Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Ibland får man sina önskningar uppfyllda direkt.

”Behöver inte vara oroliga”

Vilka frågor C eventuellt kan kompromissa om vill han inte gå in på.

– Det blir ett resultat av en förhandling. När vi ser helheten kan vi bestämma oss för att här fick vi igenom ett antal viktiga frågor som därmed blir en hållbar migrationspolitik, säger han.

Det finns dock en gräns för hur långt C kan kompromissa, betonar han.

– Blir det så att vi inte får igenom några viktiga frågor så kan vi inte heller ställa oss bakom det.

Vad vill du säga till de centerpartister som är oroliga för att ni ska sätta er i båten med Moderaterna och släppa tidigare viktiga principer?

– De behöver inte vara ett dugg oroliga. Vi vet exakt vilka starka principer som gäller för Centerpartiet i migrationspoltiiken. De har legat fast sedan ett antal år tillbaka och är beslutade av våra stämmor och som vi har gått till val på. Men vi har också gått till val på att hitta en bred överenskommelse vad gäller migrationspolitiken. Det är viktigt att se de båda tingen samtidigt, säger Anders W Jonsson.

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/c...t-dugg-oroliga

Absolut och ovedersägligen galna. Samtidigt håller de likaledes helgalna politrukerna på SVT på med sitt asylvurmande med oförminskad styrka. Här har de för dyra skattepengar på egen hand - efter vad som påstås - spårat upp ett coronakarantänläger där båtmigranterna inte omedelbums får söka asyl.

Grekiska och turkiska kustbevakningen använder aggressiva och livsfarliga metoder för att mota bort migranter, så kallade push backs. Vittnesmålen kommer från ett undangömt läger på Lesbos som SVT Nyheters team, som enda journalister, lyckats ta sig till.

Flera vittnen i lägren berättar för SVT Nyheter om olika båtar som utsatts för så kallade push backs. Det är ett uttryck för när migranter motas bort utan att ha fått möjlighet att lämna in asylansökningar, vilket strider mot EU:s bestämmelser. I lägret sitter omkring 200 människor isolerade i väntan på att bli registrerade som asylsökande.

https://www.svt.se/nyheter/utrikes/s...-om-push-backs

Självklart inte ett ord om att illegala migranter från platser varifrån asylskäl inte föreligger kan ha incitament att överdriva sina skildringar av skräckupplevelser och utstånden brutalitet från den grekiska kustbevakning som konsekvent tillbakavisar migranternas påståenden. De illegala migranter som förevisades i kvällens Aktuellt var samtliga hela, rena och välnärda. Några från Angola för vilka en välartad ung flicka fick föra talan, några från Afghanistan, några allmänarabiska barnfamiljer och så ett gäng ospecifikt mörkbruna män som skrek från en båt att de hade rätt att leva sina liv som de själva ville. Alla verkade också ha fått ordentliga tält och de sanitära omständigheterna verkade, efter den allmänna uppsynen att döma varit tillfredställande. Men enligt SVT var de alla utsatta för den vederstyggligaste behandling. Centerpartiet håller förmodligen med om den analysen. De borde väl alla ha fått komma till Sverige redan igår och fått påbörja sin erbarmeliga tillvaro i det svårt bostads- och arbetsmarknadsdiskriminerande landet där Bilan Osman fått plågas så svårt i många, många år redan.

Jajamensan, huvudet på spiken!
Den med plattform och publik kan utan större svårigheter kortsluta det orwellska dubbeltänket. Som ovan påtalat: Synliggör osynliggörandet.

Grundproblem 1:
Vem eller vilka äger dessa plattformar och avfyringsramper?

Det finns dem som läser genusvetenskap och får ett bra jobb men det är inte många som får det. Den överväldigande majoriteten som läser genusvetenskap blir arbetslösa eller underanställda. Dessa program lever en tynande tillvaro tillsammans med program inom humaniora (historia, språk osv.) och samhällsvetenskapliga ämnen (statsvetenskap, internationella relationer osv.). I bästa fall kan du bli lärare på din kandidat i franska.

