Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Vilka judar tänker du på? Populisten Michael Savage eller tänker du på paleo-konservativa Paul Gottfried? Du kanske tänker på de neo-konservativa judarna i Commentary Magazine? Faktum är att judar tillhör en mycket om inte obefintlig del av GOP eller konservativ idébildning i USA. De har främst bidragit till neo-konservatism så som Irving Kristol. Däremot har judar bidragit till delar av den klassiska marxismen och mycket plausibel kritik av det kapitalistiska systemet. Jag hyser ingen aversion mot judar som grupp och precis som alla etniciteter så har de bidragit till det ackumulerade kunskaperna. Italienarna har bidragit enormt mycket till katolsk traditionalism, fascism men också anti-fascism.

Man kan inte tro det spanjorerna och många latin-amerikanska tänkare har bidragit till idébilder kring anarkism. Svensken har bidragit på sitt sätt genom folkhemmet och social ingenjörskonst. Britterna har dragit sitt strå till stacken genom de ekonomiska vetenskaperna. Afrikanerna har bidragit till animistisk teologi och turkarna till muslimsk mysticism (Sufism). Hur som helst. Olika folk utformar olika samhällen och alla kulturer är värda att bevara på sitt sätt.

Jag har aldrig varit tyckt att tysk supremacism har varit speciellt intressant eller positiv eller för den delen amerikansk exceptionalism. Ideologi, social klass, etnicitet, ras, geografi, kön, kultur, historiska händelser, slumpen, vetenskapliga framgångar osv. är konvergenta och utgör ”Who we are”. Människan är extremt komplex. Det innebär inte att du inte kan fånga samhällsvetenskapliga fenomen men för den lilla människan kan saker och ting te sig paradoxalt. Rossenstrasse protesterna beskrivs ofta som om anti-nazister demonstrerade för att deras barn och män skulle släppas fria. Men det var inte detta som fick dem att gå ut på gatorna men för att kämpa för sina egna. Det var vanligt folk utan något direkt politiskt hemvist.

Judar och Palestinier må hata varandra men för den ”lilla människan” upphör hatet i mindre sammanhang. Det är därför det fungerar alldeles utmärkt för en iransk muslimsk familj att vara produktiva och lyckliga omgivna av endast etniska svenskar eller tvärtom. Men när grupperna växer så omformas vår syn på varandra. Assimilation är fruktansvärt lyckat i det mindre men misslyckas alltid i det större. Det samma gäller mångkulturalism - det var ingen som sade något när man kan smärre särrättigheter till ett antal muslimer som ville be men när den muslimska gruppen inkräktar på majoritetskulturen uppstår konflikt.

Således, den mest hätska rasisten kan vara den som gifter sig med en indisk kvinna och den mest hätska anti-rasisten kan vara den som bidrar till ett folkmord så som det i Bosnien. Du har helt rätt i att identitet kommer ”trumfa” klass men det har att göra med externa mekanismer om rädslan (ibland fullständigt korrekt rädsla) att bli minoritet men på längre sikt kommer samverkar klass, etnicitet osv.

Hela den mångkulturella begreppsapparaten och ideologin är i princip en direktimport från den anglosaxiska världen. Från USA med väsentliga influenser från Kanada.

Att många av dessa republikanska skribenter och talking heads händelsevis går att sammanfatta som neocons, gör ju inte att de är få eller obetydliga. Kristol, Krauthammer, Frum, Podhoretz och flera är ju så mainstream som möjligt på Fox News och andra republikanska plattformar. Även framlidne Andrew Breibart kan nämnas - och då är jag säker på att jag missat flera.

Likaså var uppslutningen lika händelsevis stor bland Never Trumpers, dit även det konservativa stjärnskottet Ben Shapiro sällade sig. Så nog finns det judiska röster även bland republikaner, även om man säkert kan ifrågasätta deras bidrag till "konservativ idébildning".

Jag håller med dig om att analysen i den stora skalan är skild från toleransen i den lilla. Det är de stora historiska rörelserna som låter sig förutsägas genom enkla antaganden, grundade i trygg allmänmänsklighet.

[quote=Edgerton|64267994]Hur många klassiska marxister finns kvar? Fan, jag har inte sett någon i det offentliga livet. Visst, det finns väl en del kvar i de här kommunistiska sekterna och på universiteten men de är pensionärer. Visst, du ser litet gnäll från tidningar som Jacobin Magazine och sådana tidningar men hur mycket inflytande har de? Fan, inte ens Kuba gillar kommunismen idag. De är på väg att avskaffa den precis som Kina. Till och med Nordkorea vill ut ur den - där av kontakten med Donald Trump. Det samma gäller nazism. Ingen vill tillbaka till den heller. Efterkrigstidens Globaliseringspolitiken (alltså inte den koloniala som Viktorianerna ägnade sig åt) är byggd på en form av kompromiss mellan nyliberalism och liberal kulturradikalism.

