt viktigt om du skall bjudas in till media.

Brands redaktör Guldfiske och skribent i Aftonbladet har mött på hård ord från borgerligheten och SD. Hans politiska motståndare använder utan tvekan lika fula knep. Tyvärr har han även gjort detta. Till exempel försökte Guldfiske kritisera Alice Teodorescu genom att hävda att begreppet "Woke" är antisemitiskt. Enligt Guldfiske kan det härledas till någon "konspirationsteori" om Frankfurtskolan.

Detta stämmer inte. "Woke" myntades av BLM-rörelsen och sedan tog högern över ordet "Woke" och kastar det på vänstern som ett skällsord. Woke används också som ett skällsord i den amerikanska anti-sionistiska traditionella "tankie"-vänstern om liberala sionister - där bland av dem som han själv läser och retweetar. Borgerligheten och SD anklagade sedan honom för antisemitism genom att hänvisa till de källor som Guldfiske brukar hänvisa till så som JUS, SKMA, Expo, ADL osv. Guldfiske sammanfattar sina upplevelser;


Jag antar att han blev ledsen när de kallade honom för antisemit. Det är det värsta du kan bli kallad för i den pseudo-anarkistiska schatteringen av vänstern. Alice Teodorescu sågs också vara ledsen över något på Twitter. Jag antar att vänstern kallat henne för rasist. Debatten ser ungefär ut så här just nu; Vänstern: "Du är rasist och antisemit", Högern: "Nej, du är rasist och antisemit".

Diskussionen på Twitter är en sandlåda. Uppslutningen för Israel stor men många är ointresserade av att delta i debatten. Vänstern är till stora delar tandlös. De har målat in sig i ett hörn i och med att de adopterat den liberala "post-marxismen" och utan tvekan den liberala elitens politiska analys och politiska mål. Detta kombineras med ett ogillande av yttrandefrihet och organisationsfrihet.

Detta var också Guldfiskes och Mattias Irvings misstag. De har bundit sig för hårt till liberala organisationer, författare, mediahus och repertoar i syfte att få respektabilitet men det öppnar också upp för en opportunistisk borgerlig höger som utnyttjar detta. Som en bekant beskrev det - du måste välja sida och presentera ett koherent argument. Du kan inte spela på båda sidor samtidigt. Vidare tror jag inte det är framkomlig väg att systematiskt anklaga sina mer respekterade motståndare och då i synnerhet i det liberala etablissemanget för att vara konspirationsteoretiker, antisemiter och rasister. Det är en sak att säga det till människor utan tillgång till media som inte kan försvara sig men till ledarskribenter på stora tidningar?

På högerkanten bär de som sagt vatten åt Israel av filosemitiska och ideologiska anledningar men framförallt av inrikespolitiska opportunistiska anledningar. En del försöker ta igen för gammal ost. Nivån är bedrövligt låg på båda sidorna. I Sverige är det som sagt relativt riskfritt att stödja Palestina så länge du du bekänner dig till en "antirasistisk" vänster eller en färglös liberalism - samt inte ger uttryck för fördjupade och mer komplexa argument som faktiskt har bäring på konflikten.

Det kokar ner till om det är ett brott att bedriva krig mot en part, som använder den egna befolkningen som en mänsklig sköld.

Fast det där är ingen sanning. Ingenting kan "koka ner" till något, som i sig är en lögn. Du lever mentalt i israeliska lögner. Man blir inte frisk av det.

Jag läste nyligen om att inte bara åsikter utan rentav perceptioner förändras av socialt sammanhang. Det finns experiment som visar att om en testperson sätts i en grupp om tio där var och en i tur och ordning ska beskriva vilken av två linjer som är längst (den ena är tydligt längre) och de nio andra deltagarna svarar fel - så svarar testpersonen för det mesta också fel för att passa in. Det värsta är att man dessutom mätt hjärnaktiviteten på ett sådant sätt som tyder på att detta ofta inte är ett medvetet beslut, alltså att man tänker "bäst att jag ljuger för att passa in" utan att man faktiskt ser det de andra beskriver, att den kortare linjen är den längre. Jag tror det var mindre än en fjärdedel som tänkte och såg själva.

