VARFÖR ÄR DET ALLTID SVENNARNA SOM SKA VISA RESPEKT FÖR ISLAM?
[...]
Fromma muslimer firar inte påsk. Högtiden finns inte i deras skrifter. Profeten Muhammed firade inte påsk. Visserligen är både Jesus och Maria nämnda i Koranen. Men Jesus är inte Gud, som de kristna tror, och Maria är alltså inte Guds moder. Och hjärtat i den kristna påsken är Jesu lidande, död och uppståndelse. Tre saker som Koranen förnekar.
Den populära sajten Islamguiden (
http://www.islamguiden.com) har producerat en broschyr för hur skolor ska anpassa sig till muslimers krav, som heter ”Råd och tips till svenska skolan vid mötet med muslimer”. Påsken är nämnd i följande stycke:
”Detta innebär också att man som muslim inte firar de högtider som till exempel finns här i Sverige, såsom jul, påsk, allhelgona, midsommar och så vidare. Dessa helger är kristna högtider (förutom midsommar som är hednisk). Vi muslimer respekterar alla de som firar dessa högtider men enligt vår tro så skall vi inte delta i dem. Vi har våra högtider som vi firar, bland andra ‘eid-ul-fitr som jag tidigare nämnde.”
Ingenstans i broschyren finns tanken att islam är en främmande religion i Sverige och att muslimerna finns här på grund av en sentida invandring. Det framställs som en självklarhet att islam ska ha samma status som kristendomen och den inhemska, svenska traditionen.
[...]
Muslimska föräldrar är ”oroliga” och detta måste vi bekymra oss över och ta hänsyn till. Men ingenting sägs om majoritetsbefolkningens oro över islamiseringen:
”Under årens lopp så har vi ofta mött muslimska skolungdomar som går i kommunala skolor. Och vi möter även oroliga föräldrar till dessa barn.”
Varför är deras oro viktigare än svennarnas oro för att skolorna blir allt mindre svenska? Oron för att man börjar känna sig som en främling i sitt eget land.
[...]
Broschyren har hela tiden muslimernas religiösa rättigheter i fokus. Muslimernas rätt att bevara och främja sin identitet. Ingen hänsyn tas till landet Sverige, den svenska kulturen och den svenska majoritetsbefolkningens känslor. Ingen hänsyn tas till att Sverige också har en historia, ett arv och en identitet. Dessa saker är helt ointressanta.
[...]
”Det finns en risk att man som skola förlorar mer på att försöka förhindra en elev från att fasta, för då kan denne elev och hans/hennes föräldrar känna att man inte tar hänsyn till elevens rättighet att utöva sin religion, man stoppar elevens chans att vara delaktig i denna viktiga månad. Och genom detta riskerar man att förlora elevens och föräldrarnas respekt och vilja att samarbeta med skolan.”
Det är som sagt alltid den svenska skolan som ska visa hänsyn och respekt. Den svenska kulturen, de svenska värderingarna, och svennarnas känslor är ingenting man behöver bry sig så mycket om. Trots att det framför allt är de otrogna svennarna som byggt upp det här landet, med dess välfärd, dess skolor, dess sjukhus, dess teknik och vetenskap, dess demokratiska institutioner.
Är det inte snarare föräldrarna som visar förakt för lärarnas arbete, och för hela skolan, genom att skicka dit sina barn hungriga och törstiga så att de inte kan tillägna sig undervisningen? Och varför ska just islam ha denna privilegierade ställning i detta icke-islamiska land?
[...]
Som sagt, mera arbete och större kostnader, för att göra denna grupp nöjd. Man kan undra varför de kom till Sverige om de är så ”oroliga” och deras barn riskerar en, som de skriver, så stor ”oro och ångest” av att delta i undervisningen i den skattefinansierade, svenska skolan? Är skolorna bättre i hemländerna Somalia, Syrien och Afghanistan?
”Ofta händer det att ledsna och oroliga muslimska skolelever säger att deras lärare tvingar dem att delta i luciatåg eller liknande.”
Jag har mycket svårt att tro att någon elev skulle bli tvingad att delta i luciatåg. Återigen ser broschyrens författare allt ur muslimernas perspektiv. De kanske i stället borde tänka på att svennarna förtjänar lite tacksamhet och respekt för att de öppnat upp sitt land för hundratusentals muslimer? Ett sätt kanske vore att visa lite intresse för svenska traditioner, inte bara fnysa åt dem. Islam är redan den religion som svenska folket tycker minst om.
[...]
De måste begripa att en moské inte är samma sak som en kyrka i Sverige. Sverige har en tusenårig kristen tradition. En kyrka är en del av det svenska kulturarvet, vare sig man tror eller inte. En moské däremot har ingenting med svensk kultur att göra. Moskéerna angår bara muslimer.
År 1975 införde riksdagen mångkulturen i Sverige. Så här står det i proposition 1975:26:
”Invandrar- och minoritetspolitiken bör präglas av en strävan att skapa jämlikhet mellan invandrare och svenskar.”
Men den nykomna invandrarreligionen islam kan aldrig ha samma status som den kristna traditionen i Sverige. Den här flummiga formuleringen behöver tas bort.