Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Statsradion verkar sitta djupare fast i "Putin did it" och migrationspornografiträsken. I dagens P1 morgon ondgjorde man sig helt okritiskt över bögtortyr som, enligt NGO-aktivister, ska vara ymnigt förekommande i Tjetjenien och någon annan dag i veckan var det stackars migranter som regelmässigt våldtogs i industriell skala i Libyen. Någon annan dag var det prostitutionsträsket i stort sett alla kvinnliga migranter hamnade i. Vad ingen någonsin undrar över är rimlighet och trovärdighet i alla dessa "skakande vittnesmål". Att likt Filippinernas Duterte helt sonika avrätta icke önskvärda drogkriminella är åtminstone begripligt till skillnad från vad "Putin does", dvs fångar in homosexuella för att tortera dem någon vecka och sedan släppa dem igen. Varför skulle någon tro på detta? Om bögarna helt enkelt avrättades funnes någon trovärdighet i historierna, men att lägga stora resurser på att fängsla och tortera dem bara för att - ja vad då? - förefaller mindre sannolikt. Och hur kan det vara någon poäng med prostitution om det är fritt fram för våldtäkter? Kan inte gärna bli något större klirr i kassan under sådana förhållanden.

Är ju knappast bara jag som reagerar på detta vis, så förr eller senare falnar väl lyskraft och lockelse i massproducerade spektakulära historier om heroiskt utståndna oförrätter från dem vars enda mål är att bli omhändertagna i Europa.

det svenska samhället isär och välfärdssystemet är satt under press. Statistiska centralbyrån (SCB) redovisade 29/4 ny statistik kring fattigdomen i Sverige.
”Andelen personer som har varaktigt låg ekonomisk standard varierar kraftigt mellan olika grupper i befolkningen. Av de utrikes födda hade omkring 20 procent varaktigt låg ekonomisk standard medan andelen bland personer födda i Sverige var 7 procent.”
De som kommer som flyktingar från fattiga länder och saknar utbildning kommer förstås att ha en sämre ekonomisk situation än vi som haft förmånen att födas här. Problemet är att inga politiker har lyckats visa hur man kan bryta den processen. Besvärjelser av typen ”Nu måste vi se till att ...” räknas inte. I stället har fattigdom och utanförskap permanentats.

Om vi fortsätter med de senaste årens politik blir konsekvensen att det svenska samhället dras isär ännu mer och att välfärdssystemet slutar leverera. Det kommer inte att drabba de rika eller ens en bemedlad medelklass, som kan betala egen sjukvård eller privat utbildning. Men det leder till ökad segregation och till att vi får en underklass som vi inte haft på hundra år. Och det kommer att undergräva välfärdssystemet.Sverige kommer att förändras, så att vi på ojämlikhetens område blir det som vi alla var överens om att vi aldrig skulle bli, som USA.

Tino Sanandaji igen: ”Tabut mot att tänkta logiskt kring samband mellan volymer och ojämlikhet har ironiskt nog förvandlat S till en av de starkaste krafter som kämpar för att avveckla folkhemmet och återskapa ett klassamhälle, oavsett om de själv fattar det eller inte.”Vad vi vill att Sverige ska vara för ett samhälle om två eller tre decennier behöver debatteras redan i dag. Politik måste handla om de långa linjerna.