I Orrtupps fall tror jag alltså att han bokstavligen ser omvärlden genom Aron Flams ögon. Det är illa att inte se världen genom sina egna ögon, vare sig som individ eller som del av sitt kollektiv ("med svenska ögon"), för då är man vilse. I ditt fall har du nog rätt instinkter med dig härifrån, men befinner dig gissningsvis i en filterbubbla/flöde där det inte dyker upp så många av de hjärtskärande filmerna på livlösa barn som snart emotivt balanserar den söta rave-tjejen. Kanske har du inte heller sett någon av de många klippen av judar som spottar på kristna eller den där fete amerikanen i t-shirt som säger till en förtvivlad palestinsk kvinna att om han inte stjäl hennes hus, så gör någon annan det. Det kunde vara ett intressant experiment om du i en vecka aktivt prioriterade andra sidan och sedan återhörde med dina upplevelser? Någon kan säkert ge ett bättre förslag, men en ingång till neocon-kritisk populisthöger är MMA-stjärnan Jake Shields. Det skulle vara genuint intressant att höra om det förändrade din uppfattning!

Det är nämligen sannolikt att Pernilla Wahlgren som mamma och medelålders svensk med minne från Bush-tiden, reagerar på ett helt naturligt och korrekt sätt; att det inte är rätt att bomba palestinska barn bara för att det är fel att döda rave-tjejer. Det var inte rätt att lägga Irak i ruiner med allt som följde för t ex yazidiska sexslavar, för att det var vidrigt att tänka hur det var att hoppa mot sin död från World Trade Center. Om du inte kan förstå hur Pernilla och en stor majoritet av världens befolkning tänker, så beror det alltså antagligen på att din åsiktsformande miljö varit för ensidig och med all sannolikhet manipulerad.

Kallt objektivt är det som pågår krigsbrott, om det nu ska vara någon mening med begreppet, liksom "etnisk rensning". Om detta inte är krigsbrott och åtminstone ett helhjärtat försök till etnisk rensning, så är det nog dags att pensionera begreppen och återgå till vae victis. Detta återgår nämligen till konfliktens kärna; det europeiska arvet med dess idéer om universella sanningar som INTE är relativa till det rent instrumentella. Att det faktiskt finns moraliska fakta om världen som gäller alla, alltid. Ta t ex utilitarismen (förenklat "största möjliga lycka för största möjliga antal") som Adam Cwejman använde som grund för att säga något i stil med att han var OK med att det blev sämre för svenska folket, bara det i gengäld blev ännu bättre för invandrare.

Detta är ju i sig en klandervärd hållning, men när det sedan många gånger har visat sig att denna kalkyl aldrig kan inkludera judiskt nettominus för någon annans utilitära mervärde, så har vi ytterligare ett exempel på prefix-förstörelse av ett ords innebörd (se "judeokristen"): vilken sorts utilitarism är judeo-utilitarismen ("största möjliga judiska lycka")? Ingen utilitarism alls, en perversion av den moraliska avsikten att se till det allmänna bästa på ett rationellt men samtidigt högsint sätt.

Som jag var inne på är t o m postmodernismen i sin "klassiska" form försåtligt europeisk, universalistisk på det sättet att ALLA metanarrativ, överberättelser skulle ersättas av lokala, perspektivbundna små berättelser. Det är alltså tal om relativism för alla, allas rätt att agera i eget intresse, vilket ju inte är en dålig demokratisk princip. Eller nationalistisk för den delen; man kan samtidigt verka i sitt nationella intresse som man erkänner motparters legitima egenintresse. Att inte hysterisk förneka att det ens finns ett palestinskt folk med giltiga folkrättsanspråk är alltså ett i grunden hyggligt och typiskt europeiskt, kristet arv, som uppenbarligen slagit rot runtom världen. Mot det står naken tribalism i kombination med föreställningen om att vara ett utvalt herrefolk som inte KAN ha skuld. Det gäller som sagt att som svensk inte se världen med denna blick, eftersom man då ser sig själv som ett medel och inte ett mål.

