Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Heinö har alldeles säkert en annan definition av ghetto än dig och de flesta av oss, han tolkar förmodligen enbart ordet utefter dess ursprungliga betydelse, dvs, "ett särskilt kvarter eller stadsdel dit judar var hänvisade att bo". Det är alltså okej med enorma klass-skillnader, okej med fattig-invandring och okej med människoförnedrande äldrevård samt havererat utbildningssystem så länge judarna kan röra sig fritt och har det bra. Enligt Heinö ska vi offra Sverige för det judiska välbefinnandet, det är vad han i praktiken säger om vi använder oss av den rätta definitionen av ordet ghetto.

Jag är inte heller liberal, men jag tror inte att de har så "heliga" värden. Det är ju ett konservativt drag. Ett låtsasvärde är det i vilket fall, särskilt när det är en ensidig frihet och det inte går att välja bort andras rörlighet hit. Värden kännetecknas ofta av att de har en inbygd balans i sig, och det har inte fri rörlighet på det sättet.

Heinö sammanfattar "början på ett mediakrig om mångkulturen" alldeles lysande:

Han kanske tänker på kåkstäder, som den vettvilliga galningen Fredrik Segerfeldt på Migro däremot gärna skulle se i Sverige ("hellre en kåkstad i Sverige än i Mogadishu").

Vilka anser Heinö tillhör dem som vill prata öppet?

Det där återspeglar forskare och medias inkonsekventa budskap: envis statistik och tusentals med exempel från verkligheten gör att man måste lyfta frågan om invandringens storlek, men man förordar ändå det som orsakar att situationen blir ännu sämre. Mer ologiskt kan det knappast bli. Lena Andersson i DN har dock gjort god dag yxskaft till konst. Läs här bara:

” Men migration borde kunna bli en parlamentarisk ickefråga på samma sätt som det är en parlamentarisk ickefråga hur många barn varje kvinna har rätt föda i Sverige, vilket ju är en variant på invandring. Riksdagen lägger sig inte i migration från livmodern trots att barn kostar, särskilt när de just anlänt och innan de socialiserats, trots att vissa kommer att ha anpassningssvårigheter och den obevekliga normalfördelningskurvan berättar att en viss procentsats kommer att bli teoretiskt lågpresterande och inte klara arbetslivet i ett högteknologiskt samhälle. Detta vet vi. Ändå har vi inte demokratiskt beslutat om ”en generös gräns”.

En vacker dag kan det bli samma självklarhet i våra medvetanden att inte rösta om hur många som flyttar till Sverige. Har människor klarat att ta bort mentala spärrar mot fri migration inom länder kan samma sak göras inom världen. (Att endast vissa har resurserna som krävs gäller även inom länder och städer och innebär ingen skillnad mot nu. Det är en annan fråga.)”

Tja, vad ska man säga? Lena anser alltså att all världens folk har lika stor rätt att komma till Sverige och bli försörjd av oss, på samma sätt som de barn som föds här i Sverige av svenska mödrar samt att detta ska vara en ickefråga. Hennes kollega i samma tidning skrev för ett par dagar sedan om den hutlöst dyra personliga assistansen som kostar skattebetalarna närmare 30 miljarder varje år: är det också en ickefråga? Alla har väl rätt till personlig assistans? Likaså borde väl alla ha rätt till att gå i pension när de är 50 med 90 procent i lön? Eller sjukskriva sig hur mycket som helst? Menar Lena Andersson att vi en dag ska se dessa frågor som ickefrågor? Antagligen skulle Lena mena att jag ställer korkade frågor. Det är bara det att jag följer hennes logik. Förlåt, ickelogik ska det vara.

Om man ska leta efter något som hänger ihop logiskt, kan man finna antydan att alla (åtminstone ej livsnödvändiga) bidrag skall upphöra, åtminstone till invandrare. Hon verkar inte speciellt rädd för att dra sina resonemang till sin spets ( hon argumenterade väl tidigare för att ursprungsbefolkningar inte har några speciella rättigheter eller bevaransvärdighet?), därför är det inte omöjligt att hon menar att avskaffande av bidrag är nödvändigt i den fria migrationen.
(På mobilen)

Eftersom hon knappast är en komplett idiot så inser hon givetvis att resonemanget med självklarhet innebär avskaffande av i stort sett all välfärd och social trygghet.

Varför Lena vill leva i ett land med kåkstäder och getton förtäljer däremot inte historien.

Att vilja göra politiskt mycket viktiga frågor till politiska "icke-frågor" är ett tydligt totalitärt drag. Det är en anti-demokratisk härskarteknik varigenom man försöker hindra viktiga frågor att diskuteras och problematiseras inför allmänheten. Politisk självcensur och kraftfulla repressiva instrument brukar vara tekniker för att upprätthålla en politisk hegemoni där för medborgarna viktiga frågor döljs.

Intressant att Andersson så oförblommerat ger uttryck för en sådan direkt odemokratisk uppfattning. Det får nog tolkas som ett tecken på desperation inför mediekriget som uppenbarligen pågår just nu.

Märkligt resonemang Lena Andersson gör om att "migration från livmodern" skulle vara oreglerad. Så är ju inte fallet, det är bara det att ansvaret förts över från stat till individ. Abort är ju med Anderssons liknelse en "spärr mot fri migration", en spärr som av folket satts rätt högt.
Fast Andersson kanske vill förbjuda abort? (Moraliska skäl för det går ju att anföra som väger tyngre än rätt att bosätta sig var man vill. Förbud mot preventivmedel skulle också kunna öka "migrationen", om det nu är ett värde i sig.)

Mycket tydlig desperation, de finns nu inga rationella argument kvar som visar på de positiva med att ha världens mest ansvarslösa invandringspolitik, nu försöker DN att med locket på-texter upprätthålla en potemkinkuliss som allt fortare börjar spricka, de är ingen styrka att tvingas skriva sådana texter.

Jag hoppas alla här lyssnar på Medierna i P1 nu. Martin Wicklin står modigt på sig och försvarar förra veckans program (kommer han framgent att bli en spelare i mediakriget?).