Citat:
"Eliten" stärkte sitt grepp och eldade på svennens samvetskval. På den vägen är det. Det ena gav det andra. Ostoppbart. När så moralismen i flyktingpolitiken på 00-talet fick definitiv utslagsröst i 7-klövern var det inte fråga om utan när det skulle bli som det blev i Sverige. Och så blev det med tippingpoint 2005?, 2010?, 2015?
Energin som drar järnspånen till sig är den nu utvecklade Djupa Staten i Sverige. Sorgligast att betrakta - närmast ödesbestämt för Sverige verkar det - finns den effektivaste energin att dra massan till sig i Den djupa Statens symbios Riksdagen - Media, onödigt att säga också Public service.
Är för kommande historiker, statsvetare, filosofer, psykologer etc att spåra den onda energin, dess uppkomst och syfte.
Syftet är makt. Någras maktkoncentration och de mångas reciproka förlust av frihet. Hänsynslösa människor med patologiskt begär att diktera livsvillkoren för andra och kontrollera dem. Giriga efter pengar och politisk makt. Du kan räkna med Frimurarna och deras flera miljoner medlemmar globalt och århundraden av agenda och omstörtande verksamhet, intimt länkade med socialismen och den falska retorik de har gemensam i splittringen av nationer.
Finns de kvar? Högst 6-8 % i så fall. Resten av de 20% av väljarna som röstar S är migranter, svenska bidragskonsumenter, nomenklaturan och deras anhöriga.
Under alla år sossarna låg runt 45 % var det ett folkhemsparti. Men Feldt skriver i sin Alla dessa dagar att Partiet drabbades av hybris, att "...vi trodde vi hade svar på alla frågor men det visade sig att det hade vi inte..."
Han pekade på nödvändigheten av en förändrad ekonomisk politik i takt med den förändrande tidens och internationella ekonomins krav på nytänkande. Flyktingpolitiken var liten då och ingick inte i Feldts bekymmer.
Men senare på 80-talet med Ingvar Carlsson såg sossarna de destruktiva följderna av vad en möjligen framöver manipulerad massa kan åstadkomma för samhälle och ekonomi, och klubbade Luciabeslutet 1988. Flyktingpolitiken var ganska liten då också men började bekymra sossarna och främst förstod Carlsson den lättledda svensken när en internationellt färgad etisk fråga väntades börja dominera debatten.
Men massan var redan i indoktrinerat skick av 68-rörelsen och dubbelväntat revs beslutet upp några år senare och utan protester från media eller nationella gråsossar, av den mest skadliga makthavare Sverige haft - den moraliske översteprästen Bengt Westerberg från moralpartiet framför alla.
Sverige befinner sig inte under någon "palmeism" utan under en "westerbergianism" sedan tidigt 90-tal.
De därefter tappade 20%-en för sossarna kan sökas med denna början och tycks under resans gång inte ha väckt frågor om felaktig politik och vilja till förändring i partiet under alla år.
Inget parti kan ägna sig åt frivilligt självskadebeteende men det är just det som sossarnas underkastat sig själva, förstärkt genom Sahlin och Löfven. Göran Persson är gravt överskattad men sökte kanske dra något i handbromsen.
Det är en gåta men Elias Canettis bok om Massan och makten förklarar en del.
När - här den socialdemokratiska - massan väl sätts i rörelse av en ogripbar energi, alltså inte sätter sig i själv i rörelse för egen sak, är den svårstoppbar.
Och värst drabbas det utvecklade, stabila och etniskt homogena samhällen då moralen i såna samhällen är den svaga punkten. Lättast att manipulera och självmanipulera är det välordnade samhället befriat från farsoter i närhistoria. Dess medborgare besväras av en röst från sitt inre att vi har skyldighet att hjälpa andra och så byggs dubbelmoralen upp. Gråsossarna och medelsvensken i stort var inte immuna mot moralismen som byggdes upp i Sverige av den bortskämda vänstern och liberalerna under 70-talet.
När inte ens LO protesterade utan fann sig i sossarnas svek med försämringar för deras miljoner medlemmarna var loppet kört. Medlemmarna fick nöja sig med att de var moraliskt högstående som hjälpare för nödställda.
