Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Fantastiskt bra av Jonas We Andersson om ett urspårat samhälle där vuxna invandrade våldtäktsmän beskrivs som barn och deras offer i yngre tonåren kallas minderåriga kvinnor.

Den intersektionella feminismen är ett allvarligt hot mot kvinnor i det här landet. Den prioriterar alltid antirasism framför kvinnors rättigheter. Den är beredd att offra hur många flickor och kvinnor som helst på mångkulturens altare. Fler måste börja ifrågasätta den och ta avstånd. Inte i mitt namn!

Så här skrev t.ex. F!-företrädaren och sociologen Linnéa Bruno i en ledare i Etc med anledning av Uppdrag Gransknings uppmärksammande av invandrares kraftiga överrepresentation som våldtäktsmän.

https://unv.is/etc.se/ledare/jag-ser...rag-granskning

Bruno gör allt för att urskulda förövarna och struntar fullständigt i offren. Det går tretton på dussinet av sådana här texter författade av intersektionella feminister. Deras värdegrund är moraliskt genomrutten.

Ett typiskt exempel från gårdagens skörd som visar hur irrelevant och inkrökt tidningen blivit. Jonathan Leman intervjuas angående den fasansfulla tygfiguren Skurt.

https://unv.is/dn.se/nyheter/extremh...or-pa-facebook

Att de bara orkar. Förstår de inte att det de sysslar med är kontraproduktivt? Till och med den mest hjärntvättade DN-läsare borde se hur löjeväckande detta är.

Tack!

Mångkultur utifrån principen söndra och härska är absolut kosher men mångkulturen måste till varje pris hindras från att visa tänderna mot the top dogs, de där som inte skiftar tillhörighet och lojalitet till sin speciella ingrupp alldeles oavsett rotationshastighet på stöpsleven i the melting pot. Antivästpropagerande verksamhet från främmande inbyggare kan gå för sig men vid antisemitism går den definitiva gränsen för mångkulturellt avancemang. Bonniermedia avslöjar att den där turknationalistiska organisationen som förre miljöpartistiske bostadsministern Mehmet Kaplan frotterade sig med är antisemitisk. Trots detta har lokalföreningen i Malmö fått kommunala bidrag, vilket inte anses vara ok. Det är tryffelhundens motsvarighet i SKMA som nosat upp skandalen. Visserligen verkar man inte funnit konkreta belägg för att just Malmödivisionen av Milli Görus ägnat sig åt den förhatliga verksamheten men vid ett så allvarligt brott räcker guilt by association mer än väl.
https://www.expressen.se/kvallsposte...stisk-rorelse/

Nu ska visserligen inga främmande entristiska rörelser ha del av svenska folkets skattepengar men just de här verkar inte direkt fått sig någon generaldusch ur Stora Ymnighetshornet. Den miljöpartistiske föreningsordföranden verkar inte kunna beslås med spridande av antisemitism utan bara den vanliga vänsterhållningens kritik mot Israel. Däremot presenterar han tankegods som binder honom vid åsiktsbrott mot offerskapskategori nummer två på den officiella rödlistan över svårt utrotningshotade existenser. Mannen kan utan vidare klassificeras som homofob.

Det den här turknationalistiska organisationen verkar ha högst på agendan är alltså att verka för islamisering av västerlandet, en islamisering av Turkerdoganskt snitt. Antisemitismen verkar vara av allmänturkiskt slag. Att islamister är avundssjuka på judarnas orubbliga topplacering i västvärldens offerhierarki är inget nytt, inte heller att turkarna ogillar att de med samma outplånliga stämpeltryck sorteras in bland den mänskliga historiens förövarfolk.

Mest intressant i detta avslöjande är vad som slinker ur det socialdemokratiska kommunalrådet (samma för övrigt som var med och applåderade öppnandet av jättemoskén som Qatar låtit bygga i Malmö).
Vi har inte resurser på förvaltningen att sitta och googla och kolla vad någon skrivit eller uttalat. Dessutom skriver de på turkiska

Det här är det stora problemet som måste åtgärdas. Vi, majoritetssamhället, har ingen aning om vad utlänningssvenskarna propagerar för eller mot genom sina sammankomster och kommunikationskanaler. Vi, majoritetssamhället, kan inte språken det kommuniceras på och därför kan vi inte på ett tillfredsställande sätt kontrollera vad alla dessa skattekonsumerande främmande organisationer har för sig. Det kan ju faktiskt hända att de i skydd av sitt språk hänger sig åt brott mot FN:s flyktingkonventions regel om att den som fått skydd i annat land inte får äventyra det landets sociala ordning eller motarbeta dess konstitution. Ett rimligt grundkrav vore därför att inga som helst svenska skattemedel ges till annan verksamhet än sådan som förmedlas på svenska. Vill man samverka och korrespondera på annat språk bör man bekosta verksamheten med egna medel och detta vare sig det föredragna språket är turkiska, hebreiska, arabiska, somaliska, tigrinja, dari, persiska eller vilket språk som helst som inte är svenska eller något av de erkända minoritetsspråk som har lagstadgad särställning. För att leva upp till förpliktelserna enligt FN-deklarationen om de mänskliga rättigheterna gentemot övriga grupperingar räcker det med att vi avhåller oss från att förfölja dem, tortera eller döda dem för att de utövar sina kulturgrejer på egen hand, på eget språk och på egen bekostnad. Beslås de med fientlig verksamhet riktad mot det västerland som erbjudit dem skydd under internationell konvention bör deras flyktingstatus eller skyddsskäl i övrigt anses upphävda med hänvisning till samma internationella konvention.

