Citat:
Ursprungligen postat av
Skeptoid
Ja, det är detta Bilan Osman och hennes identitetspolitiska anhang inte förstått: Sverige har varit etniskt homogent. Det ligger i sakens natur att utvandrarländer är det. Sverige var etniskt homogent av samma anledning som Somalia är det idag: shithole countries. En miljon av fem lämnade Sverige på 1800-talet för att det näppeligen gick att leva här. Precis som Somalia idag är ett shithole country som ingen vill flytta till, utan därifrån, var Sverige ett sådant land. Men vi organiserade oss, kämpade och byggde ett rätt bra land. Och det utan att klaga på andra. Somalia kan göra likadant.
Ja, i princip håller jag med även om det där var litet hårdraget formulerat:
kulturellt var Sverige under senare hälften av 1800-talet inget shithole country, inte om man jämför med många andra västländer vid den tiden (läskunnigheten bland vanligt folk var ovanligt hög, litteratur och musik blomstrade och inte ens på den tiden ägnade svenskarna sig åt excesser i hedersvåld och barbari av den typ man hittar i MENA idag), medan Somalia, Kongo, Libyen och Pakistan idag är värdelösa, brutala och blodiga skitländer. Men det saknades tillgångar för att mätta magarna på en växande befolkning och ge dem meningsfullt, lönande arbete.
Visst: den enda vägen uppåt är att faktiskt bygga något bättre av sitt eget land. Att enskilda somalier/pakistanier eller hela byar och klaner flyttar till Europa hjälper inte upp deras land en tum, möjligen deras släktingar under en viss tid eftersom man skickar hem pengar, ofta roffade pengar. Right.
Men idag är det knappast ett alternativ i Sverige att försöka återskapa ett land med samma etnifierade kultur och 98%-iga etniska homogenitet som Sverige hade runt år 1900. Om
det är målet - en befolkning där 98-99% är etniska/rasmässiga svenskar, i betydelsen att minst tre av fyra av individens far-/morföräldrar också är rent svenska (inte heller från våra nordiska grannfolk eller t ex England - och den ev fjärdes anor måste vara vita och icke-judiska) plus att alla känner sig stå i harnesk för ett rent svenskt Sverige och ingen är socialist - då är det sedan länge överspelat, och så även i länder som Danmark, Nederländerna, Tjeckien, Ryssland.
En så hårt och kompromisslöst etnifierad syn på vad
landet är har inte haft något större stöd sedan 1945, och den sågs som gammalmodig redan på 30-talet. T o m Vilhelm Moberg, denne ikon för ett gammaldags Bonde-Sverige, ansåg att "det tröga svenska blodet" hade mått väl av att blandas upp med livligare irländska, italienska och brittiska kynnen i USA. Och Moberg var starkt emot all slags svensk nationalism som klängde sig fast vid minnet av kungar och gamla krig: den hade han fått nog av redan i skolan,
Jag skulle tro att man behöver hitta (och sedan mobilisera för) en rimlig position
emellan detta hårt etnifierade Carl Larsson/J A Eklund-Sverige och den samtida drömmen om ett kreoliserat, delvis islamiserat Rinkeby-Sverige.