Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Tidsmaskin till 2014

Påminner trådens giganter och följare om denna halvgamla nyhet om en trosallians som regelbundet träffat ledande socialdemokrater.


https://www.expressen.se/nyheter/s-l...muslimska-rad/

Isobel blåser i visselpipan

Den 2 december så blåste Isobel i visselpipan och varnade för Malcom K. Det var i samband med att hon skrev en positiv recension av Carl Bildts monumentala hyllningsskrift till sig själv och sin politiska gärning. Naturligtvis utgiven av Albert Bonniers Förlag AB.

https://www.expressen.se/kultur/bock...hogern-faller/

Riktigt varför Malcom togs in i recensionen av Carl Bildts hyllning till sig själv vet jag inte. Men Isobel vet det nog.





Nu får nog Malcom K se att hans framträdanden i liberal media torkar ut. Isobel har blivit skakad och när en medlem av folket blir skakad så försvinner plattformen i offentligheten. Skulle gissa att nu när Bonniers kopplat greppet om Dagens Samhälle så försvinner han även därifrån. Han kommer inte att räddas av att han är rasifierad och vänster. Han är helt enkelt fel sorts vänster. En vänster som kan sin Carl S passar inte i de liberala salongerna.

Ni är ju konnässörer som läser denna tråd så ni noterade säkert att Isobel nog pekade ut vilka tidskrifter som Malcom medverkat i - förutom den Bonniers redan köpt in.

Man kan benämna det kolonialsyndrom, eller välja att se det som utfallet (dvs. fenotypen) av rotlös MENA:itisk genotyp i en (vänster-) liberal samhällsordning likt den svenska, men kontentan av det hela är det samma: Det är mångkulturen i sig (både som ideologi och demografiskt faktum) som är orsaken till det successiva samhälleliga förfall vi bevittnar.


Ja, individen über alles har ju vissa samhälleligt mindre fördelaktiga konsekvenser...

Samtidigt som kejsaren på andra sidan havet nu alltså förklarar kritik mot judemaffian otillåten ( https://www.friatider.se/trump-f-rbj...tik-mot-israel ), jagar en av denna maffias mest ökända kommissarier i Svedala efter den nu kanske mest kända propagandistavfällingen som till råga på allt understår sig rapportera från just mångkulturens uttryck i verkligheten:


En kan gärna inte låta bli att undra om den gode Robert trots allt inte ägnar sig åt så kallad projicering, stackarn!

Den stora vändningen för socialdemokraterna ligger i tiden och allt mer görs för att göra det politiskt möjligt.

Afabladets Anders Lindberg apropå valresultatet i UK:

Arbetarpartier utan arbetarkontakt
Men om inte en rejäl vänsterpolitik räckte för att vinna val, vad ska man göra då?

Jag vet inte.

Men personligen tror jag det viktigaste just nu är att lyssna på vad väljarna säger. Labour grundades, precis som svenska Socialdemokraterna, för att ta tillvara vanligt folks intressen. Varför känner dessa människor att vänstern har lämnat dem? Varför har arbetarnas partier tappat kontakten med arbetarna? Vad krävs för att återupprätta förtroendet i det land som Labour har övergivit?

Att på allvar våga ställa de frågorna och faktiskt lyssna på svaren kan vara början till något nytt.

https://www.aftonbladet.se/ledare/a/...-ingen-s-seger
Jo det är Anders Lindberg. Tydligen är någon form av uppvaknande aktuellt. Frågan är bara vilka slutsatser han drar av de fragment av verkligheten som når fram till honom i hans elfenbenstorn.
Lyssnar han på LOs Sandro Scocco landar han i att mer invandring och mångkultur är räddningen för landet och vänstern.

Men det kan också tänkas att labours katastrofval blir ett riktigt wake up call för S och starten på en omvändning.
Den stora omvändningen i politiken borde resultera i den stora hemvändningen i praktiken.

Jag tror dock inte att S är handlingskraftiga nog att göra en aktuell politiks analys och behövlig modernisering av sin politik. Partiet är fullt av ombudsmän och saknar helt visionära ledare.

Trådkändisen och gråsossen Widar Andersson anser att nyttjandet av Förintelsen i maktspel är förkastligt. En företeelse tråden uppmärksammat sedan länge. Nu vaknar också Widar.

