Början på ett mediakrig om mångkulturen?

"Segra eller dö!"

Varför förhåller sig dessa människor så skeptiska till Karlssons patos? Naturligtvis kan reaktionen förklaras enkom med att citatet kommer från SD, men jag vågar spekulera i att reaktionen är ett uttryck för oro för att det börjar röra på sig på ett nytt frontavsnitt: känslorna.

Den moderne etniske svensken har ju som bekant ett tämligen ansträngt förhållande till känslor. Vi har matats med bilden av oss själva som världens mest rationella folk (en självbild som , tror jag, går långt tillbaka i tiden, men det är en annan historia). Vi har länge förväntats hålla inne med våra hetaste känslouttryck, som i bästa fall betraktats som irrationella, men i värsta fall (som illustreras i fallet med Karlsson) som farliga, ja rentutav subversiva.

Under de senaste decennierna har emellertid något hänt: vår kultur har byggt upp en förväntan som inte funnits tidigare, en förväntan att vi ska visa starka känslor. Naturligtvis bara goda känslor: det är fint att gråta över de migranter som vill flytta till/stanna kvar i Sverige, det är rättfärdigt att fyllas av fradgatuggande raseri när någon nämner SD. Sannolikt sublimeras mången annan frustration genom dessa känslor, som därmed ökar i intensitet.

Naturligtvis behöver inte denna förväntan på goda känslor konkretiseras i tal eller skrift, svenskarna följer ändå lydigt maktens mer eller mindre subtila ukaser och prålar med de förväntade känslorna som en gyllene partinål i kavajslaget.

För att hårddra min argumentation något: makten har under lång tid kontrollerat undersåtarnas känslor: vilka känslor man fått uttrycka, och i vilken omfattning man fått uttrycka dessa känslor. Att uttrycka starka känslor har betraktats som ett tecken på bristande rationalitet. I och med beslutet om att öppna Sveriges gränser, började man röra sig bort från det tidigare idealet om att vara rationell. Istället började man mana fram folkets känslor för att spela ut dem som politisk kraft. Man öppnade således dammluckorna för svenskarnas känslor, så att denna flodvåg kunde ge momentum till den förda politiken.

Det Karlsson gör nu, medvetet eller omedvetet, är att utmana etablissemanget i kampen om folkets känsloresurser.

Och av en slump, idag i SVT:

Så mycket engagerade alternativa medier under valrörelsen
Länkar till alternativa medier fick en tredjedel av det engagemang som de stora mediehusen fick på Facebook under valrörelsens slut. Det visar data från SVT:s Facebook-karta. I invandringsfrågor var alternativa mediers engagemang ännu större.
...
– Det är främst i dessa frågor de har riktat kritik mot etablerade medier. Det är en mer polariserad debatt. Forskning om just alternativa medier visar att de innehåller enklare och mer sensationalistiska samt emotionellt laddade budskap.
...
Det ingår lite i logiken kring alternativa medier, man ser det som att man sprider verklighetsbilder som annars inte kommer fram. Det gör att det blir extra viktigt för läsaren att dela vidare.

Min fetmarkering
https://www.svt.se/opinion/sa-mycket...er-valrorelsen

Kampen mediekriget är alltså kampen om känslorna.

Det blev ju riktigt roligt när man läste inledningen.


Insikten slår inte ens att det inte finns något behov av alternativ media på vänsterkanten.

Något om "forskaren".

Jisses. Dom är faktiskt helt clueless.

Det är fråga om projicering


Det är värre än så, The lunatics have taken over the asylum, som den gamla slagdängan heter.
Jacksson har rätt det är frågan om masshysteri inom media och politiken, man lider av vanföreställningar.

Just därför så medför det att psykiskt störda får chans att komma fram i rampljuset i sina 15 minutes of fame. De gör även karriär i media och även politiskt. Hela narrativet bygger på affekt, att vi skall tycka synd om och rädda de stackars flyktingarna som har flytt från krig. Man ser att det är fråga om en stark och orubblig tro på den vanföreställningen på framförallt SvTs egna reportrar. Hur de styr intervjuer till vad de tror är sanningen. De är helt affektstyrda och saknar därför objektivitet.

Det är en sekt. De känner sig hotade av det som inte stämmer med hjärntvätten. De är tubbade till att reagera känslomässigt för vissa ord och företeelser. Att inte hålla med i narrativet om "den ädle vilden" är som att säga att Jesus var ond.