Ingen av dessa ideologier är speciellt framgångsrika eftersom syftet är ”förstörandet” av aristokratin och den gamla ordningen. Ideologin ligger i förstörandet och inte i byggandet. Ungefär samma galenskap som de spanska anarkisterna ägnade sig åt under det spanska inbördeskriget. Visst, det är en del snack om vänsterpopulism men är Bernie Sander en vänsterpopulist?

I någon mån visst men han är överlag intresserad av inför senmodern svensk socialdemokrati i USA och inte något Per Albin Hansson orienterad folkhem. I Grekland sitter de vid makten men hur mycket händer i Grekland? Grekland är fortfarande en låneslav till Tyskland.

Det finns inget som de här grekiska vänsterpolitikerna kan göra eftersom Grekland inte producerar någonting annat än olivolja och utan produktion blir det inga jobb. Det samma kan sägas om Italien. Fan, de producerar ju inget söder om Rom så vad förväntar de sig? Att de kan ha en välfärdsstat av nordeuropeisk snitt? Fan, grundläggande för att Sveriges sossar överhuvudtaget kunde ösa bidrag, löner och pensioner över människor bottnade i den extremt framgångsrika tillverkningsindustrin. Nu när den inte finns kvar så försvinner bidrag och pensioner och lönerna åker i toaletten. Det samma kan sägas om USA. Den amerikanska lösningen är protektionism men vad är den svenska lösningen - mer värdegrund i skolorna och mindre fabrikanttänkande?

Ulrica Schenström har ju helt rätt att konflikten står mellan liberaler/post-marxistiska världsordning och en ny populistisk (eller hur man skall beskriva den) världsordning. Hur många på Aftonbladets ledar och kultursidor har läst Das Kapital förutom Åsa Linderborg? Inte många och Åsa Linderborg (som den vänster-sosse som hon är) var nog mer intresserad av att läsa Judith Butlers kritik av kapitalismen.



Måste arbeta mellan mina konspiratioriska inlägg i debatten alá Jimmie Åkesson.

Det sitter redan marxister och funderar över en hybrid mellan statskapitalism och informationsteknologi parat med miljötänk och rädda jordklotet. Om man bara ser till teorin så skulle det ju kunna fungera i och med att det går att samla och bearbeta enorma mängder information på ett sätt som centralstyrd socialism skulle behövt men aldrig uppnådda under kommunismens guldålder. Kapitalet samlas ju onekligen på färre och färre händer så gamle Marx kanske får rätt till slut.

Så marxisterna kommer att försöka igen när de laddat bössorna.

Eftersom Israel lobbyn (oligarkerna) för några år sedan styrde ca 70 % av kampanjbidragen till Demokraterna och 25 % av Republikanernas och alla som tog del av dem måste skriva ett Israel brev så blir det som det blir. Identitetspolitik eller inte. Alla stod de och klappade händer som dresserade sälar när Bibi talade i Kongressen under Obamas tid vid makten.

Ja, det gjorde de. Har jag sagt något annat? I den israeliska lobbyn ingår även evangeliska kristna som tror att Jesus skall komma tillbaka när Israel blir en judisk stat. Det finns många aspekter att ta hänsyn till. Sheldon Adelson finansierade delar av Trumps kampanj och i utbyte så erkände USA Jerusalem som Israels huvudstad. Det var Adelsons viktigaste fråga. Det finns enorma särintressen i politiken som donerar pengar till kandidaterna på båda sidor. Självklart.

För att vinna måste man naturligtvis spela på alla hästar i loppet om man inte kan rigga det.

Det intressanta är att det ganska nyligen dykt upp en judisk advokat i USA som friat till alt-högern och som på ett intellektuellt sätt strukturerat upp en del av tankegodset kring vit identitetspolitik och judisk påverkan inom politiken.

Han går under nätalias "Frame Game". Han har framfört att han i själ och hjärta är jude, men vill få ett slut på det som han kallar korruption av det amerikanska styrelseskicket. Allt enligt parollen att om inte det vita USA organiserar sig tribalistiskt och sätter hårt mot hårt så kommer det aldrig att bli ett slut på identitetspolitiken som han hatar.

