"I stigande ordning av omoral har följande tre områden berört mig:
MEST HUMANISM FÖR PENGARNA: Som humanist kan man inte agera som en curlingförälder som handlar stora mängder godis till sina barn för att bli omtyckt. På samma sätt som socialdemokratin under det tidiga 1900-talet inte bars hän av rop på rättvisa och hängde upp direktörerna i närmsta träd, utan med reformer försökte bygga ett bättre land, måste de som vill se en bättre värld försöka reformera och använda knappa resurser på bästa sätt.
Dessvärre ville SD använda knappa resurser på bästa sätt, vilket innebar att övriga partier kände sig förpliktigade att få MINST humanism för pengarna – som om själva slöseriet var ett tecken på en överlägsen moral.
LANDET: Den bristande omsorgen om Sveriges välmåga är en aspekt jag har haft ännu svårare att förstå, ur ett moraliskt perspektiv. Detta berör migrationspolitiken, men inte enbart, utan har utgjort ett komplex av frågor om migration, kriminalitet, papperslösa, identitetspolitik, det sekulära Sverige och vardagliga frågor som tyst och lugnt på biblioteken.
Det var länge otillåtet att tala om volymer, om Sveriges förmåga att ta emot och överleva en flyktingvåg. Den som försökte blev stämplad som nyfascist, eller värre - som om beredvilligheten att förstöra sitt land var ett tecken på en överlägsen moral.
ÄLDRE OCH BEHÖVANDE: Detta är den aspekt som berört mig allra mest. De ledande politiker som ägnat sig åt asylaktivism förefaller helt sakna empati med landets svagaste grupper. Antalet fattigpensionärer ökar, rapporter uppger att Sveriges pensioner ligger på en europeisk bottennivå, LSS dras in, (svenska) uteliggare lämnas åt sitt öde, tandvården kostar avsevärda belopp för de svenskar som inte har råd – och så vidare.
De som påpekat detta har anklagats för att ”ställa grupp mot grupp” - som om förnekandet av målkonflikter i samhället var ett tecken på en överlägsen moral. Som om allokering av resurser bort från det svenska till det icke-svenska var ett tecken på en överlägsen moral.
SAMMANFATTNINGSVIS så anser jag att asylaktivismen kännetecknats av moralisk ihålighet, av tomt skramlande tunnor, av personer som inte haft förmågan att hantera moraliska dilemman och formulera realistiska handlingsplaner baserade på etiska överväganden."
"I stigande ordning av omoral har följande tre områden berört mig:
MEST HUMANISM FÖR PENGARNA: Som humanist kan man inte agera som en curlingförälder som handlar stora mängder godis till sina barn för att bli omtyckt. På samma sätt som socialdemokratin under det tidiga 1900-talet inte bars hän av rop på rättvisa och hängde upp direktörerna i närmsta träd, utan med reformer försökte bygga ett bättre land, måste de som vill se en bättre värld försöka reformera och använda knappa resurser på bästa sätt.
Dessvärre ville SD använda knappa resurser på bästa sätt, vilket innebar att övriga partier kände sig förpliktigade att få MINST humanism för pengarna – som om själva slöseriet var ett tecken på en överlägsen moral.
LANDET: Den bristande omsorgen om Sveriges välmåga är en aspekt jag har haft ännu svårare att förstå, ur ett moraliskt perspektiv. Detta berör migrationspolitiken, men inte enbart, utan har utgjort ett komplex av frågor om migration, kriminalitet, papperslösa, identitetspolitik, det sekulära Sverige och vardagliga frågor som tyst och lugnt på biblioteken.
Det var länge otillåtet att tala om volymer, om Sveriges förmåga att ta emot och överleva en flyktingvåg. Den som försökte blev stämplad som nyfascist, eller värre - som om beredvilligheten att förstöra sitt land var ett tecken på en överlägsen moral.
ÄLDRE OCH BEHÖVANDE: Detta är den aspekt som berört mig allra mest. De ledande politiker som ägnat sig åt asylaktivism förefaller helt sakna empati med landets svagaste grupper. Antalet fattigpensionärer ökar, rapporter uppger att Sveriges pensioner ligger på en europeisk bottennivå, LSS dras in, (svenska) uteliggare lämnas åt sitt öde, tandvården kostar avsevärda belopp för de svenskar som inte har råd – och så vidare.
De som påpekat detta har anklagats för att ”ställa grupp mot grupp” - som om förnekandet av målkonflikter i samhället var ett tecken på en överlägsen moral. Som om allokering av resurser bort från det svenska till det icke-svenska var ett tecken på en överlägsen moral.
SAMMANFATTNINGSVIS så anser jag att asylaktivismen kännetecknats av moralisk ihålighet, av tomt skramlande tunnor, av personer som inte haft förmågan att hantera moraliska dilemman och formulera realistiska handlingsplaner baserade på etiska överväganden."
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Swish: 123 536 99 96 Bankgiro: 211-4106