Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Ulrika Knutson i UNT om Bjurwalds broschyr om näthatet:


Resten av recensionen hyllar att ämnet ("näthat" och "högerextremism") tas upp. Men Bjurwald själv verkar inte ha mycket att komma med. Hon rör sig rentav mot totalitarism, men räddas av Knutson:


Riktigt pinsamt faktiskt för en självutnämnd "antifascist" som Bjurwald att en kulturtant måste förklara att vi har yttrandefrihet i Sverige. Kritiken är ganska inlindad i beröm för att ämnet tas upp, precis som övriga recensioner, och allmäna reflektioner kring ämnets "angelägenhet" osv. Men att det inte är nån intellektuell gigant vi har att göra med framgår tydligt. Mot slutändan undrar Knutson vilka näthatarna är egentligen. Det kan också läsas som en kritik av Bjurwald - hon har skrivit flera hundra sidor om dem och kallas (kallar sig?) "expert", men lyckas inte svara på frågan:


Bilden av Bjurwald är tydlig genom recensionerna: hon är ytlig och ogenomtänkt och slänger ur sig pinsamt sunkiga analyser och ibland rent vansinniga saker som tyder på omedveten totalitär böjelse. Men ämnet i sig är oantastligt (Knutson: "angelägna frågor") och att det tas upp måste därför berömmas.

http://www.unt.se/kultur/litteratur/...t-2249846.aspx

Dagens Nyheter följer på ledarplats upp attackerna mot Sd och dissar Lisa Bjurwald, Sundström m fl rabiata sd-hatare utan att nämna namn.
Efter en lång utläggning om hur invandringsfrågan blivit en av de viktigaste frågorna i politiken samtidigt som Sd nu är tredje största parti, kommer ett angrepp på de som tror att det finns en quick fix som ska trolla bort sd ur politiken:

Det finns alltså ingen sådan strategi, enligt den nyutnämnde chefredaktören Wolodarskis ledarskribent Johannes Åhman. Eller så är den meningslös.
Verkligheten är att vi får leva med Sd i riksdagen och i opinionen så länge. Vi väntar bara på nästa steg: att Sd:s cirka 10talet procent i kommande val är något att bygga majoritet på.

http://www.dn.se/ledare/signerat/sam...erna-leder-fel

Återstår att se om det är befordran eller bestraffning.

Mjo men det visste vi väl redan.

Ja det Marika Formgren skriver om försvarspolitiken: dvs att i en gränslös mångkulturell värld fyller gränserna ingen funktion längre och behöver inte längre försvaras är intressant. Är det så Fredrik Reinfeldt tänker? Det väcker också känslor hos den (som jag själv) som är förbannad och vantrivs över en utveckling där marknaden och kulturmarxismen föröder landet. Varför ska skiten försvaras?

För nog kan det väl vara så: att projektet Sverige - vid en viss tidpunkt om den stora invandringen fortsätter - inte längre existerar som ett gemensamt projekt. Det har ersatts av flera Sverige som inte har så mycket gemensamt med varandra. Och varken individer eller grupper känner sig motiverade att försvara landet. Hmmm. Kanske en egen tråd detta?

Psst!

Man kan gratis ladda hem Bjurfeldts pekoral "Skrivbordskrigarna" från UNT (visserligen försedd med "marginalanteckningar av litteraturkritikern Ulrika Knutson").

http://www.unt.se/img/2013/1/30/2249718.pdf

Det var intressant läsning, speciellt om Vilks.

Knutson skriver så här i marginalen på sidan 27 till ett avsnitt om kontrjihadism.


Då ska man komma ihåg att Ulrika Knutson var en av dem som samtidigt som hon satt som ordförande i Publicistklubben, var en av de ivrigaste i debatten att kräva att Lars Vilks skulle be om ursäkt för sin rondellhund. Knutson fick sedan backa, efter att bland andra Ulrika Kärnborg (av alla) skrivit följande i DN:

Men hon har tydligen inte glömt sitt hat mot yttrandefriheten och Vilks.

I en annan notering på sid 44 skriver hon angående att allt färre läser tidningar, ens på nätet:

På sidan 45 kommenterar hon att många anser att medier censurerar med meningen "Inte bara främlingsfientliga, väl?"