Som jag skrev så syftet med universitetet socialisering in värdegrunden, förvaring samt antagligen att förbättra arbetslöshetsstatistiken. Däremot är socialiseringen anpassad till vad du läser. Det är uppenbarligen mindre sådant vid tekniska och naturvetenskapliga utbildningar än vid institutionen för genusvetenskap. Civilekonomprogrammen och andra mer yrkesorienterade program tenderar att ha en anda av en apolitisk liberalism. När det kommer till anställningar i stat, kommun och landsting eller för den delen näringsliv är det ju ingen som frågar vad du röstar på eller vilka värderingar du har. Jag har aldrig sett det. Det var ingen som har frågat mig om mina värderingar på en arbetsintervju.

Jag har haft större delen av min karriär i kommunal offentlig förvaltning samt som lärare och jag uppfattar inte att "golvet" är överdrivet politiserat. Å andra sidan har det nog att göra med vart du arbetar. Den så kallade värdegrunden kryper in över enhetschefsnivå men det är klart men jag har aldrig varit chef så jag vet inte. Både skolan och offentlig förvaltning har sin beskärda del av aktivister men det samma gäller näringslivet. En del av dem betraktas som besvärliga och du vill inte vara besvärlig på en arbetsplats.

Som på alla arbetsplatser så snackar man inte så mycket politik. Det är som du vet inte passande på en arbetsplats. Undantaget är läraryrket i skolan och universitetet eftersom du är rätt självständig och långt från politikerna. Lärarna (gäller både skola och universitet) har en viss kultur som gör att sällan är tysta i lärarrummet. Det är sociala yrken. Om du arbetar nära politikerna håller du såklart tyst om vad du tycker.

Något jag har lärt mig är att inte säga så mycket. Hålla en professionell nivå. Man bör vara lyhörd, ödmjuk och ha en viss integritet, resonerande förmåga, tydlighet och balans. Som tjänsteman arbetar du för politikerna och inte för dig själv. Jag tror inte man kan göra karriär på att uttrycka sina åsikter - det är politiker, kändisar och andra högdjur som kan det. Som lärare handlar det mer om att passa in på arbetsplatsen. En av flera orsaker till varför jag skaffade mig ett jobb som grå pappersvändande tjänsteman i kommunen bottnade i att jag inte stod ut med lärarkulturen.

För många och trasiga människor arbetar i skolan - vilket leder till att lärarkulturen är väldigt tendentiös och allt för ofta oseriös. Detta är en konsekvens av ett felaktigt system som bryter ned funktionella individer. Ett system som ingen vill förbättra eftersom ingen i offentligheten vill/kan/vågar tala om vad som sker. Idag ser jag bara den kommunala förvaltningssidan av skolan även om jag inte direkt arbetar med skolfrågor.

Förvaltningssidan är annorlunda än att arbeta i en skolan. Om det finns en distans mellan kommunförvaltningen och skolan är avståndet mellan skolan och skolverket mycket stort. Det är därför inte så konstigt att de producerar läroplaner, policy och pedagogiska/didaktiska råd från helvetet. Det blir inte bättre av utbildningsforskarnas, chefernas och politikernas egenheter och agendor. Utöver det faktum att allmänheten är djupt ointresserade av vad som sker med deras ungar för att inte tala om hur illa det ser ut i lärarkåren på grund av decennier av dålig policy.

Hur som helst. När det kommer till journalisterna så har de ju ett jobb att göra. Vi ser ju bara de offentliga stora namnen. Det är cheferna som bestämmer och inte någon journalistdrönare. De flesta gör som de är tillsagda precis som på alla andra arbetsplatser. Ändra ägandeförhållanden och tillsätt nya chefer så kommer det gå något år innan de anställda är införstådda i den nya ordningen. Så gick det för GP. Nya ägandeförhållanden och en ny typ av bevakning. Ingen vill vara besvärlig på jobbet. Gå miste om en löneökning, befordran eller roliga arbetsuppgifter. Åker du ut från journalistyrket kommer du ju aldrig in igen eftersom det är en döende bransch.


Reinfeldt-regeringen delade ut en massa statliga kontrakt till näringslivet och fortsatte med avregleringar av banker. Jag tror man skall skilja på "libertarianism" och den "nyliberalism" vi har. Den senare handlar inte så mycket om frihet men att primärt gynna särintressen. Det är gynnande av särintressen som gjorde att Reinfeldt och de övriga fick fina jobb i banksektorn när de var färdiga. Ebba Busch Thor kallade Kina för en kleptokrati - frågan är om inte Sverige är värre än Kina.

