Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det skulle kunna vara att till exempel vissa "etniska" skribenter gör allt för att minska invandringen.
Att SD ståndpunkt normaliseras. Att det blir viktigt att repatriera invandrare.
Och att minska identitetspolitiken innan den lägger krokben för deras egna grupps oproportionerliga maktutövning.

Det är detta vi nu ser ske. Det finns vissa eftersläntrare som inte fått memot men Adam Cwejman var tidigt ute och insåg vart vinden blåste.

Vindarna kommer nu från ett annat håll. Slasket smälter bort och en ny migrationspolitisk vår nalkas.
Allt i ett mediekrig där nu en part byter sida för sin egna säkerhets skull.

Låt oss använda denna oväntat allierade grupp för att uppnå vad VI vill.

Mål och medel skall aldrig förväxlas

På hatorganisationen FN:s hemsida kunde man tidigare läsa denna hat-text (jag kan enbart förmoda att den har tagits ned efter modiga protester från SPLC):

Replacement Migration:
Is It a Solution to Declining and Ageing Populations?

Jag tror varken "förintelse" eller "folkmord" är adekvata termer. Kanske är jag naiv, men jag tror inte våra fiender är ute efter att döda oss alla, eller att utrota vår ras. Att våra härskares febriga millenaristiska drömmar är skadliga för oss råder det emellertid ingen tvekan om:

Den 4 mars länkade Napoleon Snowball till en förbaskat intressant text om det västliga kulturarvet och de västliga eliternas frapperande ointresse för detsamma. Napoleon använde sig av begreppet etnocid för att förklara hur en generation förhindras överföra sin kultur till den kommande generationen. Det är sannolikt detta som är målet; att genom ett ljust, fräscht, teknokratiskt etnocid förgöra vår kulturella kontext.

Jag vill tro att en avgörande punkt i detta långsiktiga projekt var när Olof Palme lanserade sin vision om "det starka samhället".

Jag tror egentligen Palme ville väl; efter att ha studerat i USA och därefter rest runt i det stora landet i väst, blev han fullständigt förälskad i det han upplevde som en kreativ smältdegel, där invånarna för Palme framstod som friare individer än det gråa, kollektivistiska svenska folket.
Väl i maktposition, började han förverkliga sin vision om ett nytt Sverige: ett Sverige där individerna skulle frigöras genom att, om inte kapa, så i vart fall göras oberoende av alla de relationer (familjerelationer, relationer till hembygd, relationen till fosterlandet, etc) som låg i vägen för individuellt självförverkligande. Eftersom ju dessa relationer garanterar individer trygghet, skulle staten stärkas för att garantera den trygghet som landets invånare gav upp när de kapade banden med sin gamla kulturella kontext. Detta blev "Det Starka Samhället".

Min källa här är Henrik Berggrens Palme-biografi "Underbara dagar framför oss" (som för övrigt inte nämner riksdagsbeslutet om propositionen 1975:26 med ett ord. Märkligt.), jag hoppas jag inte helt missförstått Palmes vision, jag har inte som Ottokar studerat historia. Kanske Ottokar kan komplettera min kortfattade redogörelse?

Resultatet kan vi se idag: ett aggressivt nedvärderande av nationen, hembygden och familjen. I skolan får barnen inte lära sig särskilt mycket historia eller bildning, än mindre gamla visor och psalmer och andra folkliga kulturella uttryck. Kyrkan är reducerad till ett verktyg, kanske rentutav ett vapen mot de traditionella relationer som Palme ville nedmontera. Stora delar av våra urbana kulturmiljöer förintades redan på 60-talet. Vår gamla landsbygd rationaliserades under samma period till oigenkännlighet.

"Det starka samhället" har naturligtvis inte kunnat ersätta den organiskt framväxta känsla av kontext och kontinuitet som det rev ned.

Vad behöver vi för att finna tillbaka till den värld vi trivdes i, som vi kunde vila i, den värld som var vårt hem?

Jag har tidigare efterlyst unga akademiker som fullbordar en "marsch genom institutionerna 2.0", det vill säga konservativa och modiga personer som gör akademiska karriärer och kan väcka kärleken till djupare värden än konsumtion och som kan torpedera de "intellektuella" grundvalar, på vilka Palmes monsterstat byggdes. Jag sätter mitt hopp till dessa kommande generationer.