Det uppseendeväckande och helt absurda är att Förintelsen har dragits in i maktkampen. Utan att genera sig drar statsråd och stora liberala och socialdemokratiska ledarsidor dels likhetstecken mellan Sverigedemokraterna och Hitlernazismen och därmed också likhetstecken mellan moderatledaren och nazismen.
...
Men utnyttjandet av Förintelsen i den svenska maktkampen är fullständigt skamlöst och smaklöst. Förintelsen bagatelliseras och släpas i smutsen i jakten på dagspolitiska poänger.

https://www.folkbladet.se/bloggar/wi...entry=10004209

Han har ju rätt i sak men nu är läget sådant att de som använder dessa banala argument numera förlorar både trovärdighet och inflytande och dessutom avslöjar sina syften av egen kraft varför jag tycker det är bra att de öser på med mer idiotargument. Fram till nyligen fungerade antisemitstämpeln ofelbart sedan en tid studsar bara detta vapen tillbaka på avsändarna. Varför då först nu be dem sluta?

Men detta fenomen gäller inte bara i Sverige utan hela västvärlden.
Och då är det inte en slump utan helt medvetet. Widar borde fundera ordentligt på vilka krafter som skamlöst använt och använder fram till nu detta ultimata vapen i sin maktkamp. Vad är syftet egentligen?
Hedra förintelsen offer eller som Widar själv säger, ett starkt vapen i maktkamper?
Det handlar om makt.

Allt fler får sitt röda piller och inser i vilken Matrix liknande värld vi lever i.

En grupp SD-väljare som växer verkar vara TCO-anslutna kvinnor som är 40 år och över. Då har man i regel ett bra jobb, barn i tonåren och man bor i villa. Jobbar man då inom administrationen i ett större företag vet man mycket väl att siffrorna måste stämma. Skulle man agera lika vårdslöst med företaget som politiker med invandring så skulle företaget klappa ihop. Hänvisningen till förintelsen blir därmed så låg i ett så allvarligt ämne. Uppenbarligen tar man inte problemen på allvar. Dessa kvinnor ser knappast upp till Löfven och Lööf. Båda framstår som obildade.

Varför envisas med att göra samhället instabilt och sedan ljuga om hur fantastiskt det är? Folk kan idag räkna ut ganska snabbt hur saker och ting hänger ihop. Alla dessa bosättare som får nyproducerade lägenheter med hyran betald och så kommuner i ekonomisk kris på det så att äldreboende måste läggas ned. Hur svårt ska det vara att inse orsak och verkan.

Nu gäller just den här skrivelsen specifikt amerikanska universitet. Men, som ni kanske minns har dess bakgrunden tidigare varit uppe tråden.

Juden Supremacism Is Declared The Law Of The Land
<klipp>
The bill reads:

Combating European Anti-Semitism Act of 2017

(Sec. 3) This bill expresses the sense of Congress that: (1) it is in the U.S. national interest to combat anti-Semitism at home and abroad;

https://nationalvanguard.org/2019/03...w-of-the-land/

Johan Hakelius summerar tillståndet i landet med en mening.
https://www.expressen.se/kronikorer/...-och-besvikna/


Allt fler orkar inte bry sig lägre, det är för jobbigt helt enkelt.

Hur fan ska detta sluta?

Hur ska Polisen få stopp på gängen, Anders Thornberg, rikspolischef?

https://sverigesradio.se/sida/avsnit...programid=3071

Nu vet redan alla vilka vi pratar om och varför det har blivit så här. Men det blir nästan komiskt att höra rikspolischefen i nästan 1 timme utan att man snuddar vid den heta elefanten i rummet. Men en sak är glasklart, våldet breder ut sig, det går ner i åldrarna och det största problemet är en ständig ökning och påfyllning in i den samhällsomstörtande sektorn. Det kommer bli värre, det säger man rakt ut men att börja tala ur tomteskägget om vilka problemen handlar om och varför det bara ökar, det törs man inte, än.

Då kan man lika gärna sitta i en timme och samtala om väder och vind.

Det får en hoppas, ty vad kan vara angelägnare att diskutera än klimatförändringarna.

Ja så länge samhällsklimatet inte är inblandat bjuder på den

De svenska medierna har länge främjat en berättelse om förhållandet mellan svenskar och judar. Det svenska samarbetet med Nazi-Tyskland var ondt men Raoul Wallenberg, Röda Korsets bussar och de judiska flyktingarna från Danmark visade att Sverige inte stötte Hitler verkligen.

Detta ställer frågan: Varför attackerade inte Sverige Nazi-Tyskland när de tredje riket dödade var oundvikligt?

