Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Om inte Kent Ekeroth hade varit så autistisk hade han ställt andra slags frågor. I grund och botten svarar ortsborna som dom gör för att man kanske inte förstått att man har blivit skamlöst lurade av det svenska etablissemanget. Det gör ont att förstå att man blir lurad. Många värjer sig mot tanken och slår bort eventuella misstankar som påhitt.

Men somliga gammelkommunister bland rödvinsvänsterns övervintrare börjar uttrycka vantrivsel med den symbiotiska sängvärmen i den liberalglobalistiska kontinentalmöbeln.

Vänstern har gått från att vara en samhällsförändrande kraft till en konservativ sekt.

Verkligheten därutanför är alltför bister, så den har man opererat bort. Fakta som talar emot den egna världsbilden ses som fascistiska hotbilder.

Ta frågan om migrationen. Under hela efterkrigstiden förespråkade fackföreningsrörelsen en restriktiv invandring för att undvika lönedumpning och ghettoisering av bostadsområdena. Såväl den reformistiska som den mer revolutionära vänstern var för bara några decennier sedan medvetna om detta materiella faktum: om vi tar emot fler än vi har bostäder och jobb till så kommer de fundament som folkhemmet byggdes på att raseras.
[...]
Så intellektuellt rörigt har det blivit att man inte ens har begreppen klara för sig. Alla som migrerar hit kallas för ”flyktingar”. Men enligt FN är bara 7 procent av de 2,3 miljoner som givits uppehållstillstånd 1980-2017 kvot- och konventionsflyktingar.
[...]
Men dagens vänster gör ingen skillnad på ekonomiska migranter, reaktionära islamister och verkliga flyktingar. Alla tas emot med öppna armar i ett gigantiskt välgörenhetsprojekt.

Eller ta EU-medlemskapet. Samma Jonas Sjöstedt som personifierade EU-motståndet på 1990-talet och som nästan fixade ett Nej 1994, vill idag stanna kvar och ”förändra EU inifrån”. Som om Nej-sidans flygblad, broschyrer och böcker aldrig tryckts. Som om 25 års erfarenhet av öppna gränser och lagstadgad nyliberalism inte visat att vi hade rätt, på varje punkt.

Brexit borde fått vänstern att väcka liv i det folkliga EU-motståndet
[...]
Bland de politiska frågorna rankas Pride och HBTQ högt. En kamp för rättslösa homosexuella i 1970-talets USA har förvandlats till ett kommersiellt, nyliberalt jippo med Volvo och Scandic som sponsorer. Förr i tiden bekämpades storföretagens makt. Att tongivande organisationer bakom Pride vill legalisera såväl sexhandel som surrogatmödraskap har passerat vänsterns radar obemärkt förbi.

Fotfästet i arbetarklassen har lossnat och demonstrationstågen fylls på med andra samhällsgrupper.

http://proletaren.se/artikel/vanster...tfbVk3vrNpUDVI


Förutsättningar för intressanta samtal på de Littorinska släktsammankomsterna. Kommunist-Nils är en stridbar man som tar ordet till handling både här och där och inte verkar rädas att se mångkulturens yttringar för vad de är.

På mycket kort tid i Malmö skedde fyra misstänkta grova våldtäkter utomhus.

Polisen har inte lyckats gripa någon gärningsperson och många Malmöbor är upprörda och oroliga över situationen i staden.

En av dom är Nils Littorin, 36. Han har bestämt sig för att göra något åt saken.

– Vi måste gå ut och ta tillbaka våra gator, säger han.

För en och en halv månad startade Nils Littorin initiativet om att nattvandra på några av platserna där våldtäkterna ägt rum: Sofielund, Södervärn och Möllevången.

Tillsammans med honom brukar mellan 15 och 25 personer promenera om nätterna.

https://www.aftonbladet.se/svenskahj...llbaka-gatorna


Och här läser han lusen av Malmös (och övriga landets) politiska etablissemang:

Nils Littorin från Kommunistiska Partiet anser att det är Malmös styrande politiker som bär ansvaret för gängkriminaliteten och gängkrigen i staden.

Nu veckorna efter massakern i Malmö kretsar förklaringarna kring alltifrån skola, polis, föreningsliv och invandring. Sossarna vill öka ”samverkan” med föreningar. Moderaterna vill sätta upp kameror överallt utom på de offentliga toaletterna. De befinner sig båda i mörkret och skjuter vilt.

Det är precis som att varje mord, varje ny gruppvåldtäkt och skottlossning för kommunpolitikerna kommer som blixtar från klar himmel. Jammeh (s) är ”arg” och Tegnhammar (m) ”vädjar om hjälp” till regeringen.
Det kommunens politruker vägrar erkänna, att våldet är konsekvensen av årtionden av såväl kommunalt som nationellt vanstyre, blir för Malmöborna alltmer uppenbart. De kraftfulla åtgärderna som behövs sättas in uteblir, Oavsett vilken politisk färg det är på regeringen.

