Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det potentiella hotet med våld från organiserade grupper infödingar skrämmer antagligen "eliten" bra mycket mer än ungdomsgäng från brunfolket. Och med all rätt. Vi skiljer oss så tillvida att vi är bra mycket mer effektiva i vår våldsutövning när vi väl drivs till det. Det är skillnad på folk och folk.

Liljestrand blev lättad efter att ha pratat med sin dotter som sa:


Sen avslutar han med en allmän vag vänsterliberal oro för möjlig framtida rasism.

Först tog de... och jag brydde mig inte för jag var ju inte...

Det händer alltså i verkligheten att folk resonerar så

Den 31 januari hade Corren och NT en artikel bakom betalvägg av Frida Glenning Ströberg. Motala och Vadstena Tidning publicerade samma artikel 3 februari:

"Barn som begår våldsbrott ökar kraftigt

Antal barn som begår våldsbrott ökar kraftigt. "I många fall klär man av offret naken. Binder, sparkar, slår och kissar", sade Carin Götblad, regionpolischef Mitt, när hon besökte Barnafridskonferensen.

Barn som misshandlar, hotar och rånar andra barn ökar dramatiskt. Under torsdagen besökte Carin Götblad, regionpolischef Mitt, Barnafridskonferensen i Linköping och presenterade en preliminär kartläggning. På fem år har anmälningarna av våldsbrott begångna av barn under 15 år ökat med 35 procent i Sverige. 9.259 våldsbrott anmäldes under 2019.

Det är framförallt personrånen som ökar. Anmälningarna har under fem år dubblerats. Polisen ser en ny, rå hänsynslöshet i brotten, där syftet är att förnedra offret.

- Man klär av personen naken. Binder, sparkar, slår och kissar på offret. Tvingar dem att svälja cigaretter och spott, rispar med kniv och tvingar barnet att krypa på alla fyra och skälla som en hund. Oftast filmas allt och läggs ut på sociala medier.

[---]

Fler flickor än någonsin finns bland förövarna.

- Flickor slår mot huvudet och sparkar mot den som redan ligger. Ofta i grupp.

När polisregion mitt undersökte 390 våldshändelser under 2019 i området såg de att de allra flesta brotten, 53 procent, begicks i skolmiljö. Gärningsmännen var i de flesta fall 14 år. 5 procent av förövarna var mellan 7 och 10 år."

Jag har sett artikelns uppgifter förmedlade på Facebook som referat av vad Carin Götblad sa på Barnafridskonferensen i Linköping. Ngn (minns inte vem) beskrev det som att det finns en preliminär ännu ej publicerad rapport med detta innehåll, som skall publiceras när den är färdigställd.

Om så är fallet, så positionerar sig Lindberg och Liljestrand inför publiceringen av denna rapport (som de givetvis känner till).

För de flesta av Sveriges intellektuella vänsterbenägna liberala eliter är sadism bara en sexuell fetisch som är en fråga om personlig smak. Du är sadistisk mot andra så länge de tycker om det och samtycker till smärta.

Men för icke-europeiska invandrare som kommer från ett arabiskt land, Afghanistan eller Afrika är sadism ett sätt att imponera på dina vänner och fiender. Sadistiska brott, såsom rån för kläder och elektroniska konsumtionsvaror, utförs med avsikt att orsaka fysisk och psykisk skada.

Anders Lindbergs erkännande att etniska svenska barn har blivit byte till följd av invandringsexperimentet är en enorm attitydförändring. Han identifierar implicit etniska svenskar som folk och de kan ha ett kollektivt intresse att försvara sig mot våldtäkt och rån.

Föreställ dig om vanliga etniska svenskar utsatt journalister och politiker för sadistiska vedergällningar för vad de har gjort mot landet, kunde Lindberg känna för offren?

Du har fel, Lindberg nämner inte etnicitet en enda gång.

Lite fult att man positionerar sig för att kunna säga -"Vad var det ja sa?"-

Om någon undrat när det förbannade mediakriget ska ta och utbryta nån jävla gång, så är detta ett skott som kan vara det första som är på riktigt, åtminstone för ett krig inom borgerligeten:
https://www.gp.se/ledare/borgerlighe...ena-1.23521278
Borgerligt uppror mot kaosliberalismen. Det gryende bråket inom s mellan danmarksfalangen och enhörningsvänstern lär gå efter samma frontlinje.

Stora delar av svenska folket resonerar så. Så länge det var den svenska arbetarklassen som drabbades av mångkulturen så var det få som brydde sig, det är först nu på senare tid när även medelklassen märker att dom börjar drabbas av rånen och våldet som det börjar röra på sig lite.