De övertydliga konsekvenserna av massinvandringen från främmande kulturer till ett homogent land med väsensskild kultur och utan kolonial historia men med världens mest generösa utbyggda välfärd med sitt otroliga bidragssystem, viftades bort av media och dess följeslagare politikerna och myndigheterna. Förnekelsen förstärktes och lögnerna frodades.
Sverige må ha varit ett tråkigt land, ett tråkigt folk sägs det ibland och så vevas Hylands hörna i enda dåtida kanalen som bevis.
Men det är tråkigare nu.
"Inte i mitt trapphus, inte i mitt kvarter, inte på min arbetsplats (minns myndigheten som i sista stund vägrade arbetsplatsen ute i Rinkeby) inte i mina barns skola".
Så lät det emellertid från början. I slutna rum. Men inte på torget. Men framför valurnan fram till nya seklet, sen började röstflykten till annat parti för Socialdemokraterna.
Så dags då, men ingen förändring av förändringen av Sverige kom likväl till stånd då en förkrossande majoritet i riksdagen hade konsensus om nya politiken i landets viktigaste fråga.
Massan hade blivit ett lydigt redskap till Den djupa Staten. Den manipulerande och indoktrinerande Magneten som drar 80 % av järnspånen till sig vare de vill eller inte, hade blivit för stark.
En av dessa - och starkaste - energierna kom media att med åren att utgöra. En annan var just den inneboende fega högfärden och dubbelmoralen i medelsvensken som ju bodde i världens bästa land, även gråsossen med sin villa, Volvo, vovve. "Inte vågar jag visa mig som flyktingpolitisk kritiker för vad skall då grannen tycka" (och grannen tänkte likadant) "lite människor från fattiga länder har vi råd med vi som har det så bra" - för att nästa år sätta sina barn i annan skola som svenskar med sämre utkomster inte kunde.
Och det tog lång tid innan de i vissa fall vågade säga upp prenumerationen på morgontidningen.
Under alla år sossarna låg runt 45 % var det ett folkhemsparti. Men Feldt skriver i sin Alla dessa dagar att Partiet drabbades av hybris, att "...vi trodde vi hade svar på alla frågor men det visade sig att det hade vi inte..."
Han pekade på nödvändigheten av en förändrad ekonomisk politik i takt med den förändrande tidens och internationella ekonomins krav på nytänkande. Flyktingpolitiken var liten då och ingick inte i Feldts bekymmer.
Men senare på 80-talet med Ingvar Carlsson såg sossarna de destruktiva följderna av vad en möjligen framöver manipulerad massa kan åstadkomma för samhälle och ekonomi, och klubbade Luciabeslutet 1988. Flyktingpolitiken var ganska liten då också men började bekymra sossarna och främst förstod Carlsson den lättledda svensken när en internationellt färgad etisk fråga väntades börja dominera debatten.
Men massan var redan i indoktrinerat skick av 68-rörelsen och dubbelväntat revs beslutet upp några år senare och utan protester från media eller nationella gråsossar, av den mest skadliga makthavare Sverige haft - den moraliske översteprästen Bengt Westerberg från moralpartiet framför alla.
Sverige befinner sig inte under någon "palmeism" utan under en "westerbergianism" sedan tidigt 90-tal.
De därefter tappade 20%-en för sossarna kan sökas med denna början och tycks under resans gång inte ha väckt frågor om felaktig politik och vilja till förändring i partiet under alla år.
Inget parti kan ägna sig åt frivilligt självskadebeteende men det är just det som sossarnas underkastat sig själva, förstärkt genom Sahlin och Löfven. Göran Persson är gravt överskattad men sökte kanske dra något i handbromsen.
Det är en gåta men Elias Canettis bok om Massan och makten förklarar en del.
När - här den socialdemokratiska - massan väl sätts i rörelse av en ogripbar energi, alltså inte sätter sig i själv i rörelse för egen sak, är den svårstoppbar.
