Början på ett mediakrig om mångkulturen?

What's good for the Swedes?

Jag tänker dels på de här identitetspolitiska rörelserna, men också på globala aktörer som ställer till oreda inom den internationella maktordningen (Kina, Ryssland, Iran osv). Black Lives Matter som fick bränna ner städer i månader innan en företrädare la ut ett twittermeddelande som stödde Palestina och fick Premier League att ta avstånd. Nick Cannon som brer ut sig om vita djävular, vit inneboende ondska från födseln osv, och sedan i en bipassage nämner något om judar och Hollywood (eller något liknande) och nu förnedras i terapimöten med rabbiner från judiska organisationer. Såna saker är övertydliga när det gäller att visa på maktstrukturer i samhället. Utnyttja dem! Alla counterjihadister som helt plötsligt låtsas bry sig om uygurer i Kina, också ett övertydligt exempel på hur de här människorna bara är 100% skojare. Visa på det.

I slutändan så måste vi ta den verkliga makten över våra samhällen, och det är inte "identitetspolitiken" eller "Kina" som är vår fiende.

Instämmer med iakttagelsen om status. Har inte tänkt i de banorna tidigare.

Men man får inte glömma bort den längtan efter internationalisering som många boende på platser som Södermalm känner och bär. Ett antal av dem längtar efter Brooklyn och Söder blir liksom mer autentisk internationell storstad om det går äkta negrer och dealar på gatorna.

Medelklassen radikaliseras när den inte Längre kan reproducera sig som klass.

Som vanligt initierat och med tydlig historisk förankring när Kyeyune är i farten.

Det mest centrala, som jag ser det:

Ryktena om vänsterns makt att påverka samhällsutvecklingen är därmed starkt överdrivna. Den grupp som vänstern faktiskt representerar är den digitala plantageekonomins lilla medelklass: yogainstruktörer, journalister, genusvetare, kvalificerad servicepersonal och ideologiska kommissarier åt de stora plantageägarna. Men det är knappast vänstern som sitter i förarsätet här. Många gånger är viljan att angripa vänsterns påstådda kulturella dominans bara ett sätt för människor på högerkanten att undvika att greppa de verkligt svåra frågorna.

Jag tror gärna att många med mig insett sedan länge att vänsterns påstådda "grepp" om samhället är en illusion, och som sådan synnerligen bräcklig. Att vänstern har kontakter överallt och styr bakom kulisserna, det är precis vad vänstern vill att vi andra ska tro.
Under tiden glider marknadsliberalerna och bovarna under radarn. Vänstern har tröttnat på att attackera dem för syns skull. Det är när egendomsfolket råkar i skottlinjen som det blir annat ljud i skällan.

Som Malcom skriver på slutet är vänstern i själva verket liten och svag. Det är alltså storföretagen som utnyttjar diverse "woke"-klichéer i sin marknadsföring, trots att de inte behöver. Varför? Tja, det är knappast för att kunderna kräver det, utan för att reklamvärlden domineras dels av stendumma världsförbättrartyper, dels cyniskt beräknande reklamare av Don Draper-i-Mad Men-typ.
Jag inbillar mig att den senare gruppen ofta tillhör det utvalda folket, i alla fall på andra sidan Atlanten.

Vänstern håller på med orrspel, och alldeles för många förment oppositionella har respekt för den.
Tänk bara på alla dessa typer som troligen knappt satt sin fot på ett universitet, men som trots det anser sig veta att blåhåriga feminister och rasifierade aktivister trängs på alla campus i Sverige. Bäva månde den svenska borgerligheten.
Kyeyune berör nästan detta:

Den framväxande alliansen mellan ”vänstern” och storföretagen brukar tolkas som om politik idag verkligen handlade om vem som hade mest kulturell påverkan, där vänstern antas vara så stark inom universiteten och kulturen att de stora företagen helt enkelt känner sig tvingade att följa efter.

Vänsterns makt är begränsad utanför en liten sfär, men den gör oproportionerligt mycket väsen av sig.

Kapitalet, däremot. Money talks, och allt det där — för oppositionella är kritik mot den efterkrigstida kapitalismen en vattendelare. Det sitter massvis med riktigt genomruttna människor runt om i världen och räknar på exakt hur mycket man har att tjäna på att måla ut den och den familjekonstellationen som ett estetiskt ideal, hur man på bästa sätt suger ut hela befolkningar zombifierade konsumenter, osv.
Och i allt detta har en viss grupp historiskt förslagna köpmän en roll. Det är pengarna som talar.

OK, välja sida och ta den verkliga makten över samhället. Så långt är vi helt eniga. Det är sedan åsikterna uppenbarligen går isär.

Jag menar att den verkliga makten i det svenska samhället ligger hos politikerna och hos tjänstemän i beslutande ställning inom offentliga sektorn. Det är dessa människor som implementerar den politik som förs. När det gäller just denna tråd handlar det om mångkulturen men det finns många andra problem. Mediernas roll är att granska och ifrågasätta dessa makthavare.

Men såväl politiker och tjänstemän som medierna missköter sig grovt. Vi kan inte låta dessa makthavare agera egenmäktigt.

