Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Trots pågånde invandrarkaos i Sverige är det märkligt tyst från SD. Jag vet inte om det är en medveten strategi att ligga lågt just nu men nu när sossarna börjar låtsas att de egentligen är danska socialdemokrater och Magdalena Andersson plötsligt blivit "patriot" borde det bli dags att presentera lite konkreta lösningar på problemen. Det första året har inte direkt imponerat reformmässigt.


https://www.expressen.se/ledare/susa...nde-ett-skamt/


https://www.expressen.se/debatt/kora...t-laga-straff/

Jo, tjena. Det börjar nästan bli ett mantra. Att babbla om det i media förändrar inte svensk lagstiftning.

Jag förstår inte varför man inte börjar med den lågt hängande frukten. Dra in alla uppehållstillstånd och medborgarskap för kriminella och folk som inte kan försörja sig själva. Att införa ett självförsörjningskriterium för folk som flyttat hit skulle ganska snabbt öppna upp för ett riktigt paradigmskifte.



https://www.tn.se/arbetsmarknad/9330...-genom-arbete/

Att vi importerat en hel samhällsklass av bidragstagare till Sverige är den grundläggande förklaringen till allt kaos som brutit ut och det är det som behövs åtgärdas om situationen ska bli bättre.

Jag köper inte den här förklaringsmodellen.

Kulturskribenter blir sura - alltså gör vi ingenting. Men kulturskribenter blev rosenrasande vad gäller sjukförsäkringsändringarna också. Aftonbladet drevade i många månader. Det hade ingen som helst effekt på dåvarande regeringens politik.

Rent allmänt - varifrån kommer idén att politiken påverkas av vad någon pajas i media skriver? Det vore en sak om man spann ihop ett narrativ om att folket stött diverse saker på grund av "media" men vi vet att så inte varit fallet.

Vi har de domstolar vi har på grund av socialdemokraternas inflytande i denna myndighet. Domare och åklagare är marinerad av sossetänk där gärningspersonen går först. Tänk ASAP-Rocky för några år sedan. En världsartist hamnar en månad i häkte för att ha avvärjt en attack från en afghansk pundare. Att komma bort från det tar några år.

Moderaterna har aldrig förstått grejen med socialdemokraternas framgångar såsom bildningsförbund, media, folkrörelser med mera. För moderaterna har det bara räckt med att man haft god kontakt med näringslivet och sitta i regering. SD eller deras politik äger diskussionen på nätet, vilket syns i skolvalen eller opinionsundersökningar bland de yngre upp till 29 år där man är störst. SD har alltså ett ointagligt försprång hos de andra partierna inom den blågula falangen i och med att man når ut till så många fler.

Den bågula regeringen måste således inse att kritiken bör riktas mot polisledningen och domstolsväsendet. Ebba Busch kritik mot polisen angående upploppen hamnade fel i och med att hon talade om vad polisen borde ha gjort istället för att lyfta fram polisledningens inkompetens.

Säkert redan postad i tråden: på temat Maggan Andersson som patriot, samt svenska språket (apropå Folkpartiets förslag inför valet 2002):

Riksdagsledamoten Lawen Redar leder ”Ökad samhällsgemenskap genom att vi delar ett gemensamt språk”, en av elva arbetsgrupper som ska utforma Socialdemokraternas framtida politik.

Hon beskriver segregation och integration som en av de absolut viktigaste politiska frågorna i Sverige. Därför är svenska språket en prioriterad fråga för S.

– Vi erkänner att den svenska demografin har förändrats. På 20 år har vi tagit emot en miljon nya människor till vårt land och det är entydigt att svenska språket är helt avgörande för människors livschanser, säger Lawen Redar i Politikbyrån

SVT: Därför kallar sig Magdalena Andersson för patriot: ”Vill erövra svenskheten från SD” (2023-09-03)

"Patriot", förresten. På Salemmarschens tid i en grå, avlägsen forntid var det populärt bland s.k. högerextrema att kalla sig patrioter. Det har alltid låtit fake, på nåt sätt, men nu är det knappast denna sorts "patriotism" sossarna försöker appropriera.

Det är troligare att inspirationen kommer från det stora landet i väst, där (American) "patriot" ju är ett värdeladdat, positivt ord, fastän mer politiskt neutralt än "nationalist". Både demokrater och republikaner kan vara sanna amerikanska patrioter. Nån som arbetar oförtrutet i nationens intresse. Här i Sverige har ordet lätt unken doft. Man kanske tänker på 1800-talets "punschpatriotism", till exempel.

