Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Du tolkar in för mycket av verkligheten i ordmagin.

Skulden avskrivs givetvis vid hemvandring.

Jag kanske var otydlig. När jag skriver "vi" och "oss själva" syftar jag på svenskarna överlag, som kollektiv. Jag själv har aldrig varit PK och jag menar inte att inkludera de flesta av er andra som skriver här heller. Vi utgör självkritiska element inom kollektivet.

Ok. Men ordmagin är väl tänkt att fungera som retoriskt verktyg i verkligheten?

Vad tillför det att prata om invandrares påstådda konkreta finansiella skuld som något slags självmedveten poetisk gest istället för att bara prata om att det kostar för mycket att ge gratis levnadsstandard till 1 miljon människor från sämre länder?

Finns det inte en risk att man cementerar skulden som faktum om man kastar över den på invandrarna istället för att påpeka att den var en lögn från början? Alltså den skuld som gjorde det moraliskt bindande att ta emot 1 miljon flyktingar.

Du har fel på två nivåer. Dels att "vi" i hela västvärlden spontant, synkront bestämde oss för att begå ett kollektivt misstag. Dels att det ens finns ett vi utan motparternas de att tvista med.

Att inte göra anspråk och driva process är inte manligt eller svenskt. Man drev sitt fall på tinget, man bedrog ovänner och köpslog. Tors fryntlighet var bara en aspekt till Oden eller Lokes försåtlighet. Även de gamla greker som gnällde på sofister skulle inte komma på den vansinniga tanken att komma i underläge mot barbarerna för att vara "dygdiga" efter kriterier som förstås bara fungerar som ingruppsideal.

Påstod jag att hela västvärlden begick samma misstag samtidigt?

Påstod jag att en ingrupp inte definieras i relation till utgrupper?

Påstod jag att man inte ska göra anspråk? Påstod jag att man inte ska driva process?

Nej, detta är dina tolkningar av vad jag skrivit.

Jag inser inte riktigt skillnaden.

Tanken med att vrida "Integrationsskuld" 180° är att det är pengar som svensken betalt för att invandrare skall bli integrerade. Dom som blivit integrerade har i den kontexten ingen skuld. Men alla missanpassade som inte ens kan svenska har uppenbarligen inte motpresterat tillräckligt & blir således återbetalningsskyldiga.

Men vi når nog ingen konsensus här. Så var & en får väl jobba på sitt vis. Att vi ägnar oss åt legala & lingvistiska spetsfundigheter är nog slöseri med tid. Det handlar inte om att ha rätt, det handlar om att få rätt.

Jag har ovanan att publicera innan jag skrivit färdigt. Mitt tillägg är relevant:


I min värld finns en klar skillnad mellan de där två sätten att kommentera begreppet och det tror jag de flesta människor spontant upplever när de konfronteras med liknande jämförelser.

Själv ser jag det så här:
Politiker inför begreppet integrationsskuld 2015. "Ordmagi" för att slippa kritisera värdegrundens heliga ord "mångkultur". Folk kan känna både skuld och skam då nyordet inte är väl definierat.
Expressen använder begreppet integrationsskuld idag på ledarsidorna av samma skäl.
https://www.expressen.se/ledare/s-ma...m-migrationen/

Vi använder deras ordmagi mot dem genom att helt enkelt ifrågasätta deras definition av ett nybildat ord.
Det är deras ordmagi som vänds mot dem och genom att synliggöra vad de egentligen menar tappar deras argumentation trovärdighet. De vingklippes med deras egna ordmagi. Faller på eget grepp.
Ifrågasättandet av ordet är inte främst vänt mot migranterna utan anstiftarna av och de som använder detta nyord som ordmagi.

Kritiken är mot de som inte kan kalla en spade för en spade. Och det görs enkelt genom att ifrågasätta vad de menar med ord som de inte tänkt igenom möjliga tolkningar av. Vad menar de egentligen?

Integrationsskuld? Integrationsskam?
Använd det senare begreppet som test. Vem skall skämmas?

Du kanske uttrycker dig otydligt, men jag läser dig som att du menar att det är "svenskt" att ta ansvar för "vårt misstag" och inte skylla ifrån sig, till skillnad från "arabiskt".

Jag menar att misstaget knappast kan vara "vårt" om det samtidigt begicks i hela västvärlden, på samma sätt som "sossarna" kan ses som problemets arkitekter. Och påpekar att det i allra högsta grad är svenskt och manligt att trolla med ord i partiskt syfte, med andra ord förhandla funktionellt.

Att tala om integrationsskuld i termer av tacksamhetsskuld TILL svenskar, är med andra ord svenskt, även om det inte är rådande vana. Att vända sig principiellt mot advokatyr och sofism kan däremot vara osvenskt.

Vi är uppenbart överens så långt som till att "integrationsskuld" är ett propagandaord som används för att försöka cementera svenskarnas skyldighet att bistå med gränslös naiv altruism, och att det bör ifrågasättas.

Jag anser inte att det är en "möjlig tolkning" att föreställa sig att gåvor ska betalas tillbaka. Invandrares skyldigheter gentemot värdsamhället bör förstås ges mer emfas i villkoren för invandring. De ska ha skyldigheter och inte bara rättigheter. Men att vrida detta till att tala om att det finns en skuld att åtbörda det vi redan givit bort (utan att ställa upp adekvata skyldigheter och krav på motprestation) tycker jag blir absurt pekoral.

I just den artikeln läser jag betydelsen av 'integrationsskuld' som att balansen mellan invandring och integration är av banan.

Aldrig läst ordet förut, besynnerligt *läser ikapp*

Mottagaren är inte främst invandrarna utan de som använder ordet "integrationsskuld".
Genom att visa på alla "möjliga tolkningar" blir deras tolkning omöjlig att använda.