Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Jag tror inte att svenskarna lider så mycket av "cultural bereavment" eftersom svenskarna kommer att fortfarande träffas och göra svenska grejer på svenska platser helt utom räckhåll för blattefieringen.
Man skall se "cultural bereavment" som ett resultat av assimilation. Och eftersom nu svenska politiker är livrädda för assimilation och istället vill kalla det integration så ska den svenska integrationen vara sån att det leder till "cultural bereavment".

Att följa lagar, regler, värderingar och sånt är så djupt sammanfogat med kulturen så att integration resulterar i bereavment, och vill flyktingarna ägna sig åt sitt, på sitt sätt, med sina egna värderingar som ledstjärna...ja, då återstår repatriering - så får dom ägna sig åt sitt, i hemlandet.

Jag antar att du inte anser att en syrier som flytt till Sverige helt plötsligt saknar egen kultur, så det låter lite rasistiskt att du tycker att invandrarna inte är svenskar.

Det är otroligt att det finns en grupp människor - som du kallar för svenskar - som helt saknar egen kultur. Hur vet du vilka som är svenskar? Kan du berätta för mig hur du vet vilken människa som är svensk?

Kan du räkna upp några exempel på andra grupper av människor som saknar kultur, eller är svenskarna den enda gruppen som saknar kultur och traditioner?

Ja, besöker man en golfbana, en folkpark på landet eller ett museum är det fortfarande relativt vitt. Men antalet europeiska/svenska zoner minskar hela tiden, och det är dessutom närmast omöjligt att slippa den här generiska världskulturen. Tills vidare måste jag ändå tillstå att segregering är det enda rätta, så slipper man åtminstone människorna (om än inte alltid deras kultur).

Assimilering är korkat ur rasligt hänseende, så det tycker jag att vi undviker. Det går heller inte att lika entydigt peka på problemet om gränserna mellan svensk och icke-svensk blir ännu mer flytande, nu när den biologiska/historiska definitionen inte duger för t.ex. SD.

Nähä. Jag konstaterar återigen att nationalstatens dödgrävare aldrig resonerat så. De har inte väntat på att möjligheten ska materialisera sig att genomdriva en fundamentalt onaturlig, incitamentsdriven migrationspolitik på en nivå som skulle verkat absurt orealistisk - tills den stegvis förverkligades. De agerade inkrementellt i varje situation de fann sig och väntade inte på att en politisk majoritet skulle falla som ett moget äpple i händerna på dem. Resultatet var en serie uppnådda kritiska massor och flyttade mållinjer. Aptiten ökade med ätandet och det blygsamma startbudet blir aldrig slutbud.

Och jag tror du missförstod vad jag menade förut. Inte att du menade att svenskar inte finns, utan att abstraktionen "svensken" finns och måste "vakna" för att förändring ska ske. Så är det ju inte i praktiken. Svenskar har vaknat länge nu och befinner sig längs en glidande skala av oro/ilska/verklighetsflykt/önsketänkande/uppgivenhet. Hopp är det sämre med.

På samma sätt är Somalia, Afghanistan och Syrien idag säkra, välmående länder med fiber och köpcentra. Inte hela länderna förstås, men delar. Jag tvivlar på att det finns något land på jordens yta som ENDAST består av plåtskjul och helt saknar granithällar med försänkta diskhoar. Varje U-land har diplomatkvarter och en redan idag existerande inhemsk medelklass av byråkrater och affärsmän med köpkraft. På grund av kostnadsläget är det bara att växla svensk bidragsnivå till en tjänstemannalön, där.




På dig och många på manliga Flashback biter det förstås inte att prata om Skönhetssalongen i Puntland, utan det är vapensystem och telekommunikation som gäller.

Men om du behåller den rationellt manliga mössan på, så inser du att halva tårtdiagrammet väljare och opinionsbildare är kvinnor. De tänker inte som du gör. För dem blir existensen av en skönhetssalong startad med svenskt bistånd en hel berättelse. "Kvinnor som jag som lever i en solig vardag där det finns utrymme att gå till en salong och göra sig fin. En son som slipper hamna i svenskt utanförskap och ligga ihjälskuten eller hamna i fängelse. Och min son som i gengäld blir lite tryggare. Min oro och hennes."

Och kalla fakta är alltså att skönhetssalongen bara var ett projekt bland andra som med Sida-medel skulle skapas i stabila och relativt välmående Puntland. Det är inte mer påhittat eller undantag än Hibo eller Aylan - utan ett narrativ möjligt att använda sig av för den som allra minst vill nyansera motståndarens verklighetsbeskrivning. Så tvehågsenhet på den andra planhalvan.



Nej, det är ju inte "vi" som ska normalisera eller inleda återvandringen. Inte ens SD. Det är det först moderater, kristdemokrater, sedan liberaler och miljöpartister som ska göra - utifrån sina egna ideologiska premisser.