Men om politikerna från S till M år 2008 kunde upprätta en nationell krisplan för att rädda bankerna undan hotande konkurs, varför ingen krisplan för att rädda en blödande stad 2018?

Samtidigt håller allmänheten på att anpassa sig till våldet. Man reagerar genom att bli mer försiktig. Mer misstänksam. Många flyttar ut, bort från problemen och de utsatta områdena, till kranskommunerna, eller till den västra ”sunny side of town”.
[...]
En fritidsgård mer eller mindre hade måhända inte stoppat våldsvågen i Malmö. Men nedläggningen av Ungligas fritidsgård, ursprungligen ett initiativ från föräldrar i området, kan symbolisera den genomfalska socialdemokratiska politiken. Med ena handen har de drivit på för en extremt liberal migration. Sedan 1980 har 2,3 miljoner uppehållstillstånd beviljats. Sju procent av dessa har varit flyktingar, resten har kommit hit av andra skäl. Samtidigt har Socialdemokraterna och övriga partier omöjliggjort integrationen av stora grupper invandrare. En medveten politik för ghettoisering.

Låt mig bara nämna några av slagen mot invandrartäta arbetarområden: nedläggning av offentliga fritidsgårdar, friskolesystemet har enligt samstämmiga forskningsrapporter lett till ökad segregation. religiösa friskolor som dess kanske mest motbjudande element. En marknadsstyrd bostadspolitik via MKB:s så kallade ”Malmömodell”.

När sossarna på 90-talet gjorde gemensam sak med de borgerliga och övergav målet om full sysselsättning, ökade de samtidigt invandringen av människor med låg utbildning kraftigt. Vad är det väntade resultatet? En etniskt färgad utslagning på arbetsmarknaden där hälften av asylmigranterna saknar arbete 8 år efter de kommit till Sverige.
[...]
Istället för en rejäl upprustning av miljonprogrammen har den västra sidan av stan med mångmiljardbelopp från kommunen förvandlats till ett reservat för överklass med kontor och evenemang. Här skapas mängder med arbeten – för högskoleutbildade.

Men industrijobben som var hjärtat i Malmös blodomlopp, avvecklas i rask takt av giriga kapitalister, helt utan minsta protester från kommunhuset. I vissa fall, som med vindkraftstillverkningen i hamnen, har kommunen rent av tvingat bort industrin.

Samtidigt som Malmöpolitikerna gjort sitt bästa för att påskynda förvandlingen från välmående industristad till en av Sveriges fattigaste kommuner har de också tagit emot oproportionellt många migranter.
[...]
Man slår effektivt undan benen på de som kommer hit, ger dem passiviserande bidrag istället för ett riktigt jobb med kollektivavtal. Ur segregationens förnedrande tillvaro, med växande klassklyftor och med hjälp av internationella förgreningar ner på Balkan och Mellanöstern skapas en perfekt grogrund för kriminalitet. EU:s öppna gränser tillåter smidig import av vapen och knark. Polisens kris under en inkompetent ledning och New public management har samtidigt växt och påminner om sjukvårdens.
[...]
Nyliberala misslyckanden såsom privatiseringen av LSS och arbetsmarknadsåtgärder öppnar upp dörren på vid gavel för slipade gangsters att roffa åt sig skattepengar.

Den extremt liberala och klassorättvisa migrationens baksida stavas hemlöshet, arbetslöshet och svart ekonomi.

Den sociala misären lyser med sin frånvaro i Vellinge och Lomma. Moderaterna vill att arbetarstaden Malmö ska öppna sitt hjärta för de som tar sig genom EU:s öppna gränser, men stänger själva porten till sin egen kommungräns! Så ser överklassens cyniska migrationspolitik ut.

En röd, okorrumperad och rak arbetarvänster kan stoppa den rödgrönblåa rörans katastrofala politk.

https://aktuelltfokus.se/nils-littor...badet-i-malmo/

Spännande om gammelvänstern lyckas gnugga sömngruset ur ögonen och tar strid mot sina sentida avfällingar och bjuder upp till riktig politisk kamp där den verkliga fienden identifierats som liberal.

Ja, det fanns en tid då vänstern visste var "kommodifiering" var.

Och det är helt enkelt det som har hänt.

Vänstern lanserade den globala, oändliga moralismen som överideologi, och deklarerade nationalismen som fascistisk och nazistisk.

De globala "kapitalägarna" (bankirerna och deras köpta politiker) svarade genom att kommodifiera moralen.

Eftersom vänstern inte förmår överge moralismen, eftersom självgodheten är fundamentet i deras självbild, så har de målat in sig i ett retoriskt hörn. Det enda som hade kunnat utmana globalismen har de deklarerat som det ondaste som finns.