Det finns ingenstans att gömma sig...

Den ledaren förtjänar mycket mer uppmärksamhet.
Ledaren skriven av Håkan Boström tar avstamp från en maktanalys och sedan använder han begrepp som är välanvända och välkända i denna tråd. Sedan en rejäl bredsida mot Timbro.

Den svenska borgerligheten har i ett par decennier allt för mycket dominerats av ideologiska dogmer, kotterier och särintressen i Stockholm.
...
Mycket av vantrivseln hos de som vant sig vid att kontrollera dagordningen handlar just om kontroll, makt och klass. För 10-15 år sedan hade den politiska tyckareliten fortfarande monopol på det offentliga samtalet.
...
De här sociala nätverken har dominerat borgerligheten – och faktiskt även socialdemokratin – sedan åtminstone 1990-talet.
...
De senaste åren har emellertid något hänt. Det har börjat skälva i pyramidens botten. På kort tid har Internet och sociala medier fullständigt förändrat villkoren för politisk opinionsbildning och politiskt maktutövande. Eliterna har börjat tappa kontrollen. Nu går det inte längre att ignorera breda opinioner.
...
Tidigare fördes den offentliga debatten ofta över huvudet på det stora flertalet. Väljarna uppfattade den, ofta med rätta, som tråkig eller irrelevant skenfäktning.
...
Utvecklingen går snarast mot att högern får representera allt bredare socioekonomiska grupper i takt med att vänstern överger dem.
...
Den borgerliga världsbilden sträcker sig nämligen längre än till kamerala transaktioner. Att man ska göra rätt för sig och att offentligt slöseri ska motarbetas är i grunden en moralisk hållning.
...
Det borgerliga samhället grundar sig nämligen i sociala normer. Inte i individuella kalkyler.
...
Egentligen är det ganska enkelt. Samhällskontraktet följer av den nyss nämnda moraliska ordningen.
...
Men så var det det här med särintressena, lobbyisterna och de allt smalare nätverken i huvudstaden.
...
Dessa organiserade särintressen har helt enkelt haft ett oproportionerligt och skadligt stort inflytande över svensk borgerlighet.
...
Man frågar sig: i vems intresse? Inte är det i den vanlige företagarens. Snarare handlar det om resursstarka lobbygrupper, vilkas vinning inte har något med verklig liberalism att göra.
...
Timbro har inte bara berett vägen för ”crony capialism”, det vill säga en osund symbios mellan politik och näringsliv. De har också saknat känsla för politikens realiteter.
...
Timbro har knappt lyft ett finger för att förhindra det krisläge som uppstått. Timbros systerorganisationer Migro och Reforminstitutet drev tvärtom aktivt på för den kostnadsdrivande svenska invandringspolitiken som vi nu ser konsekvenserna av. Även om drivkraften kanske inte varit att knäcka välfärdsstaten så var det heller inget man såg som ett problem, trots medvetenhet om riskerna. För radikala utopier och ideal har genomgående varit viktigare än konsekvenserna. Man har så att säga gått på Annie Lööf-linjen - en politiker som fostrats i Timbros anda. Som en ödets ironi har denna Center-radikalism dessutom bidragit till att vi idag har en S-ledd regering istället för en borgerlig.
...
Tondövheten inför strömningarna i väljarkåren är frapperande. (Timbros alltså...)
...
Det är en fråga om grundläggande perspektiv. Ska borgerligheten vara överhetens och de skattefinansierade tjänsteföretagens röst eller en kraft för industrin, småföretagen och medborgarna? Här står borgerligheten – inklusive näringslivets organisationer – inför ett val. Ska man verka för ett samhälle där alla kan känna sig trygga, där infrastruktur och utbildning fungerar, där den offentliga förvaltningen gör det den ska och där man ställer krav på medborgarna, utan att lämna dem i sticket?

Eller ska man tvärtom verka för radikala idéer som i grunden ser samhället – inklusive borgerliga normer och institutioner – som ett problem? Där drömmen är en avskaffad stat och gränslöshet?
...
Valet borde vara enkelt. Det är också rätt tydligt vad väljarna vill ha. Boris Johnsons valseger i Storbritannien pekar mot framtiden. Den brittiske premiärministern har visat att man inte behöver vara högerpopulist för att främja hela nationen. Att man inte behöver vara köpt som borgerlig politiker. Att det går att stå emot de privilegierade särintressena. Att ordning och frihet inte står i motsats till varandra. Utan att de tvärtom är varandras förutsättning.

