Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Också den gruppen kommer att ta ställning i takt med att de resurser som ska fördelas krymper. Problemet för dem kommer att bli, blir konkurrensen om resurserna tillräckligt hård, kommer de, den märkvärdiga medelklassen, förmodligen till mycket stor förvåning, i vart fall den svenska delen av medelklassen i Sverige, att upptäcka att de inte kan välja vilka och vad de är. För hur de än väljer och vrakar bland egenpåhittade identiteter, kommer de obönhörligen att placeras där de hör hemma av andra än dem själva.

Nu behöver det inte gå så långt i Sverige. Men överallt och alltid annars, oavsett var och när, är det så det i slutänden blivit, kommer det till det. Och trots den svenska medelklassens övertygelse om Sveriges fantastiskhet, är Sverige inte på något sätt immunt mot verkligt dåliga tider.

Allt gott. Än så länge.

Ja, och jag ser att jag faktiskt säger emot mig själv i inlägget du citerar. "När den äldre generationen dött bort" kontra "ALDRIG". Jag är trots allt helt inne på din linje. Vissa saker väljer man inte själv, oavsett hur man väljer sina sympatier i övrigt. Dessa äldre män ur medelklassen skulle nog gå med på att de är svenskar även i dag om man pressar dem, men det kommer säkert med en bedyran om att de i själva verket tycker att det här med folk och nationer är ointressant. Att fritt kunna välja vem man är måste trots allt ses som en välfärdsgrej.

Det är ju sannolikt det vänsterliberala projektets sista dagar vi lever i. Man ska kunna ha frihet att välja kön, nationalitet, religion. Ja allt ska ska man kunna välja efter eget huvud om man så vill leva som en katt eller som ett skäggbarn. Inget ska få stå ivägen för det liberala individuella valet. Alla grupper och kollektiv ska upplösas eller i vart fall ska de berövas varje möjlighet att stå i vägen för den liberala atomiserade individens livsprojekt. Alla ska kunna bli sin egen Michael Jackson. Genom rätt näsjobb och kemikalier kan var hen förvandla sig om hen så behagar. Problemet är att det som skapas är en konstig avvikande gubbe.

Riktigt unga som lever idag tror på fullt allvar att de kan leva till dess att de blir 200 år om de bara äter vegetariskt och tränar rätt. De hänvisar till teknikutopister och tankesmedjor i Silicon Valley som drömmer om singularitet om tio år och självkörande bilar om 2 år.

Men vad gäller de flesta svenska DN liberalerna så kommer de att vända ryggen åt mångkulturen när knapphetens stjärna börjar skymtas vid horisonten.

Jag väljer att ta fasta på denna reviderade syn. För visst är det fel att tro att sociala attityder kommer överleva en förändrad verklighet. Eller att ens den mest ointresserade icke-svensk-identifierande-i-övre-medelklass-person inte är fullständigt marinerad i en svensk identitet vars manifestation är inbillningen att ett postidentitärt tillstånd är önskvärt eller ens möjligt.

Sverige var tills historiskt helt nyligen ett ovanligt homogent, tryggt och framgångsrikt land. En hegemonisk majoritetsbefolkning har lyxen att bortse från vikten av nationalism/tribalism/identitetspolitik. Det kan rentav ses som lågstatus och primitivt att identifiera sig med en etnisk ingrupp. Vulgärt, ungefär som att behöva oroa sig för att pengarna ska räcka hela månaden.

Innebär det att Naomi Abramowicz är trashy? Att det finns en automatisk lågstatusmarkör att nätverka och lobba för sin etniska ingrupp?

Nej. Det är ju inte samma sak, förstår den överflödstrygge svensken eller vite amerikanske mannen. Att jobba, jobba, jobba för den judiska kontinuiteten och tryggheten kan ses som berömvärd skyddsinstinkt och autentisk altruism. Det bjuder vi på.

Känns det som ett stabilt sakernas tillstånd?

När jag diskuterar identitetspolitik/nationalism/tribalism så talar jag inte om program eller doktriner att implementera uppifrån, utan uppenbara processer underifrån. Den som förnekar white flight som fenomen, får göra det konsekvent. Är svenskar autentiskt färgblinda, utopiska universalister - eller skenheliga bekännare till en vid det här laget misskrediterad tro?

