Citat:
Ett växande antal människor har mycket underliga beteenden. Jag har för mig att 10-15% av den svenska befolkningen nu går på antidepressiva. Det finns en enorm verklighetsflykt i inte bara Sverige men i hela västvärlden. De här unga kvinnorna är typiska - de får nu en chans att synas och höras och vara med i gemenskap som strävar mot något. Samhället kan mobilisera för någonting gott och någonting ont. I Kina mobiliserar staten (med hjälp av medier och andra institutioner) samhället mot produktivitet och någon form av gemenskap. I Japan och Sydkorea mobiliseras samhället enbart mot produktion och i många fall tystnad. Japan är på många sätt en fallande stjärna och Sydkorea är på väg åt samma håll - trots en relativt god ekonomi och framåtanda. Sverige och västvärlden konstruerar rent destruktiva gemenskaper och mot mål som inte gynnar någon. Notera idealismen hos de där två unga kvinnorna. Tänk om vi kunde kanalisera deras strävanden mot något högre och bättre än att slåss mot en "rasistisk fiende" som inte finns.
Något jag har noterat är de så kallade högerliberalernas kapitulation. De har förbrukat större delen av sina idéer - de har implementerats och misslyckats. Så här skriver Karin Pihl om skolan i GP idag;
Karin Pihl är liberal och vill inte riktigt skriva allt men enskilda meningar pekar på att hon har förstått men ingen explicit lösning presenteras. Västvärlden har något som inom pedagogisk historia kallas för "massutbildning". Under den progressiva eran i USA (1885-1916) så noterade intellektuella att om du gav människor en utbildning fick de jobb. För att utjämna ekonomiska skillnaderna ökade USA statens utbildningssatsningarna markant. Grundskoleutbildningarna blev längre, fler skulle gå i realskolan (högstadiet), gymnasiet och universitetet. Detta progressiva synsätt exporterades också till Sverige som efter USA var det land som hade en bäst utbildad befolkning.
En utbildad befolkning spelar dock mindre roll om inga jobb finns att tillgå. Sverige förlorade drygt 1,5 miljoner människor till USA och Kanada trots världens näst bäst utbildade befolkning. Längden på utbildningarna har sedan ökat markant i hela världen utöver det mål att 50% skall gå på högskolan. Sverige är såklart den värsta syndaren. Möjligheten att få jobb spelar mindre roll. Nu sitter vi på ett värdelöst skolsystem. Kidsen går nio år i grundskolan och lär sig ingenting. Sedan gymnasiet och chanserna är små att få jobb. Sedan skall det läsas på högskolan där de flesta utbildningarna inte leder till ett arbete. Karin Pihl vet detta och hennes lösning är typ att "ge alla utbildningar högskolebehörighet som för tio år sedan". Det är samma uppfattning som Socialdemokraterna hade när Björlund tog bort högskolebehörighet från praktiska utbildningar.
En icke-liberal lösning är något helt annat. Sverige bör införa ett schweiziskt skolsystem. Detta innebär att alla går sex år i grundskolan. Högstadiet återgår till att bli realskola. Här sorteras barnen efter kapacitet genom tester. Den högteoretiska 1/3 går på en högteoretisk utbildning och 2/3 går på en semi-teoretisk eller praktisk utbildning varav den sistnämnda leder till till ett arbete eller studier vid ett kort praktiskt gymnasiet. De flesta universitet och högskolor läggs ned och högskoleutbildningar återgår till gymnasiet igen. Många IT-utbildningar som idag är högskoleklassade kan läsas vid gymnasiet. I Sverige har de flesta banktjänstemän högskoleutbildning. Så ser det inte ut i Schweiz och en lång rad rikare länder. Skälet är tämligen simpelt. Det behövs inte. Människor lär sig bäst på jobbet och inte i någon skola eller meningslös praktikplats.
Detta är något som liberaler som Karin Pihl inte vågar eller kan säga eftersom det strider mot den liberala berättelsen om den "rationella individen" som gör goda val. Uppenbarligen gör inte barn och ungdomar rationella val och därför måste de styras rätt. Valfrihet är meningslöst om du inte vet något. De flesta svenska föräldrar, barn och ungdomar är aningslösa och behöver ledas rätt.
Liberalernas verktygslåda börjar få slut på lösningar. De återanvänder samma skräp. Jan Björklund flyttade lärarhögskolorna till universiteten. Utbildningen var fortfarande skräp eftersom det var samma lärare som undervisade samma skräppedagogik och på samma förödande sätt. Långa meningslösa dagar med seminarier, kuddkrig och progressiv fingerfärg-pedagogik. Sedan förslog Björklund att lärarhögskolorna skulle återkomma som självständiga institutioner med samma lärare och samma utbildningsinnehåll. En evig rundgång i den liberala och oftast djupt inkompetenta hagen.
Utbildningspolitiken är lika helig som massinvandringen trots att man utbildningspolitiken är rent destruktiv och antagligen undergräver liberalernas egna syften. Men å andra sidan kanske jag är för korkad som inte förstår den här senmoderna liberalismen som vi lever under. Jag undrar om inte någon av de där "waspig" moderna socialliberalerna som typ John Rawls (A Theory of Justice) eller Robert A. Dahl (Democracy and it's Critics) vänder sig i graven - givet hur galen liberalismen är idag.