Då: patosfrustande Palme och bilder på gråtande negerbarn. Nu: köp ett sexpack Ramlösa -- vi skänker ett glas vatten till ett negerbarn!

Det här var oväntat och välkommet kraftfullt från SD (tror inte detta nämnts i tråden). Håller återvandringen på att etablera sig brett i debatten som en central frågeställning för framtiden? Oscar Sjöstedt och Urban Pettersson skriver:


https://www.expressen.se/debatt/radd...-atervandring/

Wow.
Gammalvänstern är det nya radikala. Och det med argument som river sönder vår vanliga vänster.
Men denna gammalvänster ligger utanför vänsterpartiet. Kommer det öppnas en möjlighet för ett nygammal vänster som trycker på riksdagens vänster i dessa frågor från vänster?
Det skulle förändra den politiska kartan rejält.

Till saken hör att Kommunistiska Partiet, "R-arna", hela tiden varit skeptiska till Dr Hämsterviels experiment. Fast Frank Baude blev väl utesluten för att han inte gillade gullandet med trasproletärer och bögar.

Kretsen kring Proletären blev den anständiga vänstern. So dreht sich alles um die Zeit. Framtiden för KP är nog ganska ljus.

Kommunistiska partiet låter som rena rama nationalisterna, när flumvänstern är normen. Kanske de ortodoxa kommunisterna kan bli ett slags transient stöd för svensk nationalism. Ett vänsterdrama av kommunistisk övergångsnationalism vs rådande undergångssocialism.

Som jag minns det så var det Frank Baude som själv gick ur partiet, i protest mot genushysteri & bögvurmande. Hans åsikter om HBTQxyz-frågor har varit den traditionellt kommunistiska, att det är borgerlig dekadens.

Som han så elegant formulerade: "Riktiga arbetare knullar inte varandra i röven".

Huvudet på spiken. Det fetade förklarar varför den etablerade vänstern är så hopplöst förlorad. Proletären och kommunistiska partiet har pläderat denna politik i flera år, men inget har hänt för det. En sådan som Malcom K har också spridit denna insyn i sina kanaler, som numera är många, men ingen till vänster verkar lyssna på honom heller.

Jag är skeptisk till att vänsteretablissemanget kommer att förändras. De får sina röster med den rådande imbecilla och skadliga ideologin och har dessutom privatekonomiska skäl att hålla sig i fållan - vem vill inte bli konsult och mångmiljonär efter avslutad politikerkarriär? Väljarna, i alla fall 83 % av dem, och särskilt de till vänster, tror ju också på en högre moral, och att det enda migrationsproblemet vi har är ”dålig integration”, som om ”bättre integration” över huvudtaget skulle finnas på riktigt.

Härligt att läsa kloka synpunkter, men vänsterpolitikerna och vänsterröstarna är så långt ifrån att hålla med att de aldrig kommer att förstå.

Kanske det:

Avgå, Aron Etzler – du förstör Vänsterpartiet
12 tidigare V-politiker: Vi lämnar vårt parti med sorg i hjärtat

/…/Vänsterpartiet behöver räddas som ett demokratiskt parti där debatten är livlig. För att citera en numera partilös före detta partiledare: ” Vänsterpartiet ska vara ett parti med högt i tak och långt till dörren”.
Vi som nu lämnat partiet har inte gjort det spontant och oöverlagt utan genomtänkt och med sorg i hjärtat. Vårt förtroende för partiet under dess nuvarande ledning har nått vägs ände.
Det är en av partisekreterarens uppgifter att stödja och utveckla partiet, medlemmarnas deltagande i politiken och bidra till en levande debatt, inte att strypa den. Förtroende för Etzler hos oss som lämnat partiet är helt förbrukat – men så känner också många som fortfarande är kvar i partiet. Avgå, Etzler!

Brit Rundberg, f d gruppledare Stockholm stad samt i landstinget
Elisabeth Ulin Karlsson, f d kommun och landstingspolitiker
Emelie Roxby Schüsseleder, f d gruppledare stadsdelsnämnd
Gunilla Roxby Cromvall, f d gruppledare landstinget
Håkan Jörnehed, f d landstingsråd
Inger Stark, f d kommunpolitiker
Karin Johannesson, f d partimedlem
Lars-Erik Backman, f d partimedlem
Maria Nehro, f d partimedlem
Marianne Ramström, f d kommun och landstingspolitiker
Marie Monvall, f d partimedlem
Åsa Tillberg, f d nämndordförande

https://www.aftonbladet.se/debatt/a/...vansterpartiet

Intressant utveckling!

Det skulle vara intressant att följa upp ifall avhopparna går till Kommunistiska Partiet eller Miljöpartiet.

Det vore smarrigt om de gick till KP, men det är knappast troligt. Min kunskap om lokalt engagerade vänsterpartister är dålig. Är det några prominenta namn bland avhopparna? De har trots allt beretts plats i Aftonbladet för att meddela detta.