Början på ett mediakrig om mångkulturen?

1.1 Bedömning av utvecklingen under 2018
Prognosen för antalet asylsökande kvarstår på 17 000 – 30 000 för 2018
Antalet personer som söker asyl i Sverige under 2018 är fortsatt stabilt med cirka 1 100 till 1 300
nysökande per månad (exklusive icke-nysökande, omplaceringar och förlängningsärenden). Det är en
utveckling som bedöms hålla i sig under 2018 med viss variation. Med anledning av den fortsatt stabila
utvecklingen görs inga förändringar av prognosspann och planeringsantagande för 2018 jämfört med
februariprognosen. Endast marginella justeringar görs avseende antalsutvecklingen för vissa
nationaliteter av sökande. Migrationsverket bedömer att mellan 17 000 till 30 000 personer söker asyl i
Sverige i år med ett planeringsantagande på 23 000, viket avser både nysökande och icke-nysökande. Av de asylsökande beräknas mellan 900 till 2 400 vara ensamkommande barn med ett planeringsantagande på 1 500.

Grundantagandena för prognosen är att möjligheten för migranter att resa in till och igenom Europa
fortsätter att begränsas av olika former av restriktioner. Det innebär att Migrationsverket bedömer att
gränskontroller och andra gränshinder1 kommer att finnas kvar under året, samt att EU:s
migrationsuttalande mellan EU och Turkiet kommer att upprätthållas under hela 2018. Sedan föregående prognos publicerades i februari har utvecklingen i Europa fortsatt i en restriktiv riktning på
migrationsområdet. Planeringsantagandet utgår från att den restriktiva utvecklingen kvarstår, men att
det fortsatt kommer att vara människor som lyckas ta sig över gränserna och till Sverige. Flyget fortsätter att vara betydande för att ta sig till Sverige.

Den lägre delen av prognosspannet utgår från en nedåtgående trend med färre ankomster till Europa
samt färre nysökande i Sverige. Med en allt mer restriktiv migrationspolitik i EU/EES och med fortsatta
gränsrestriktioner blir det ännu svårare att ta sig igenom Europa och till Sverige. Även om resor med flyg ökar har luftvägen inte samma kapacitet som sjö- och landrutterna.

Den övre delen av prognosspannet tar höjd för en utveckling där fler människor anländer via olika
migrationsrutter och där följaktligen fler människor lyckas ta sig till Europa via både land- och sjöväg men också en växande andel som tar flygvägen. Det föranleds av ett allt mer ansträngt mottagningssystem i södra Europa. Sveriges attraktivitet ökar när flera länder, som exempelvis Tyskland, stramat åt migrationslagstiftningen. En sådan utveckling kan innebära en ökad asylmigration till Sverige.

Utanför prognosspannet kvarstår ett potentiellt scenario som baseras på en eventuell upplösning av
migrationsuttalandet mellan EU och Turkiet. Även om sannolikheten för en sådan utveckling bedöms
vara liten så kan den inte uteslutas.

Stabil utveckling av antalet nysökande
Migrationsverkets analys av påverkansfaktorer avser asylsökande utan tidigare koppling till Sverige, så
kallade nysökande. Utöver dessa tillkommer också icke nysökande, det vill säga sökande där majoriteten redan befinner sig i Sverige. Det kan vara personer som vars tidigare avslagsbeslut preskriberats och därför söker om asyl på nytt eller de som tidigare haft uppehållstillstånd på andra grunder (exempelvis arbete eller studier) och vill söka asyl. Tillkommer gör även de som återtas till Sverige från andra länder enligt Dublinförordningen samt nyfödda barn till föräldrar som befinner sig i asylprocessen. Sedan föregående prognos har antalet nysökande och icke nysökande totalt sätt legat relativt stabilt där andelen nysökande är nästan 70 procent under perioden januari till mars i år.

