Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Jag är 100 procent säker på att det svenska folket skulle klara av att finna lösningar som gör kretsloppsmigration till win-win för oss och invandrarna.

Problemet är att kanariefåglarna som äger det mesta av media- De kastar hela tiden grus i maskineriet. Vi har Adam Cwejman som skriker om eskimåerna som kanariefåglarna i den svenska kolgruvan. Inte förrän media har desarmerats så kommer vi komma ett steg närmare på lösning på det samhällsexperiement som kallas för mångkultur.

Hur gör vi för att desarmera press som ägs av kanariefåglarna i Sverige?

För att tro på detta måste man ha en idé om vilka krafter som driver politiken och vilka intressen som står bakom. Kommer globalisterna som köper upp politikers lojaliteter och belönar dem med bankarbeten efter väl förrättat värv att bara försvinna eller deras band att upplösas? Kommer de att vara relativt svagare än de principlösa, som varit medlöpare till globalismen men mest tytt sig till den eftersom det gagnat dem själva? Globalisterna och deras lakejer är uthålliga och släpper inte strategin och målsättningen i första taget. Möjligen kan de pausa, ta en taktisk reträtt och prata annorlunda, alltmedan "EU:s miniminivå" eller "EU:s mest restriktiva politik" innebär fler beviljade uppehållstillstånd än någonsin.

Sossar som Östros, Åsbrink och Rosengren köptes alla av banker. Liksom moderaterna Borg och Reinfeldt.

Kan det möjligen bli en klyvning inom politikerklassen - mellan de köpta och de principlösa? Ju förr folk inser att politikerklassen inte företräder dem desto bättre. De långsiktiga företräder globalisterna och vindflöjlarna företräder endast sig själva, redo att göra alla förhoppningsfulla besvikna och de godtrogna lurade gång på gång.


---


KOA:
https://morklaggning.wordpress.com/2...ak/#more-17276


Lars Bern:
https://anthropocene.live/2018/01/23...-snabbt-under/

Det är en ytterst intressant fråga som du lyfter fram och jag ska erkänna att jag ägnat en del tankar åt problemet. Som jag ser det så finns det flera av varandra oberoende åtgärder som skulle kunna vidtas. De utesluter alltså inte varandra utan kompletterar snarare.

1. Start av ett kommersiellt svenskt mediahus. Politiskt obundet. Kräver stor kapitalinsats, branschkunnande och viss politisk fingertoppskänsla. Att driva mediahus är inte enkelt i dessa dagar. Vara noga med vem som finansierar det. Crowdfunding är nog det bästa sättet att börja. Inte kommersiellt riskkapital.

2. Att lyfta fram den särskilda agendan som präglat debatten i Sverige under de senaste åren. D.v.s det som den här tråden bl..a. ägnat sig åt. Tror att det finns en del som läser här. Det leder i sin tur till att:

2.a Det är svårt att driva agendajournalistik när agendan blir öppen och förstås av flera än foliehattarna.

2.b Det kan i förlängningen bli farligt att driva agenda och trycka ned opposition. Det ser vi idag när stämningen faktiskt börjar närma sig hat i allt större kretsar. Sannolikt är det delvis därför vindkantringen kom även i media.

3. Köra recepten från Rules For Radicals och till att börja med utse en första huvudmotståndare som man riktar all negativ uppmärksamhet mot. Eftersom synkronmedia är kommersiella företag så är de känsliga för t.ex. bojkotter och liknande. Borde i sådant fall rikta sig mot Shipstedt som är ett noterat multinationellt mediaföretag som i Sverige driver SvD, Aftonbladet och Blocket mm. I sanningens namn begriper jag inte varför en multinationell mediaverksamhet över huvud taget ska driva agendajournalistik i Sverige på ett sätt som de facto skadar svensk ekonomi och samhälle etc. Jag tycker dock i grund och botten inte om etniska grundade utpekanden, så en kampanj bör grundas i att ett multinationellt företag faktiskt driver sin egna agenda i Sverige. Vem fan har gett dem den rätten?

Andra som har tankar kring det här problemet?

Jag tycker beteckningen "kretsloppsmigration" är litet olycklig och vilseledande. Som barn fick jag i en skola som lärde ut saker lära mig om "vattnets kretslopp". Regnet faller ner från moln, vattnet rinner i floder ner till havet, solen lyser på havet och vattnet avdunstar och blir moln, som faller ner som regn, och så tar vi det en gång till, och en gång till...

Jag vill inte ha en migration som innebär att folkmassor åker hit, åker hem, åker hit igen, åker hem...

Finns det ett bättre ord? Hemvändande, föreslår jag.

Tanken med ordet var att skapa konnotationer till progressiv politik med miljövänlighet och naturligt organiska processer. Ett ord medvetet skapat för att användas av miljöpartister och socialdemokrater. Om det sker som en gemensamt överenskommen illusion om evigt upprepande av processen, så må det vara hänt.

75000 för en familj är uppenbarligen för lite, annars hade de ju dragit för längesedan. Med tanke på att en lagom stor migrantfamilj på plats i Sverige får 28000 per månad förstår jag det valet. Belöningen för återvändande måste vara större än den är nu, om det ska bli någon fart ut från landet. För alldeles säkert fungerar ekonomiska styrmedel - det är ju därför de är här.

För mig kan kretslopp vara slutna i bemärkelsen ha en början och ett slut på samma ställe. Men tråden behöver inte ha konsensus. Låt tusen blommor blomma som Ordföranden Mao skrev.

Edit. Hemvändande och hemvändare är vackra ord.