Något jag har noterat är de så kallade högerliberalernas kapitulation. De har förbrukat större delen av sina idéer - de har implementerats och misslyckats. Så här skriver Karin Pihl om skolan i GP idag;
Karin Pihl är liberal och vill inte riktigt skriva allt men enskilda meningar pekar på att hon har förstått men ingen explicit lösning presenteras. Västvärlden har något som inom pedagogisk historia kallas för "massutbildning". Under den progressiva eran i USA (1885-1916) så noterade intellektuella att om du gav människor en utbildning fick de jobb. För att utjämna ekonomiska skillnaderna ökade USA statens utbildningssatsningarna markant. Grundskoleutbildningarna blev längre, fler skulle gå i realskolan (högstadiet), gymnasiet och universitetet. Detta progressiva synsätt exporterades också till Sverige som efter USA var det land som hade en bäst utbildad befolkning.
En utbildad befolkning spelar dock mindre roll om inga jobb finns att tillgå. Sverige förlorade drygt 1,5 miljoner människor till USA och Kanada trots världens näst bäst utbildade befolkning. Längden på utbildningarna har sedan ökat markant i hela världen utöver det mål att 50% skall gå på högskolan. Sverige är såklart den värsta syndaren. Möjligheten att få jobb spelar mindre roll. Nu sitter vi på ett värdelöst skolsystem. Kidsen går nio år i grundskolan och lär sig ingenting. Sedan gymnasiet och chanserna är små att få jobb. Sedan skall det läsas på högskolan där de flesta utbildningarna inte leder till ett arbete. Karin Pihl vet detta och hennes lösning är typ att "ge alla utbildningar högskolebehörighet som för tio år sedan". Det är samma uppfattning som Socialdemokraterna hade när Björlund tog bort högskolebehörighet från praktiska utbildningar.
En icke-liberal lösning är något helt annat. Sverige bör införa ett schweiziskt skolsystem. Detta innebär att alla går sex år i grundskolan. Högstadiet återgår till att bli realskola. Här sorteras barnen efter kapacitet genom tester. Den högteoretiska 1/3 går på en högteoretisk utbildning och 2/3 går på en semi-teoretisk eller praktisk utbildning varav den sistnämnda leder till till ett arbete eller studier vid ett kort praktiskt gymnasiet. De flesta universitet och högskolor läggs ned och högskoleutbildningar återgår till gymnasiet igen. Många IT-utbildningar som idag är högskoleklassade kan läsas vid gymnasiet. I Sverige har de flesta banktjänstemän högskoleutbildning. Så ser det inte ut i Schweiz och en lång rad rikare länder. Skälet är tämligen simpelt. Det behövs inte. Människor lär sig bäst på jobbet och inte i någon skola eller meningslös praktikplats.
Detta är något som liberaler som Karin Pihl inte vågar eller kan säga eftersom det strider mot den liberala berättelsen om den "rationella individen" som gör goda val. Uppenbarligen gör inte barn och ungdomar rationella val och därför måste de styras rätt. Valfrihet är meningslöst om du inte vet något. De flesta svenska föräldrar, barn och ungdomar är aningslösa och behöver ledas rätt.
Liberalernas verktygslåda börjar få slut på lösningar. De återanvänder samma skräp. Jan Björklund flyttade lärarhögskolorna till universiteten. Utbildningen var fortfarande skräp eftersom det var samma lärare som undervisade samma skräppedagogik och på samma förödande sätt. Långa meningslösa dagar med seminarier, kuddkrig och progressiv fingerfärg-pedagogik. Sedan förslog Björklund att lärarhögskolorna skulle återkomma som självständiga institutioner med samma lärare och samma utbildningsinnehåll. En evig rundgång i den liberala och oftast djupt inkompetenta hagen.
Utbildningspolitiken är lika helig som massinvandringen trots att man utbildningspolitiken är rent destruktiv och antagligen undergräver liberalernas egna syften. Men å andra sidan kanske jag är för korkad som inte förstår den här senmoderna liberalismen som vi lever under. Jag undrar om inte någon av de där "waspig" moderna socialliberalerna som typ John Rawls (A Theory of Justice) eller Robert A. Dahl (Democracy and it's Critics) vänder sig i graven - givet hur galen liberalismen är idag.
Just det fetade är en grej jag personligen hängde upp mig på.
När detta hände var jag själv på en Högskola.
Utbildningarna skulle förnyas och förbättras.
Jag fick se det från insidan.
Jag fattade inte då och inte nu hur exakt de skulle förbättras då exakt samma lärare var kvar och gjorde exakt samma grejer.
Var fanns förbättringen?
Något jag dock kunde se var att bra lektioner med bra lärare motarbetades och flumlektionerna man enkelt kunde ha i grupp utan några klara mål "premierades."
Man skar ned i antalet timmar.
Just grejen med att ha tydliga mål verkar vara en svordom på vissa lärosäten.
Björklblund och "ordning och reda" sågs inte med blida ögon.
Men i verkligheten fortsatte ju det mesta som vanligt, inte på papper självklart.
Men i praktiken.
Ingen skola inom det fältet jag studerade blev av med sina examensrättigheter.
Alla fick ansöka på nytt, men alla återfick rättigheterna.
*
Har sett tänket med att det är fult att kunna något riktigt bra på flera ställen.
Då är man ju inte inkluderande, man ska tydligen hela tiden satsa allt krut på undantagen.
Inte på den stora klicken som både kan och vill, den större massan skall dock alltid få lida för att undantagen tar all uppmärksamhet.
Sticker du ut och dessutom är bättre än den stora majoriteten då är det här snacket om "Individen" helt plötsligt luft då ska man hålla käft och rätta in sig i ledet och vara medioker.
Men är du ett jävla skåp och sticker ut på det sättet då finns det ingen hejd på uppmärksamheten det får ta från alla andra.
Paradoxerna.
__________________
Senast redigerad av Sinnersten 2020-06-08 kl. 12:00.
Senast redigerad av Sinnersten 2020-06-08 kl. 12:00.