Utvecklingen på Medelhavsrutterna
Fortfarande anländer de vanligast förekommande nationaliteterna i Sverige via den östra
Medelhavsrutten. Enligt statistik från UNHCR2 ökade antalet ankomster via sjövägen till Grekland under första kvartalet 2018 i jämförelse med samma period under föregående år, från cirka 4 000 till 5 300. Även landvägen från Turkiet till Europa ökade via rutten under tidsperioden.3 I Turkiet har fler irreguljära migranter påträffats främst i östra Turkiet mot gränsen till Iran4 vilket ger en indikation om att drivkrafterna fortsatt är mycket starka att ta sig till Europa via rutten. Framkomligheten på den centrala Medelhavsrutten har genom olika åtgärder begränsats kraftigt, men utvecklingen är osäker och den är fortsatt den största rutten till Europa i dagsläget. Den västra Medelhavsrutten bedöms öka under året5 men fortsatt har inte majoriteten av de migranter som anländer via rutten Sverige som huvuddestination. I Sverige uppger omkring 60 procent av samtliga asylsökande att de har anlänt med flyg under januari till mars 2018, vilket blir en naturlig följd när land och sjöväg fortsatt begränsas av olika restriktioner. Omkring en tredjedel av antalet nysökande har av olika anledningar inte uppgivit hur de tagit sig till Sverige.

1 Gränskontroller i Sverige, tillsammans med andra former av gränsrestriktioner (framförallt på västra Balkan) har försvårat möjligheter att ta sig vidare.
2 UNHCR, Mediterranean situation, 180411,
http://data2.unhcr.org/en/situations...584.1444724457
3 Frontex, Migratory flows in March: Fewer arrivals in Italy, 180413, https://frontex.europa.eu/media-cent...n-italy-JYGSWQ,
Aljazeera, Refugees increasingly entering Greece via land routes, 180413, https://www.aljazeera.com/news/2018/...132840764.html 4 Reuters, 180419,
4 https://www.reuters.com/article/us-t...-idUSKBN1HQ0LY
5 EuroWeekly, 180121, https://www.euroweeklynews.com/news/...2018-eu-agency

Polisen lyckades endast verkställa omkring en tredjedel av de avvisnings- och utvisningsbeslut som man fick i uppdrag att utföra under det första kvartalet i år.

Ett par tusen asylsökande som fått avslag på sina ansökningar kunde polisen inte utvisa för att man saknade bland annat deras bostadsadresser, säger Per Löwenberg, gruppchef vid nationella gränspolisen på Nationella operativa avdelningen, NOA.

Regeringens krav på polismyndigheten om att fler som fått avslag på sin asylansökan ska lämna Sverige, uppfylls dåligt. 4 procent var ökningen under det första kvartalet i år jämfört med samma period förra året.

Samtidigt ökade polisens uppdrag av antalet avvisningar och utvisningar med 24 procent jämfört med förra året.

De närmare 3000 personer som skulle ha lämnat landet så rapporterade polisen att drygt 2000 personer hade gått under jorden. Det berättar Per Löwenberg, gruppchef vid nationella gränspolisen.

– Det har alltid varit en stor andel avvikna. Det har legat på 50, 60 procent. Nu ligger det på 80 procent på vissa grupper.

Vad tänker du om det?

– Det är väldigt mycket och en av orsakerna till det kanske beror på den lagändring som vi fick år 2016 där man inte längre har rätt till boende inom migrationsverkets försorg, efter det att de har fått ett avslag.

Vad betyder det i praktiken?

– Att polisen inte vet var de personerna finns.

...

Lagändringen innebär att asylsökande oftast inte längre får bo på Migrationsverkets boenden utan har ett eget boende med en adress som sällan polisen har tillgång till.

Det gör att polisen aldrig till hundra procent kan klara uppdraget, förklarar Per Löwenberg, gruppchef vid nationella gränspolisen på Nationella operativa avdelningen, NOA.

– Det har till och från varit en prioriterad synpunkt från politiken och vi har aldrig varit i närheten av att nå det målet. Det skulle kräva mer resurser och också fler åtgärder tidigare. Men det behövs även hårdare kontroll på vistelse och adresser, säger Per Löwenberg, gruppchef vid nationella gränspolisen på Nationella operativa avdelningen, NOA.

“Hajji”, the man bellows jovially to his colleague at a fruit and vegetable stall, using a name generally given to Muslims who have made the hajj pilgrimage to Mecca. The stall is one of many that line the market place in Möllevången, a diverse neighbourhood near the centre of Malmö, in southern Sweden.

I had not heard of Möllevången before, but was fascinated by the area from the moment I stepped off the train from Denmark with my Scottish mother and Iraqi father, to meet with my dad’s cousin and family living there. After spending seven years in Abu Dhabi as a writer and editor, I thought that I had left the Middle East behind me when I moved to Copenhagen in September. But my first impression of Möllevången, especially its market square, was that it could well have been in the Middle East – aside from the grey skies and cold March weather, that is.