Många svenskar skulle ha dött i en sådan satsning. Skulle det inte ha varit värt det? För den judiska nationen som offrat svenskt liv hade det kanske varit värt. Men skulle det vara värt att offra judiska liv för Sverige?

Journalister på de stora tidningarna ”vakar inte upp” eftersom de redan är ”vakna”. Anders Lindberg vet precis vad han gör och varför han gör som han gör även om han säkert inte känner till alla detaljer. När S, LO och Schibsted skiftar färg så skiftar Lindberg färg. Det som Lindberg noterar är att Labour gick till vänster i och med valet av Jermey Corbyn. Det var inte detta som gjorde att Labour föll. För att förklara detta.

I september 2015 väljer gräsrötterna i Labour – Jermey Corbyn. Detta efter att tidigare ledare (Brown och Milliband samt den temporära ledaren Harman) varit oförmögna att bryta David Camerons (Det Konservativa Partiet) dominans. Initialt ansågs Corbyn var ett mycket bra val men så började vänsterliberal media klaga när det visade sig att han var mjuk kritiker av neo-konservatism, marknadsliberalism och Israel. I synnerhet det sista var något som upprörde vänsterliberal media och den brittiska eliten. Vidare hade Corbyn sydamerikanska vänner i radikalvänstern (och nu menar jag inte liberalerna i ANTIFA) och var vänligt sinnad till PLO.

Tidningar som the Guardian påbörjade därför en kampanj mot Labour efter att de utsåg Corbyn till sin ledare. Inför Brexit omröstningen i juni 2016 framgick det att Jermey Corbyn inte var en brinnande EU-vän även om han var/är emot Brexit. Brittisk media skrev ytterligare negativa artiklar om Labour.

Folket röstade för Brexit och David Cameron tvingades bort som premiärminister. Cameron ersattes av EU-vännen Theresa May (de Konservativa) som skulle leda UK ut ur EU. Av naturliga skäl gjorde kvinnan allt för att skjuta upp utträdet. Även de övriga partierna i parlamentet gjorde sitt yttersta för att skjuta upp utträdet och många. I synnerhet Labour och Liberaldemokraterna. Många av deras företrädare krävde också en ny omröstning. Förtroendet för den politiska eliten reducerades drastiskt eftersom politikerna inte respekterade Brexit omröstningen.

I Torys fick gräsrötterna nog av Theresa May. Hon avgick och ersattes av EU-kritikern och Brexit förespråkaren Boris Johnson. Tidningar som the Guardian och andra mediehus i UK hamnade i en situation där de var motståndare till både Corbyn och Johnson (eftersom han var/är EU-kritiker). I förlängningen blev den brittiska eliten och brittisk media kritiker av de båda statsbärande partierna.

Så utropade den nya statsministern Boris Johnson (de Konservativa) ett nyval. Inför parlamentsvalet 2019 valde brittisk media en klassisk strategi. Strategin går ut på att stödja små vänsterliberala EU-vänliga småpartier. Tanken är att dessa partier skulle ta sig in i parlamentet eller öka sin andel ledamöter i parlamentet för att sedan få Labour att förändra sin politik genom att tvinga fram ett samarbete mellan Labour och de här vänsterliberala småpartierna. På så sätt skulle de stoppa Brexit.

Media gav sitt stöd till småpartierna; Liberal Demokraterna (UK), UK Change (UK), Gröna (UK), SNP (Skottland), Alliance (Nordirland), SDLP (Nordirland), Sinn Fein (Nordirland), UUP (Nordirland), Plaid Cymru (Wales) och Yorkshire Party (England).

Den är typen av strategier är inte riskfria. I länder som Sverige med ett proportionellt valsystem är dessa strategier mer riskfria. I Sverige kan media kampanja för till exempel Miljöpartiet om de ogillar Socialdemokraterna. Effekten av detta är att S kanske minskar men i slutändan kommer båda parterna in i parlamentet och väl där måste S samarbeta med Mp. Eliten får igenom sin politik genom Mp utan att vänstermajoriteten går förlorad.

I UK är detta mycket riskfyllt givet deras valsystem. UK har ett valsystem som bygger på majoritetsval i enmannavalkretsar. Det vill säga att det parti som får mest röster i en valkrets vinner mandatet. Detta innebär att om vänsterväljare är splittrade mellan olika partier är sannolikheten mindre att deras partier tar sig in i parlamentet. Däremot är denna strategi inte omöjlig men för att detta skall lyckas måste småpartierna göra extraordinärt bra val.