Därför röstar man emot Amineh Kakabavehs motion om att utreda hedersmord, och därför låter man översteprästerna i Expo peka ut henne som häxa när hon varnar för hederskulturen och att förorten riskerar att bli ett kalifat.

Men hon blev tydligen kryssad in.
Se på språkbruket, vem är i affekt?

Amineh Kakabaveh, som mot alla odds och sitt eget partis motstånd lyckades ta ett mandat för Vänsterpartiet, går in i sin andra mandatperiod. Partiet hade hoppats på att bli av med henne, partitoppen tyckte att hon med sina anti-islamistiska och anti-könsapartheid-uttalanden var för obekväm. Det fanns till och med de som pekade ut henne som rasist och islamofob.

https://www.svd.se/nuri-kino-sverige...dersfortrycket

Om man tar ett steg bakåt från den här krönikan, och struntar i vad han skrivit om, och läser det som om det skulle handla om vilket annat ämne som helst, så blir det tydligt att det handlar om det som kallas en "blind fläck" inom psykologin. Något som man inte är förmögen att se, dels på grund av olika grundantaganden man har gjort om verkligheten, men framförallt sin egen störning. (alla är mer eller mindre störda i sin utveckling, vi har alla brister, den blinda fläcken gör att vi inte ser våra egna brister)

Den här mannen kommer från Assyrien, han ser såklart problemet med hedersförtryck inifrån hederskulturen. Han ser problemen för de individer han kan relatera till. Världen utanför den egna kulturen kan han inte relatera till.

Det är ju samma med södermalmstanterna, de kan inte relatera till något utanför den egna upplevelsen. Det är där man måste in.

För den här mannen räcker det då att en i varje parti kämpar mot hedersförtryck.

Så vad vill jag säga? Jo, att domedagen inte alls är här. Jag har i några Facebookgrupper läst saker som att "Sverige får skylla sig självt när man har röstat för fortsatt lamhet kring våldtäkter, klansamhällen, gängkriminalitet, månggifte och barnäktenskap". Det är helt enkelt inte sant.

Nämnda riksdagsledamöter och många andra, så som Roberth Hannah (L), Gulan Avci (L), Roger Haddad (L), Monica Green (S), Désirée Pethrus (KD) och Hanif Bali (M) kommer att göra det tufft för dem som tror att de kommer att kunna fortsätta att könssegregera samhället. Svenskarna har röstat för att bevara ett sekulärt, jämställt och demokratiskt Sverige där inte klan- och gängledare fortsatt får styra över delar av det. Nu hoppas vi på att detta arbete fortsätter över partigränserna.

Psykologiskt omogna människor utgår bara ifrån sin egen verklighet och saknar förmåga att kunna leva sig in i andras.
Om man dessutom lever i en alternativ verklighet, och är indoktrinerad av en sekt som har lärt en att invandrare står inför ett omedelbart och fasansfullt hot, så kommer man att förvänta sig att höra hot och hat mot invandrare, det kommer då att vara Salient, det vill säga sticka ut. Jämför när man skummar en text efter ett visst ord, ögat tar inte in de andra orden men just det ord man söker kommer att blixtra till, och man hittar det ganska lätt.

Ah - precis som jag misstänkte reagerar folk i den här sekten, de förstärker därmed sin egen tro på att invandrarna står inför ett stort och allvarligt hot. De trissar också upp varandra i den här masshysterin. De kommer att se hot överallt. Det här liknar ett GAD (generaliserat ångestsyndrom) på det sättet, att mindre och mindre saker kan trigga den här ångesten/tron att invandrare står inför koncentrationsläger.

Det är alls inte likadant i Norge, eller Danmark, eller Finland, det är i Sverige som man har triggat varandra till att bli allt mer hysteriska på grund av att vi är obesegrade, vi som folk har inte upplevt den andre som ett verkligt hot. Därför får hippietankarna fäste hos oss. Vi är som priviligierade barn som inte varit utsatta för verkligheten.

Vet inte om jag tillför så mycket, men jag tycker att det är viktigt att i analysen av vad som pågår inse att det inte bara är frågan om okunskap, eller ideologi, det står helt enkelt inte rätt till.

