Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det finns en mängd indikationer på att migrationen till Europa drivits av amerikanska kapitalintressen. Det har handlat om att få fler konsumenter (löses med invandring) och större marknader. EU skulle så klart utvidgas och varu- och kapitalrörelserna underlättas. Påverkan har väl utövats via olika nätverk som de icke protokollförda middagarna i Davos och Bilderberg där finansfolk från USA med fler länder frotterat sig med europeiska statschefer och fått gehör för sina krav/behov av fortsatt tillväxt. Tillväxt eller död har varit fältropet. Och politikerna i generationen Blair-Persson nappade. Folken tillfrågades inte.

Så ser jag det. Det är en sorts ny folkvandringstid vi bevittnar. Folk från failed states i Afrika och mellanöstern väller in i Europa just nu på jakt efter bättre livskvalitet. Det är fullt ut begripligt. Mindre begripligt är politikernas passivitet vad gäller vilka som kommer. Det verkar som att målet bara varit att få en befolkningsökning till varje pris. Länder som Afghanistan och Iran och även länder i Afrika har väl i princip exporterat sin kriminalproblematik till Europa. Den här afghanen i Vetlanda verkar ha varit väldigt skicklig med kniven.

Sedan kan det ligga något i att invandringen ändå kan ge en boost för ekonomin. Oklart hur. Mängden svindyra bilar på gatorna i Stockholm och Muenchen (har just varit där) talar sitt tydliga språk. Folkvandring som sagt.

Ska bli intressant att se vad som händer i Premier League nu när den drar igång med publik på läktaren. De har knäböjt i ett helt år, men då fanns det inga på plats som kunde bua. Jag tror personligen att vi nu har sett det sista engelska fotbollslaget knäböja och det vore i så fall en liten men viktig seger för det hårt prövade engelska folket. Allt som visar att historien inte har en förutbestämd riktning utan går att påverka stärker moralen.

Bra genomgång. Om handlare James Goodfellows son krossar butikens ruta blir glasmästaren glad, men inte James. Eller som Frédéric Bastiat varnade oss för: förstörelse är inte vinst! Sett ur effekterna bortom det kortsiktiga. Begreppet narrativ som förekommer flitigt i tråden tycker jag kan sammanfattas med ett sätt att förleda oss bort från just Bastiats varning.

Kan ju alltid hoppas. Mångkulturen gjorde ju ingen vidare reklam för sig igår med tanke på Englands förlust. Många spekulerar ju, med all rätt, att de tre mörkhyade valdes i straffläggningen just för att det var meningen att det skulle bli succé genom att dessa fick avgöra till Englands fördel, nu blev det pannkaka av alltihop, precis som det brukar bli när det Woke:as alldeles för mycket.

Judar är generellt dåliga på att kläcka fram nya intellektuella strömningar. Deras verkliga kreativitet ligger i förmågan att hitta svagheter i andras skapelser, ta över dem och utnyttja dem till sin fördel. Om man studerar Marx kritiskt märker man snart att det inte finns en enda ny tanke i hans böcker, men han var en skicklig sammanställare av europeiska tänkares dåliga idéer, som han sorterade och lade fram utifrån vad som passade honom.

Annars är en ganska intressant delförklaring den som kom från Jacob Taubes, som själv var en judisk kommunist. Med utgångspunkt i Carl Schmitt kopplade han samman ideologi och teologi, och därmed utopiska politiska rörelser med apokalyptiska religiösa rörelser. I båda fallen handlar det om rörelser som förutspår en kommande ny ordning där världen på ett fundamentalt sätt blir annorlunda. Enligt Taubes kan apokalyptiska rörelser vara en positiv möjlighet för maktlösa minoritetsgrupper, just för att de är så destruktiva. De legitimerar förkastandet av den rådande ordningen och kan skapa en gemensam (destruktiv) agenda för utgrupper och missanpassade medlemmar av makthavarnas ingrupp (t.ex. förlorare i interna maktstrider, psykiskt instabila personer, excentriska kättare, påkomna mutkolvar etc).

https://www.sup.org/books/title/?id=16921

Det som har förändrats är avsändaren och målgruppen. När Juvenalis och Voltaire skrev satir rörde det sig om elitmänniskor som lästes av andra elitmänniskor.

Memkulturen gör människor uppspelta eftersom en mem kan spridas till så många på kort tid, men det rör sig om kvantitet före kvalitet. Det är ett egalitärt felslut. Även om de förnekar det så tror memarna på allas lika värde - att det viktiga är mängden människor som delar deras budskap, när det enda som egentligen räknas är vilka människor som gör det. Det är samma gamla missförstånd som har fått generationer av nationalister att tro att genombrottet är nära eftersom "folk börjar vakna".