Det vore kul med en beef mellan självutnämnda nationalister och patrioter i riksdagens talarstol.

Detta om detta.

Du köper inte den förklaringsmodellen. Jaha, och?

Du verkar inte ha koll på hur mediedynamiken fungerar i Sverige. När det gäller ekonomisk politik som skattesänkningar, liberaliseringar och statliga utförsäljningar vet borgerligheten att de alltid har en del av svensk media i ryggen. Dagens Industri, SvD, DN, Expressen, Timbro-sfären osv kommer jubla när en borgerlig regering sänker skatter. Svensk media är som ett tvåpartisystem när det gäller ekonomisk politik; det finns ett vänsterblock och ett "höger"-block. Den svenska politiska konfliktlinjen har sedan 80-talet i princip enbart handlat om ekonomiska frågor. När det gällde invandringen stod tidigare den "borgerliga" pressen hejhjärtat på samma sida som vänstern. I många fall var "höger"-pressen mer rabiat i invandringsfrågor än vänstern. Om borgerligheten visade någon som helst tveksamhet i invandringsfrågor omgrupperade sig all dåvarande svensk media i en gemensam frontlinje och attackerade unisont alla som vågade komma med en avvikande uppfattning.

Hur många gånger de senaste åren har inte svensk media våndat sig över att politiska frågor numera inte enbart handlar om skattesänkningar och välfärdsfrågor? Massinvandringen skär numera rakt igenom det tidigare "borgerliga" blocket och vissa publikationer som står till höger i ekonomiska frågor har ändrat hemvist och hamnat på vänstersidan i svensk politik. DN vill numera ha en sosseledd regering eftersom massinvandring trumfar ekonomi för dem. Inför senaste valet skrev de på ledarplats att Sverige skulle få en mer "liberal" politik med Magdalena Andersson som statsminister. Det kom nog som en överraskning för henne själv.

Mellan år 2000 och 2012 finns det inte en enda ledartext som ifrågasätter massinvandringen till Sverige, och då menar jag inte kritik över hur integrationen fungerar eller inte fungerar. Mig veterligen är Anna Dahlbergs ledare 2012 den första under den perioden som ifrågasätter hållbarheten i invandringspolitiken som helhet och behovet av att minska invandringen om nuvarande samhällsmodell ska överleva.

Du får gärna komma med ett exmpel om jag har fel.


https://www.expressen.se/ledare/anna...tingpolitiken/

Ojdå. Ann-Charlotte Marteus går lös på Björn Söder — "Sveriges sämsta nationalist? — och jämför honom med Mikail Yüksel.

Vi bockar av "främmande makt" (i detta fall Ungern), "reaktionär" och HBTQ.

Björn och Mikail satt i en gran... De har en hel del gemensamt, i själva verket. Vid sidan av att de motarbetar svenska säkerhetspolitiska intressen och hejar på främmande makt, har de samma reaktionära inställning till feminism, HBTQi och klimatarbete.

De skulle kunna göra en hejdundrande härsken Sverigeturné ihop. Eller starta en podd, ”Grottbjörnens folk”.

Björn Söder måste vara Sveriges sämsta nationalist.

Expressen: Är Björn Söder Sveriges sämsta nationalist? (2023-09-19)

Det verkar vara nåt med att "heja på främmande makt" och att ha en "reaktionär inställning till feminism HBTQi och klimatarbete".

Det är sant; man kan inte vänta sig mycket av gamla sverigedemokrater. Inte att de ska vara antirasister, jämställdhetskämpar, toleranta mot sexuella minoriteter eller ta klimathotet på allvar.

Men som självdefinierade nationalister borde de väl ändå försöka kvala in i kategorin ”inte öppet illojal mot Sverige”?

Detta på temat "SD och deras svåra väg mot full acceptans bland Nato-vurmande liberaler". Det ska dock sägas att Marteus kanske inte är nån auktoritet som nån lutar sig emot.

Jag håller med. Begreppet patriot har ingen politisk historia i Sverige. I det amerikanska frihetskriget var det patrioterna som slogs för självständighet och därav kommer den otvetydigt positiva laddningen av ordet i amerikansk politisk diskurs. På motsvarande sätt har "nationalism" ingen riktig historisk koppling i USA, det är ett utpräglat europeisk begrepp. Tankeimporten från USA blir direkt pinsam i många fall när man försöker implementera amerikanska begrepp i en svensk politisk kontext.