I relativ mening skiter jag i konflikten där nere, om det bara är tillåtet att helt odramatiskt få säga vad man tycker utan att behöva väga sina ord mer än man själv kräver av sig. Och konstatera vad det tionde budet säger:

Du skall icke hava begärelse till din nästas hus. Du skall icke hava begärelse till din nästas hustru, ej heller till hans tjänare eller hans tjänarinna, ej heller till hans oxe eller hans åsna, ej heller till något annat som tillhör din nästa.

Se där en judisk-västerländsk universell princip. Bara den som håller uppe sina byxor med en livrem skuren ur andras läder förstår inte innebörden. Men följer du inte den kan du räkna med konflikt och våld läääääänge. 75 år, still counting.

Men här i Sverige handlar det om yttrandefrihet. Om autentiska utsagor i motsats till "mottagna idéer". Och jag ser en myckenhet av idées reçues i offentligheten.

I avvaktan på bättre tider återstår bara en sak: Il faut cultiver notre jardin.

Gäller det bara sinsemellan hebréer så är det fortfarande antagligen en instrumentellt god idé (en tribalistisk enhet stärks sannolikt i sammanhållning visavi konkurrenter) - men det blir ingen universellt giltig moralisk princip förrän den genomgår en stoisk/kristen/upplysningsfilosofisk metamorfos.

Det är just detta som är poängen: i västerländsk idéhistoria finns en röd tråd från det grekiska arvet över det kristna genom upplysningen och t o m i postmodernismens universella fördömande av överberättelser till förmån för allas agonistiska relativism. Här var kristendomen ett radikalt brott från judendomen just genom att inkludera alla i "din nästa". Om vi upprepar:

Du skall icke hava begärelse till din (judiska) nästas hus. Du skall icke hava begärelse till din (judiska) nästas hustru, ej heller till hans tjänare eller hans tjänarinna, ej heller till hans oxe eller hans åsna, ej heller till något annat som tillhör din (judiska) nästa.

så får detta ju en helt annan valör. Det kan ju vara så att den icke-judiska tjänarinnans man bör betraktas som ett moraliskt mål. Samma sak med den "judiska" traditionen (den föregreps med kanske halvtannat årtusende av t ex sumerer) att efterskänka skulder och frige slavar vart sjunde år för att undvika samhällsskadliga klyftor mellan rika och fattiga. Gäller det bara sinsemellan hebréer så är det fortfarande antagligen en instrumentellt god idé (en tribalistisk enhet stärks sannolikt i sammanhållning visavi konkurrenter) - men det blir ingen universellt giltig moralisk princip förrän den genomgår en stoisk/kristen/upplysningsfilosofisk metamorfos.

För det krävs något som t ex Adam Cwejman är kompetent att simulera, men oförmögen att internalisera: att det finns moraliska sanningar att förhålla sig till och inte bara retoriska instrument att använda för att uppnå ett (i förväg) bestämt och fixerat mål. Det ÄR fel att komma till Sverige och ta sig rätten att göra det sämre för svenskarna utifrån utilitaristiska premisser man aldrig applicerar på den egna ingruppen. Om det finns rätt och fel som gäller för alla, alltså. Annars är det bara ett supersmart sätt att manipulera utgrupper. En attityd som sedan i sig kan visa sig instrumentellt kontraproduktiv i längden om ingruppen kommer att förknippas med gränslös självrättfärdighet, där en mångtusenårig och brokig historia händelsevis aldrig inneburit skuld, bara tillgodohavande. Återigen tjänar Adam som en stereotyp när han uttryckligen underkänner judisk tacksamhetsskuld till det svenska samhället eftersom någon göteborgsjude ordvitsade på 1800-talet. Alla utstående skulder är strukna! Alla ingående intakta och räntebärande!

Detta om moraliska idéer om hur behandla sin nästa*. Asterisken har en betydelseförändrande funktion, liksom prefixen har det.

Vad är bäst för svenskarna?

I kaotiska tider när alla kräver ställningstagande kan det vara bra att göra det motsatta och istället ta ett steg tillbaka för att ställa frågan om vad som bäst för svenskarna.