Malcom Kyeyune fortsätter oförtrutet sitt viktiga värv med att kritisera rådande vansinne från vänster. Ämnet för dagen är bostadsförturer i synnerhet och välfärdstjänster i allmänhet till, på alla upptänkliga sätt och vis, okvalificerade migranter.
Citat:
I Uppsala har Miljöpartiet varit drivande i denna fråga, som på många andra orter. När kommuner fullgjort sin plikt enligt bosättningslagen hänvisas de i många fall till samma instanser som precis alla andra i sin bostadsjakt, vilket främst är socialtjänsten. På Lidingö sker detta just nu i skrivande stund, och även här har Miljöpartiet yrkat på att nyanlända inte ska behöva genomgå denna pina. Kommunen borde helt enkelt se till så att nyanlända alltid har någonstans att bo, och om detta innebär att dess begränsade bestånd av bostäder inte längre kan nyttjas av andra behövande, tja, det får de andra behövande helt enkelt leva med.
Sådana förslag går självklart att hylla som ett utslag av varm humanism. Men det aktualiserar ett riktigt akut problem, vilket är att kösystem är som mest nödvändiga i situationer där det råder brist på saker.
[...]
Därför ökar idag missnöjet mot de genvägar in i välfärden som nyanlända får ta, och på vissa håll är detta missnöje nära kokpunkten.
Ta missnöjet på allvar. Ett välfärdssystem är inget ymnighetshorn eller bottenlös godispåse från vilken man delar ut godbitar. Ett välfärdssystem är i grund och botten en social försäkring. För att en försäkring ska fungera är det absolut kritiskt att det finns en tillit hos de som faktiskt betalar in premier (eller skatt, i detta fall) om att de får något ut av det, att de inte blir lurade på konfekten. .
Det går självklart att insinuera att den som inte vill att nyanlända ska få förtur i bostadskön i själva verket är förtäckta rasister. Detta är nonsens. Vad folk vill ha är inte separata vattenfontäner för vita och färgade, utan lika regler och en välfärd som gäller likadant för alla. Detta är också SKL:s linje: nyanlända ska inte särbehandlas, utan behandlas som vilka andra invånare som helst. Den som försöker joxa med en sådan grundläggande princip som likabehandlingen i den goda humanismens namn riskerar nämligen att såga av grenen man själv sitter på, att sabotera själva grundförutsättningen för välfärdssystemens fortsatta existens: vanliga väljares tro på att välfärden är något fungerande, rättvist och positivt.
https://www.dagenssamhalle.se/kronik...-valfard-21421
Kritik som denna börjar bli tämligen okontroversiell, alla vet att det är fel att särbehandla migranter på medborgarnas bekostnad och att räkenskapens dag närmar sig i allt snabbare tempo. Alla vet också att den vanlige svensken inte vill ha regelrätt apartheid i landet. Svårigheten i hanteringen verkar främst ligga i att hitta en annan modell som lättkränkta välfärdsmigranter kunde tänkas acceptera utan att ställa till med alltför stort och hotfullt kaos.
Det egentligen mest intressanta med Kyeyunes krönika är att han sällar sig till den stadigt växande skara opinionsbildare som, närmast lustfyllt, kastar Miljöpartiet under bussen. Varför sker det just nu? Visserligen är det uppenbart för varje tänkande människa att mp är totalitärt livsfientliga och en sann utmaning för fungerande samhällsutveckling, men sådana har de alltid varit utan att det upprört opinionsbildare tidigare. Miljöpartiet har gått från att ha varit mediefolkets förstahandsval till att samma mediefolk nu tämligen mangrannt släpar mp i grus och löje så snart tillfälle ges. Kan det finnas någon annan anledning än att sökarljuset ska vridas bort från s som när allt kommer omkring är en betydligt stabilare maktbas än mp? Ser vi ett iscensatt illusionisttrick där mp-företrädare kastas högt och lågt, får slå kullerbyttor, krumbukta sig och babbla osammanhängande om obegripliga ting för att leda uppmärksamheten bort från ett egentligen minst lika skandalskadat s som behöver gå oförmärkt in i depå för att skifta diverse beståndsdelar och trimma valtåget för att ha minsta chans till fortsatt maktinnehav?