Brittisk media gjorde bedömningen att strategin skulle lyckas. De noterade att det Det Konservativa Partiet hade konkurrens från Brexit Party (UK) men även UKIP (UK), UUP (Nordirland), Aontú (Nordirland) och DUP (Nordirland). Det största hotet kom från Brexit Party givet mätningar och deras framgångsrika val till EU-parlamentet 2018. Eliten och media hoppades på att partier skulle splittra de konservativa väljarna. Resultatet blev dock ett annat.

Ingen av de här små högerpartierna splittrade det Konservativa Partiets väljarbas. Däremot splittrades Labours väljarbas. Labour förlorade 60 mandat och Liberaldemokraterna förlorade 1 mandat. Partierna SNP (Skottland), Alliance och SDLP tog tillsammans 16 nya mandat. De andra vänsterliberala partierna fick fler antal väljare men förändringen var marginell och de tog inga nya mandat. Däremot tog dessa partier röster från Labours traditionella valkretsar vilket gjorde att de Konservativa blev största partiet eftersom deras väljare inte var splittrade mellan småpartier.

Utöver detta gjorde de Konservativa en bra strategisk kampanj. De gjorde valet till en omröstning om EU och kampanjade i de Labour valkretsar där motståndet mot EU var och är störst.

En annan och viktig aspekt är vem som faktiskt röstar på Labour. Detta är lätt att analysera statistiskt. De som röstade på Labour i valet 2019 var rika människor, den övre medelklassen, de tjattrande klasserna (journalister och professorer), statsanställda, bidragstagare, kvinnor, studenter och invandrare. De flesta av dem boendes i London, Birmingham, Leeds, Liverpool, Manchester och förmögna småkommuner längs kusterna.

För Labour är de här väljarna enormt viktiga men de är cementerade till vissa valkretsar. Detta gäller även de andra väljargrupperna med undantaget kvinnor. Detta innebär att Labour är extremt geografiskt bundna precis på det sättet som Demokraterna i USA är geografiskt bundna till städerna och kusten. Utöver detta blev Labour överkörda av de socialistiska nationalisterna i Skottland som återtagit sin roll som det ledande partiet i Skottland och som kräver att Skottland lämnar Storbritannien. De kampanjade öppet mot Brexit med Labour gav oklara besked.

På sikt kommer Labour naturligtvis vinna igen. Mestadels på grund av invandrarväljarna men detta är något som ligger två decennier framåt. I Sverige däremot där vi har ett proportionellt valsystem. Då uppstår inte samma problem. I Sverige kan SAP kan invandrarväljarna användas mer effektivt sätt vilket också förklarar varför de är så pass stora.

Jag säger inte att den här analysen är 100 procent korrekt men så tolkar jag det brittiska valet.

Anders Lindberg är inte den enda som funderar. När jag läser vänsterpressen som the Guardian så ser det faktiskt ut som de förstår. Deras skribenter Garton-Ash, Toynbee, Freedland, Jayanetti, Hyde, Williams, Chakrabortty, Younge, Monibiot och Lawson kommer till den korrekta slutsatsen att den vita arbetarklassen och lägre medelklassen måste överges för migranter och urbana liberaler. Istället anser de att den redan befästa agendan; ”öppenhet, tolerans, individualism, individuell frihet och EU” skall gälla. En del av dem går så långt att de hävdar att partiet måste tillbaka till Tony Blair eran. De kommer också fram till att progressiva måste samlas i ett parti.

För Labour och SAP i övriga västvärlden finns det inga skäl att låtsas längre. Labour är ett parti för invandrare, statsanställda och en urban progressiv och rik elit. Det är deras identitet och där har de sina väljare. I Sverige har Centerpartiet fattat galoppen. De ekonomiska frågorna spelar ingen roll för den nya vänstern. De bryr sig bara om progressiv kultur. Labour skulle kunna föreslå att avskaffa inkomstskatten för miljardärer och de skulle ändå vinna London så länge också försvarar HBTQ-äktenskap, feminism och internationalism.

https://www.youtube.com/watch?v=A7Ug8nlrLgY

Själv är jag höger och ingen sympatisör av Torys. Jag tycker dock att ett Brexit är välkommet. Förhoppningsvis går Nordirland upp i Irland och Skottland hoppas jag blir självständigt.