Det kommer inte att gå att diskutera mångkulturen sakligt innan vi har botat vår nazistfobi. Våra grannländer har first hand experience, de vet vad nazism är och inte är. Det vet inte svenskar, det lämnar fältet öppet att fantisera fritt.

Knyter ihop.

Om genuskvinnan talar om nättidningar så har hon fel, om hon talar om vissa bloggar så har hon rätt. De är skrivna i affekt och matar vanföreställningen att invandrarna står inför en arme av rasande svenskar som vill gasa dem. Vill man vinna kriget om mångkulturen så gäller det att se över sitt språk så att man inte är kontraproduktiv.

Utmärkt inlägg men vad kan bota DN sekten? Exorcism eller professionella avprogrammerare?

Det Jackson tog upp är att man måste börja ignorera dessa sekter. Får de ingen uppmärksamhet kommer de dö ut. Både Hakelius och Linderborg verkar vara inne på denna bana.

Tack, jag undrar alltid om jag gjort bort mig när jag skrivit i den här tråden.

Vad de säger om masspsykoser så vänder det när tillräckligt många tillfrisknat, jag tror att kanske är det lättare att göra DN överflödigt än att bota DN sekten. Det säger ju också Yuri Besmenov att vänstern de går inte att bota, de är galna för evigt. Just för att de är för svårt Störda. För att botas måste man ha någon form av sjukdomsinsikt.

Jag kollade vidare på Longbow4yous artikel, och länken som SvT gav, jag hittade Motargument, det är frågan om ren paranoia, och skrivet med en värlsdbild med avsändaren Marcuse

https://motargument.se/2018/08/23/sd...istiskt-parti/

Jag har försökt läsa Marcuse, det är obegripligt, det är inte logiskt stringent, det är inte det här heller. Det är en av de mest delade texterna på sociala medier före valet enligt SvTs kartläggning.
Och ja det viskas SD är rasister överallt.

Går man in på definitionen av vad rasism är så är det lika luddigt. Folk förstår inte intellektuellt vad de läser men de fattar budskapet.


Man beskriver ett hot som finns där utan att en vanlig människa kan förstå det. Såklart det fäster på människor som redan lider av ångest. Den får tacksamt ett ord på det.

Det här är en sjuk människa som skriver:


En förnuftsstyrd människa och någorlunda vetenskaplig lagd vet att tre olika termer står för tre olika saker, ingen hävdar att en kniv, gaffel och en sked, alla är soppslevar.

Det här är alltså frågan om projicerad ondska och SD är en legitim måltavla. Det man kan göra är att visa orimligheten i deras påståenden.

Sorry jag seglar iväg

Jag läste någon annanstans att alla stabila förändringar i ett land måste komma underifrån. Jag tror det enda sättet är upplysning som inte triggar folks rädsla. I en terapi så resonerar man i lugn och ro om det som väcker ångest. När människor är rädda så styrs de av reptilhjärnan, den stänger av förnuftet och det handlar bara om instinkter, fight or flight. Det enda man kan göra är att i lugn och ro få människor att reflektera på ett sätt som inte utmanar dem. Låta dem själva upptäcka logiska felslut i deras tankar om problemet.

Om vi tar motarguments text om att "tal om kultur är förtäckt rasism", då kan man ju ta upp ämnet kultur ur en socialantropologisk synvinkel, om de skall vidhålla att allt tal om kultur är rasism, då måste de ju samtidigt hävda att socialantropologi, och etnologi är rasism och där nånstans inser de flesta att det går lite väl långt.

Det man kan göra är att ta upp det på förnuftsnivå.
Är det rimligt att alla partier utom SD skall bedömas utifrån sitt partiprogram?
Om man bedömer SD utifrån ett konspiratoriskt perspektiv, vad är det som gör att inte andra partier kan ha en dold agenda?
Har alla partier en dold agenda?

Det är här den blinda fläcken är, man har grundantagandet att SD är ett ont parti, det är känslomässigt. Man "känner" ju att det är så.

Vad jag personligen försöker göra är att ta upp frågeställningar på en neutral nivå. Det gäller att få dem att bli medvetna om sina egna logiska fallacies.

De riktigt störda kommer ju att reagera med kognitiv dissonans, men alla är ju inte bindgalna fanatiker.

