Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Invandrare för med sig goda värderingar? Det är ett påstående som behöver förklaras. På vilket sätt är deras värderingar goda i det svenska samhället? Jag antar att du menar att de flesta grupper har en känsla av samhörighet, lierar sig gentemot andra grupper, tar hand om sina äldre, har en jämfört med västerlänningen stark moralisk kompass etc, men problemet är att flertalet av dessa värderingar är menliga för det svenska samhället, som de nu bebor. Det svenska samhället har ingen som helst glädje av att etniska grupper utan betänkligheter roffar åt sig hundratals miljoner i assistansersättning, eller att en gigantisk grupp anser att koranen är överordnad svensk lag, eller rent allmänt att samhället indelas i små grupper som konkurrerar och tävlar med varandra, istället för att det finns konsensus om att samarbeta. I Libanon är det självklart att man identifierar sig med en grupp som ska gynnas på andras bekostnad, men Sverige har en annan tradition vad gäller samarbete och synen på grupptillhörighet. Den svenska folksjälen är inte kompatibel med många invandrarnas värderingar, även om de kan anses goda i de samhällen de emanerar från.

Om du anser att Libanonisering av Sverige är en godtagbar framtid har du rätt i att svenskarna borde lyssna på invandrarna, men om Sverige ska fortsätta att vara Sverige tror jag att de traditionella svenska värderingarna är mer förenliga med den önskade vägen.

I övrigt måste man säga att det till sist blev, tja inte ett mediekrig, men som skrivits ovan åtminstone en fejd om mångkulturen. DN har plockat fram sitt bibliotek med Arnstads formuleringar från 2015, i sin iver att bemöta Arpis påhopp på värdegrunden. Och för varje gång kommer de närmare det egna fallet ned i värdeavgrunden.

Jens Ganmans bidrag i Arpifejden.

Efter Ivar Arpis omdebatterade text om förändrad demografi i svenska småstäder i förra veckan gick jag ut på stan där jag själv bor – i Östersund – och såg mig omkring.
[...]
Även i Östersund har gatubilden förändrats sen 2014-15.

Och det dramatiskt.

Det vistas numera ett, relativt sett, stort antal afrikaner i den sporttokiga “Vinterstaden” (svarta afrikaner för att undvika missförstånd).

Jag är rätt säker på att de flesta som bor i Östersund noterat detta. Jag är också säker på att få skulle våga ta upp sina iakttagelser rakt på sak: med vänner, släktingar, kollegor etc.

Det skulle, gissningsvis, skapa sjukt dålig stämning.

Det där med demografi är en svår grej att närma sig via kallprat. Det blir lätt fel.

“Vilket ruskväder vi fått?”

“Ja, usch.”

“...och så alla afrikaner på det.”

Plötslig tystnad.

Glosögon.

Händer som stannar med kaffekoppen halvvägs till munnen.

En prärievarg ylar i fjärran.

Medan den arme sate som undslapp sig ordet “afrikaner” rodnar paniskt; börjar babbla nåt osammanhängande om senaste Let’s Dance eller Så Ska Det Låta.

Snälla slå mig inte!

Jag menade inget illa!

Det var bara ett konstaterande!

“Jaja”, tänker du purket, ”men varför måste man över huvud taget ta upp detta med etnicitet och demografi? Och ’afrikaner’? Vad är poängen? Jag fattar inte...? Är afrikaner nåt slags hot?”

Inte nödvändigtvis.

Men ett stort antal lågutbildade unga män från kulturer som skiljer sig markant från den svenska är – rimligtvis – mer än en “utmaning”.

Det är ett socialt experiment.
[...]
Jag misstänker dock att vi håller på att skapa nåt mycket farligt, potentiellt okontrollerbart, genom vår pågående charad att det som händer med svensk demografi är:

a) helt naturligt och: b) helt oundvikligt.

Lika farligt är det att folk inte tillåts reagera på nya företeelser utan att genast få sin humanism ifrågasatt; när de förväntas processa stora sociala och kulturella förändringar i sina byar och småstäder med ett inåtvänt zenbuddhistiskt leende. När de förväntas göra våld på sina naturliga impulser.

“Naturliga impulser” är ett vanskligt begrepp i sammanhanget – jag vet. Och en förskönande omskrivning – för jag menar ju främlingsfientlighet.

En främlingsfientlighet som i värsta fall är biologisk.

I värsta fall inbyggd i vår psykiska konstitution sen miljontals år tillbaka och direkt kopplad till vår överlevnadsinstinkt.