Och värst drabbas det utvecklade, stabila och etniskt homogena samhällen då moralen i såna samhällen är den svaga punkten. Lättast att manipulera och självmanipulera är det välordnade samhället befriat från farsoter i närhistoria. Dess medborgare besväras av en röst från sitt inre att vi har skyldighet att hjälpa andra och så byggs dubbelmoralen upp. Gråsossarna och medelsvensken i stort var inte immuna mot moralismen som byggdes upp i Sverige av den bortskämda vänstern och liberalerna under 70-talet.
När inte ens LO protesterade utan fann sig i sossarnas svek med försämringar för deras miljoner medlemmarna var loppet kört. Medlemmarna fick nöja sig med att de var moraliskt högstående som hjälpare för nödställda.
De övertydliga konsekvenserna av massinvandringen från främmande kulturer till ett homogent land med väsensskild kultur och utan kolonial historia men med världens mest generösa utbyggda välfärd med sitt otroliga bidragssystem, viftades bort av media och dess följeslagare politikerna och myndigheterna. Förnekelsen förstärktes och lögnerna frodades.
Sverige må ha varit ett tråkigt land, ett tråkigt folk sägs det ibland och så vevas Hylands hörna i enda dåtida kanalen som bevis.
Men det är tråkigare nu.
"Inte i mitt trapphus, inte i mitt kvarter, inte på min arbetsplats (minns myndigheten som i sista stund vägrade arbetsplatsen ute i Rinkeby) inte i mina barns skola".
Så lät det emellertid från början. I slutna rum. Men inte på torget. Men framför valurnan fram till nya seklet, sen började röstflykten till annat parti för Socialdemokraterna.
Så dags då, men ingen förändring av förändringen av Sverige kom likväl till stånd då en förkrossande majoritet i riksdagen hade konsensus om nya politiken i landets viktigaste fråga.
Massan hade blivit ett lydigt redskap till Den djupa Staten. Den manipulerande och indoktrinerande Magneten som drar 80 % av järnspånen till sig vare de vill eller inte, hade blivit för stark.
En av dessa - och starkaste - energierna kom media att med åren att utgöra. En annan var just den inneboende fega högfärden och dubbelmoralen i medelsvensken som ju bodde i världens bästa land, även gråsossen med sin villa, Volvo, vovve. "Inte vågar jag visa mig som flyktingpolitisk kritiker för vad skall då grannen tycka" (och grannen tänkte likadant) "lite människor från fattiga länder har vi råd med vi som har det så bra" - för att nästa år sätta sina barn i annan skola som svenskar med sämre utkomster inte kunde.
Och det tog lång tid innan de i vissa fall vågade säga upp prenumerationen på morgontidningen.
Energin som drar järnspånen till sig är den nu utvecklade Djupa Staten i Sverige. Sorgligast att betrakta - närmast ödesbestämt för Sverige verkar det - finns den effektivaste energin att dra massan till sig i Den djupa Statens symbios Riksdagen - Media, onödigt att säga också Public service.
Är för kommande historiker, statsvetare, filosofer, psykologer etc att spåra den onda energin, dess uppkomst och syfte.
Men sånt låter sig bara göras i ett friskt och fritt samhälle där pk-ismen rökts ut och inte lämnar några spår efter sig.
En ny regering kan göra en del bättre för alla i Sverige utom de som valt brottets bana eller inte vill göra rätt för sig.
Visst skall Sverige bedriva en human flyktingpolitik. 20 000 flyktingar/år utvalda av FN tillsammans med rika världen som också gör sitt efter ekonomi och befolkning. Och visst har Sverige råd med 1% av BNP till u-hjälp men under kontrollerade former så att pengarna verkligen går till skolor, sjukvård, infrastruktur, bostadsbyggande, livsmedel och annat självklart.
En ny regering kan göra en del bättre för alla i Sverige utom de som valt brottets bana eller inte vill göra rätt för sig.
Visst skall Sverige bedriva en human flyktingpolitik. 20 000 flyktingar/år utvalda av FN tillsammans med rika världen som också gör sitt efter ekonomi och befolkning. Och visst har Sverige råd med 1% av BNP till u-hjälp men under kontrollerade former så att pengarna verkligen går till skolor, sjukvård, infrastruktur, bostadsbyggande, livsmedel och annat självklart.