Det sägs ju att ett dömt paradigms försvarare dör bort, snarare än reformeras. Men där finns också det svenska fiskstimmets mekanik, som gör att åsikter förändras uniformt, omedelbart. Och där är just det självkritiskt ängsliga och konforma i "elitens" statusmarkerande en garant för att de visst kan tänka om.

Just den här frågan om det svenska fiskstimmet förbryllar ju så många observatörer. Även här i tråden har jag märkt. Min tro är att vi ser just en funktion av faktisk svensk tribalism i arbete. En germansk stam som bor isolerat i ett land har egentligen inte råd med uppslitande konflikter. Inbördeskrig är det farligaste som finns. Därför simmar stimmet åt det håll som de ledande fiskarna visar fram till dess att stimmer helt plötsligt vänder.

Tänk efter. Om man ser på vilka som deltar i den offentliga svenska debatten så är det en opropotionellt stor andel som inte tillhör den svenska ingruppen som tar plats och föreskriver för svenskarna vad de måste tycka och tänka.

Det saknas en svensk John att följa, ja. Därför menar jag att det är så fundamentalt med just förankrandet av legitim svensk folkrätt och identitet på lika exluderande villkor i relation till annan ingruppsdynamik.

Att nå den brytpunkt där den hatiska icke-ömsesidighetens antites till implicit svensk identitets tes får sin syntes av explicit svensk identitet. Vilket i sin tur kommer skapa en reaktion av plötslig reciprocitet och omsorg.

Vilka fördelar min eller din grupp kan få. Är ditt företag med i SAF eller är du som anställd medlem i LO? Så såg "identitetspolitiken", om vi måste använda ordet, ut bra länge i Sverige och det handlar konkret om fördelar för gruppen (LO eller SAF). Att vara svensk var inte en faktor.

Jag uppfattar det som att oyto inte använder ordet på det sättet alls. Att det på inget sätt eller vis handlar om fördelar för gruppen för oyto. Tar vi en snabb titt på SD så är det inte ett parti som storsdadsbor (t.ex. Per Svensson) röstar på. SD är inlåsta i sin egen "identitetspolitik" på det viset.

Eftersom oyto inte menar att identitetspolitik har något med fördelar för gruppen att göra så måste oyto extrapolera långt, långt, långt in i framtiden för att kunna ge sin analys någon form av relevans. Det har jag påtalat för oyto ett flertal gånger eftersom uttryck som "minoritet bland andra minoriteter" har använts. Det är långt dit. Det kan röra sig om hundratals år.

Ett försök till räddning och att skapa relevans är att ta upp "white flight". Det uttrycket kommer från USA och där är "identitet" långt borta trots att fenomenet "white flight" förekommer. Jag läste ett kapitel ur en bok skriven av en amerikan som jobbade politiskt. Han använde ordet identitetspolitik och denna handlade t.ex. om vissa sydstatare, irländskättade Boston-bor, kolgruvearbetande bergsbor och bönder. Bland andra. Detta är grupper utan någon som helst gemensam identitet förutom den vaga identiteten "vit amerikan". Vad det bland annat handlade om i detta sammanhang var att få dessa grupper att rösta på R i stället för D på grund av liberalismens misslyckande. Och det lyckades. Gemensam vit identitet försöktes det inte ens med eftersom den inte existerade. Nu är vi lite mer lyckligt lottade i Sverige då svensk identitet är betydligt starkare än identiteten "vit amerikan".

För mig ser det ut som om du och oyto använder identitetspolitik på helt olika sätt. Därför ställde jag frågan: vad är identitetspolitik? Vad jag har sett finns det ingen enighet i tråden och det är oklart för mig om alla förstår att det oyto pratar om ligger långt bortom livstiden för alla som skriver i tråden.

Det finns en definition av identitetspolitik här:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Identitetspolitik

Behövs någon speciell definition för tråden och i så fall varför? Och hur tydliggörs i så fall en sådan speciell definition för alla mediakrigare utanför tråden? Jag bara undrar.

Definitionen där är mycket bred. Se detta.

Exempel på dylika identiteter är grupper baserade på ras, klass, religion, kön, könsidentitet, etnicitet, nation, sexuell läggning, funktionsvariation, ålder och kultur.