Via svensk media har du, de sista 10-20 åren, fått lära dig att reagera som Pavlovs hundar när du hör uttrycket. Säger nån “främlingsfientlig” är det meningen att du ska börja dregla. Inte av hunger utan avsmak. “Främlingsfientlig” är som vi alla vet något av det vidrigaste man kan vara i Sverige 2019.

Nästan värre än att vara pedofil.

Klart värre än att vara terrorist.
[...]
Vi post-moderna människor inbillar oss gärna att vi utvecklats förbi det här primitiva stadiet. Men evolutionens kvarnar mal långsamt och det paranoida och våldsamma bor fortfarande i vårt DNA.
[...]
Det är därför du måste passera en reception, en vakt och en sluss med skottsäkert glas innan du tillåts komma in på Dagens Nyheters redaktion. Eller Aftonbladets. Eller Studio Etts.

Vi människor tar i regel det säkra för det osäkra.

Journalister i Stockholms innerstad är inget undantag, även om de gärna vill lura i oss plebejer att den tusenåra fredens rike redan är här.

Svenskar i gemen är, vidare, bara människor.
[...]
Jag scrollar fram ’Ebony & Ivory’ med Paul McCartney och Stevie Wonder i iPoden och förflyttar mig längs Kyrkgatan där multikulturalismen numera är mycket påtaglig.

Jag tänker, en aning modstulet:

“Vad GÖR alla dessa afrikaner i min hemstad? Seriöst? Vad gör de? Är de krigsflyktingar? Politiska dissidenter? Utbytesstudenter?”

Jag stannar och småpratar med en man från Nigeria.

Han står utanför Domus och röker, väntar på bussen till Torvalla.

Jag frågar:

“How did you end up in Sweden?”

Mannen ler soligt:

“Sweden is just better. You know? For work. And money.”

“Do you HAVE a job?”

Han skrattar överseende.

Dum fråga.

Naiv svensk.

“No, it’s very hard...”, säger han och drar på sin cigg, “nobody is hiring right now... but maybe some day... I am very patient. Very glad to be here.”

De afghanska killarna på “apberget” vid Busstorget mittemot betraktar oss tyst. De är sju stycken idag. Några sitter häktade för människorov.

Allt enligt “hatmedia”.

De afghanska killarna röker, precis som min nigerianske vän.

Kollar sina mobiler i ett.

Slänger med luggen.

De är våra maskotar.

De “piffar upp” gatubilden.

(Den sunkiga betongtrappan kallades f.ö ”apberget” långt innan de kom till stan så ni behöver inte känna er oroliga.)

Jag har pratat med några av de där killarna förut, via tolk, så jag vet hur deras historier låter. De hoppas på en bättre framtid i Sverige. På bättre ekonomiska förutsättningar. Kanske kan de träffa en svensk tjej framöver. Eller, på sikt, ta hit sin fru.

Sina barn.
[...]
Sverige, inklusive min hemstad Östersund, står m.a.o fortfarande (sen 2014-15) inför stora ”utmaningar”.

Superstora.

SuperDUPERstora.

Och detta borde givetvis vara ett smörgåsbord för drivna journalister. Det finns massor av viktiga, problematiska frågeställningar att ta upp. Massor av obekväma frågor att ställa till före detta kommunalrådet Annsofie Andersson (s), hennes efterträdare Bosse Svensson (c)... kommundirektören Anders Wennerberg... den opolitiske tjänstemannen som gjort sig känd som en frispråkig asylaktivist som tycker att lilla Östersund ska ha en ”miniminivå” på 300 flyktingar per år.

”Hur tänkte ni?” skulle man kunna fråga dem.

”Vad var planen?”

“Varför häller ni på mer vatten i ett glas som redan är fullt?”

“Vem ska städa?”

Fast på Östersundsposten gör man helst fotoreportage om gamla lador. Och på skattefinansierade Sveriges Radio Jämtland pladdrar man vidare om kanelbullens dag och den senaste ”internet-challenge”:en.
[...]
Medan invånarna i min hemstad knatar vidare längs Gågatan och noterar, i det tysta och med en diffus obehagskänsla i magen, att demografin i Östersund numera är helt förändrad och att det gått väldigt fort.

Och att ingen politiker nånsin frågat dem:

”Ville ni ha det så här...?”

https://www.facebook.com/jens.ganman...56540005593251

Det bubblar och det jäser i Konungariket Sverige.

