Citat:
Ursprungligen postat av
Ottokar
Själv skulle jag något tillspetsat säga att liberaler lever som parasiter på de ännu existerande kollektiven.
Nog finns det gott om liberala parasiter, men sett utifrån ett ideologiskt perspektiv har jag svårt att se denna parasitism som något annat än i grund och botten ett symptom på, eller konsekvens av, en (samhälls-) kropp i obalans. Som idéhistorisk lekman indoktrinerad (likt resten av allmogen) i socialdemokratisk/-liberal neomarxism kan jag inte mycket annat än att förstå liberalismen som ett uttryck för "gentrifieringen" av människan. En sorts jämlikhetstankens produkt vars ursprung väl åtminstone brukar påstås sträcka sig tillbaka till kristendomens formaliserande(?).
Må så vara att liberalismen bär upp en korrupt elit utan faktiskt intresse för individers (och kollektiv av individers) välbefinnande, men liberalismen ger ändå uttryck för något som jag inte förmår att förstå på något annat sätt än, om inte allmänmänskligt, så i vart fall västerländskt: tron på mänsklig autonomi, den fria viljan etc.
Liberalismen är en sjuka, ja. Men den är också på något plan ett uttryck för något inneboende västerländskt. Jag tror det vore ett misstag att inte bejaka tanken om individuell - kollektiv
balans (hur kvasireligiöst det än ter sig) när den cancersvulst som liberalismen är ("blivit") avlägsnas. Korrekta problembeskrivningar, och i viss mån även lösningar, finns redan skisserade i tråden. - Våra problem handlar inte ytterst om ismer eller religioner, utan om att vårt folk är i spirituell obalans. Vi är förgiftade (inte minst av MSM). Avlägsna giftkällan, så kommer tids nog en lämplig, och
för oss balanserad, ism/tro att vinna gehör och få fäste i egenskap av att vara ett uttryck för
vår egen metafysik.