För de av trådens deltagare som är intresserade av hur judiska organisationerna långsiktigt bearbetat det amerikanska samhället så kan jag rekommendera hans diskussioner. Det finns vid det här laget många timmar material upplagt på Youtube. Det handlar alltså inte om fantasier om familjen Rotschild utan om tillämpad statsrätt och imponerande skickligt upplagd lobbytaktik.

Rädd för att det är värre än så. Jesus återkomst med den yttersta domen men även judarnas Messias ska återkomma när det historiska Israel återuppstått. Det som kallas Greater Israel. Så länge Israel lobbyn har så starkt inflytande över USAs Mellanösternpolitik så kommer det aldrig att bli fred i regionen. De strävar efter Greater Israel som inte tar slut vid 1947 års gränser.

Behöver jag tillägga att det inte finns plats för några palestinier inom Greater Israels gränser.

Ja, visst etnisk motiverad lobbying existerar. Finns ju inte så litet av detta i till exempel Indien. Var och var enda etnisk grupp kräver representation och skydd för sina intressen. Så här ser det ut i alla mångkulturella länder. Svensken ägnar sig åt ungefär samma sak i Finland genom svensk Folkpartiet. Detta innebär inte att alla judar eller alla svenskar är per definition aktivister eller har en viss specifik åsikt.


Vad vet jag, jag följer inte ”Frame Game” och vet inte vem det är. Den amerikanska alternativhögern. Det är ett rätt intressant fenomen. Grundad av avhoppade doktoranden Robert Spencer förstår jag. Han grundande någon sida vid Alternative Right. Han hade en del doktorander som skrev för honom varav någon hade fått sparken från någon stor amerikansk tankesmedja. Jag tror att Althögern var mer ett fenomen som uppkom med Donald Trump även om de har varit verksamma mycket längre. Idag verkar de inte höras och synas så mycket. Antagligen för att du kan få nästan samma sak genom att titta på Fox News. Vidare, de undergrävde de sig själva genom sitt trollande. Det var kanske effektivt då men är det effektivt i Sverige? Vi har något liknande som heter Nordisk Alternativhöger. Det mesta som de skriver och säger verkar ju mest vara en massa jidder. Jag tror inte heller det var Alt-Right som tog Trump till vita huset. Hur som helst.

Jag är inte så intresserad av judisk identitetspolitik eller den israeliska lobbyn. Det är inte mitt område. Jag har läst en del om det så som Israel Lobby av statsvetarna Mersheimer and Waltz och böcker av Max Blumenthal och Jimmie Carter samt akademisk litteratur. Sedan har jag läst en del vänsterartiklar på Mondoweiss och Counterpunch. Hur som helst. Israel är inte mitt område och jag hyser inget agg mot minoriteter eller människor av annan härkomst än min egen som vill förbättra sin situation. Som fenomen är det som sagt rätt intressant. Jag läste en rätt bra bok som heter ”World on Fire” av Amy Chua. Rätt bra faktiskt om hur etniska grupper hamnar i konflikt med varandra över bland annat resurser och politiskt inflytande. Den kan vara intressant att titta på.

https://en.wikipedia.org/wiki/World_on_Fire_(book)

Ungefär samma stil som Guns, Germs, and Steel av historiken Jared Diamond


Jag vet inte riktigt. Jag tror inte på att det blir något ”Greater Israel” och jag tror inte att Israel blir av med palestinierna varav många har medborgarskap i Israel. Problemet ligger i att den israeliska extremhögern inte riktigt har fått in att Israel behöver bli en bi-nationell stat. Det är egentligen det enda sättet att överbrygga konflikten som råder. Här ligger ju problemet med etnisk nationalism (sionism) eller för den delen palestinsk nationalism (också etnisk) – att ingen sida verkar vilja kompromissa. Det är ”allt eller inget”. Överlag tycker jag att USA och västvärlden bör sätta press på Israel, den starka parten i sammanhanget, att sträcka ut handen. Det är dock inget jag egentligen tror kommer att hända på grund av israelerna idag har rört sig långt ut på högerkanten. De är inte resonabla. Donald Trumps ensidiga Israelpolitik är också förödande – men jag antar att det blir resultatet när man tar emot pengar från Sheldon Adelson.

Hur som helst nu är vi way off topic...

Här tänker jag på Thomas Sowell även om han har pensionerat sig nu.

Du har nog rätt angående O.T men det här med etniska grupper som skadligt påverkar ett lands utrikespolitik är redan nu ett problem för Sverige. Värre kommer det att bli i framtiden om inte diaspororna kan upplösas.

Hur som helst har ju den gode Åkesson redan blivit tvungen att göra en Trump och deklarera SDs trohet till Israel. Möjligen av samma anledning.