Här är det elva st. saker och detta är bara exempel! Det finns ett annat perspektiv också och det är tidsperspektivet. oyto ligger många decennier framåt i tiden medan jag uppfattar att andra som skriver om identitetspolitik inte gör det. Tar vi jämförelsen med judar som oyto har beslutat sig för att göra talar vi inte om decennier eller sekel, då talar vi i millennieperspektiv.

Det som är relevant för tråden är fetmarkerade (och fler relevanta saker finns). Men hur interagerar dessa exakt i detalj? Det råder väldigt spretiga uppfattningar om detta.

Givetvis kan ingen visa hur ras, klass, religion, kön, könsidentitet, etnicitet, nation, sexuell läggning, funktionsvariation, ålder och kultur interagerar exakt i detalj. Det är inte heller vad tråden handlar om. Sluta nu att störa och tramsa hela tiden för helvete.

Håller med. Förstår inte att de tre första meningarna i din länk är svåra att ta till sig:

Identitetspolitik är politiska ställningstaganden som grundar sig på särintressen och perspektiv utifrån tillhörighet till en socio-kulturell grupp i syfte att bevara denna grupps särställning och stärka dess intressen. Därigenom kan människors politiska åskådning gestaltas utifrån den identitet de tar sig som medlemmar av grupper. Förenklat kan det sägas att det är politik baserad på gruppidentitet.

Lite längre ner står något lite annat intressant:

...den liberala uppfattningen att politik bedrivs av egenintresse.
...
Historikern Arthur M. Schlesinger diskuterade utförligt identitetspolitik i sin bok The Disuniting of America. Schlesinger, som är en varm anhängare av liberalismens fokus på medborgerliga rättigheter, argumenterar för att liberal demokrati förutsätter en gemensam grund för fungerande kultur och samhälle.

Enligt detta synsätt skadas det civila samhället av att politiken bygger på grupper som blir marginaliserade, varför dess förfäktare verkar mot att få ett slut på marginaliseringen. Schlesinger tycker att "medborgarrättsrörelser borde sträva mot att majoritetssamhället visar full acceptans och integrerar de marginaliserade grupperna, snarare än /.../ att bevara marginaliseringen genom att lyfta fram olikheterna."

Integration asimilering istället för mångkultur alltså. Redan 1991

Från wiki

The Disuniting of America: Reflections on a Multicultural Society is a 1991 book written by American historian Arthur M. Schlesinger, Jr., a former advisor to the Kennedy and other US administrations and a winner of the Pulitzer Prize.

Schlesinger states that a new attitude, one that celebrates difference and abandons assimilation, may replace the classic image of the melting pot in which differences are submerged in democracy. He argues that ethnic awareness has had many positive consequences to unite a nation with a "history of prejudice." However, the "cult of ethnicity," if pushed too far, may endanger the unity of society.

According to Schlesinger, multiculturalists are "very often ethnocentric separatists who see little in the Western heritage other than Western crimes." Their "mood is one of divesting Americans of their sinful European inheritance and seeking redemptive infusions from non-Western cultures."

https://en.wikipedia.org/wiki/The_Disuniting_of_America

Den boken kommer upp på läslistan.

Samma tröttsamma argumentation som vanligt.

Allt jag talar om är som sagt pågående processer underifrån. Svensk minoritetsstatus lokalt eller i olika sammanhang är redan ett faktum för många nu levande svenskar i Sverige. Den utsattheten är idag hatiskt osynliggjord till fördel för annan etnisk friktion, med Abramowicz och Cwejman som goda pedagogiska exempel på en ohållbar maktordning.

Du försöker göra detta exkluderande svenska vi till något syntetiskt eller defintionsmässigt komplext - en sliten taktik av selektiv dekonstruktion du lärt dig av det döende paradigmet av propagerad svensk onormalitet. Jag beskriver den utifrån ett allmänmänskligt perspektiv. Givetvis finns samma energier och sympatier hos svenskar som hos andra ingrupper, även om historiska omständigheter och repressiv programmering gjort dem implicita eller sublimerade.

Jag talar om en normaliserad svenskhet som en naturlig följd av mångkulturens fragmentering och kontrastering.


Den springande punkten är att identitetspolitik inte är mer konfunderande för svenskar än andra.

Det är vad experten10 försöker göra, att förvandla något organiskt helt och självklart till något att sterilt dissekera ihjäl.