Sedan betyder inte det att man måste vara nån sorts yppersta elit för att göra nytta, men man måste ha ett perspektiv där man accepterar att politik alltid sker uppifrån och ner. Det handlar aldrig om vad folk i allmänhet tycker, vilka partier de röstar på och sånt strunt. Politik handlar bara om vad de mest kapabla och bäst organiserade människorna tar sig för.

(Michel Houellebecq är ett positivt motexempel idag. Han är en vanlig IT-snubbe i botten men skriver illiberal satir som läses av kultureliten - såväl globohomo-eliten som dess potentiella utmanare. Det kan han göra efter åratal av stor nyfikenhet och nätverkande. Ingen elitbakgrund, men inte heller något egalitärt memande.)

Det är iallafall den bästa förklaringen jag har stött på för själva massinvandringen. Den drivs av ekonomiska incitament. Men att det inte blir någon tillväxtmaximerande IQ-invandring får nog ändå förklaras med ideologi. Eftersom individualistiska ideologier dominerar Västvärlden får man inte medge att det finns skillnader på kollektiv nivå: att säga att tillväxten blir olika beroende på invandrares blodsband är ett modernt kätteri.

På ett sätt är det rättvist. Upplysningens rationalism gav oss ekonomismen som säger att massinvandring är någonting bra. Men samma upplysningstänkande förbjuder också ekonomisterna från att göra ett kvalitativt urval av invandrare. Två sidor av samma tankeströmning blir tillsammans en dödlig cocktail. Hela upplysningsprojektet bygger på hybris och självklart kommer det krossas av de krafter som alltid har slagit ner på hybris. Det jobbiga är bara att så mycket annat stryker med i fallet. Världen är varken liberal eller humanistisk, så den bryr sig inte om att mänskliga rättigheter-dokument förbjuder kollektiv bestraffning.

Man får dock akta sig för att betrakta ekonomisk vinst som ett egenvärde. I alla verkligt existerande stater är ekonomi bara ett av många medel, aldrig ett övergripande mål. Att panga rutor är fel om pengavinst är det enda man förstår sig på, men inte nödvändigtvis om man t.ex. behöver kväsa akut social oro genom att fixa jobb åt arga, välorganiserade fönstermontörer. Eller som i GreffueAnthonius' inlägg tillgodose en borgar-/"managerklass" som är ihopvuxen med maktapparaten. Eller för den delen banker som har den politiska makten att kunna skuldsätta människor som inte kan betala tillbaka och sedan lobba igenom räddningspaket åt sig själva från staten. Har Bastiat verkligen nåt relevant att säga om det, eller kan han bara gnälla utan att nån bryr sig?

Ekonomi betyder hushållning. Ett hushålls inre "lilla världen"-logik är viktig, men alltid underordnad de maktstrider som sker utanför huset, och strider om vem som ska vara husets överhuvud. Rent ekonomiska argument för vilken väg politiken bör ta leder ofta bara till frustration över att ingen vill lyssna. Man måste titta på själva människorna och se vad de har för intressen. Även när det faktiskt rör sig om ekonomiska intressen behöver de inte alls sammanfalla med dina intressen.

Uppfriskande krönika av Anna Björklund i Fokus, som beskriver sin avsky över den falska Annie Lööf ( och svenska politiker överlag ):

https://www.fokus.se/2021/07/anna-bj...ner-jag-avsky/
Sparad: https://web.archive.org/web/20210712...ner-jag-avsky/

Vilket i sin tur får skribenter som Sima och Kjöller att förfäras på twitter.

https://m.youtube.com/watch?v=3ZgHc3-baFU

Tiotusentals ärenden till domstol

https://www.expressen.se/kvallsposte...ntade-arenden/

"När man införde den här lagändringen 2018 var det ingen som hade förutsett det här, utan man tänkte sig säkert enstaka ärenden, enstaka klagomål på handläggningen, som vi då skulle kunna granska i domstol, säger lagman Johan Sjöö till Ekot"

Lagen innebär att den som inte fått beslut om medborgarskap inom sex månader har rätt att begära att handläggningen av ärendet påskyndas, avslås denna begäran kan detta beslut överklagas i DOMSTOL. Vilket nu skett i 90000 fall.

Man frågar sig, vem hjälper alla dessa individer att överklaga på en sådan industriell skala och varför, vill man stressa en myndighet att ta snabba rättsosäkra beslut och förstår man inte att våra domstolar har bättre saker för sig (borde iofs våra politiker förstått innan de införde en sådan möjlighet )

Enstaka ärenden blev tiotusentals, får sorteras under Löfvens "vi såg det inte komma"-konto.

Det kanske mest anstötliga i mina ögon var att den ansvariga från migrationsverket som intervjuades i P1 om saken idag hade ett svåruttalat namn och uppenbarligen inte svenska som modersmål.