Den enda väg jag ser ur det här är att byta paradigm, slänga vänstersociologisk analys i soporna och låta psykologin ta större utrymme. Det är det som sker. Sam Harris, Jordan Petersson Jonathan Haidt med flera banar väg.

Kejsaren är naken idag - handlar om att Marx är en charlatan. Hans efterföljare är inte friska. Men sånt måste förmedlar på ett sånt sätt att folk inte går i försvar. De måste upptäcka själva att det är nåt som inte stämmer...

Lite som när man fann bevis för att jorden inte var universums centrum så föll det religiösa paradigmet som förklaringsmodell.

Med allmänt ökade kunskaper i psykologi, och kulturskillnader så kommer folk att fatta att de samhälleliga förklaringsmodellerna inte stämmer. Det kommer att gå fortare om man inte uttrycker sig i affekt, och helt undviker de emotionella triggers som de går igång på.

En annan sak som jag noterat är att de som är mest aktiva i den här sekten ligger på vänstra halvan i IQ skalan. Man måste alltså tala till bönder på bönders vis. Sätta tillbaka frågeställningar till deras egen verklighet och sin egen fattningsförmåga.

Ja exakt, framförallt så bör man inte mata trollen.
Han sade också att man skulle lugna patienten med att allt blir bra. Det är det jag menar att man absolut inte skall elda på deras rädsla genom att själv vara i affekt.

Jag tror det finns en viktig tröskel att kliva över, som har med att "allt blir bra" att göra.

Nu har jag inte några djupare kunskaper i tidigare Norskt och Danskt debattklimat. Däremot vet jag att Norsk media var betydligt mer PK för några år sedan än idag. FrP stängdes ute en väldigt lång tid, och hysterin nådde sin peak i och med Breivik, då han tidigare varit medlem i FrP. Men vad hände sen? Två år senare ingick FrP i regeringen, och gör så än idag. Det har inte förekommit några stöveltramp eller dödsläger i Norge. Demokratin har inte avskaffats. Någonstans där verkar de rösterna ha tystnat.

Danmark har jag ännu sämre koll på, men några skribenter här på Flashback har nämnt att Danmark var mer PK än Sverige på 90-talet. 2001 bildades en borgerlig regering med stöd av DF. Förmodligen dog hysterin där?

Och Sverige då? Ett alternativ är att M och KD bildar regering, eller att en alliansregering bildas med stöd av SD. Om detta sker kommer nog hysterin dö här också. Vad ska de göra? Kalla Kristersson nazist? Där kommer det bli tydligt hur långt från verkligheten de är.

Det som biter bäst är att skratta åt dem. I samma stund man börjar skratta åt dem blir de narrar.
Väldigt passande för en yrkeskår som drivit narrativet rätt in i kaklet.

Börjar man ta dem på allvar har de vunnit. Då förhåller man sig till deras verklighetsbeskrivning.

Och ingenting retar dem mer än när man skrattar åt deras infatila resonemang.

Hur ska ett förmodat tillfrisknande av "tillräckligt många" ske?

Jurij Bezmenov sa bland annat att 'true believers', ideologiskt övertygade kommunister (nyttiga idioter för Sovjetunionen), kunde bli farliga - vända sig emot sina "befriare" (dvs Sovjetunionens invasionsstyrkor) - om de blivit desillusionerade i klyvningen mellan ideologin och verkligheten (kommunismen i praktiken). Därför, sa han, är det av större värde att som pragmatisk, kommunistisk kuppmakare vända sig till inflytelserikt mediafolk och andra människor med god portion ambitioner, gärna egenkära och med flexibel moral. De nyttiga idioterna skulle bli de första att avpolletteras när kuppen var genomförd.

Mycket "galenskap" och ondska kan frodas inom den normalpsykologiska gruppen, inte bara bland fanatiska ideologer.

Tillägg: Det får väl anses vara en ganska typisk utveckling, att i ungdomen förföras av socialismen och kommunismen (eller nazismen och islamismen), men med mer erfarenhet och insikt anta något mer liberalkonservativa ideal. Bland unga kvinnor, och av någon anledning inom svensk "public service", är dragningen åt Mp och V alldeles extrem. Men inte är majoriteten av dessa galna för det. Vi får väl se hur invandrarkollektivens stöd till dessa kommunistiska och socialistiska partier inom den rödgröna röran utvecklas, när muslimerna bildar sina mer renodlade partier i Sverige.