Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det här året har Lund verkligen "kommit ifatt" när det gäller berikning. Bilbränder, personrån & nu även en sprängning med personskada.

När man ser på det lokalpolitiska styret så kan man tycka att dom får skylla sig själv. Men sanningen är att vänsterlutningen i Lund till stor del beror på den reform som gjorde att studenterna fick rösträtt i den kommun dom studerar i, istället för sin egentliga hemkommun.

Oavsett vilket så är det väl bara bra att även Lund får smaka på lite mångkultur.

Lite som med Uppsala, där skjutningar och annat spridit sig från ”problemstadsdelar” till att ske lite överallt. Men min bild är att hos många innevånare, speciellt i akademiska kretsar (och bland de med akademisk examen) sitter skygglapparna fortfarande hårt, sett till orsakssamband.

I vissa akademiska kretsar är det absolut så att man förstår sakernas ordning. Om det blir lite personligt.

Men att se random akademiker normativt problematisera sakernas ordning offentligt är inte vanligt. Men det har ju att göra med att man har personlig vinning i det hela. Man befinner sig högt upp i samhällshiearkin och har alla anledningar att stanna där.

Och det ser man tydligt i Wilhelm Agrells senaste utspel:

Agrell: Vi måste agera för att rädda landet

https://www.svd.se/agrell-vi-maste-a...t-radda-landet

Ett desperat försök att upprätthålla ordningen. Men beslutet har redan tagits och effekterna har redan kommit Agrell, i slutändan står alla svenskar inför de annalkande konsekvenserna.

En mycket stark text av Agrell som ju ofta förekommit i media som en expert på konfliktforskning.
...
Men personligen så tror jag att vi ska vara mer oroliga för det stadium som inträder när menaiterna slutar spränga och skjuta. Det betyder att någon har vunnit eller att de slutit en fred.

Det är nog f.ö det tillstånd som våra kära politiker väntar på. De hoppas på att det öppna nakna våldet ska upphöra av sig själv utan att de ska behöva ingripa. Det brukar ju göra det beroende på att någon gruppering blivit så stark att de övriga tvingats bort från marknaden.

Så vi har all anledning att bäva lika mycket för det tillstånd som inträder när skjutningarna slutar.

Politikerna och mediernas agerande över mångkulturens konsekvenser blir en stilstudie över Kübler-Ross-modellens allmängiltighet.

De fem stadierna Förnekelse, Ilska, Förhandling, Depression och slutgiltig Acceptans tar tid att genomlida. Speciellt för svenska politiker och medier som är extremt långsamma i sitt agerande.

Det vi ser är att många har inte ens lämnat förnekelsefasen. Speciellt inte i regeringsunderlaget.

Ilskan spirar i kommunerna men där är spridningen större beroende på att verkligheten gjort sig påmind i lite olika takt. Ilskan finns också hos allmänheten som nyss upptäckt "utmaningarnas" konsekvenser för den egna tryggheten.

Regeringen försöker med någon form av förhandling mellan sjuklövern men det är inte lätt när stora delar av regeringsunderlaget är kvar i förnekelsefasen.

Vi ser flera trådaktörer som är deprimerade av utvecklingen. Ger upp.

De som slutgiltigt accepterat utvecklingen agerar individuellt. Det ÄR White flight, exitsamhället som Expressenledaren varnar om. Man accepterar situationen individuellt och agerar utifrån den nya verkligheten.
Är det att ge upp eller är det bara att omgruppera i kriget?

Expressenskribenterna fattar inte att de själva kommer landa där både individuellt och bolagsmässigt.
Bonnier kommer göra en exit på Expressen på grund av ... tada.... mångkulturens konsekvenser.
Och skribenterna tvingas göra en exit från tidningen då den tids nog kommer att läggas ner.

Eller också tar man energin ur ilskan och för en strid mot utvecklingen och aldrig ger upp.

Kanske omgrupperar men aldrig ge upp. Kampen är faktiskt stimulerande. Speciellt när utvecklingen nu vänder åt rätt håll.

