Citat:
Anders Lindberg fortsätter, medvetet eller omedvetet, att vägra förstå sammanhangen. Här om klanröstning.
...
Tvärtom borde Anders darra för den dag de vita etniska svenskarna istället omfamnar etnisk klanröstning. När nu Anders tydligt tagit ställning för klanröstning samt att det är "rasistiskt" att ifrågasätta Somalisk klanröstning blir det intressant att skåda vilka skruvade argument han kommer att leverera då den svenska klanröstningen, givetvis, kommer att behöva rasisiststämplas när denna väl är ett faktum. Helt i avsaknad av moraliska och rationella argument lär han hamna i slutsatsen att det som är tillåtet för en oxe inte är tillåtet för Jupiter, utan närmare motivering än så.
...
Tvärtom borde Anders darra för den dag de vita etniska svenskarna istället omfamnar etnisk klanröstning. När nu Anders tydligt tagit ställning för klanröstning samt att det är "rasistiskt" att ifrågasätta Somalisk klanröstning blir det intressant att skåda vilka skruvade argument han kommer att leverera då den svenska klanröstningen, givetvis, kommer att behöva rasisiststämplas när denna väl är ett faktum. Helt i avsaknad av moraliska och rationella argument lär han hamna i slutsatsen att det som är tillåtet för en oxe inte är tillåtet för Jupiter, utan närmare motivering än så.
Han är inte ensam om att inte få ihop logiken. En viss Henrik Arnstad har kommit ut med en bok som sågas rejält: "Hatade demokrati. De inkluderande rörelsernas ideologi och historia."
HA själv har skrivit om boken i en kulturartikel i GP som landar i frågan om mångfald och mångkultur: http://www.gp.se/kultur/kultur/alla-...4rda-1.8121615
Henrik Arnstad, aktuell med boken Hatade demokrati, skriver om att demokrati inte bara är ett politiskt verktyg. Det är också en ideologi som handlar om inkludering.Från sågningen av boken i samma tidning:
...
Antidemokrati ser mångfald som ett hot; det vill säga en samhällelig kostnad. Den demokratiska ideologin ser tvärtom medborgarnas olikheter, pluralism och skillnader som en social och samhällelig tillgång; en resurs.
Den demokratiska tanken är att mångfald i den samhälleliga dialogen gör att medborgarna och staten blir mer benägna att fatta kloka och välinformerade beslut.
...
Konfrontationer med nya, annorlunda och oväntade perspektiv lär människor att deras egna utgångspunkter inte alltid är objektiva sanningar. Även majoritetssamhällets värderingar och världsbild är subjektiva åsikter, som utgör resultat av specifika sociala sammanhang. Att lyssna och föra dialog med en mångfald av medborgare, inte minst individer och grupper som inte är en del av majoritetssamhällets erfarenhetsbakgrund, lär oss att situationer kan tolkas på flera sätt.
...
Poängen är att demokrati är mycket mer än ett statsskick. Demokrati är även en politisk ideologi – ett sätt att tolka världen – vars grundläggande idé är inkludering.
...
I det demokratiska goda samhället är alla samhällsgrupper, minoriteter och individer inkluderade i tvåvägskommunikation.
Enkla svar på svåra frågorhttp://www.gp.se/kultur/enkla-svar-p...5gor-1.8355434
Arnstads svar är att demokrati inte bara är ett sätt att styra staten, det är en ideologi. Och ideologins kärna är en strävan efter inkludering. Minoriteter ska behandlas med respekt och deras intressen ska vägas in. Dialogen mellan medborgarna ska ske med respekt för allas lika värde och värdighet.
...
När Sverigedemokraterna pekar ut judar och samer som icke svenska, är det inte bara odemokratiskt om de med det menar att de inte är legitima medborgare. Det är odemokratiskt redan genom att de skiljer ut gruppen från ett mer vardagligt vi. Tolerans och demokrati hänger ihop.
...
Det knepiga med Arnstads lösning är att han bakar ihop alla demokratiska ideal till ett riktvärde – inkludering – som ska ”maximeras”. Det leder, som jag tolkar det, till att man i demokratins namn kan göra avkall på demokratiska grundprinciper, som yttrandefrihet och organisationsfrihet. Inte för att majoriteten vill det, men däremot för att det hotar demokratin som ideologi. Arnstad avvisar bestämt att demokrater behöver agera inkluderande mot ”sina ideologiska motsatser”: ”Den demokratiska ideologins strävan efter makt innebär, om den är framgångsrik, oundvikligen förlust för andra ideologier.”
Det är ett enkelt svar på en svår fråga, och det leder lätt till ett eget sluttande plan.
...
Henrik Arnstad blev rikskändis när Stefan Löfven använde honom som källa på att Sverigedemokraterna är ett nyfascistiskt parti. De fick rejält med mothugg från forskare och statsministern halkade iväg på onödiga villospår. I efterhand framstod Arnstad mer som en stjälpare än en hjälpare för de anständiga krafterna. Tyvärr kan det bli så även denna gång.
Och där landar både Arnstad och Lindberg i samma militanta inkluderande av den enda sanna ideologin. En förment demokratisk ideologi som kräver inkluderande av alla för att bevara makten.
En ideologi som säger sig respektera dialog med oliktänkande men som praktiken endast accepterar oliktänkande och dialog från andra etniska grupper än den egna.
Oliktänkandet kräver för dessa mörkermän att man har ett etniskt alibi annars är man nyfascist.
Jag tror Arnstad har rätt när han utmålar demokratitolkningen av idag som en ideologi.
En politisk ideologi som så många andra ideologier radikaliserats och rent av blivit fundamentalistisk av de mest hängivna förespråkarna. En fundamentalistisk demokratisyn representerad av Arnstad, Lindberg Wolo och andra. Det är den logiska kullerbyttan som lyser igenom i all deras retorik.
Det går inte ihop. Budskapet och ideologin skär sig.
För den brännmärker alla som inte tror på just deras sanning trots att de säger sig tro på just dialog med oliktänkande.
Vad är då deras stolta slagord värda när de i praktiken blivit demokratifundamentalister?
Citerar Arnstad från Artikeln igen:
Den demokratiska ideologins agitation angående inkludering syftar till ökad demokratisering av stater, fullt medveten om att en fullständigt demokratisk statsbildning förblir en omöjlighet. ”Ingen statsbildning har någonsin haft ett statsstyre som helt motsvarar kriterierna för en demokratisk process”,De försöker införa en omöjlighet. En demokratifundamentalistisk vision utan verklighetsförankring där mångfalden bara representeras av importerad mångkultur.
Nåde den svensk som har avvikande åsikt. Då gäller inte inkluderandet utan snarare för evig bannlysning med koppling till arvsynd, skam och skuld för tidigare generationers vithet.
Rasist, javisst, men under demokratiskt alibi. Inkluderande gäller bara migranter.
Det är väl därför de behöver mångkulturen för att kunna brännmärka politiska motståndare.
"Se här vad duktiga vi är att föra dialog med minoriteter" men ni, ni är fascister och skall uteslutas från samhället.
Men som ni ser är detta ingen utarbetad ideologi av djupa tankar från dessa aktörer utan mer exempel på psykologiska försvarsmekanismer för att kunna säga en sak och i praktiken göra en annan.
Och som formats till en demokratifundamentalistisk rörelse med slagordet "alla människor är lika mycket värda".
Djupare tänkt än så är inte ideologin.