"Liberaler" i Sverige har försökt göra samma sak med medborgarskapsbegreppet genom att tömma det på historiskt innehåll och istället få det att fokusera på några tramsiga politiska ideal och lite flaggviftande. Väldigt amerikanskt.

Precis. Amerikanerna använder gärna begreppet "nationalism" när de talar om europeiska förhållanden, och då nästan alltid med negativa konnotationer. Ras, nation, etniska motsättningar — de anser att det finns en grogrund här. Som om amerikansk historia vore fri från etniska konflikter, men det är en amerikansk strävan att transcendera det stadiet. Än så länge har det bara lyckats i filmens värld.

Ska man vara rättvis är patriotism ett levande begrepp också i Frankrike, som ju har vissa likheter med USA sedan revolutionerna på 1700-talet. Även demografiskt. Det slog mig att det finns en period i svensk historia då patriotism efter fransk förebild var en grej i Sverige, och det var under Gustav III. I övrigt förknippas det med just flaggviftande, studentkörer, "Leve konungen!" och sånt.

Nåväl. Sossarna har varit på flera studieresor över Atlanten de senaste åren. De har väl snappat upp ett och annat.

Ingenting i det du skriver försöker ens motivera idén att vad någon pajas skriver i media påverkar politiken. Du har inte försökt försvara den förklaringsmodell du framför.

Men vad gäller det du skriver... Jan Guillou gnällde i närmare tio, 1994-2004, år i sina Aftonbladet-kolumner att "flyktingpolitiken" anpassats efter Ny Demokrati. Detta påverkade inte politiken. Ändring till migrationsdomstolarsystemet infördes inte för att Jan Guillou tjatat om det.

Stämmer. Det är Anna Dahlberg, tidigare på Expressen, som är statssekreterare. Inte hennes tidigare kollega Marteus.

Men enligt Fria Tider kanske Jimmie Åkesson lutar sig emot Martues - som om hon vore en auktoritet.
https://www.friatider.se/bjorn-soder...r-100-personer

Björn Söder "fick uppsträckning" av Åkesson inför 100 personer

Jag kan själv tycka att det var onödigt av söder att dela fejk-tweets gällande HBTQ.

Det här "temat", d.v.s "SD och deras svåra väg mot full acceptans bland Nato-vurmande liberaler" - det är ett tema du har hittat på? Jag har inte sett det någon annanstans.

Såg att Anders Lindberg är ute igen med det gamla tröttsamma narrativet att vi måste öka invandringen för att rädda Sverige.

Ska etablissemanget aldrig ge sig med sitt tjat, ibland tror man att de har börjat skåda ljuset och inse att massinvandringen var ett misstag men deras default mode verkar vara att hävda att vi inte klarar oss utan fler somalier och afghaner.

Det finns ingenting - absolut ingenting - som kan försvara Leijonborgs resa ned till Köpenhamn och hans katastrofala insats i direktsändning i dansk tv mot Pia Kjaersgaard om svensk respektive dansk syn på migrationspolitik och integration.

Kortfattat och korrekt kan man säga, att det var omöjligt för Leijonborg som svensk och svensk makthavare att prata på annat sätt än han gjorde i denna svenska tid (som varat fram till 2022), och det var omöjligt för Kjaersgaard att som dansk och dansk toppolitiker prata på annat sätt än hon gjorde i denna danska tid för ca 20 år sedan.

Det är så man ryser när man tänker på galenskapen som behärskade Sverige så totalt ner i gruvorna fram till för inte så länge sedan. En så fruktansvärd psykologisk och psykiatrisk kopia av det stalinistiska DDR vår nation var i många år efter Stellan Arvidssons och Olof Palmes socialistiska indoktrinering av aningslösa elever i statsskolan i sossarnas Sverige.
Och i viss mån ännu är.

DDR - en totalitär stat med en utvecklad tystnadskultur och stigmatiserande konformism av sitt folk värdigt dagens Nordkorea, men som redan 10 år före Leijonborgs i Sverige bejublade upptåg gjort revolution genom det (i förhållande till svenskar) kloka och modiga östtyska folket.

Leijonborg (själv var han tydligen inte medveten om det) skämde ut Sverige i dansk tv på bästa sändningstid i decennier framåt, svallvågorna når oss än.