Haha, ja visst är jag bitter.

Huvudet. På. Spiken.

Jag kan ha ungefär samma bakgrund som du, vem vet, eller inte. Du vet ju i alla fall vad du pratar om och gissar inte en massa. På de arbetsplatser du nämner råder framför allt en tystnadskultur rörande "känsliga ämnen". I övrigt är det väl skit samma vad du har för politiska åsikter, bara du inte kommer till jobbet med en SS-tatuering. Det är inte som att någon jag någonsin känt eller jobbat med gjort karriär på att gå omkring och rapa upp "rätt åsikter". Däremot är "fel" åsikter ett hinder vid anställning om man är öppen med dem, men ingen är väl så dum om det är jobbet man vill ha.

I synnerhet journalistbiten är spot on. Ägaren och i andra hand redaktören drar upp riktlinjer. På golvet är det stor omsättning. Jobba hårt är vad som gäller.

Jodå. Av självrespekt. Att ljuga är förkastligt, och att tiga inför lögnen är att acceptera lögnen.

Man behöver ju inte peka och skratta och säga att kejsaren är naken, när man ställs öga mot öga med lögnen, och lögnaren. Man kan ju gå hem och skriva på Flashback sen.

Eller som jag: både och.

Äh, det är ju knasigt att ta upp saken på eget bevåg om ingen ställer frågan. Vid en arbetsintervju kan arbetsgivaren knappast göra det, ironiskt nog eftersom värdegrunden förbjuder henne att diskriminera på politiska grunder.
+

Prova kör nästa anställningsintervju i nazistuniform med hänvisning till att du gillar käder designade av Hugo Boss, och att du alls inte är nazist. Sätt förbudet mot diskrimineringsgrunden "politiska grunder" på prov i Sverige.

Problemet är att ju högre upp i näringskedjan, alltså ju mer pengar det finns att hämta, desto mer "värdegrund" finns det att ta hänsyn till inom organisationen. Om man jobbar på Jockes Bilverkstad i Åmål kan man nog välja fler samtalsämnen till fikat än om man jobbar på ett IT-bolag i Stockholm som utvecklar appar för sociala media.

När Kenny i Åmål drar negerskämt kan man garva med utan att bli inkallad till Jocke för värdegrundssamtal. När Jossan i Stockholm orerar maniskt om HBTQ-afghanernas fruktansvärda situation i Sverige duger det inte ens med att titta ner i golvet och knipa igen för att inte bli misstänkt för värdegrundsbrott, utan man måste nickande hålla med och åtminstone mumla att det är förskräckligt.

Sedan finns det dessa märkliga teflonmänniskor som kan göra och säga vad som helst utan att riskera repressalier. Dessa ofta överviktiga och högljudda personer som garvar åt sina egna skämt och förr i tiden skulle ha klassats som "glada gamänger". Idag passar de liksom inte in i den stereotypa indelningen i goda och onda. Om exempelvis LGWP skulle råka säga "neger" i TV skulle inget mer hända än att en besvärande tystnad uppstår.

Jag har jobbat i IT-svängen sen negerboll hette negerboll. Lyssna på Aron Flams intervju med Alexander Bard så beskriver han att tjejer jobbar med "skyltfönstret" medan manliga ingenjörer jobbar med de riktiga tech-grejerna. Det som faktiskt ger något mervärde.

https://www.youtube.com/watch?v=XphBSMDYdak
Lyssna från ca: 30 min och framåt...

Jag har inte jobbat med "IT" på dessa App-byråer som egentligen är en förlängning av Webb-byråer, som är en förlängning av reklambyrån. Jag har således inte jobbat med Sophie, Jossan och Astrid när de projektledda av Cassandrah ska knåpa ihop en app betald av RFSL om hur afghaner ska bete sig mot tjejer i Sverige. Det är reklamproduktion. Inte IT.

Så jag tror att det är en åldersgrej. Ingenjörerna i IT-svängen är äldre än Sophie, Jossan och Astrid och hann gå sina utbildningar innan dom blev helt HBQT- och genusgenomsyrade och därmed bortom räddning förstörda.

Leffe skulle nog inte säga så eftersom hans svärson tillhör den folkgruppen.

"Nej hellre snälla svarta barn än vita i Sing-Sing."