Början på ett mediakrig om mångkulturen?

In liten invikning där är att jag känner lite folk som är fotbollsintresserade, såtillvida att dom "håller" på något jävla lag utomlands. Det är alltid något engelskt, franskt, italienskt eller tyskt lag. Där får dom utlopp för denna euforiska ingruppskänsla. Men att hålla på svenska landslaget känns lite mer laddat, det vill man inte, det kan uppfattas som nationalism.

"Genom att samla de bästa klubbarna i världen för att spela mot varandra under en hel säsong kommer superligan öppna för ett nytt kapital för europeisk fotboll" säger Joel Glazer, en av de judiska bröderna och storägare av MU.
Det började med ryska judiska oligarker som flydde Putin och investerade i engelska ligaklubbar. Nu tar de ett steg till och vill överta mästerskap.

Men J P Morgan m fl banker i USA och UK och andra av de utvalda möter konkurrens från oljeshejker och även kineserna börjar visa intresse för (de allt färre) europeiska varumärkena. Europeisk fotboll är större än tyska bilmärken i världen. Det var en europeisk äkta produkt förfinad under 100 år som bara väntade på att hamna i trålen och håvas in för att bli exploaterad och korrumperad av den globala kommersialismen.

Än så länge är fotbollsexperterna i media - tom Bachner i Exp. och Frändén (skön och förförisk i tv-rutan igår, den puddingen till fotbollsexpert drömmer många om) i Aftonbl. - skeptiska mot attacken, men de svänger så småningom när de stora finansiärerna och ägarna fått frimura med sina likasinnade ägare av medierna.

Den historiska förankringen i och traditionen med laget för somewheres som i generationer skolats in i klubbkänsla är på utfasning.

En liten elitgrupp på 12 lag utkristalliseras som turnerar omkring i 3 länder och suger åt sig mer och mer pengar och konkurrerar ut andra lag i Europa på kapital och gör sig till oslagbara i budgivning på de allra hetaste talangerna.

Oslagbart också att läsa Real Madrids ordförande i Expressen där han staplar bluff på bluff.
Sanningen är att både Spaniens och Italiens stolta fotboll är på väg mot ruinens brant. Astronomiska kostnader för trupperna och vikande publikintäkter och näringslivssponsorer är två orsaker sedda före pandemin.

Men kuppen från finansen långt från Madrid och Milano kommer drabba Afrikas och Arabvärldens ungas drömmar om Europa som bär upp miljoner unga fotbollsspelare, när fotbollen i Europa förlorar i bredd och intresse.
Det är bara sympatiskt att erbjuda utomeuropeiska talanger i fotboll anställning precis som man ger indiska it-teknologer jobb i Europa. Det har skavt lite i de engelska fansens klubbkänsla har man läst sista åren när endast 1 spelare i laget är engelsman och inte ens kommer ur klubben.
Men det är inte i samma division som attacken från New York igår uppbackad av direktörer till konkursbo som spanska och italienska storklubbar och storägare i PL.

Jag för min del reagerade över att Tottenham, en klubb av betydligt lägre dignitet än de övriga, skulle ingå i ligan.

Men det är förstås en ren slump, som icke desto mindre lär spä på antisemitiska tankefigurer. Och Chelsea, en klubb mera förknippad med nazister, men med det som i Sovjet kallades "kosmopolitisk" ägare.

Annars välkomnar jag den nya Super League, därför att den kommer att stärka den rörelse "mot den moderna fotbollen", som jag ser som en bundsförvant för det platsanknutna "Gemeinschaft", mot de rotlösa cirkuskompaniernas "Gesellschaft". Stjärnorna måste tänka efter om de verkligen vill sälja sin själ till de algoritmdyrkande djävlarna. För det kommer att kosta, kanske inte omedelbart i € men definitivt omedelbart i hjärtan och stjärnor och smilies.


Och jag tror tvärtom att storklubbarna nu med detta lutar sig för långt ut genom tågfönstret och begår seppuku. Good riddance.

Javisst behöver ett folk sina riter, med betoning på sina. En manlig initiationsritual bestående av BLM-knäböjande är dock tveksamt värdefull.