Är jag naiv som tolkar alla dessa högljudda angrepp på Arpi som något positivt?

Min känsla är att det är desperation bakom denna formidabla våg av mer eller mindre pinsamma artiklar som syftar till att fula ut Arpi från offentligheten.

Förekom det något liknande mot Carlqvist eller Formgren när det begav sig? Blev de inte bara diskret uppsagda eller tystade av sina arbetsgivare utan att några kolumnister och ledarskribenter behövde smutsa ner sig?

Nu verkar det inte vara så i alla fall, Arpi sitter än så länge kvar och han driver med sina hysteriska belackare som desperat likt självmordsbombare offrar sig i kampen, de riskerar givetvis inte livet men sin värdighet, heder och sin trovärdighet i sina försök att tysta debatten vilket jag alltså tyder som något positivt.

Också mycket intressant att veckans filmtips i TV4 är en film som handlar om svarta ungdomar som oskyldigt anklagas för våldtäkt.

Varför inga tips om filmer där svarta våldtäktsmän frias i brist på bevis?
Nä, för att i dessa filmer är skådespelarna plötsligt vita män.

Förmodar det gäller "central park 5". Ann Coulter skrev nyligen om det på Breitbart.

The five accused rapists — Kevin Richardson, Antron McCray, Raymond Santana, Yusef Salaam and Kharey Wise — were duly convicted of the 1989 Central Park rape, as well as other assaults in the park that night; “exonerated” 13 years later; and, more than a decade after that, paid $40 million by the city of New York to “settle” a malicious prosecution case within months of Bill de Blasio becoming mayor, despite city lawyers’ confidence that they would win at trial.

To his credit, Mayor Michael Bloomberg refused to give the “exonerated” convicts a dime.

Today, they are civil rights heroes to Hollywood airheads and others completely unfamiliar with the facts of the case.

Here is just some of the evidence against them.

https://www.breitbart.com/the-media/...-the-evidence/

Dessa "oskyldigt dömda" har alltså erkänt brott för polis likväl som vänner och bekanta, och blivit dömda därefter. Judemedia berättar snyfthistorier som avser väcka sympatier för mörka män som våldtar i grupp.

Marika Formgren skrev sina fantastiska texter innan svenska politikers dramatiska förändring och förstörelse av landet var synlig för alla.

Ingrid Carlqvist aktade sig inte för att beröra, att en del judiska aktivister driver på för att Sveriges befolkning bör bytas ut. Det är ett stort tabu, vilket Ivar Arpi aktar sig för (alt. har Arpi inte noterat somliga enskilda judars migrationsaktivism). Carlqvist kunde stämplas som antisemit och snabbt expedieras.

Formgren och Carlqvist var därför inte ett lika stort hot mot den politiskt påbjudna diskursen. Carlqvist kunde, som sagt, snabbt expedieras och Formgren skrev på ett mer abstrakt och överblickande plan. Ingen av dem var heller en fast anställd ledarskribent på SvD.

------

Det är en fundamental, *grundläggande* utgångspunkt för de sju migrationsansvarig partierna, att negativa konsekvenser för Svensson pga den unika migrationspolitiken saknar något som helst intresse.

Det är totalt *likgiltigt* för de sju migrationsansvarig partierna om Svensson far illa pga massinvandringen.

Att strunta i negativa konsekvenser för Svensson är FUNDAMENTET och FÖRUTSÄTTNINGEN för svenska politikers unika migrationspolitik.

Våldtäkter, rån av gamla människor, undermålig äldrevård m.m. detta skall inte beröras alls! Det är TABU, anser de migrationsansvariga partierna och deras lojala vapendragare - svenska s.k. journalister.

Ivar Arpi har nonchalerat detta TABU genom att framföra, att det är tillåtet för en Svensson att tycka illa om att svenska politiker medvetet skapar en sämre tillvaro för honom/henne.

Detta sker vid en tidpunkt då svenskar ser i sin egen vardag, att svenska politiker samvetslöst har förändrat Sverige till ett mycket sämre land - förmodligen noterar ALLA svenskar denna försämring, om de inte är förljugna eller har skygglappar.


Svenska politiker har importerat en helt grotesk brottslighet; de är politiskt ansvariga för, att ca 40% av kvinorna drar sig för att gå ut ensamma på kvällen.


https://sverigesradio.se/sida/artike...rtikel=7150525


70% av unga män (16-29 år) oroar sig för att bli misshandlade utomhus.