On the streets near Triangeln train station and in the cafes dotted around the nearby square, most people speak Arabic. Shops and supermarkets carry signs in the language too. For any outsider, it is a surprising sight. But not for the people who have grown up here. Malmö is Sweden’s third largest city. About 43% of its 328,000 population has a foreign background, many from the Arab world, some having arrived in the area decades ago.

There are streets lined with currency exchange shops called Babylon Exchange, Al Jazeera Exchange, or Denar Exchange. At the Bagdad supermarket, butchers chat with customers in Arabic as they chop and pack up meat that is all halal. Shoppers wind their way through busy stalls, passing fridges full of sujuc (a dry, spicy sausage) and flatbread, as well as shelves full of baklawa – bite-sized sweets made of filo pastry, nuts and honey or syrup – and other Middle Eastern desserts. In one corner, a small stand distributes free copies of an Arabic newspaper.

The owner of the supermarket is a Kurdish man from Baghdad. I meet his 26-year-old son, Amir, who tells me the family, who moved to Sweden in 1991, feel firmly established in Malmö. He says it was “ hard in the beginning” for his father, “but now he’s used to the whole mentality”, by which he means the Swedish way of life. Now, Amir says, his father feels both Iraqi and Swedish “at the same time”.

Between some of the older and more recent migrants, I hear differing views on how groups have managed to integrate with Swedish society. Perceptions seem to vary with successive waves of arrivals. One Iraqi man who arrived in 1989 with his wife tells me racism is “an open issue” which is made worse if the newly arrived don’t adapt to local customs. He suggests that recent refugees react differently from earlier ones because they have been shaped by crises in their homelands, countries racked by conflict or ruled by dictators. Another says it was easier to integrate into Swedish society decades ago, when there wasn’t such a large mixture of nationalities, and with migrants now concentrated in certain neighbourhoods. “Foreigners lived among Swedes more, so they acted more like them,” he says.

Bashar, a 34-year-old coffee-shop owner who arrived from Baghdad as a teenager, says that he is unhappy with how overtly religious some newly arrived migrants can be. He explains that years of living in Sweden have changed him: “I keep my religion at home. I don’t want to show it to other people, I don’t want to speak about it.” It irks him when people ask: “What religion are you? Do you go to the mosque?” He believes that people moving to Europe from vastly different cultures must learn to adapt. I hear similar comments from 32-year-old Mohammad, who held a government job in Iraq from 2010 to 2015 before emigrating because of the war and now works at the Möllevången fruit and vegetable market. “I see things and I do things I couldn’t see or do in the Middle East. I’m a guy, I want to go out with a bunch of guys and girls, go to the pub to drink or smoke. In the Middle East that’s like a forbidden thing.”

Mirna, a mother of four whose family moved from Lebanon in the 1980s to escape from the civil war, tells me she worries about insecurity. “I used to go out without watching my back. Now you have to look everywhere. It’s not the same.” Still, she says: “My blood is in Lebanon, but I love Sweden.”

“The first thing to note about Möllevången is that it is different from other neighbourhoods. It’s not just a poor immigrant neighbourhood but also an inner city neighbourhood with plenty of nightclubs and bars, so it’s one of a kind in Malmö, in a way,” says Manne Gerell, a lecturer at Malmö University. “There is plenty of violence, most of it related to nightlife and entertainment districts. But some of the violence is possibly related to immigration, or at least youth gangs mostly made up of people with a background in other countries.”

Sweden is the EU member state that took in the largest number of refugees per capita in 2015, at the peak of the refugee crisis. The country has been famously known for its welcoming attitude towards those fleeing war, persecution and poverty. Until recently it had the most generous immigration laws in Europe. But that has changed, with legislation introduced in 2016 to make family reunification more difficult for recent immigrants. In the runup to a general election in September the far-right Sweden Democrats party, in opposition, has been busy linking public concern about rising crime rates to the large increase in the number of immigrants.

Möllevången is a microcosm of how people struggle to build a new life for themselves and also feel at home although they have been uprooted. It is a place where Europe’s growing diversity can be both critiqued and celebrated.

I’ve never been to Iraq, but spending a few days in Möllevången offered an unexpected sense of belonging. I may only speak basic Arabic (and that with a Glasgow twang), but coming to a new place where strangers seemed genuinely happy when I told them that my father is from Baghdad, and being able to share stories with them, was only possible as a result of immigration.