I övrigt är Bjurwalds pekoral riktigt, riktigt dåligt och skulle knappast kunna passera ens som examensarbete på journalisthögskolan.

I recensionen skriver Knutson samma sak:


Precis som den enes terrorist är den andres freedom fighter, så är den enes islamofobi den andres islamkritik. Det finns inte någon entydig och allmänt accepterad definition av islamofobi, antisemistism, terrorism osv.

Nyligen fick Gerald Scarfe på moppe för en karikatyr av Netanyahu, som klandrades som antisemitisk. Rupert Murdoch bad om ursäkt för publiceringen.

http://www.fpif.org/files/5759/Netan....gif?width=500

http://www.fpif.org/blog/the_sunday_...anyahu_cartoon

Somliga (inkl. en del judar) har framfört, att karikatyren inte är antisemitisk. Men det är omöjligt att med säkerhet leda i bevis att denna karikatyr inte är antisemitisk - eller att den är antisemitisk - eftersom begreppet "antisemitisk" inte är entydigt avgränsat. Och av samma skäl kan ingen slå fast var "rågången" eller "gränsen till den islamofoba idévärlden" skulle vara belägen.

Värst vad du gnäller på en av FBs mest läsvärda trådar!

Tvärtemot vad du säger är denna tråd säkert effektivare än mången gräsrotskampanj eftersom den garanterat läses av både en och annan journalist. Kan det sås lite tvivel om massinvandringens förträfflighet hos några av dem är det mycket mer värt än att dela ut SD-flygblad och hålla tal inför redan övertygade på torget i Helsingborg.

Att man numera kallar läppstiftet på grisen "interkulturalitet" i stället för "mångkultur" ändrar ingenting i sak så länge massinvandringen fortsätter i oförminskad takt.

OT: detta visar på värdet att, som regimkritiker, skapa en ny terminologi som motståndaren undermedvetet antar och börjar använda. Vi ser ju hur elitmedias företrädare ogillar ord och begrepp som etnisk svensk, massinvandring, svenskfientlig, antivit mm. Men om de så bara tar upp orden till diskussion, säger "det finns ingen massinvandring" etc, så har de förlorat. Begreppet har redan fått sin makt över tanken. Och den som slöläser texten får ändå ordet "massinvandring" etablerat i sitt undermedvetna.

Därför bör man, om man är kritisk till dagens konsensus, inte ens försöka diskutera vad som är och inte är antisemitism, islamofobi etc. Eftersom dessa begrepp, bortom debatten, har makt över ens undermedvetna.

Jag säger som Artur Lundkvist 1930: "Vi måste lära de nya orden / och plocka dem ur rymden med våra läppar". Fler neologismer som kan brukas är sådant som arkeofuturism, radikalkonservatism, metapolitik, progressiv nationalism etc. Och traditionella ord och vändningar som försvunnit ur debatten, men som bör användas igen (som stolthet, i rikets tjänst, rättskaffens etc), finns det massor av. De diskuteras i denna tråd: https://www.flashback.org/t1959597

Trams heller. Mediekriget om mångkulturen är en realitet och som alla trogna läsare av den här tråden kan konstatera så är skutan så sakteliga på väg att vända. Du och andra förnekare spiller bara er tid och energi.

Hur många gånger har du skrivit samma sak nu? Finns det verkligen någon som tvingar dig att läsa tråden mot din vilja, om du nu sitter där på dina höga hästar och tycker att den är så jävla usel? Jag har för mig att någon mer vältalig än mig tidigare förklarat för dig varför tråden ser ut som den gör och vad den handlar om och att du kanske kunde ta dina radikala pamflettinlägg och utveckla dem i någon annan tråd. Är det inte dags nu?

Jag och säkerligen många andra läser denna tråd dagligen och finner det högst intressant att se vad som händer/inte händer och läsa analyser från trådens många duktiga skribenter.

Ja, det stämmer. Och vill du då föra en utvecklande diskussion om vad man kan göra åt problemet så står det dig naturligtvis fritt att starta en egen tråd i ämnet. Däremot kommer du inte att kunna göra om denna tråd till något annat än just en analytisk tråd om ett eventuellt mediakrig om mångkulturen. End of.