Förvisso är bollen redan satt i rörelse, men vilka i det nuvarande etablissemanget kan öka dess acceleration? Barrlings text om nationalskap var ju ett genombrott. Nu kan man faktiskt hänvisa till en etablerad akademiker, som erkänner vår kulturella existens! Men vem kommer lansera kärleken till bildning, till historia? När ska liksom svenska folkets intresse för Vendeltid väckas? För Frihetstiden? För Odysséen? För Aeneiden? Dick Harrison besitter onekligen kunskaperna som krävs, men jag tror inte han vågar använda dem.

Och vilken stridbar intellektuell statsvetar/ekonomtitan kommer lansera återvandringen som den stora win-winreformen?

Det synes mig naivt att tro att det här är en ny insikt för kanariefåglarna, att en massivt mångkulturell stat är omöjlig.

I en parallell verklighet har ju de etniska kanariefåglarna sedan mycket lång tid tillbaka kämpat med identitetspolitiska vapen för att få sin egen stat med starka etniska förtecken. Det är klart att de också haft insikten om mångkulturell påverkan på denna statsbildning.

Att introducera mångkultur och då kanske framförallt arabisk sådan i Europeiska länder är ett identitetspolitiskt vapen för att framtvinga en sådan förståelse också hos Europeiska folk och ledare. När oytos självklara identitetspolitiska narrativ om det svenska folket som ett folk som alla andra blir starkare, så stärks samtidigt kanariefågelns identetspolitiska narrativ om att även kanariefåglarna är ett folk som alla andra. Det är målet. Mångkulturens alla problem i väst är medlet.

Du uppfattar kanariefåglarna som en oväntad allierad. Det som händer är att de med mångkulturen som pistol mot din tinning har fått dig att börja arbeta för kanariefåglarnas egen sak, att de är ett folk som alla andra, med rätt till ett eget land, som alla andra folk. I en identitetspolitisk värld finns ingen annan slutsats.

Min fiendes fiende är min vän.

Jag har umgåtts i släkten och kan garantera att den inte är så särdeles jämlik. Släkten Palme anser sig ha en naturlig plats i den elitklass som bör styra och kontrollera svenskarna. Tro inte på de helgonberättelser som publicerats om honom. De tillhandahåller en noga tvättad och tillrättalagd version av historien om elitisten som steg ned till folket. Han var dock en man med en progressiv plan för svenskarna. Så mycket är säkert.

Min fetning.
Har flera gånger på Fb undrat hur i h....e balterna kunnat komma till köttgrytorna i så stor och skadlig omfattning de gjort sedan andra världskriget. Att svensken i gemen agerar dörrmatta åt alla inkommande är känt sedan länge, men att - som i denna etniska fråga - av högst 30 000 balter i Sverige så relativt många kunnat slå sig fram till yttersta makt som de gjort, är betyg nog på den fege och dumme svensken. Palme har på morssidan ett judiskt påbrå, det såg man på hans feta läppar och kroknäsa, modern härstammade från baltisk knappadel med grenar i semitisk diaspora. Det här snacket som Palme själv odlade, att han tog intryck av orättvisor när han som ung reste i världen, är bullshit. Det var ett medel för honom att nå målet, och den åldersskadade Erlander gick på skiten och släppte fram en överklassare från Öfvre Östermalm till partiledare i arbetarpartiet nummer ett i Europa. Att hans klanfränder i totalmedia lyft fram en skenbild av Palme genom alla år - senast en misshandel av monografiers egentliga värde - förklarar varför baltjuden ännu i våra dagar äger denne skenbild. Med Palme började förstörelsen av - det i historien ickekoloniala - Sverige. Sverige har aldrig haft Frankrikes, Storbritanniens, Hollands, Portugals, Belgiens och Tysklands historiska belastning för kompensation i migrationspolitik.
Lägg ned snacket om Palme som "progressiv" för Sverige och Sveriges folk.Det är Aftonbladet- och Bonnierpropaganda genom åren.

Varför skulle Bonniers hålla sig med utrikesbevakning? Studerar du informationen från Sanningsministeriet så ser du att de redan har långtgående samarbeten med den typ av nyhetskällor som Trump kallar home of fake news.

Arbetsförmedlingens rapport "Sveriges framtida sysselsättning, Vad behövs för att undvika ökad försörjningsbörda?" släpptes idag och som av SVD tolkades enligt följande:

Invandring krävs för att klara sysselsättningen”
En skev demografisk utveckling i Sverige riskerar att leda till eroderad välfärd. För att motverka detta genom ökad sysselsättning krävs en högre sysselsättningsgrad för utrikes födda, samt nettoinvandring med inte minst arbetskraftsinvandring. Det skriver Mikael Sjöberg och Torbjörn Israelsson från Arbetsförmedlingen som under onsdagen presenterar rapporten ”Sveriges framtida sysselsättning”.

