Citat:
Haha, den var snygg. Men faktum är väl ändå att konspiration är liktydigt med sammansvärjning och att alla inblandade måste vara införstådda med vad som gäller? Är man inte det ingår man inte i konspirationen. Att konspirera omedvetet är en duktig paradox, kan jag tycka.
Tack för det. Skönt att vi äntligen lämnat medeltidens dunkla föreställningsvärld bakom oss, med judiska ritualmord och annat smaskigt.
Min syn på judisk mentalitet överensstämmer med det du skriver. Det här är det utvandrade släkte som mest framgångsrikt lyckats bevara sin karaktär genom årtusenden, och det via mycket målmedveten separatism. Det judiska folket, dess olika grenar, är än i dag en stam, eller egentligen flera. Alla judar vet exakt hur en israelisk slipsten ska dras. It's in their blood, bokstavligt talat.
Det behövs ingen konspiration, och finns ingen.
För en jude räcker det att tänka som en jude. Jew never walk alone.
Här blir det väldigt retoriskt, men jag tror jag förstår vad du menar. Svaret är: nej, det ena hatet är inte bättre än det andra. Det är emellertid svårare att bekämpa en institutionaliserad antipati (judisk skyddsmekanism?) än ett nätverk. Vad ska man göra; slita masken av varje jude man kommer i kontakt med? Nej, man väntar till juden börjar låta som en jude, och då rycker man ned byxorna på honom. (Jag lämnar "Den lätt påvisbara samordningen" därhän.)
Renrasiga judar är oslagbara chauvinister, och där ligger vi svenskar i lä. Våra historiska erfarenheter som folk är helt annorlunda. Därför är det heller inte meningsfullt att studera judisk mentalitet och försöka kopiera den. Det låter sig inte göras.
Måtte svenska folket aldrig hamna i minoritet. Rollen som "Den andra" klär oss inte.
Tack för det. Skönt att vi äntligen lämnat medeltidens dunkla föreställningsvärld bakom oss, med judiska ritualmord och annat smaskigt.
Min syn på judisk mentalitet överensstämmer med det du skriver. Det här är det utvandrade släkte som mest framgångsrikt lyckats bevara sin karaktär genom årtusenden, och det via mycket målmedveten separatism. Det judiska folket, dess olika grenar, är än i dag en stam, eller egentligen flera. Alla judar vet exakt hur en israelisk slipsten ska dras. It's in their blood, bokstavligt talat.
Det behövs ingen konspiration, och finns ingen.
För en jude räcker det att tänka som en jude. Jew never walk alone.
Här blir det väldigt retoriskt, men jag tror jag förstår vad du menar. Svaret är: nej, det ena hatet är inte bättre än det andra. Det är emellertid svårare att bekämpa en institutionaliserad antipati (judisk skyddsmekanism?) än ett nätverk. Vad ska man göra; slita masken av varje jude man kommer i kontakt med? Nej, man väntar till juden börjar låta som en jude, och då rycker man ned byxorna på honom. (Jag lämnar "Den lätt påvisbara samordningen" därhän.)
Renrasiga judar är oslagbara chauvinister, och där ligger vi svenskar i lä. Våra historiska erfarenheter som folk är helt annorlunda. Därför är det heller inte meningsfullt att studera judisk mentalitet och försöka kopiera den. Det låter sig inte göras.
Måtte svenska folket aldrig hamna i minoritet. Rollen som "Den andra" klär oss inte.
Den trådoreda vi sett är bara en variant av problematiseringen av svenskhet som tillåtits göra det självklara så mystifikt kortslutet, även för dess politiska profitörer SD. Det handlar om att göra det uppenbara osynligt genom att kräva att det betraktas i mikroskop. Att dissekera till delar som inte fångar helheten.
"Det förekommer inga konspirationer!" är samma sorts påstående som "Det finns inget unikt svenskt!" Det inbjuder till ilsken exemplifiering som sedan kan dekonstrueras och problematiseras i detalj. Det är ett trick, det är en kuggfråga, det är en distraktion.
Min poäng är inte att konspirationen inte finns, utan att den är så självklar att den inte kräver bevis. Det som behöver bevisas för att motivera en svenskpartisk identitetspolitik är nämligen inte bevisad illvilja - utan avsaknaden av välvilja.
Konspirationen, samandningen är avsaknaden av reciprok omsorg. Att inga - i det här fallet - judiska debattörer synliggör de svensketniska offren och legitimerar vårt särintresse.
Om inga judar bryr sig om majoritetssvenskar - varför ska svenskar bry sig om judar? Om judarna bevisligen bryr sig väldigt mycket om sig själva - med vilken rätt angriper de vår identitetspolitik?
Var finns exemplen på judar som synliggör etnisk svensk rätt och utsatthet? Saknas exempel på judisk identitetspolitik? Saknas exempel på judar som angriper svensk identitetspolitik?
På samma sak som ett folk som alla andra vänder på bevisbördan, gör dessa enkla frågor det. I fallet Bonniers behöver inget dolt bevisas när det räcker att konstatera att den judiska identitetspolitiken finns representerad på pränt i otaliga ledare, kolumner och artiklar - medan den svenska uteblir eller fördöms.
Att ta på sig en omvänd bevisbörda är polemiskt fel. Om syftet är att verka för svensk ingrupps partiskhet och deltagande, är det effektivaste att beskriva det avstånd och motstånd andra tagit och visar i praktisk handling - inte om eller hur detta är planerat.
__________________
Senast redigerad av oyto 2020-02-09 kl. 11:13.
Senast redigerad av oyto 2020-02-09 kl. 11:13.