Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Jag påstår att det till stor del handlar om ideologi. Judeutrotningen efter andra världskriget är grunden. Man ska inte låta det ske igen. Det började med rasbiologin som man avfärdade. Det finns ingen skillnad mellan människor, inga raser. Allt sånt är påhittat sa man och gjorde till en dogm som inte får ifrågasättas. Egentligen vad det lugnt sedan fram till sovjetunionens fall, då socialisterna helt plötsligt var utan ideologi. Allt man trott på var borta.

Socialism bygger på absolut jämställdhet och att allt är sociala konstruktioner. Här passade idén om att det finns inga genetiska skillnader in. Allt är socialt konstruerat. Att vita män i väst var mer framgångsrika, var något som bara kunde bero på det sociala. Utifrån det och Marx, skapade man nya grupper. Män vs kvinnor, vita vs färgade. Målet blev nu att utjämna de skillnaderna genom att ställa dem mot varandra och så split mellan grupperna, i socialistisk anda.

På det här fanns redan saker som kapitalister och Västs kulturimperialism. Kampen för människor i fattiga länder. Allt slogs ihop och kopplades även till judeutrotningen och den transatlantiska slavhandeln. Man kopplade även ihop det med de mänskliga rättigheterna. Att människor inte ska diskrimineras utifrån hudfärg och kön. Hos vänstern berodde ojämlikheterna på att vita män förtryckte/diskriminerade andra. Det ledde till att skulden för judeutrotningen flyttades från tyskarna, till alla vita män som grupp. Metoderna man använder är postmodernismens. Man ljuger helt enkelt och framställer en falsk bild verkligheten. Oärlighet.

Det här med MR slog även an en ton hos många liberaler och de tog till sig dem, trots den uppenbara kollektivism. Jämställdhet blev plötsligt ett självändamål även för dem. Man började tro på de strukturer som vänstern framförde.
Liberaler blandade liberal ekonomi och socialistisk jämställdhet. Ekonomisk frihet under ett totalitärt styre. Man började komma med påståenden att MR inte fick ifrågasättas. Liberalers fria rörlighet blev plötsligt att alla har rätt att bosätta sig var det vill med fullständiga rättigheter, en enorm övertolkning. Vita som motsätter sig invandring blev då nazister eller rasister som vill utrota andra grupper. En skapad bild som idag ses som en absolut sanning och som lärs ut som sanningar inom utbildningsväsendet.

En blandideologi, som man kan säga att EU:s politiska union faktiskt bygger på. Även Liberalerna i USA och andra västländer, men även socialister och liberaler i Sydamerika har tagit till sig det här. I många fall utan att faktiskt reflektera över vad man sysslar med. Judarna applåderar och agerar med, då de som offer för förintelsen, nu är offer för vita människor och därmed inte kan ses som förtryckare, trots att de är de mest framgångsrika.

Vita män är de som förtrycker alla andra och ska därför skämmas för allt vad alla vita män har gjort mot andra historisk, även förintelsen och annan judeförföljelse, blir slutsatsen.

Förenklat, men i stora drag så här.

Absolut! Ressentiment förklarar mycket med identitetspolitik och invandringens konsekvenser. Hanif Bali har funderat orsakerna till att muslimska länder vill att vi förbjuder bränning av heliga skrifter:

Denna samordnade attack mot Sveriges grundlag är inte något annat än ett försök till förnedring och krav på underkastelse inför en religion bestående av allt för många utövare med grava mindervärdeskomplex.

Men det finns inget vi i Sverige eller väst kan göra för att bota detta. Vi kan skriva om vår grundlag hur mycket som helst, de kommer aldrig att nöja sig så länge de känner att våra samhällen är överlägsna deras.

https://www.expressen.se/ledare/hani...sverige-hatet/

Malcom Kyeyune har funderat ännu mer. I Kvartal har en en text med titeln Den impotentes vapen Artikelns fokus ligger just på ressentiment.

Varifrån kommer behovet av att begå övergrepp? Malcom Kyeyune menar att en stor del av det hänsynslösa våld som omger oss i dag – bland annat gruppövergrepp mot kvinnor och barn och attacker på räddningspersonal – kan härledas till Nietzsches tankar om ressentiment: driften att kompensera sin egen känsla av maktlöshet. Den som upplever ressentiment känner hat gentemot en annan person eller grupp, därför att denna grupp identifieras som orsaken till det egna lidandet.

ressentiment handlar i grund och botten om att kompensera sin egen bestående känsla av impotens, sin egen maktlöshet, sin egen upplevda underordning. Den andra parten behöver inte vara medveten om det fiendeskap hon utgör centrum för; relationen kan mycket väl vara helt enkelriktad, den fungerar ändå. Den ofta katastrofala nivån av våld och förnedring som riktas mot de unga tjejerna blir ett sätt att hämnas, att återta den förlorade kontrollen. Därför sker inte valet av offer på måfå, och därför riktas det mycket sällan mot individer i den egna gruppen.

