Citat:
Ursprungligen postat av DogDylan4.0
Jag är inte överrens med Habersmas "deliberativa demokrati" - jag förstår inte hur man kan nå konsensus genom att bara samtala med varandra. Jag är heller inte förtjust i Habersmas artikel i Charles Taylors (red) bok "Det mångkulturella samhället" - där Habermas menar att vi västerlänningar har en skyldighet att öppna våra dörrar för hela världen eftersom vi har kolonialiserat världen. Hans argumentation är typ "Tyskarna gasade judar och därför får judar gasa palestinier". Bara för att någon annan gör något oetiskt gör det den handlingen mer etisk.
Jag hävdar att detta är en intellektuell härdsmälta. Det logiska tänkandet underordnar sig en politisk inställning. Ungefär som mitjurinismen. Så här måste det väl bli när vi har att göra med den hermeneutiska logiken: att förståelse av en företeelse endast grundar sig på samförstånd. Kort sagt: vi kan bara förstå en annan om vi är överrens med vederbörande i sak. Det är som att säga att endast den som gillar massinvandring kan förstå invandrare. Ytterst betyder det att kriteriet för vad som är sant eller falskt eller vad som är en fördom och inte en fördom, är din egen inställning. Hur vet vi då vilken inställning som är den rätta? Hermeneutiken har inget svar. God dag yxskaft liksom.
Vi kan alltså konstatera att det är lysenkoismen som styr dagens intellektuella samtal i mainstream media. Vid söndagens Agenda behandlades ämnet antisemitismen i Malmö. De två som diskuterade ämnet var historieläraren, Helena Mechlaoui, och ordförande för svenska kommittén mot antisemitism, Vilhelm Silberstein. Uppenbart är att det är muslimska invandrare som står för hatet. Det är det sämsta utgångsläget för Silberstein eftersom hela hans karriär och hans organisations legitimitet bygger på att det är svenskarna som är rasister och antisemiter. Inga andra. Han försöker rädda det hela genom att säga att vi måste lyssna på vad dessa ungdomar har att säga. När det gäller svenskarna skulle de tystas och jagas. Mechlaoui sa att invandrarnas hat mot judar nästan helt grundar sig på palestinakonflikten. Silberstein menade att vi inte kan närma oss ämnet genom att ha åsikter om vad den israeliska regeringen har för sig. Nä, sa Mechlaoui, men faktum är ju ändå att Malmös muslimska ungdomar gör det. Ullenhag har tidigare sagt att lösningen ligger i att vi måste upplysa mer om förintelsen i skolorna. Alltså att det är svenskarnas fel. Mechlaoui har tröttnat på sådant.
Så här skrev hon i SvD:
Citat:
Om vi talar om elever från Mellanöstern kan det bero på att många av dem själva bär på traumatiska upplevelser som hänger ihop med antingen israelisk eller amerikansk politik. Och de båda staterna ses ofta som en, vilket inte är helt fel. De kan ha mist både ett och två syskon, kusiner, föräldrar eller kamrater i en israelisk eller amerikansk bombattack. En stor andel är ju här i Sverige för att de har tvingats lämna sina hem på grund av ockupation, krig eller misären i något flyktingläger. De kan ha skadade föräldrar som inte riktigt orkar med livet och de kan ha familj kvar i konfliktområden. Sannolikt har de själva någon gång råkat ut för fientlighet i Sverige. I det sammanhanget är det kanske inte så lägligt att börja med att prata om Förintelsen.
På detta lyssnar man inte.
Salomon Schulman skrev i expressen om judehatet i Malmö. Nästan hela artikeln handlade om förintelsen och nazismen i Sverige. Bara i en enda mening nämner han ordet islamist. Och då förstås inlindat i fenomen som vänsterapologeter och högerextremister, dvs. svenskar. Suck!!!
Det är inte svårt att förstå hur det har blivit så här. De som ägnar sig åt den här debatten om mångkultur i mainstream media är en utbildad elit: de väljer ut godkänd agenda och andra aktörer som följer deras egna förväntningar. På så sätt bildas en kanonisk förteckning om vad som får och inte får sägas och vilka personer som får vara med. Allehanda kända stora tänkare citeras oblygt, men inte som stöd, eller visar att man tänkt till, utan mer som utfyllnad, som något fint att ha med i texten. På det stora hela kan man säga att dagens intellektuella klimat är förutsägbar och en allt igenom rätlinjig företeelse. Tror läsarna på att detta koncept leder framåt? Knappast! Det gör inte heller de som tillåts vara med i debatten. Vad saken handlar om är att bevaka sin position. Ända in i slutet. Det lustiga i Agendas debatt om judehatet i Malmö var att nästa ämne i programmet handlade om tidningsdöden. Ett samband kanske? Alldeles säkert.
) kan man nog lyckas skrämma bort. Min högst personliga uppfattning är att det finns många som inte har något emot partiprogrammet, men som skräms bort av rasiststämpeln, framförallt i medelkassen. Och handen på hjärtat, partiet har en del mindre lyckade företrädare, oavsett medias orättvisa vinkling.
Vad menar han med "English genes"? Det saknas också en definition av "genetic interest" i recensionen, så är svårt att veta vad han menar med det. Är det inte lika relevant att prata om att man har ett genetiskt intresse av att skaffa barn med (ej alltför nära) släktingar? 