Jag har ju försökt lansera begreppet hussvensk, alternativt hussvenne. Att kalla Aftonbladets ingruppshatande bleknosar för Onkel Tom, är progressivt värre på ett normkritiskt vis. Och tjänar syftet att skapa ett pris för att svika det egna kollektivets intressen, villket definitivt finns inom andra ingrupper. Det ska vara fördelaktigt att partiskt representera - och kosta att sälja ut gruppen för individuell vinning.



Stark text som förenar språklig analys med det avgörande, bärande klandret.

Och för att anknyta till det sammanhållande grupptryckets funktion: När ska hussvenskarna i SD äntligen stå upp för "svennehoran"?

För att den intersektionella alliansen ska kunna hålla ihop så krävs att konflikterna inom alliansen hålls på en låg hanterbar nivå. Det går dock utmärkt att samarbeta som allierad även om man är dödsfiender så länge som man har en gemensam motståndare som man kan vinna fördelar från.

Tror att en användbar metafor är att ett elektriskt stängsel har rests kring en av grupperna i alliansen. Man kan då efter ett tag lära även aggressiva djur att inte röra elstängslet eftersom det då obönhörligen får en så obehaglig chock att de efter upprepade försök till slut avstår från att närma sig de fredade medlemmarna. Till slut så uppstår en betingad reflex.

Så skapas och upprätthålls en hållbar och fruktbar borgfred inom den intersektionella alliansen.

Hahaha, DN "granskar" en tyggrodas medieexponering.

You Can't Make This Shit Up!

Inte nödvändigtvis hållbar.

Så snart ett partiskt majoritetsintresse manifesteras, kommer alliansen plockas isär. Turkar är ett intressant exempel - de fick känna på sin maktlöshet som grupp när Kaplan föll och på den vägen är det. Turkarna noterade förstås att de i offentligheten väl representerade kurderna mangrant slöt upp mot dem, liksom någon ströarmenier och assyrier. Händelsevis.

I alliansens hackordning är stolta turknationalister alltså underordnade inte bara judar utan kurder, armenier och assyrier. Kommer detta innebära bot och bättring och mindre sammanhållning?

Kommer husturkar nu ta makten över ingruppen, utan att lösa upp den? Eller kommer man bida sin tid och kommunicera sina verkliga känslor sinsemellan? Kommer man till sist göra motsvarigheten till att skurtposta i hemliga Facebook-grupper och forum och viska i källarlokaler - för att sedan hitta fienders fiender att bli vän med?

Vi vet ju hur ADL och SPLC gjort i USA, liksom EXPO gjort här i sverige när det gäller att undertrycka konservativ nationalism. Det upprättas noggrannt och metodiskt en systematisk akt över varje tänkbar meningsmotståndare och när tillfälle bjuds så sker en koordinerad attack.

Den attack som sedan sker syftar inte bara till att misskreditera meningsmotståndaren utan denne ska fullständigt krossas. Personligt och finansiellt. Arbetsgivare ska kontaktas och människor ska ruineras. Så arbetar det goda hatets organisationer.

Hur det går i fallet med de nationalistiska turkarna vet jag inte. Men de kanske lär sig var elstängslet är uppsatt och var gränserna går. Här i Sverige finns det ju strängt taget inte anledning att driva antisemitism för nationalistiska turkar. Det mest fruktbara bör ju vara att hålla käft och lära sig var stängslet är uppsatt.

Jag har t ex. sett uppgifter om att det var ADL med närstående organisationer som till slut krossade de Svarta Pantrarnas rörelse i USA genom att förse FBI med omfattande bevisning. Där fick uppkäftiga svarta som ville gå sin egen väg utanför alliansen så de teg. De Svarta Pantrarna reste sig aldrig efter det. I dagens läge finns istället Black Lives Matter som ju finansieras av .....

Metoder som ju skapar - motstånd.

Att neutralisera en slags överflödstribalism i homogena västliga nationalstater eller ett USA med europeisk supermajoritet, kan fungera. Men att i mogna, stökiga mångetniska statsbildningar erodera ingruppers sammahållning genom yttre repression är historiskt en helt annan sak. Tribalismens fördelar blir mer oundgängliga och priset av atomisering högre.

Samma turkar som nu tuktas att veta sin plats i hierakin, har ju i sekler fått erfara att etniska grupper är svåra att hålla på plats, ens med absoluta maktmedel. Själva förtrycket skapar samarbete och representanter måste åtminstone FRAMSTÅ som autentiskt partiska för folket de vill representera. Det innebär inte att "driva antisemitism", men att notera att judar och kurder samarbetar mot en och inte fåraktigt acceptera sin plats i hackordningen.

Även i USA är ju dynamiken en annan, när vita extrapolerar mot minoritetsstatus. Då kommer det etniska alliansbyggandet vara något ALLA sysslar med.

Jag menar bara att allt tal om white privilege och användandet av antisemitism som en klubba innebär en riskabel strategi, där det förra i ännu högre grad kan riktas mot judiska kollektiv och det senare visa sig verkningslöst mot kollektiv som latinos, svarta och ostasiater - såväl som mot vita som tröttnat.

Den judiske skribenten David Cole har funderat lite kring skillnader mellan USA & Europa i det här avseendet.
http://takimag.com/article/flinging_...ew_david_cole/

Kanske din polare Cwejman har någon input i den här frågan.