Såg ett inslag igår i Rapport där Eskilstunas kommunstyrelses ordförande Jimmy Jansson (S) ville ha en gräns för invandring medan Gävles kommunalråd (S) menade att värdegrunden betydde mer än hur mycket kommunen mäktade med. Detta trots att Gävle kommun går mer i minus än Eskilstuna. Två diametralt olika synsätt inom samma parti alltså. Den vinnande grenen bör rimligen ha den tvingande verkligheten på sin sida, likaså vad väljarna tycker. Frågan är då hur länge dessa skruvade värdegrundsutopister kan kräva sin politik? I något slags läge blir det ju ointressant att fråga efter deras tyckande. De kan inte trolla fram resurser och de kommer aldrig att vika en millimeter från sin värdegrund och därmed saknar de legitimitet när kaoset blir för övermäktig. Ska vi tala om återvandring blir det i ett skede när utopisterna inte längre har någon röst på grund av det blir så tydligt att de har en samhällsomstörtande agenda.

Elin Lundgren har en vänsterpersonlighet.

Hon anser att ALLT går att lösa m.h.a. mer (skatte)pengar.

Låt oss fortsätta med temat "återvandring" och kolla lite på statistik från SCB...

Det är allmänt känt att det är främst andra och tredje generationens invandrare som begår brott i Sverige (dessa tillhör gruppen som har svenskt medborgarskap) och de ökar med cirka 3,5 % per år. De är vidare den grupp som står längst utanför samhället och belastar välfärdssystemet mest. Brotten kommer således inte minska med tiden utan tvärt om öka dramatiskt och det gäller även antalet som lever på bidrag (oavsett vad Stefan Löfven och Magnus Betner säger).

Vill du se en prognos om hur det förmodligen kommer se ut i framtiden?

Det hela kan sammanfattas med att den etniska svenska befolkningen minskar med cirka 0,51–0,61 % per år medan antalet invandrare (med svenskt medborgarskap och som således inte kan ”skickas hem”) ökar med 3,5 %. Den svenska populationen var 2019 cirka 10,04 miljoner vilket innebär att cirka 1 465 840 (14,6 %) personer är invandrare medan 8 574 160 (85,4 %) personer är etniska svenskar. Den etniskt svenska befolkningen minskar med 43 728 personer per år (förlusten ökar med tiden i och med att det handlar om procent) medan antalet utomeuropeiska invandrare med svenskt medborgarskap ökar med 51 304 personer per år. Det innebär att om 10 år så har antalet etniska svenskar minskat med minst 437 280 (-19 %) personer medan antalet invandrare har ökat med 513 040 (+12,6 %) personer. Då har vi inte räknar med invandrarnas barnafödande vilket hade ökat den procentuella ökningen betydligt mer.

Återvandring är med andra ord inte en lösning eftersom de som begår brott (andra och tredje generationens invandrare med svenskt medborgarskap) inte kan utvisas och redan är för många. Det är en åtgärd som hade minskat bidragsberoendet men knappast våldet. Dessa kriminella invandrare kan vidare antas utgöra hälften av Sveriges befolkning redan inom 15-20 år men en majoritet bland de i arbetsför ålder redan inom 8-10 år.

Politiska åtgärder kommer knappast minska våldet och kriminaliteten utan max (vid väldigt extrema och orealistiska åtgärder) få den att stanna på nuvarande nivåer.

Ett element i mediekampen om multikulturalism är ekot från utländska medier som har köpt Sveriges propaganda.

Globalistiska invandrings liberaler höjer Sverige som modell. Naturligtvis är detta mycket vanligt i USA, där människor är dåligt informerade om andra länder. Men propagandamättnaden finns till och med i närheten.

Danmarks Copenhagen Post, ett engelskspråkigt papper om det landet, ägs av Eivind Sandal, en danska som är en förespråkare för migrationstolerans.


http://cphpost.dk/opinion/this-weeks...e-balance.html

Du vill misstänkliggöra Widar Andersson genom att han inte uttrycker sig som du vill. Eller tar upp radikala återvandringsideér. Du lägger också ordet integrering i hans mun. Ett ord han inte använder överhuvudtaget i sin relativt långa artikel. Det är han för hederlig för. Han talar bara om invandring. Att Widar Anderssson på något sätt skulle försvara den förda politiken ser jag inga tecken på. Jag tycker Widar Anderssons artikel är ett under av klarspråk utifrån att det handlar om en socialdemokratisk dagstidning i nådens september 2019. Se verkligheten och gläd dig i stället åt de invandringspolitiska reträtter som verkar ske just nu. Det bästa ska inte vara det godas fiende.