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/n...ort-med-tjejer


Svenska politiker är politiskt ansvariga för att medvetet ha skapat en fruktansvärd tillvaro för allt fler gamla svenskar. m.m. m.m.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/st...o-i-containrar


De tre konkreta exempel på försämringar, som jag listat ovan, har alla rapporterats UTAN att ngn ledarskribent eller annan journalist har ifrågasatt, med vilken rätt som svenska politiker skapar denna försämring för befolkningen.

Det är centralt att upprätthålla ett TABU mot att beröra den påtagliga försämring, som svenska politiker medvetet har skapat för Svensson, skriver Johanna Frändén i Aftonbladet.

"I förlängningen kan texter om ”Jimmie moments” vara skillnaden mellan ett civiliserat samtal och ett vulgariserat."

https://www.aftonbladet.se/nyheter/k...a-diskussionen


Där förmanades väljarna mha ett nytt ord, att inte beröra de sju migrationsansvariga partierna samvetslösa agerande - det har varit nazistiskt, rasistiskt, fascistiskt och oanständigt att beröra att de migrationsansvariga partierna ombesörjer, att herr, fru och fröken Svensson far illa.

Johanna Frändén meddelar, att det också är "vulgärt" (!) att beröra att Svensson far illa.

Majoriteten av världens människor, oavsett hudfärg, kultur, religion eller politisk hemvist föredrar det invanda och välbekanta framför det avvikande och obekanta. Detta gäller även vänsterprogressiva som ofta och gärna skriver om sina negativa känslor inför områden som förlorar sin själ pga gentrifiering, kommersialisering, turism, nybyggnationer osv. Minns debatten om nya slussen eller ta pågående upprördhet över hur Stockholms innerstad förändras till det sämre pga nyinflyttades krav på tystnad som tvingar klubbar, barer och konsert-arrangörer till konkurs. https://www.expressen.se/debatt/bitt...ora-stockholm/

Själva ur-symbolen för den svenska progressiva rörelsen är de folkliga protesterna som grusade planerna att hugga ner fyra stora almar i Kungsträdgården för att ge plats för en tunnelbaneuppgång. Detta utgjorde slutpunkten för en epok i svensk historia under vilken Socialdemokratin obehindrat hade kunnat implementera sin vision av folkhemmet med resulterande förstörelse av svenska kulturella, historiska och estetiska värden av apokalyptiska mått.

En av orsakerna till att denna förstörelse hade kunnat fortsätta så länge var en debatt-teknik som är för tråden välbekant: Beskyll din meningsmotståndare för ondska. Varje argument mot att riva historiska byggnader och stadskärnor för att istället upprätta brutalistiska folkets hus i betong, Domus-lador i korrugerad plåt, ändlösa parkeringsplatser och ”moderna” kontorsbyggnader, kunde fnysas bort som sentimental borgerlighet och illvilja mot arbetarna. Arbetarklassen (som på den tiden utgjorde folkmajoriteten) svalde retoriken med hull och hår och fick se sina städer demoleras.

I och med alm-striden blev det uppenbart att betydande delar av befolkningen var obekväma med de halsbrytande förändringarna av deras allmänna rum. Det behövde inte vara arbetarhat som låg bakom viljan att bevara en gammal kyrka, ett rådhus eller grönområde. Sentimental kärlek till de miljöer som man växt upp i erkändes som mänskliga och allmängiltiga och förtjänade utrymme i debatten. I dagens stadsplanering får därför ekonomiska kalkyler och analyser av eventuell samhällsnytta samsas med subjektiv upplevelse och diskussioner om kulturella och estetiska värden. Även om tonläget kan vara högt (minns det ursinne som väcktes av Bengt Ohlsson när han i DN angående Slussen-debaclet raljerade över det till synes irrationellt aggressiva försvaret av en tveksamt estetisk, uppenbart dysfunktionell trafiklösning från 30-talet), är ondskekortet svårt att spela. Ett uttalande i stilen ”Din åsikt att nya Slussen är för dyr är bara en täckmantel för din chauvinistiska förkärlek för gammal arkitektur! Se här ett urval av dina facebookinlägg!” saknar helt enkelt substans.

Debatten kring invandringen har länge sett ut som debatten om det offentliga rummet pre-almarna. Vilka argument som en invandringskritiker än refererar till – samhällsekonomi, brottslighet, jämlikhet – kan alltid bemötas med ett: ”Det är bara en tunn täckmantel för din rasism” vilket fullständigt har omöjliggjort debatt på lika villkor. Ett inlägg som inleds med ”Jag är inte nazist men…” är på förhand förlorat.