Kort recension:
En fultolkning av en undermålig rapport på endast 32 sidor.

Är inte förvånad att det är arbetsförmedlingen som tagit fram den.

Sammanfattning
Ett lands sysselsättningsutveckling är central, både för att minska arbetslösheten
och för att öka skatteintäkterna som används för att finansiera dess offentliga utgifter. I Arbetsförmedlingens uppdrag ingår att bidra till att varaktigt öka sysselsättningen på lång sikt och i denna rapport presenteras förutsättningarna för att Sveriges framtida sysselsättning ska öka och därtill – vad som krävs för att försörjningsbördan för personer som arbetar inte ska öka från dagens nivåer.

https://www.arbetsformedlingen.se/Om...till-2030.html

Ett tillägg apropå religiositeten. Här är en rapport från SCB, som diskuterar den s.k. försörjningsbördan:
http://www.scb.se/statistik/_publika..._A40BR1204.pdf

Börja läsa på sidan 27. Här presenteras alltså svart på vitt siffrorna över produktivitet hos invandrare kontra svenskar. Helt förutsägbart ligger sysselsättningen extremt högt hos svenskar medan den ligger löjligt lågt hos invandrare.

Försörjningsbördan skall understiga 2 för att välfärdssamhället skall kunna bibehållas. Notera hur den gränsen passerades i marschtakt på 90-talet. Hm, jag UNDRAR vad som hände då...

Men sedan läser man vidare. SCB:s samtliga scenarion går ut på status quo (vilket ser bistert ut -- det blir en svältdöd för välfärdssamhället, alltmedan vi inte klarar av att bibehålla vitala samhällsfunktioner som försvar och polis) eller scenarion som ser BÄTTRE ut! Dvs, invandrare jobbar mer, folk jobbar längre, och börjar jobba tidigare.

Detta är, igen, "magiskt tänkande". Om motsvarande siffror istället blir VÄRRE -- dvs, om samhället blir mer specialiserat så folk börjar arbeta senare, om de slås ut tidigare för att de inte hänger med, eller om invandrarna klarar sig SÄMRE i framtiden..? Detta kombinerat med en oduglig skola, där folk tvingas utbilda sig längre eller inte klarar av de uppgifter som de ställs inför i yrkeslivet? Då kommer den totala systemkollapsen, och det mycket snart. Men dessa scenarion tas inte ens upp av SCB. Vi lever i den bästa av världar -- och den kommer bara bli BÄTTRE!

Jag vet inte vad du menar. DN har, åtminstone periodvid, folk i utlandet t.ex. USA. Så som en "seriös" tidning, som DN vill framställa sig som, så måste de också ha en seriös utrikesbevakning. I synnerhet vad gäller USA då vi är så beroende vad gäller försvaret och p.g.a. Ryssland. Det har DN misslyckats med fullständigt på grund av Wolordarskis inkompetens.

Är du en Wolodarski-riddare nu?

p.g.a. Ryssland. Det har DN misslyckats med fullständigt på grund av Wolordarskis inkompetens.

Jag har också funderat kring rationella förklaringar till det som ju ter sig som fantastisk klumpighet från Naomi eller Adam. Möjligen inte att de medvetet försöker provocera med oskicklig identitetspolitik - men att det ligger en högre identitetspolitsk överlevandsstrategi och vana som ingrupp i att vara självupptagen på bekostnad av det sant ömsesidiga utbytet med andra - som ju över tid hotar leda till kompromiss och enhet med dessa. Och en förlorad identitet.

På ett sätt handlar den mångtusenårigt bevarade särarten ju om att - inte lyssna. Naomi och Adam är väldigt bra på att inte lyssna.

Judisk identitetspolitik har varit en viktig faktor och kommer fortsätta vara det framöver. Jag förankrar svensk folkrätt i judiska anspråk och det omvända kommer förstås också ske, om och när det blir opportunt.

Än så länge har jag dock inte sett något av en sann allians mellan europeisk nationalism och judisk. Visst, SD står där med sin gigantiska blåvita flagga på valvakan och den pyttelilla svenska. Man har full hanrejserektion och är fullt beredda att betala det politiska priset att förknippas med blod-och-jord-nationalism och headshots vid bemurade gränser, så länge dessa är israeliska och svenskheten är lika öppen som entiteten kulturell.