Citat:
Ursprungligen postat av
longbow4y
Men också du blandar ihop mål med medel.
Visst det är rationellt att minska kostnaden men det är fortfarande endast ett medel.
Återvandringsverket är bara ett medel mot likväl som mångkulturen är ett medel för, och då citerar jag dig dig själv, det "radikala slutmålet".
Kanske skall vi först formulera målet för politiken och därmed kunna införa olika lämpliga medel?
Genom att definiera målen synliggör man också de som driver en agenda för egen vinnings skull.
Det blir enklare att införa lämpliga med med tydliga mål. Också återvandringsverket.
Jag förstår inte riktigt hur du menar att jag blandar ihop mål och medel. Målet är svensk kontinuitet och medlet är återvandring. Återvandringen kommer vara en dynamisk, stegvis
process där det ligger ett egenvärde i att städsla samma självgående mekanik som präglat invandringen. Det är tusentals och hundratusentals politiska och individuella beslut och avvägningar det handlar om - inte inrättandet av en monolitisk myndighet när en politisk majoritet väl erövrats.
Det handlar om pågående budgivning - ungefär som nationalism, tribalism och identitetspolitik aldrig är "färdig" och det slutliga målet är någonsin uppnått. Målet är medlet - nämligen överlevnad och kontinuitet.
Citat:
Ursprungligen postat av
frasselito
Ja, det är inte aktuellt med en sådan ”radikal” lösning i den situation som råder (jag håller ju med i att lösningen inte är särskilt radikal, enbart sund).
Anledningen till detta är för att det är ekonomiskt idiotiskt - utifrån hur systemet fungerar - att stimulera andra marknader istället för sin egna marknad. Poängen är att systemet kräver tillväxt och sysselsättning. Det är ett inneboende krav så att (finans)systemet, och därför samhällsbygget, så som det fungerar, fortsättningsvis ska kunna fungera.
Då är det direkt korkat att slussa resurser till Somalia eftersom det inte ger de positiva externaliteterna som man vill uppnå - vilket är sysselsättning och tillväxt i de egna systemen på hemmaplan. Så man konstruerar nya marknader på hemmaplan - asylmarknaden/bidragsinvandringen - vilket då stimulerar ekonomin på hemmaplan med en frommförhoppning att det ger dom här dynamiska effekterna i samhällsbygget så att civilisationen och komplexiteten kan upprätthållas.
Men det är just detta feltänk kring samhällsbygget som antropologen Joseph Tainter framhåller i sin omfattande forskning av varför civilisationer kollapsar. Jag skrev om det här:
(FB) Början på ett mediakrig om mångkulturen?
Civilisationen blir en cancer på samhällskroppen som göder sig självt för sin egna existens skull. Det är inte hållbart, det är inte balanserat. Därför kan det inte vara moraliskt rätt.
Avslutningsvis så motiveras i princip allt bistånd i för att främja landet som ger bistånd. Det var exempelvis därför Kanada gav ekonomiskt bistånd till Tanzania för att Tanzania skulle köpa kanadensiska jordbruksmaskiner. Vilket gjorde att nomadfolket barabaigerna fick sina stäpper misshandlade så att deras boskap dog ut och dessutom så dog jorden. Alltså en helt idiotisk lösning att konstruera jordbruk i ett område som inte kan livnära sig på jordbruk. Så bistånd finns eftersom det är marknadsstimulans men man säljer det i termer av humanitär hjälp. Det är alltså utifrån maktens perspektiv två flugor i en smäll, dels ekonomiskt bra och dels moraliskt gott. Vilket blir lättsålt, i synnerhet i godhjärtade länder som Sverige som ju är skedmatade med TV-bilder på biafrabarn med flugor på nosen. Så av den anledningen kan man med lätthet använda skattemedel till bistånd för att det ökar den globala handeln och stimulerar marknaden genom reciproka avtal, samtidigt som det är ”moraliskt gott”.
Men jag har dock svårt att se hur bistånd till frisörsalongen i Puntland ska kunna stimulera den globala handeln. Det är ju inte direkt tunga industrier på hemmaplan som stimuleras av att det finns frisörsalonger i Puntland.*
Av dessa anledningar så är ditt förslag svårsålt. Incitamenten finns inte. Incitamenten
för repatriering kommer finnas när problemen med mångkulturen når en kritisk massa. Då kommer det vara lättsålt. Man måste ha tajming. Att leverera lösningar när dom mest behövs - vilket är a och o i utbud och efterfrågan.
* Att notera så har Sverige ökat sitt bistånd till Somalia på senare tid. Anledningen? Big business oil. Lundin petroleum vill ha access till området då det beräknas finnas stora oljereserver. Byråkratin och näringsliv hand i hand. Så funkar det.
Likafullt är skönhetssalongen i Puntland alltså redan en verklighet. Sveriges befintliga biståndsbudget läcker redan ur landet, liksom transfereringar och semesterspenderande. Och finanssektorn och näringslivet får gilla läget. Det handlar alltså inte om en binär, utan glidande skala där fokus bara behöver justeras och perspektiv vändas.
Vilket ju gör det desto ynkligare att ingen "systemkritiker" med plattform ens börjat
fundera kring det som trots allt är ett mer kostnadseffektivt och mer realistiskt sätt att lösa migrationens problem. Inte lappa över, inte hoppas, inte drömma - utan börja beta av IDAG. Malcolm K målar upp ett scenario, Gür ett annat, som förenas i sin hopp- och svarslöshet.
Som allt annat systemkritiskt som avhandlas i tråden kommer det förstås inte bli approprietat politiskt allmängods - förrän det blir approprierat politiskt allmängods. De ekonomiska incitamenten som kan bli styrande är politikernas att behålla sina riksdagslöner.
Det väsentliga i tråden - inte i samhällsdebatten! - är att själva tanken att försörja där istället för här ses som ett svaghetstecken och ett underordnande. "Tribut" är väl dekadent och brist på stridbarhet?
Det är ett ohistoriskt sätt att se på saken. Är murar och allianser också ett svaghetstecken? Visst - spartanerna skröt om att bara behöva sina sköldar till mur och riktigt stark är ju den som äger slagfältet och ensam är stark. Men det funkade ju bara tills det slutade funka och både byzantiner och kineser överlevde många århundraden genom att använda alla instrument de hade.
Tänk på Machiavellis
virtù, en bokstavligt manlig dygd som alltid satte målet före medlen. Rätt metod är den som fungerar. Svenskar ska nu absorbera och applicera hur ett mångkulturellt samhälle bäst navigeras. Då behövs både slugt, smidigt nätverkande och mobilisering av gruppens socioekonomiska våldskapital i eget intresse.