Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Vad har ändrats sedan början på mediekrig om mångkulturen? Visst. Det kanske är ett mediekrig. Men agendan är fortfarande fast och lutar åt ett mer mångkulturellt samhälle ju mer invandrare som kommer. Jag ser snarare att mångkulturen befästs mer och mer. Svenskar försöker segregera och invandrare föredrar mångkulturen.

Jag kommenterar nu inget med en medieartikel. Men det verkar mer och mer luta åt mångkultur.

TS startade tråden januari 2011 och tänkte sig ett inbördeskrig mellan olika mediahus.

Men blott ett halvår senare (juli 2011) begick Breivik sitt terrordåd, mediahusen slöt leden och inriktade sig på att gemensamt bekriga gemene man och systematiskt vilseleda väljarna.

Jo, det är en slutsats. Jag kan inte analysera den i detalj, men den låter lite förenklad. Det borde ändå under de nu 12 åren som gått vara klart att det inte blev något mediehus som tog ställning emot mångkulturen. Breiviks attentat skulle kunna hänga kvar i luften 3-5 år, men nu har det gått 12 år och inget mediehus har tagit tydlig ställning emot mångkulturen. Det dyker upp lite debattartiklar här och där. De enda som tydligt tagit ställning emot mångkulturen är Sverigedemokraterna och dess medier.

Proposition 1975:26 (som antogs enhälligt av riksdagen) uppdrog åt svensk press och etermedia att att samstämmigt propagera för mångkultur:


https://www.riksdagen.se/sv/dokument...r_fy0326/html/

Det finns ändå en konflikt av det slag som Dogdylan beskrev, men den är inte uppdelad mellan olika publikationer, och framförallt antar den inte den konfrontativa form som han verkar ha tänkt sig.

När media lyfter fram feministiska invandrarkvinnor, när institutioner gör afrikaner till galjonsfigurer för projekt de stödjer osv, så handlar det inte bara om att trycka ned invandringen i halsen på svenskarna. Det handlar också om att pressa in invandrarna i en liberal monokultur, genom att belöna de som beter sig lydigt och visa andra hur man når framgång i det här systemet.

Detta krockar med mångkulturalistiska ideal om tolerans och spännande kulturutbyten. Det är intolerant att premiera de lydiga, för makten nyttiga blattarna, inom ramarna för en snäv, ideologiskt laddad kultur.

Men det är inget man kan tala ur skägget om, kriga om öppet. Det måste ske utan att någon annan än intoleranta svenskar börjar gapa om "PK-samhället". Explicit mediakrigande om mångkulturen skulle lätt ge Nyans-liknande reaktioner, ilska över soc-omhändertagna invandrarbarn etc.

När DN propsar på att myndigheter ska använda mer tvångsmetoder mot föräldrar så skriver man "svenska barn", men man nämner också "Rinkeby" - så vi får ändå veta att det inte är svenska barn det gäller. Det står ingenting explicit om ras, ursprung, värderingar, uppfostringsmetoder och annat som kan ha direkt relevans för mångkultursfrågan. Det man tar upp är föräldrar som inte ordnar mat åt sina barn och inte byter deras blöjor. Sånt kan alla hålla med om är problematiskt, men som vi vet från invandrarprotesterna har frågan en större, etnopolitisk dimension, som DN alltså bara snuddar vid genom att nämna ett ortnamn.

Barn som far illa är mer benägna att utveckla destruktiva beteenden. Som exempel nämner Barnombudsmannens rapport brott mot sociala normer och regler, uppförandestörningar och svårigheter i den kognitiva och emotionella utvecklingen. Barn som drabbas lider större risk att falla in i kriminalitet.

Samhället reagerar starkt på explosioner, skjutningar och annat som följer av gängkriminaliteten och de eskalerande våldsspiralerna. Med rätta. Men vanvård av barn borde väcka lika starka reaktioner. Samhällets misslyckande att ta hand om de allra minsta är en grogrund för framtidens kriminalitet och våld.

https://www.dn.se/ledare/ledare-barn...-pa-ostermalm/

Så kan man också ogiltigförklara kulturer utan att säga att man mediekrigar om mångkulturen.

