Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Kanske är det ordmagi att äga sina ord och därigenom sina tankar? Det är svart ordmagi som riktats mot oss som gjort många "självklarheter" till mystiska, kontroversiella, otänkbara.

Impulsen att insistera på ords "rätta" betydelse, även när det missgynnar den egna saken, är ett utslag av Stockholmssyndrom eller feltänkt aristotelisk dygdemoral. Ord har i dessa sammanhang ytterst sällan objektiv betydelse, utan en partisk funktion.

Det du verkar stå för är en väldigt defensiv strategi. Att bara låta motståndaren hålla på att trolla med ordmagi, men att själv avstå.

Att ständigt spela efter en självpåtagen regelbok medan motståndaren rundar dig på alla möjliga vis. Klart som fan att man kan kvantifiera detta ekonomisk. Klart är också att man bör göra det för att bemöta detta nya begrepp.

Självklart kommer inte denna skuld att betalas. Det är inte så skuldbeläggning fungerar från andra hållet heller. Det handlar om att lägga en skuld på någon annan för att denna skall internalisera denna skuld & bli med medgörlig till eftergifter.

Det funkar inte att den egna sidan förväntas hålla sig till Marquess of Queensberry Rules, medan motståndarsidan matar på med ett bollträ.

När dom lägger upp bollen så perfekt som med "Integrationsskuld" så klipper man till, så hårt man kan, med alla medel. Skit i reglerna.

Jo men det betyder fortfarande inte att någon som förvånat men glatt accepterar kravlösa allmosor på obestämd framtid plötsligt kan utkrävas på en skuld retrospektivt.

Med samma resonemang kan du ju bara bestämma dig för att alla ord har samma betydelse, någon som gynnar saken. Typ "ordet gröt betyder Ut Med Packet, annars är man inte subversiv och neo-partisk nog". Det är en överdrift, kan man lugnt säga.

Det är precis detta som skall nyttjas till fullo. Låt de minera sin verklighet med ordmagi och sedan få åse dem vandra rätt ut i den egna mineringen.

Varför skall vi hindra dem?
Bejaka det istället. Mer ordmagi. Mer skuld, mer gåvor, mer, mer, mer.

Inte retroaktivt men framåt.
Vad är det som hindrar att ta ut 102%skatt på nya bidrag för denna grupp?
Vi kunde beskatta andra grupper med en pomperipossaskatt över 100% tidigare. Varför inte upprepa detta socialdemokratiska trygghetsarbete i dessa kristider?
https://sv.wikipedia.org/wiki/Pomper..._i_Monismanien

"Det är häftigt att betala skatt."
Och för att känna sig riktigt svenska borde de få uppleva den delen också. Ett prov i svenska värderingar helt enkelt.

Eller skall vi ha mångkulturenklaver, isolat, med annan skattesats, bidragsnivåer och arbetstidsregler än den svenska? Förutom att de har egna lagar och tolkningar av den svenska lagen.
Och varför skulle dessa isolat ha bättre villkor än övriga landet? Dessutom på bekostnad av övriga landets skattebetalare? Och vi har en skuld till dem?

Ordmagin verkar fungera oroväckande bra på en del.

Du verkar stå för en strategi där man "skiter i reglerna" och exempelvis undviker att svara på direkt tilltal när det blir obekvämt, för att istället ge sig in i leken på nytt från ett lite annat håll, genom att svara på ett svar till någon annan eftersom man ser en mer gynnsam retorisk öppning där.

Du har lagt upp bollen och jag klipper till där. Bemöt mitt svar till dig och återkom.

Att räkna på invandringens kostnader är självfallet rimligt, men jag tror inte att det finns någon mening i att kalla det för en skuld invandrarna har. Jag tänker inte vara så underdånig att jag upprepar de argument jag redan framlagt och som du ignorerat.

PS Svenskar är inte araber

Jag uppfattade ditt tidigare svar till mig mest som ett medhåll om att ordet "Integrationsskuld" bör vridas 180 grader.
Någon fråga uppfattade jag inte.

De tekniska detaljerna kring hur man ska avveckla pull-faktorerna ger sig väl med tiden när viljan finns.

Föreställningen om vita människors inneboende skuld kommer att eroderas bort av den alltmer påträngande omvärlden och verkligheten. Vi behöver inte kontra med en ny vanföreställning som gör oss till ohederliga gnällspikar med externt kontrollfokus i ett försök att smeta bort det enorma historiska misstagets skam från oss själva.

Jag håller med om att man bör vrida begreppet genom att påpeka att begreppet krasst betyder att man nu officiellt medger att invandringen kostar pengar, men jag håller inte med om att man bör vrida begreppet såtillvida att man kallar våra frivilliga allmosor till invandrare för en skuld som ska utkrävas i efterhand. Det är retoriskt ofördelaktigt, underminerar det ansvarstagande som behövs och är helt onödigt eftersom det som sagt räcker att konstatera att begreppet betyder att invandringen är en förlustaffär.

Jag tror det blir svårt att använda begreppet "skuld" om det inte finns någon som är "skyldig till skuld".

(ÄNTLIGEN fick jag in ett Arnstad-citat)

"Integrationsskuld" betyder att det finns en backlog av räkningar för invandringen som vi har åtagit oss att betala. Är man någorlunda intelligent så inser man att den kostsamma invandringen är ohållbar och bör avbrytas, men det betyder inte att invandrarna som vi bestämt oss för att skänka levnadsstandard till kan betraktas som varande i konkret skuld till oss.

Att ledet "skuld" finns med i begreppet är bara något som efterblivna MSM krystat fram och ska inte tolkas som facit för hur saker verkligen ligger till. Begreppets förekomst illustrerar tydligt nog att föreställningen om vår skuld bör ifrågasättas.

Skam eller skuld? Det är skillnad.

SKULDEN OCH SKAMMEN HAR OLIKA URSPRUNG
Det är ofta svårt att skilja mellan skuld- och skamkänslor, trots att grunderna för dem och deras effekter är olika.
...
Skuldkänslan uppkommer av att man gjort fel – skammen av att man upplever sig vara misstaget.

https://www.nyyti.fi/sv/opiskelijoil...ormation/skam/

Jag kan inte se varför jag skulle vare sig ha en skuld, känna skuld eller ha skamkänslor för mångkulturens införande.
Tvärtom jag känner mig väldigt skuld och skamfri i detta ämne. I alla dess betydelser
Om någon försöker med ordmagi att belägga mig med skamkänslor är det inte mitt problem.
Snarare en bekräftelse att de ansvariga för införandet inte vill ta sitt ansvar. Troligtvis för att de känner både skuld och skam för resultatet.

Men är det ett skäl för att inte ta upp ansvarsfrågan? Brottslingen ångrar sina handlingar men är det ett skäl till frihet från dom och straff? Absolut inte och speciellt inte om den ansvarige inte visar ånger för de drabbade.

Lite ordmagi är inte ånger och ger inte amnesi i min bok.
Tvärtom, det är en försvårande omständighet.

Edit: Bidragsmottagarna som fått pengar från via godhetsknarkande politiker som i sin tur tagit dessa resurser från skattebetalarna ser jag som hälare. Och det är brottsligt.