Ja visst är det för lite i förhållande till nuvarande svenska bidragsnivåer. Det är därför bidragen i Sverige måste upphöra. Utan bidragsförsörjning i Sverige som reellt alternativ blir 75 000 i Puntland plötsligt attraktivt. Tror jag.

Om jag nu ska vara ordmärkare så är inte heller analogin med kanariefåglarna helt adekvat.

Kanariefåglarna i gruvan fyllde funktionen att varna för farliga, osynliga och luktlösa gaser i gruvan. På grund av sin mindre kroppsstorlek tålde kanariefåglarna gasen sämre än gruvarbetarna, och när gruvarbetarna såg att fåglarna trillade av pinn kunde de rädda sig ut.

I vårt fall är det ju så att både kanariefåglar och gruvarbetare dör. Ja, i själva verket har nog fler gruvarbetare dött. Så vem är det som varnar vem.

Kanariefåglarna dog för att de var mindre och svagare. Men våra kanariefåglar besitter en avsevärd styrka på andra sätt, och som de kan använda mot gasen.

Dessutom var det just kanariefåglarna som drev idén att ta in gasoltuberna i gruvan och inte lyssnade på de som varnade för läckor och för att gasen hade börjat pysa ut.

Pip!

Det handlar som jag ser det om en helt ny politik som måste utformas. Dels måste diaspororna som lever på bidrag svältas ut på danskt sätt. Existensminimum behöver sänkas, bidragsfloran skäras ned, möjligheterna till svartjobb, begränsas etc. etc. Det är fråga om hundratals olika åtgärder som behöver vidtas.

Danskarna kom ju nyss med utspelet att bosättarnas områden ska rivas på samma sätt som de israeliska bosättarnas enklaver i Sinai revs. Om möjligheterna att leva etniskt korrekt och samlat klanliv försvåras så minskas attraktiviteten i att leva i de mångkulturella diaspororna. Ta sedan bort rätt till tolk efter 3-4 år i landet för personer under 70 år så försvåras diasporalivet ytterligare. Det är som sagt en samlad politik som behövs och den måste genomföras kontrollerat och under flera år för att undvika en nationalekonomisk kollaps.

När mångkulturen svälts ut så minskar transfereringarna från bosättarna till hemlandet (i idealet till noll för icke arbetande) och Puntland blir mer intresserat av att få hem sina välbärgade medborgare.

Det handlar om push och pull faktorer. Såväl micro som macro. Vi är svenskar och vi har klarat stordåd förut genom en samlad målmedveten ihållande politik.

30k för en eller 75k för en hel familj är inte mycket att komma med någonstans om de nu inte har en etablerad familj och tillvaro att återvända till. Familjer betalar mer än 75k för att investera i asylankare i välfärdslandet.
Beror kanske på var de ska etablera sig, men 30k eller 75 för en familj är ju inte mer än lite fickpengar.
Kommer ihåg för en 10 år sen när jag pratade med en olycklig närbutiksidkare från Beirut, han hade flytt när det var inbördeskrig. Nu kunde han inte återvända, hans barn kände sig inte hemma i Beirut och ville snart åka hem till Malmö när de var i Beirut. Då sa han att det skulle kosta minst 1,5 miljoner att fixa bostad och någon liten butik i Beriut och i närheten av något sånt fick han inte ihop i liten sunkig närbutik i Malmö.

Har samma reservation för beteckningen. Den beskrivande tolkningen av ordet blir för mig en evig rundgång.
Hemvändande är rätt spår.

Men jag tänker såhär:
Eftersom målgruppen för det begrepp vi söker etablera är förenklat enkla känslostyrda människor som vill göra gott så tycker jag att man skall bejaka deras sanning. Det blir för svårt för dem att ta in en ny sanning. Därför:
Betrakta alla migranter är flyktingar. Och målet att få slut på flykten. Att göra flykten onödig och att kunna återvända hem genom en moderna försoningsprocess enligt svensk modell.
Det möjliggörs genom försoning. En kraftigt utökad försoningsprocess för att möjliggöra återvändandet. en försoningsprocess i hemlandet.
Den nya svenska flyktingmodellen.
Den svenska naturliga lösningen. Folk måste få mötas och försonas på sin hemort.
Här kan vi blanda in klassisk religiös försoningslära så vi får med kristna och deras världsbild.
SIDA kan skicka sina missionärer i Svensk humanitär stormaktsadministration. Vänstern kan få lov att använda ordet flyktingar. Och arbetet läggs på att försonas i hemländerna eller i alla fall i närområdet.

Den dagen som "vår" sida börjar bejaka termen flyktingar för alla invandrare kommer motståndarna tappa fotfästet. Vårt krav på försoning och återvändande för flyktingdiasporan kan inte logiskt motsägas. Vi bejakar flyktingars intresse. Helst fort snabbt och effektivt.
Vi landar i att det är vi som försvara mångkulturen men på plats. Att bevara deras kultur göres bara i deras hemländer. Inte att dessa diasporor skall uppgå i vårt samhälle när målet är försoning på plats och de då tappar sin kultur. Det gäller att de inte integreras mot deras vilja och mål att återvända så fort det går.

Att ställa dessa krav i Mellanöstern angående Palestinafrågan är ett perfekt lackmustest på hur denna modell tas emot av kanariefåglarna. Jag tror jag vet svaret redan.

Försoningen vänder flyktingströmmarna. Vem kan säga emot? Vem vill inte försonas?

För de är väl inte ekonomiska migranter? I så fall har medierna farit med osanning och det kan väl ändå inte skett när de är så mot "fake news"

Lansera en progressiv försoningsprocess för diasporornas återvändande och testa den försoningstanken med kanariefåglarna.
Skriker de högt så är vi på rätt spår.