Citat:
En vacker analys, med viss reservation för den inledande meningen. "Gränslösa", ja, men sorglösa och charmiga vete tusan. Jag tror att många av de människor som varit drivande för mer identitetspolitik, minoritetskärlek och normkritik har varit tämligen medvetna om att det roliga kan komma att få en ände med förskräckelse snart sagt vilken dag som helst, och jag vet i själva verket inte om senliberalism eller snarast "late stage capitalism" har mycket mer med postmodernism och färgsprakande flum att skaffa än samexistens under samma period, i huvudsak kännetecknad av ekonomiskt vansinne. Alltså lite som 00-talet fram till 2008, någon gång.Ja den sorglösa, gränslösa, charmiga senliberalismen, den tid då allt var möjligt går mot sitt slut. In kommer ansvaret, plikten och det sunda förnuftet. Till och med den svenska flaggan tas till nåder. Gråta månde 100 000-tals journalister, krönikörer, åsiktsmånglare, politruker, klimatalarmister, politiker och batikmänniskor som angett tonen i vårt samhälle. Det gränslösa postmoderna projektet var ju så fint. Fåren skulle beta tillsammans med vargarna. Folk av alla slag skulle samsas och räcka varandra handen. Nu krackelerar drömmen....och en blåsig vårkyla möter oss när vi går ut. Den känns faktiskt riktigt uthärdlig en dag som denna.
Ja, okej: pengar har funnits så det räcker och blir över till alla möjliga och omöjliga projekt som inte rör någon endaste svensk utanför den innersta kretsen sörjande, men jag misstänker att det också funnits en medvetenhet om att man ägnat sig åt allt detta på lånad tid, och att intresset nog är långt mindre än man kunde förledas tro givet räckvidden för de plattformar som pushat skiten. Med lite tur är hoppet ute för de särintressen som tagit oproportionerligt stor plats i eter och media, mycket tack vare företagsamma, progressiva välgörare. Finns pengar även nu går det väl att försöka kränga undermåliga produkter ännu en tid, men jag tror att den gissningsvis stenhårda marknaden under kommande finanskris sätter P för det. Det är inte lönt att satsa på "filantropi" i ett sådant läge.
Citat:
Egentligen rätt logiskt att vilja samarbeta med ett land som Sydkorea, som ju påminner mer än USA om Sverige på många sätt. Jag tror dock inte det räcker för demokraterna. Trump kommer få sin andra period, men den politiska ändrngen kan komma att ändra styrkeförhållandena. Om vi tittar här hemma så ser vi att Löfvén pratat att samarbeta med Sydkorea. Det givna har alltid varit att titta på England, Tyskland och USA.
Sydkorea är också ett ytterst välmående samhälle som lyckats med konststycket att krama så mycket som möjligt ur nyliberalis, kapitalism och industri. Mer än USA och Sverige, för den delen. Anmärkningsvärt är så klart om Sverige överger linjen "Amerika först". Sydkorea har visserligen täta förbindelser med USA, men ändå. Det är som att vilja bli ny bästis med bästisens lillebror.