Jag har ju talat om att projicera samma drömmar på en STÖRRE duk, i varmare färger. Klimatsmart solidaritet och aktvism för kvinnorätt, utilitaristisk marknadsliberalism med kapitalistiska vinstmotiv, rasifierad identitetspolitik och avståndstagande mot västerlandets hegemoni. Alice Teodorescu, Jan Emmanuel och Rashid Musa. Den märkvärdiga lilla humanitära stormakten på en större scen.

Det är mitt orealistiska förslag. Som ju dessbättre tävlar mot ANDRA orealistiska framtidsscenarion. "Malmö-Sverige börjar oväntat generera överskott på skattemedel och harmoni." "Sverige lyckas försörja Gürs miljonhövdade etniska bidragsproletariat i generationer, utan att de tar över systemet". "Mad Max på snöskoter".

Sanningen blir mer komplex än så och kommer hela tiden förbli en interaktiv, dynamisk PROCESS.

1. ?
2. ?
3. ?
4. ?
5. Återvandring

Detta problem föreligger.

Jag anser att etablerandet av begreppet samhällelig äganderätt bör vara ett steg på vägen. Detta är dessutom något som sådana i media kan ta till sig och jobba med.

Din kommentar om vilda manliga tangentbortskrigare och fantasier om undergången är på sin plats. Jag tror att dessa finns där för på grund av att listan listan angiven ovan ser ut som den gör.

Illegala utländska våldsmän utmanar ingen existerande maktstruktur, medan parallella svenska maktstrukturer kommer hanteras med hårdast möjliga handskar. Det är inte svårare än så.

Vad gäller våldskapital och samhällets förhållningssätt till det. Traditionellt har man hanterat utåtagerande våldsmän genom att ge dem en maktposition där de legalt kan leva ut sina drifter. Därav anställandet av "värstingar" i diverse våldsorganisationer (som förstås fortfarande bankar på oskyldiga, men nu under något mer kontrollerade former och ingående i en existerande maktstruktur). Det är ungefär samma sak som ordningsvakter, det handlar om gruppen "testosteronstinna hannar som vill göra folk illa men har för dålig självkontroll för att bli poliser", detta kan man inte kontrollera men man kan ge dem en arena där de kan få utlopp för sina drifter. Det är ungefär samma sak som gruppgemenskaper, det finns godkända sådana och det finns icke godkända sådana. Sport- och supporterkulturen är den som mest lyser i ögonen förstås, här tillåts "nationalism" och viss våldsanvändning men jävlar om samma typ av beteenden skulle manifestera sig i en grupp som försöker skydda sina familjer från fientliga klaner. Den som vill frigöra ett stort antal identitetssökande män bör motarbeta elitidrotten och dess supportrar.

Problemet svenska staten har är att man inte kommer åt (många av) invandrarnas gruppstrukturer, eftersom de är skrivna i sten sedan mycket länge. Strukturerna importeras intakta, ja de tillåts till och med att efterimporteras. Man kan alltså inte muta dem genom att ge dem maktpositioner, då de ändå inte kommer arbeta för statens maktstruktur utan till gagn för sin starkare struktur, släkten och den egna nationen.

Det bästa man kan göra är att ge bort makt åt den som verkar trovärdigast och sedan raskt kasta ut honom med huvudet före när det visar sig att han fortfarande gynnar sin gruppidentitet för mycket. Sedan tar man in en ny "projektblatte" för att ge moralisk legitimitet åt den egna politiken (och få tillgång till röster). Rinse and repeat.

Personligen har jag nästan slutat bry mig eftersom diskussionerna aldrig kommer till kritan och ingen är intresserad av att diskutera faktisk makt. Det finns några sanningar som helt enkelt inte verkar gå fram ens hos "högern" eller SD:

1. Sverige är en mjuktotalitär stat, en fascistisk stat utan ett folk, som styrs av en grupp som i stort är ideologilös, men som har den bästa propagandaapparat som världen skådat
2. Kampen som måste föras är inte "civilisatorisk" eller "kulturell", den är moralisk. Till slut kokar den ner till frågan "har jag rätt att existera" eller "har jag rätt att gynna mina närmaste", och om de som svarar NEJ på den frågan (makthavarna) är goda eller onda
3. De flesta defekta beteenden idag är rena religiösa beteenden, applicerade på en gudlös värld (fruktan inför klimatundergången skapad av Människans Synd, upphöjandet av narcissister och histrioniker till predikare/profeter, dyrkan av homo/transvärlden, föraktet för all världslig skepsis till Det Heliga Upplevda). Förr hade dessa vidskepelser kanaliserats på andra sätt

Svd har länge drivit en kampanj om de osäkra åldersbedömningarna på ensamkommande (idag fortsätter man med stora uppslag).

Men inte mot bedrägeriet som den gamla "Svenskan" skulle gjort alla dagar i veckan före Schibstedt utan mot myndigheterna som har att bedöma och fastslå och avgöra.

Svd ställer sig på de asylsökandens sida med ifrågasättanden av negativa medicinska beslut och myndighetsavslag.