Nu kanske jag framstår som trångsynt men jag tycker inte att utlandsfödda ska ha tillträde till sådana myndigheter och jag har svårt att tro att det är normalt i andra länder.

Jag menar att det finns aspekter av memkulturen som är gruppfostrande på ett värdefullt, organiskt sätt. Räckvidden att påverka nuvarande och framtida elit finns på Twitter, där ju t ex Elon Musk visar sig vara mem-litterat och därmed påverkansbar. Pewdiepie lyfter skrot och läser Mishima.

Intuition och estetik ligger ändå nära memkulturen, liksom hierarki och elitism. I bästa fall är det goda koncept och fungerande heuristik som får ett genomslag i särskilda grupper eftersom de ligger på rätt frekvens för gruppen. Då tänker jag specifikt på unga, drivna vita män som på ett organiskt sätt dras till en uttalat icke-egalitär heroism och där filosofi, historia och hälsa blir just ingruppsskapande slang och främmande kryptiskt för utgrupper. Symbolerna fungerar eftersom det finns något väsentligt att symbolisera.

Att på ett intuitivt, förteoretiskt plan kunna sålla vän från ovän är rentav en nödvändig kompetens i ett mångetniskt sammanhang. När yttre kännetecken inte är en tillräcklig vägledning, måste de eller kulturella koder uppfinnas. Det kunde handla om klädsel eller rentav kroppsstympning, förutom vaksamhet på uttal och språkbruk. Kan den misstänkte infiltratören en särskild koranvers eller texten till en folkvisa?

På samma sätt kan t o m en formellt opolitisk, anonymt postad bild eller åsikt på Twitter skapa olika reaktioner hos olika mottagare och därmed indikera vem som tillhör och vem som inte gör det. En rad enkla bilder och åsikter ringar in en allt snävare krets som sedan utvecklar interna skämt och slang som blir betydelsebärande exklusiv. Den inre kärnan har ett moln av följare som känner av gruppens gravitation och normer och bara kan stiga i graderna genom att följa dem. Det går att å ena sidan raljera över sekterism och "drama", å den andra handlar det om individens ledarskap och status som är drivande för kollektivet. Normativ konkurrens om att leda en grupp kommer leda till utrensningar av oliktänkare, vilket i viss mån är livsnödvändigt för en grupps samordning.

Om en subkultur eller anonym postare är bra eller dålig utifrån det egna perspektivet beror mer på visat omdöme och intention över tid än formen eller den föregivna tillhörigheten. Q ledde många aningslösa boomers fel, medan andra memvarnade för ett nytt Charlottesville och "feds" som uppmuntrade till våldsamheter.

Memande är former av kollektiva koder, fördomar, intuitioner, mallar och som sådana varken bra eller dåliga i sig. Om en tumregel eller ett ordspråk tjänar ett syfte, är det bra. Liksom symbolen för det som måste symboliseras. Om en inlärd programmering och inre röst syftar till självskadebeteende är det istället dåligt och kan behöva kostslutas på ett för-rationellt plan.

Tänk t ex på memet med den tomma äggkartongen som gick för några år sedan och riktade sig mot unga kvinnor med budskapet att den biologiska klockan tickar att skaffa barn och att en kvinna har förlorat 90% av sina ägg innan 30, typ.

Jag är säker på att den påtagliga bilden resulterat i födda barn eftersom den skapade ångest. Den sortens mobbande normer och grupptryck är väsentliga.

Uppfriskande och rolig läsning. Fria Tider har sammanställt lite reaktioner med länkar för den som är intresserad. Det är roligt att läsa om hur obehagligt och skrämmande de finner detta, att hatet nu vädras öppet.

https://www.friatider.se/jag-hatar-a...acker-ramaskri

Sätter vi hatkrönikan i Fokus jämte Ranelids lyft av förrädarstämpeln så är reaktionerna förstås snarlika. Utan att gå in i detalj så framstår de helt och sakna förmåga att hantera detta. Mera hat, hårdare stämpling.

Den här frustrationen som Ranelid och Björklund ger uttryck för är gränslösheten och det okontrollerbara. Förr hade vi solidaritet. Den som har det har makt att bestämma själv hur solidarisk man ska vara, antingen rena gåvor eller hjälp till självhjälp. Men med rätt värdegrund är du slav under något icke definierbart, bara att det låter bra, sedan får det gå hur det vill. Eller om vi tar begreppet klasser. Folk har makt att själva kunna förflytta sig mellan klasser och politiker kan hjälpa till. Men med ras och genus är man ohjälpligt låst vid att bara en kan vara god och den andre bara ond, exempelvis att vita bara kan vara rasister.