"Johanna Frändén som social konstruktion" var händelsevis en post jag tänkte skriva för bara någon dag sedan. Med anledning av att hon skrev en krönika om att inte längre "kunna" kritisera etablissemang och vara skeptisk, eftersom den positionen intagits av suspekta element. Senare kallade hon människor som påpekade det ytliga och relativistiska i detta för "nazister" på Twitter, ett epitet som ju varit på tapeten i tråden också. Tydligen var det någon tjej som polisanmälde henne för förtal.

Poängen var att hon med Twitter-poserande performativt återskapade sin texts autentiska budskap, nämligen hennes självbespeglande individualism som alltid landar i principlös konformism. Alla dessa blanka spegelytor på identiska diskobollsindivider som alla är lika tomma på innehåll. Att vara reflekterande ren är "individens" kategoriska imperativ, vad som reflekteras i spegeln kommer utifrån och är alltså en social konstruktion och överenskommelse om vem t ex Johanna är.

När "nazisterna" är för den egalitära, sentimentala bilden av vad fotbollen måste vara, så har ju Johannas uppfattning samtidigt spikats som negation. Då blir det kosmopolitiska, subversivt progressiva och oligarkiskt icke-nazistiska Super League hennes socialt konstruerade personliga preferens. Det vet vi inte säkert förstås, men poängen är att hon inte heller gör det eftersom hennes ställningstaganden enligt egen utsago styrs av hur de uppfattas. En social process utifrån-in istället för en mental inifrån-ut, alltså.



En parallell finns ju i USA, där sportsbollsligorna uppfostrar/distraherar amerikanska män på ett sätt som gör det sannolikt nettonyttigt när de som plattformar "förloras" och öser hat över sina konsumenter, eftersom åtminstone en del av dessa tappar intresset permanent. Omvänt kan en framgångsrik och identitärt laddad ikon som Tom Brady bli ambivalent. En positiv förebild eller en sövande hypnoskula?

I Sverige kan dock de som överger (snarare: blir övergivna av) cirkuskompanierna istället hängivet följa Torsby IF:s öden i division 3 (eller motsvarande hemmavid). I USA blir de rotlösa.

Kappvändarna på Expressen är tillbaka med ännu ett batongliberalt inlägg i det mediala mångkulturkriget,denna gång med kopplingen mellan invandringen och den senaste uppmärksammade kvinnomord:
https://www.expressen.se/ledare/er-t...necker-och-co/

Tydligen spricker The Super League. Chelsea och Man City var de första att desertera och nu börjar avgångarna trilla in.

Det jag vill ta fasta på är citerade aspekten ovan. Ett socioekonomiskpolitiskt våldskapital övertrumfades av ett annat, en pampmaffia vann ett nollsummespel över en annan sammansvärjning.

Detta är åtminstone delvis vägen framåt för Europa. Egenintresserade eliter vars intressen harmonierar med folken.

Eller åtminstone tar ut varandra. Finns väl ingen elit numera som inte tappar av Big Data med parasitsnabeln. Inga konkurrenter över gruvrättigheter har nånsin haft harmonierande intresse med råvaran.

Det finns eliter som bryr sig om sina folks sammanhållning och demografiska överlevnad, utan att vara självuppoffrande idealister för det. Ja, jag skulle gå så långt som att påstå att det i längden inte finns någon funktionell elit som inte gör det. Även eliter måste vara etniskt förankrade för att inte konkurreras ut av andra eliter med detta kollektiva våldskapital och nätverkande i ryggen. Det finns ingen postidentitär globalism, ingen individ så mäktig att den står över kollektivets solidaritet och beskydd.

Ingen kan ju tro att UEFA-pamparna bryr sig ett dugg om fotbollens europeiska kontinuitet och prägel, egentligen. Däremot vore de ju dumma om de inte vädjade till fansens autentiska sentimentalitet och europeiska sensibilitet i uppgörelsen med en än mer globalistisk maffia.