Hum, hum.

Sök på termerna costly signalling och reciprocal altruism i mitt inlägg.

Du har en klar poäng. Drömmen om skyskrapor i hela innerstaden.

Som sagt: det blir kul att se vad som ska ske.

Medierna gör just det: Granskar och ifrågasätter dessa makthavare. Det är därför du i princip bara har medlöpare på alla positioner. Du har ett gäng aktivister som driver allt mer och mer vansinnigt, sen har du en stor massa som vet att de inte bör säga emot, för sitt eget bästa. Hade media gjort tvärtom (drevat mot galningarna, gett morötter åt de normala) hade du egentligen inte behövt ändra personsammansättningen speciellt mycket, de flesta hade följt den nya riktlinjen. Dina "makthavare" agerar alltså inte "egenmäktigt", de agerar som de som styr samhället vill att de ska agera. De verkliga makthavarna är de som bestämmer vilken politisk åsikt och vilken handling som är ok, och vilken som inte är det. Människor är djur och drivs av rädsla för bestraffning, minsta motståndets lag osv.

Vi har nu en ny media som lyckas skapa drev och reaktioner, det är bra. Än så länge har väl denna inte förändrat något eftersom den fortfarande är utan reell makt, men det går framåt. Den dagen ett verkligt alternativmediedrev (dvs inte Nyheter Idag, som är lite som MSM:s motsvarighet till sjuklöverns AFA, de gör det de andra vill men inte får/kan/bör göra) lyckas avsätta en politiker har vi gått in i ett nytt intressant stadium.

Det är väl detta som är problemet i ett nötskal. Frågan har landat i att handla om allt annat än svenskar.

Frågan borde ställas :
Vad gör vi med de svenskar som inte står för svenskar?

Att använda judisk identitetspolitik för att stärka svenskar innebär inte att man väljer sida utan att man bara använder ett exempel som är mycket slagkraftigt.

Nja vänstern gör mycket väsen av sig men i allt väsentligt har den allierat sig med "the lesser evil" liberalerna. Vi har i hela västvärlden fått en vänsterliberal offentlighet. Jag tycker det syns tydligt här på Flashback. Det är vänsterkontona som hela tiden får rycka ut och försvara det svenska statliga etablissemanget mot den hotande högern som lurar i kulissen. Håll rent högerut är fältropet. Samma fältrop som den vänsterliberala svenska staten håller sig med. Vänstern har lyckats med det indiska reptricket att vara kritiska och samhällsbevarande samtidigt. Ja inte bara samhällsbevarande utan i realiteten är man lierad med det internationella storkapitalet. USA-imperialismen lever alltjämt. Men begreppet används inte längre. Men det märkliga har inträffat att vänstern stödjer den här imperialismen. Som väl har sina propagandamöten i Bilderberg och Davos där vänsteraktivisten Greta Thunberg visas upp.

S har som ett vänsterparti skickligt arbetat på reptricket och lurat äldre hederliga svenskar att förtsätta rösta på S eller de vänsterliberala stödpartierna. Det handlar om moral får vi höra. Så fint. Men nu har Sverige valt att stötta EU:s stödpaket till de fattiga coronadrabbade länderna i sydeuropa även fast det i realiteten handlar om att stötta de internationella bankerna och storföretagen. Vänstern är förstås tyst. Mycket har hänt sedan vi hade en globalistkritisk vänster. Och ett folkens Europa.

Jag vill gärna lyfta fram en gammal bloggare som nog ihop med Joakim Andersen och Motpol är landets kanske främste politiska analytiker just nu, nämligen Fnordspotting. Han håller alltjämt igång. Här lite tankar kring etablissemangsåsikter och högerns oförmåga att distansera sig från liberalerna som med sin kameleonttaktik lurat skjortan av både vänstern och högern.

http://fnordspotting.blogspot.com/20...onskritik.html

Men de gör precis som de vill helt utan personligt ansvar men mycket personlig vinning.
Tjänstemannaansvaret är borttaget.
Politiker tar sitt ansvar genom att avgå med hög pension och garanterat nya positioner vid köttgrytorna. Häpp.

Vilka lagar menar du vi, pöbeln, skall använda och följa för att få dem att ändra detta?

Ett outnyttjat alternativ är att bryta mot en del lagar för att få dem att ändra sig.

Precis. Jag använde adjektivet ”verkliga” med avsikt för här har vi den semantiska skillnaden i våra resonemang. Vi säger samma sak fast med olika ord.

Några synonymer till ”egenmäktig” är; maktfullkomlig, diktatorisk, despotisk.

Aktivisterna inom samhällsapparaten missbrukar sin makt. Så långt tycks vi vara eniga.

Maktmissbruket kan delas upp i två olika delproblem: 1) Själva missbrukandet av makt och förtroende och 2) orsaken till det hela.

Konsekvenserna av maktmissbruket är desamma oavsett den bakomliggande orsaken.

Med politiker, tjänstemän och medier som vägrar att dansa efter någon annans pipa skulle problemen upphöra.