Åldrarna på ensamkommande och andra unga män som kommit till Sverige är en enda lång följetong genom alla år av mestadels bluff och båg - det har vi alla på känn även om media gjort vad de kunnat för att mörka - som ibland av myndigheter handskats med ett steg framåt för att följa regler och lagar för att sedan efter den obligatorisk media-stormen åter så två steg tillbaka igen.

Det intressanta för mig i alla fall är Svd:s förändring från gamla "Svenskan" till nya Svd sedan den nya ägare tog över. Ingen kan undgå att se detta. Så går det när storkapitalet i NY - ingalunda Oslo - med sin agenda lägger upp riktlinjerna för huvudredaktionen i Stockholm att hålla sig till och ve om den oberoende borgerliga och "suveräna" redaktionen försöker sig på övertramp.

Trots att man kan dagdrömma om repatrieringsmannen så kommer det snarare att vara hundratals små och stora förändringar i de svenska systemen som kommer att skapa de incitament som möjliggör den stora återvandringen. Det handlar om sådana saker som utformningen av det allmänna pensionssystemet, köordningen för kommunala bostadsföretag, utfasning från socialbidrag, slut på bidrag till religiösa institutioner, beslut om terrorstämpling av Muslimska Brödraskapet, kartellgranskning och ständigt pågående skatterevision av media, skatterevisioner inom restaurangbranschen, införandet av biometriska kontrollmetoder, halvtidsfrigivning ur fängelse vid avsägande av svenskt medborgarskap med hemresa, barnbidragets utformning, lagstadgat förbud mot månggifte, revision och omprövning av flyktingstatus etc.

Alla dessa smått repressiva åtgärder ska naturligtvis kombineras med en ständigt pågående medial propagande om det lyckliga livet i Puntland och vilka fantastiska möjligheter som öppnats för menaiterna på hemmaplan. Den av Bonnier grundade hemvandringsrörelsen ska ges mittuppslag i alla koncernens publikationer. TV4 ska sända hårdredigerade artistgalor med månadens återvändare som får le och vara lyckliga via satellitlänk. Att media i Sverige är fullt i stånd att åstadkomma en veritabel heltäckande matta av propaganda är denna tråd ett levande bevis för.

Förutom att jag redan förklarat i detalj ur många ideologiska synvinklar hur processen både kan förankras och bli självgående. Egen- och samhällsintresse i förening.


Kampen kan inte föras individuellt, utan måste ske kollektivt. Nationalism/tribalism/identitetspolitik är både mål och medel. Målet är ingruppens kontinuitet och existens och medlet är ingruppens kontinuitet och existens. Att det finns en sympati, partiskhet och ingruppslojalitet är politisk maktpotential att trumfa ideologi.

Om man vänder på det maktlösa perspektivet är det alltså med ett så alienerat etablissemang som möjligheterna att vinna makt är som störst. Sammanhållning och krav på folkrätt blir inte mindre hos en grupp som tvingas backa eller utsätts för repressiva åtgärder.

Det är långt effektivare att uppgradera människor från tredje världen till en standard som stipuleras av den industriella civilisationen och låta produktiva medelklassen stå för fiolerna, än alternativet att försöka ge sig i kast med ett projekt som är dödsdömt. Exempelvis genom att industrialisera upp puntland till västerländsk standard.

Ja, vad ska myndighetsvänstern och nomenklaturan pysselsätta sig med med en ökande automationsgrad i statsapparaten och en minskad befolkning. Medborgarbidrag måhända?

Låt höra.

Etablissemanget har intresse av att kommunicera följande etablissemangsgruppidentitet, internt och externt:

1. Etablissemanget är gott och vill alla väl
2. Etablissemanget är legitima makthavare, valt av ett folk som haft alla möjligheter att fastställa verklighetens beskaffenhet
3. Etablissemanget arbetar oförtröttligt för att gynna ________________(fyll i din grupp här)

Detta är förstås inte vad alla inom etablissemanget tror på, men detta är vad som kommuniceras. En mycket stor del inom etablissemanget självt (de nyttiga idioterna) är också övertygade om förträffligheten hos "en god progressiv global elit".

Hur många ser igenom propagandan, internt och externt?

Det har du dessvärre inte kunnat göra. Och där har vi problemet. Därför så är fantasier om kollaps förekommande till och med i den här tråden...


Men vilka är det som tvingas backa? Medelklassen vars barn rånas? De utropar inga som helst krav och att kräva "folkrätt" kommer de aldrig någonsin att göra. Visst, jag fattar det teoretiska resonemanget du för med "folkrätt" men detta ord är totalt oanvändarbart i praktiken. Något jag försökt förmedla bra länge är att man måste ge folk något att stå på och kunna ställa sig bakom för att de faktiskt ska kunna "ställa krav" om jag lånar ditt uttryck. Att kalla SD för "rasister" (!?!?!?!?!) eller "folkrätt" biter inte. Det går heller inte att behandla etablissemanget med silkesvantar och låtsas att någon fantasifigur är ansvarig för situationen i landet.