Citat:
Inte riktigt.
Här är citat från och länk till artikeln som etablerade "Kanariefågeln"
Det kanske inte riktigt gick som artikelförfattaren, Adam Cwejman, tänkt sig.
Här är citat från och länk till artikeln som etablerade "Kanariefågeln"
http://www.gp.se/ledare/hatet-mot-ju...blem-1.4947847
Hatet mot judar är symptom på ett större problem
Judarna i Sverige är just nu kanariefågeln i gruvan, de utgör lackmustestet på huruvida Sverige kan fungera som multikulturellt land.
Det kanske inte riktigt gick som artikelförfattaren, Adam Cwejman, tänkt sig.
Den texten är intressant på många nivåer, inte minst för att den etablerar Cwejman-doktrinen, att det faktiskt är legitimt att bemöta judar som grupp utifrån enskilda judars beteende.
Att individuella judar under generationer och sekler enligt Adam "med råge" återgäldat göteborgarnas gästfrihet mot gruppen, innebär nu en reciprok skyldighet att erbjuda särskilt skydd för dagens judar mot mångkulturens friktion. Bevisföringen är förstås okvantifierbart anekdotisk och inkluderar en Aron Jonas som ska ha uppfunnit göteborgsvitsen, vilket alltså ska läggas till en identitetspolitisk balansräkning som helt andra individer idag har att påräkna - bara de är judar. Ungdomars rädsla för eld kan då väga tyngre än en flickas uppeldade underliv samma vecka, beroende på exkluderande tillhörighet och önskat symbolvärde.
Med Adams egen logik är hans konsekvent hycklande kritik av andra gruppers identitetspolitk och bejakande av judiska särintressen, alltså inte bara fråga om eventuell klandervärdhet hos honom som person - utan något dagens och framtidens göteborgsjudar får acceptera som del av ingruppens tillgodohavande eller underskott.
Och de judiska individer som över tid verkat för Sveriges förvandling till dysfunktionell mångkultur hamnar rimligen i Adams kollektivistiska etnosystem i vågskålen som balanserar mot vits-Aron och andra.
Adams avsky mot judiska utgruppers identitetspolitik är heller inget han släppt, utan skriver om i januari 2018, där både "högerextrema" svenskars och rasifierades "fixering vid identitetspolitik" fördöms. Kritik av identitetspolitik som identitetspolitik. Universalism med förbehåll och anspråk på privilegierad status för kollektiv.
Intressant också att "etniska svenskar" åtminstone nämns i samma G-P av den långt ärligare och frejdigare tribalisten Naomi Abramowicz. Kommer hon få mothugg av SD? Kommer hon gravitera mot tomrummet jag beskrivit som minoritetsrepresentanten som söker gynna den egna gruppen genom att liera den med en bejakad svensk majoritet, istället för att föraktfullt osynliggöra? En utveckling som är oundviklig i en mognande mångkultur och som omvänt kan innebära att kritiken av Adams hyckleri kommer förena "högerextrema" och rasifierade i maktutmanande intressegemenskap.