En rejäl attack på kaosliberalismen. Från höger. Precis det som till stora stycken saknats i politiken.

Den var mycket bra, också för att han inte bara skrev sådant som ligger i luften, utan det verkade autentiskt att han tänkt ut det själv. Men ordet "värdekonservativ" saknar jag framför höger.

Han går också hårt åt skojarna som hittat sitt eldorado i privatiseringar som utopiskt trott alla entreprenörer om gott, så på sätt och vis kunde det också ha varit "Från vänster". I ett annat land, med en annan vänster än Sverige förstås.

Wollo the word fiddler med en uttalad ambition om att sätta agendan har samlat sin ledartrupp till kommandobryggan för att försäkra sina - måhända häpna - läsare att här på Regalskeppet DN har vi alls inte drivit på för massinvandring eller för acceptans av asylfusk och speciallagstiftning för att ingen illegal migrant eller dömd migrantbrottsling ska riskera utvisning. Nej då, bevare oss väl, hade bara höga beslutsfattare lyssnat på oss i DN-bunkern hade Svea Rike aldrig hamnat i den prekära situation det nu, tyvärr, befinner sig i.

Politbyråns på DN nya linje är att med emfas hävda att den som saknar asylskäl eller annan legitim grund att vistas i landet ska lämna. Återvändandepolitiken lämnar, anser DN:s ledarredaktion med Wollo i spetsen sedan igår, mycket övrigt att önska.

Närmare bestämt är det enligt Migrationsverket 44 procent som reser tillbaka frivilligt, 15 procent som lämnas till Polisen för avvisning – och nästan en tredjedel som försvinner.

Detta är egentligen ingen komplicerad fråga. Alla har rätt att söka asyl. Deras skäl prövas mot gällande regler. Den som bedöms sakna asylskäl, och inte är kvalificerad som arbetskraftsinvandrare, får inte stanna i landet. Enklare blir det knappast.
[...]
Kanske har myndigheterna fel fokus. För hur sannolikt är det egentligen att asylsökande som fått avslag verkligen vill återvända frivilligt? Incitamenten att bli kvar är många. Kryphålen likaså. Man kan överklaga eller hoppas på att reglerna skrivs om, som i fallet Gymnasielagen. Utnyttja möjligheten till ”spårbyte”, och bli arbetskraftsinvandrare i stället för asylsökande.

Det kanske är rimligare att utgå från att den asylsökande kommer att försöka stanna, och anpassa verksamheten efter det. Vill vi verkligen att ett nej ska vara ett nej, som Stefan Löfven flera gånger sagt, måste vi säkerställa att den som fått detta besked inte går under jorden eller kan förhala förloppet i åratal.
[...]
Ska man kunna tro på regeringens löften om effektivare återvändande måste ansvariga statsråd visa att de tar frågan på allvar, bidra med resurser och sätta betydligt större press på myndighetscheferna.

Politikerna går inte fria från ansvar. Sverige har till exempel fortfarande inte upprättat en lista på säkra länder, dit man kan utvisa asylsökande efter en snabbutredning. Med en sådan lista blir det lättare att få bukt med dem som i dag missbrukar de svenska asylreglerna för att kunna stanna och begå brott som inbrott, drogförsäljning och trafficking.

”Ett stort och växande problem”, sa migrationsminister Morgan Johansson (S) nyligen om detta till TT när han äntligen bestämt sig för att lista säkra länder. Med en betydligt snabbare reaktion hade problemet varit betydligt mindre.
[...]
Den som söker asyl men inte har tillräckliga skäl måste vara beredd på att ansökan avslås. Ett avvisningsbeslut kan vara mer skonsamt än en politik som skapar osäkerhet och incitament att glida ut ur systemet och in i ett skuggsamhälle av utnyttjande och kriminalitet.

https://www.dn.se/ledare/de-som-inte...ska-atervanda/

Eventuellt behöver Wiman bli föremål för specialpedagogisk omsorg för att tillgodogöra sig de utförsgåvor som möjliggör rudimentär förståelse för den nya agendasättande linjen. Eller så är det, helt i enlighet med DN-ledningens nya syn på vad som anstår en humanitär stormakt, barmhärtigare att avvisa den dumma djungelBjörnen till frysboxen direkt. Där kan han få sitta och räkna gem utan upprörande fantasier om att kunna förändra världen eller få mer än sin beskärda del av denna världens goda. Intern migration till utanförskapet så han äntligen kan få uppleva äkta identifikation med objekten för sin olyckssaliga vurm.