Nej. Det måste till verkliga händelser i världen och Sverige. Säg att Frankrike och USA delas. Eller att förorterna i Sverige får många upplopp. Vid sådana situationer kan tidningar på allvar ifrågasätta mångkulturen. Men inte innan allt verkligen har blivit miserabelt. Det måste gå väldigt långt. Man kan aldrig vända innan. Så funkar svensk media och politiker.

Jag tycker ändå att kravallerna på Järvafältet var ett slags test på hur, i synnerhet vänstern (läs sossarna) kommer att agera framåt. Det är helt klart att Magdalena Andersson vill utnyttja oppositionstiden till att gå så långt högerut i invandringsfrågan som möjligt så att när hon kommer tillbaka till makten, MP och V inte vågar pressa henne tillbaka alltför långt.

Frågan var bara om sossarna skulle lyckas kommendera fram en ny ideologi bland sina anhängare och propagandister i media som de brukar kunna, och jag tycker det var precis som vanligt. Alla hade inordnat sig i det nya paradigmet.

Rätta mig gärna om jag har fel, men jag såg nästan inga som går att knyta till sossarna som hittade på ursäkter åt eritreanerna eller som skyllde kravallerna på polisen. Tvärtom. Vänstern är verkligen en lydig fårskock som följer minsta vink från den stora ledaren, vilken det än nu råkar vara. Man undrar ibland om de verkligen tror på någonting själva.

Proposition 1975:26 (jämte Invandrarutredningen som ligger till grund för propositionen) slår fast att

1. Sverige ska bli mångkulturellt

2. Den befintliga befolkningen är rasistisk och måste omskolas

Proposition 1975:26 (som antogs enhälligt av riksdagen) uppdrog därför åt svensk press, etermedia och skolväsendet att samstämmigt propagera för mångkultur. Press och inte minst etermedia har sedan dess oförtröttligt kampanjat för mångkultur.

Media och myndigheter har drevat mot och skoningslöst förföljt alla, som vågade knysta om några nackdelar med invandringspolitikens nya inriktning. Priset för att inte jubla över det, som media och skolan bankat in - "invandrarna berikar vår kultur" "invandrarna betalar våra pensioner" - var karriärförlust och social ostracism.

Som en konsekvens blev det *illegitimt* och strängt förbjudet att beröra några som helst negativa konsekvenser av invandringen och invandringspolitiken.

Vi får väl se, om några tidningar på allvar kommer att ifrågasätta mångkulturen, när Sverige får många fler upplopp. Varken media eller etermedia har hittills ifrågasatt mångkulturen, trots t.ex. Sunday Times artikel om Sverige i förrgår: "Sweden’s slide from peaceful welfare state to Europe’s gun-killings capital"


https://www.thetimes.co.uk/article/a...3f69cf58dc0b9b

Jag är inte säker på att det är multikulturalismen som ska ifrågasättas. Hur mycket finns den i folks medvetande egentligen? Det skulle inte ha så stor betydelse, tror jag, om medierna nu skulle gå emot mångkulturen. Skulle folk skickas hem? Skulle invandrarna fira midsommar och svenska skolor kunna omskola probleminvandrare till duktiga elever? Jag tror inte det.

Det vore bra, om du förtydligade vad du avser med "multikulturalismen" och "mångkulturen". Somliga använder begreppet mer eller mindre synonymt med en multietnisk befolkning - medan andra åsyftar en multietnisk befolkning, där olika befolkningsgrupper har (och ska ha) vitt skilda kulturer.

Menar du, att allmänheten som regel är omedveten om den stora demografiska förändringen?

Jag åsyftar med mångkultur synonymt med en multietnisk befolkning, där olika befolkningsgrupper har (och ska ha) vitt skilda kulturer. Det är vad Sverigedemokraterna och medierna menar. De menar inte att mångkultur är synonymt med en multietnisk befolkning. Och att vara emot mångkulturen skulle vara synonymt med att vara emot en multietnisk befolkning. Det kanske är en del som anser att det är så, men den andelen är en betydande minoritet.

Allmänheten är såklart medveten om den stora demografiska förändringen. Vad vill du göra för poäng?

Det var ingen särskild poäng utan jag undrade bara, vilken ståndpunkt, som du framför med den retoriska (?) frågan: "Hur mycket finns [multikulturalismen] i folks medvetande egentligen?"