Arpis och Dovstads texter spelar en viktig roll eftersom de öppnar upp för idén att bekymmer över demografisk förändring inte i sig är förkastligt. Att vilja bevara det samhälle man vuxit upp i och är van vid är mänskligt och allmängiltigt och värt att ta hänsyn till. Att föredra ”de egna” framför ”de andra” är ett universellt fenomen och behöver inte innebära att man hatar ”de andra”. Jag tror att deras texter kan vara ett steg närmre dagen då att föredra ett samhälle med mindre andel ”andra” förläggs till kategorin ”personliga preferenser” snarare än ”värderingar oförenliga med demokrati”. Om detta kunde uppnås skulle vi få en debatt där argument på riktigt kan värderas och jämföras.

Det är inte bara taktik. Det är det moraliskt rätta.

"Svenskar i gemen är, vidare, bara människor."

Jag ställde ju den retoriska frågan om svenskens mänsklighet är oanständig och uppmanade systemkritiker med plattform att värja sig med detta axiom: Svensken är människa.

Om det inte finns folkgrupper att referera till som utan oro, sorg och ilska sett sina vardagsmiljöer fyllas med främmande män och kvinnor i vapenför och barnfödande ålder - hur kan man anständigtvis, utifrån universella principer om allmänmänsklighet kräva det av specifikt svenskar?

Har svenskar mindre rätt eller större skyldighet att inte känna instinkt och intuition än andra människor? Varför? Är det hud-, hår- och ögonfärg som är kriterierna? Now who's the racist?

Observera att detta ytterst inte är en fråga om att vara defensiv på ett effektivt sätt, utan det allra mest hatiskt, långsint offensiva sätt att driva konflikt. Självförsvarets första steg är att identifiera ovännen. Alla de som avhumaniserar svenskar, som osynliggör, som förnekar oss den mänskligt hela erfarenheten och identiteten är värda omsorgens oförlåtande antites, hatet.

Jo, jag förstår att styrkan i hans text ligger i att han ger svensken en röst. Majoriteten är ju emot generös invandring och en liten minoritet är för. Någonstans vet migrantvännerna att om de inte har svenskarna med sig är det slut. Därför har man lagt allt krut på att omvänt få det till att kritikerna i själva verket är väldigt få och att de är rasister som alla andra inte ska befatta sig med. Arpi skjuter hål på den myten.

Taktiken är att berätta om att det bara är invandrare på torgen och inga svenskar, vilket klart visar vad svenskarna tycker om invandringen. Om nu alla vore så positivt inställda skulle det ju krylla med svenskar där invandrare befinner sig. Men så är bevisligen inte fallet. Alltså har migrantvännerna fel. Gemene man gör bara som etablissemanget på Södermalm, man bor i reservat. Fri från migrationens konsekvenser. Hur kan svensken kritiseras om denne gör som etablissemanget. Det är lite av det försvaret Arpi har.

Jag köper naturligtvis detta. Men tycker att han skulle gå längre och de facto påpeka att migrantvännerna är få och inte alls representerar någon allmängiltig ståndpunkt.

fiveinchboots har tipsat om en ledare i Nerikes Allehanda av Evelyn Schreiber 21/6 (TACK!).

Budskapet i ledaren är inte glasklart - möjligen uppmanar Evelyn Schreiber till viss försiktighet, när Svensson ska fördömas?

Alternativt så vill Schreiber ha mer aktivitet från svenska s.k. journalister, när det gäller förkunnelsen?


https://www.na.se/artikel/ledare-lib...t-ta-stallning

Evelyn Schreiber skisserar inte, hur hon själv "förstår osakerna", men att döma av en del märkliga texter av henne genom åren, så är det fullt möjligt att hennes analys av "orsakerna" är synnerligen verklighetsfrämmande.

-----

Jörgen Huitfeldt (chefredaktör för Kvartal) försvarade Kajsa Dovstad (18/6) i en debatt i SVT med Aftonbladets Susanna Kierkegaard.

https://www.youtube.com/watch?v=jk9VdUAQ5Og


Jörgen Huitfeldt är emellertid helt tyst när två av tre deltagare i Kvartals Veckopanel sågar det perspektiv, som Ivar Arpi för söker lyfta. Tre av tre sågar Kajsa Dovstad. (Kanske Huitfeldt ansåg att tystnad krävdes av honom i rollen som chefredaktör?)