Utifrån en ressentimentskalkyl är det logiskt att döda folk på gatan, och det är också logiskt att inrikta sig på dem som är mest svaga, de som är minst kapabla att försvara sig själva. Enbart på det sättet kan den internaliserade känslan av impotens vändas till sin motsats; den som har ett behov av att för en gångs skull känna en nästan obegränsad makt måste också ta till ett nästan obegränsat våld.

https://kvartal.se/artiklar/den-impotentes-vapen/

Till det här kan vi också benämna BLM, Metoo, HBTQ, identitetspolitik, woke, cancelkultur, aktivism med mera. Sarneckis tjat om socioekonomiska faktorer eller Brås undermåliga rapportering får sin självklara förklaring: man vägrar erkänna den egna ideologins brister mot en mer framgångsrik konservatism och den svenska kulturens överlägsenhet. Det är värre att en svensk är sverigedemokrat än att en migrant deltagit i en gruppvåldtäkt på en minderårig som sedan tagit livet av sig. Precis som migranten begår övervåld för att få utlopp för sin mindervärdighet, så måste en underlägsen ideologi till varje pris försvara det egna misslyckandet och hitta ett hot som förstör en tilltänkt vision.

Vill lägga till protokollet, att imo är det HELT KNÄPPT att postulera, att folk som brukar våld därmed visar, att de känner sig underlägsna och när islam gör anspråk på världsherravälde samt uppmanar de troende till våld, så visar det, att islam är en ideologi som är medveten om sin underlägsenhet.

En ressentiment brukar våld för att inte känna sig underlägsen. Våldet är istället ett sätt att känna sig överlägsen. Det är logiken. Muslimska länder anser att Islam självklart är den bästa religionen. De skulle däremot inte erkänna att det är Islam som orsakat dessa länders fattigdom. Nu är de fattiga, på alla plan, såväl ekonomi, socialt, politiskt, militärt och tekniskt, och därmed underlägsna väst.

Som jag skrev är det imo helt knäppt att rakt av postulera, att någon enskild person eller islams krigare "brukar våld för att inte känna sig underlägsen". Det verkar utgå från ett icke-falsifierbart antagande, att någon, som är upplever sig själv som överlägsen, omöjligen brukar våld.

Av de olika övergripande förklaringsmodellerna är ju onekligen "kapitalismen/liberalismen/den amerikanska hegemonin" mer plausibel än kandidater som "vänstern", "kulturmarxismen" för att inte tala om "sossarna". Som vi diskuterade nyligen i tråden har Keith Wood förstås rätt i att Poppers Open Society ligger närmare verklighetens utfall än någon form av marxism gör. Vi delar ett kolonialt tillstånd inom ett liberalt imperium med t ex Irland, Ukraina eller Australien. Ekonomiskt, kulturellt, militärt finns ingen nationell suveränitet kvar liknande den som var möjlig under Kalla kriget.

Det borde vara en trivial sanning att det internationella kapitalet står bakom rivandet av gränser och nationella intressen och har både motiv och kapacitet att uthålligt påverka politiken i den riktningen, på ett sätt som "socialisterna" inte har. Liksom att NATO:s samlade militärindustriella komplex i ett objektivt planetärt perspektiv varit mer expansivt destabiliserande sedan murens fall, än någon av sina geopolitiska rivaler. Så trivialt att den som inte låtsas förstå sådana basfakta, gjort sig ointressant att diskutera med. På samma sätt som skribenter som låtsas oroa sig för svenskt självbestämmande i förhållande till iranska agenter kinesiskt ägande eller ryska påverkanskampanjer, uppenbarligen inte är ärliga/intelligenta nog att vara relevanta; svenskt självbestämmande är en fiktion om den bara bevakas gentemot USA:s geopolitiska rivaler. Realpolitisk förställning och propaganda innebär ju inte nödvändigtvis att man inte förstår bättre, däremot att man per definition inte har något intressant att förmedla.

"Liberalismen" är åtminstone en bättre abstraktion att peka fingret mot än "socialismen" och faktiskt i historisk mening fullt jämförbar med kommunismen som folkmordisk ideologi; jag såg nyligen en infographic passera i något flöde som anklagade britterna för att ha orsakat ett befolkningsfall på 1,8 MILJARDER indier (det finns liknande framräkningar som pekar mot att det idag funnits kanske en halv miljard ryssar utan krig och kommunism) och att subkontinenten plundrats på ett stort antal trillioner dollar i rikedom.

Siffrorna i sig behöver inte tros för att slå fast att ett antal tiotal miljoner indier dog under återkommande svältkatastrofer under britterna, vilka i stort upphörde inträffa efter självständigheten. Genom hela historien har Indien varit känt för sin makalösa rikedom, fram tills brittiska aktiebolag öppnade upp indiska marknader. Svältkatastroferna orsakades av kapitalistiskt vinstintresse på en nivå som alltså både föregick och kanske överträffade Lenin, Stalin, Hitler och Maos gemensamma "gnosticism". Även sedan det brittiska imperiet steppade in som huvudman, fortsatte svältkatastroferna återkomma under liberalistiska, globalistiska, vinstdrivande förtecken.