Nu är väl ett fortsatt konsumerande av Champions League-fotboll ingen seger alls i sig för någon vettig nationalist och jag är beredd att hålla med det du skrev tidigare om good riddance av ett passiviserande spektakel. Men det är ändå intressant att en så grandiost välfinansierad kabal löstes upp i dimma inför beslutsamt motstånd.

Europeiska politiska eliter står i längden inför samma kategoriska val och möjligheter som UEFA-pamparna. Utan inhemsk europeisk befolkning att representera, kommer platsen vid förhandlingsbordet i längden försvinna. De importerade grupperna kommer företrädas av sin egen elit.

Expressenkrönikören Viktor Barth-Kron landar i samma ståndpunkt men lite mer försiktigt formulerat på Twitter:

Det krävdes alltså fotbollssupportrar för att sätta ned foten mot amerikansk-asiatisk marknadsplundring av det europeiska kulturarvet. Tänkvärt.

https://twitter.com/viktorbk/status/1384755328143724545

Fotbollssupportrar är ju lite av en urkraft som inte kan dompteras med ordmagi men väl manipuleras på andra sätt.

Någon har ju varit inne på att Haarlem Globetrotters-klubbarna i den här föreslagna Wrestling-ligan egentligen var ute efter att tvinga till sig en större del av kakan. Att de egentligen använde supportrar och somewheres som nyttiga idioter.

Det skall bli intressant att se om detta leder till att storklubbarna får mer eller rentav mindre pengar fördelade av UEFA.

För övrigt blir det också intressant att se hur länge europeiska lag är big business i Kina, som spelobjekt och för att sälja tröjor. Kinesisk fotboll utvecklas med Kina, så även kinesiska fotbollsintresserade som nu är anywheres kan transformeras till somewheres. Och kanske tycker det är intressantare att spela på kinesiska matcher.

Min uppfattning av händelseförloppet är att detta inte var fråga om fansens ursinne i sig, utan om att det för en gångs skull fanns en bestämd elit som kanaliserade och drev på opinionen. Om Gary Neville och Sky News och Boris Johnson och prins William inte gått mot projektet, eller t o m varit positiva till projektets spinn, så hade fansen varit för splittrade och Super League väntat ut dem.

Mallen finns nämligen i det massiva motstånd mot Glazers som funnits ända sedan de med hjälp av Morgan Stanley köpte Manchester United mot klubbens egna tillgångar för typ 20 år sedan. Sedan dess har de dränerat klubben på pengar via utdelningar och nepotistiska arvoden och de sportsliga framgångarna har uteblivit medan arenan förfaller och skulderna ökar. #glazersout har varit ett mantra hela tiden och det har startats en "genuin" klubb för tidigare supportrar, osv. Den organiska proteströrelsens impotens har blivit ett meme i sig. Det var detta Glazers och övriga kalkylerade med även denna gång, att varje lokal supporter som försvann snart nog skulle ersättas och antagligen krypa till korset.

Vad de inte räknat med var istället att sådana som Gary Neville skulle tillåtas piska upp opinionen så magnifikt och hänsynslöst som blev fallet. Hela det brittiska politiska etablissemanget och media slöt upp, antagligen med blicken på Premier League som en del av deras globala soft power, som någon manager noterade.

Om europeiska eliter vill hävda sig mot amerikaner, kineser, araber och andra så är detta mallen. Den som vill vinna makt i nollsummespelet, har en stor latent maktbas i de majoritetsbefolkningar som görs urarva av maktägande globalister. Även egenintresserade europeiska pampar och makthavare kan förstå nyttan av ett solidariskt, lojalt kollektiv. Kärlek är i det här fallet vägen till makt.

Den senaste tidens tendenser med Tucker Carlson och Gary Neville är intressanta. Anfall är bästa försvar och att ta bladet från munnen ger inte större utsatthet än fega antydningar. I mikroskala har vi sett samma sak i tråden och på Flashback, hur debatten är vunnen i samma stund som den förs utan att acceptera tabun. Så snart tillräckligt många ifrågasätter och dekonstruerar maktordens innebörd, så förlorar de sin magi och verkligheten kan ses för vad den egentligen varit hela tiden.