Veckopanelen i Kvartal bestod denna vecka av Paulina Neuding, Europaredaktör på Quillette, Olof Lavesson, strategisk rådgivare och tidigare ordförande i riksdagens kulturskott (M) och Marika Lindgren Åsbrink, socialdemokrat och utredare på LO. Programledare var Staffan Dopping med stöd av Jörgen Huitfeldt.

Tragiskt nog verker det bli alltmer accepterat att prata om ett kulturellt perspektiv säger Olof Lavesson.

Tonen är bisarr och slutsatserna är barocka säger Marika Lindgren Åsbrink om Kajsa Dovstads artikel och lägger utförligt ut texten om hur priviligierad, som Kajsa Dovstad är.

Kajsa Dovstad skulle ha behövt en redaktör som stoppat begreppet "Jimmie-moment" och stoppat beskrivningen av en främlingskänsla ("stoppat beskrivningen av en främlingskänsla" är inte ett citat, utan ett försök till en sammanfattning). Man vet inte om, att det inte finns ngn generositetsprincip i debatten, säger Neuding. Över huvud taget är det, om jag förstår Paulina Neuding rätt, olämpligt, att personer med ett annat yrke än rutinerade skribenter skriver artiklar, ty de bemästrar inte hantverket.

LYSSNA -37.05 - -29.50

https://kvartal.se/artiklar/det-finn...fajten-langre/

----------

Uppdaterad lista över de artiklar jag sett hittills.

Nu har vi också Erik Hörstadius och Affärsvärlden med i Arpifejden. Det tar sig. Hörstadius tar avstamp i Björklunds slutbetyg (F) för dennes ledarskap i Liberalernas paradfrågor skolan och migrationen, samt det mindre välbetänkta i att välja en efterträdare med minuskarisma med ett namn som dessutom börjar på Ull. Sist folkpartisterna försökte det konceptet gick det inget vidare för partiet. Nåväl.

Och hans parti har inte sagt ett jota när vuxna familjeförsörjare från Iran kvalat in som ensamkommande barn från Afghanistan och därmed urgröpt migrationspolitikens legitimitet.

Men krisen för det socialliberala projektet är större än partiet. Inte för att grundidén är fel – vi är ju alla innerst inne folkpartister, som musikgruppen Euskefeurat sjöng – utan för att dess företrädare så ofta är mästrande.

Senaste exemplet: när Dagens Nyheters briljante men ibland sociologiskt tondöve politiske redaktör Per Svensson läxade upp Svenska Dagbladets Ivar Arpi när denne gav röst åt den oro nya och gamla svenskar känner över det förändrade stadslandskap som vittnar om en okontrollerad migration. Tiggare utanför Ica. Unga män som slår dank. Detta efter att Arpi i en kommentar om forskaren Joakim Ruists nya rapport Global migration – orsaker och konsekvenser hävdat att Ruist med sitt snäva sifferperspektiv fördunklar de aspekter av invandringen som inte är omedelbart kvantifierbara. Arpi sorterar in dessa under begreppet ”demografi”.

Vad händer med exempelvis tilliten, kvinnofriden och toleransen för normavvikande livsstilar? Vilka i den nya ”demografin” flyr religiöst förtryck – och vilka vill utöva religiöst förtryck? Vilka vill integrera sig själva och sina barn till studier, jobb, laglydighet? Hur snabbt kan ett samhälle förändras utan alltför stor kostnad i form av otrygghet och bristande förutsägbarhet?

Legitima frågor, utan rasistisk udd. Mångkulturens svårmätbara plusfaktorer som Zlatan, musikalisk mångfald och entreprenörskap hyllas regelmässigt. Då måste även potentiella minusfaktorer få ventileras. Ändå tar Svensson fram rottingen: ”Ivar Arpi gör sig dum, men passerar också en gräns. Den brukar kallas anständighet.”

Att vara liberal är att vara kluven, heter det. En god socialliberal borde därför bejaka en mångfald av verklighetsbeskrivningar. Och ge plats åt både egoistiska och solidariska perspektiv, på såväl samhällelig som individuell nivå. Den sanne socialliberalen är inte enbent och enögd, han har split vision, älskar fri debatt och kan gå ner i spagat. Han moraliserar och mästrar ogärna.

https://www.affarsvarlden.se/kroniko...pa-ull-6962332

"Den sanne socialliberalen"... Något sådant finns inte.