Jag använder den i sammanhanget kanske oväntade gemensamma nämnaren "gnosticismen" för att nämnde TIK som sagt nyligen grottat in sig (pun intended) i en anti-platonsk, anti-historistisk förklaring av världshistorien, grundad på tänkare som Popper, Ayn Rand och Leonard Peikoff. Allt har fallit på plats för honom, vilket han redovisar i denna video, From Plato to Hitler. Jag vill direkt inskjuta att han har fel på många punkter i den filosofiska släktforskning som "avslöjar" Platon och Herakleitos, framförallt när han har uppfattat Peikoffs tvärsäkra vinklingar som okontroversiella sanningar. Detta är det i sig spännande att bena upp, men till att börja med är all kristendom fundamentalt platonsk i meningen att tro på en transcendent Gud och faktiskt se sanningar som något annat än mänskliga påhitt eller praktiska konventioner. Att en kommunistisk kommissarie inte trodde på sin eviga själ eller att hans offer hade ett objektivt existerande människovärde, var alltså anti-platonskt eftersom det var okristet.

Det jag funderar kring är ett återkommande mönster av i princip intelligenta och pålästa personer som ofta kommer mycket mer fel än rätt, ju mer de letar efter mönster i händelseförloppen. Det är en kollektivets svaghet som utnyttjas systematiskt. Som en enkel tumregel är varje metanarrativ värdelöst som inte betonar vikten av etnisk solidaritet som drivande historisk kraft. Allt som inte i någon mening inkorporerar Ibn Khaldun är till slut bara abstraktioner utan hållbar fysisk närvaro i verkligheten. Förutom att leda till kroniskt lättduperade anhängare.

Nu stödjer jag mig på vedertagen psykologisk och statsvetenskaplig forskning. Det finns till och med genusvetare som kritiserar sin forskning utifrån ressentiment. Mest namnkunnig där är Wendy Brown. Rättsteoretiker har granskat diskrimineringslagar utifrån ressentiment - och då enligt de låga förväntningarnas princip. Hela BLM byggde på gamla påstådda oförrätter varvid upploppen blev legitima. De som gjorde upplopp i Sverige var förstås misslyckade migranter, inte perser med examina som apotekare. Upploppen blev en moraliserande hämnd, om ett påhittad förtryck, som påhejades, eller snarare iscensattes av media och vänstern.

Det finns imo ingen som helst anledning att anta, att någon, som är upplever sig själv som överlägsen, omöjligen brukar våld. Men det är troligen något, som folk i västvärlden gärna VILL anta, eftersom det mentalt *förminskar* dem som brukar våld t.ex. till "misslyckade migranter".

Om man postulerar, att folk som brukar våld därmed visar, att de känner sig underlägsna samt postulerar, att islam är en ideologi som är medveten om sin underlägsenhet (när islam gör anspråk på världsherravälde samt uppmanar de troende till våld) så framstår såväl våldsverkare och islams krigare som mindre hotfulla. Vilket förmodligen känns bra .. eller i alla fall känns lite bättre.

"Hela BLM byggde på gamla påstådda oförrätter varvid upploppen blev legitima" - japp, det finns en offerkult idag. Victimology (=a mental attitude which tends to indulge and perpetuate the feeling of being a victim) är vansinne.

Den överlägsna känslan sker i våldet, inte innan. Våld måste ske för att känna överlägsenhet. Titta här. Kaosbeteende i en buss i Uppsala:
https://www.bitchute.com/embed/PoW9Y9upQFHX/

"Den överlägsna känslan sker i våldet, inte innan. Våld måste ske för att känna överlägsenhet" - hur vet du det?

Om man postulerar, att folk som brukar våld därmed visar, att de känner sig underlägsna samt postulerar, att islam är en ideologi som är medveten om sin underlägsenhet (när islam gör anspråk på världsherravälde samt uppmanar de troende till våld) så framstår såväl våldsverkare och islams krigare som mindre hotfulla. Vilket förmodligen känns bra .. eller i alla fall känns lite bättre (för dig och för mig och för alla andra potentiella måltavlor).

Ja det här är ett mycket märkligt påstående. Muslimers och socialisters våld handlar snarare om att de ser sig som överlägsna. De andra är knappt människor, i bästa fall apor eller grisar i muslimernas fall. Inom socialismen handlar det nog mer om att fienden är farlig, de läskunniga och belästa ska förgöras för att undslippa motstånd. Det kan säkert finnas element av avundsjuka när man begår ett rån, men det handlar aldrig om underlägsenhet. Historiskt handlar våldet om ren överlevnad, makt eller grupptänkande och i senare fall kan det vara ideologiskt motiverat.

Därför att det är kliniskt utrett. Ett faktum inom psykologi och psykiatri. Har varit det sedan början av förra seklet. Att argumentera för detta är lika tröttsamt som att bevisa att dem med ADHD eller ADD har koncentrationssvårigheter. Eller att dem med högfungerande autism har svårt med det sociala. Det ligger så att säga i diagnosens signum. Ressentiment har sin egen karaktär och är på samma sätt utredd på längden och tvären för att förstå psykologin bakom vissa beteenden hos migranter.