Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det Reinfeldt försökte med, "en humanitär stormakt", låter i efterhand som ett taffligt försök att hylla och sprida de svenska värderingarna i en global värld.

Tänk om han istället slagit vakt om de svenska värderingarna i en global värld.

Skillnaden är principiellt enorm och vi ser idag konsekvenserna av importerad global mångkultur som idag hotar hela samhället.

Baizuo

I det internationella mediakriget om mångkulturen har den vita självhatande vänstern i kinesisk internetkultur fått ett särskilt namn.



Det synes inte klart varför baizuo blivt ett starkt nedsättande epitet, men det är tydligt att det finns kineser som med förrakt ser på den självhatande typen av människor.

https://www.opendemocracy.net/digita...nternet-insult

Ja. "Den humanitära stormakten" är ett exempel på att försöka sprida svenska värderingar (som Reinfeldt hade). Erkänna Palestina ett annat, vänsterns totala FN-vurmande om säkerhetsrådsplatser ett annat. Sen har vi låtsaskriget i Libyen med obeväpnade JAS-plan. Det finns många exempel, och generellt har det väl visat sig att Sverige tagit sig vatten över huvudet i samtliga fall.


Ja, tänk om. Det är nästan så det blir lite "inatt jag drömde"-vibbar. Jag tycker vi ska vara nationellt suveräna och sy en nationalistisk kostym som passar oss. Vi ser ut som en högstadiepojke när vi försöker bära upp större länders kostymer i vår iver att vara framstående i globalismens strävanden.

Ideologiska etiketter och doktriner är inte viktiga framöver. Information är inte längre av större vikt. Det enda som betyder något är riktning och resultat. Mål och medel är koncentriska.

Vad jag menar med det är att det vi kan kalla klassisk nationalism är bejakandet av något existerande, i konkurrens med något annat. Försvaret av ett vi, inte drömmen om det. Ett politisk grundämne som inte kräver någon alkemi, en gravitation som istället kräver energi att trotsa jämvikten.

Den naturen har även svenska folket, narrativ till trots. Svenskens annorlundahet är en kvardröjande fantom från det homogena folkhemmet, då svenskhetens hegemoni gjorde det möjligt att inbilla sig att den är universell och odelat, mänskligt hel. När det istället är just splittringen som är den eviga mänskliga erfarenheten.

Ett folk överlever genom att exkludera och existera i motsatsförhållande till andra folk. Utan grannländer och främmande nationer hade inget folk varit ett folk - istället hade man blivit synonym med mänskligheten i sin helhet. Och den minsta markör hade skapat nya in- och utgrupper, nya etniciteter, stammar, folkslag och konkurrerande nationer.

Målet att vidmakthålla svensk identitet är alltså det samma som medlet: Naturliga, för individen rationella preferenser att tillhöra en grupp i konkurrens med andra exkluderande grupper. Ställningen i gruppen är avhängig av lojaliteten mot gruppen - en normativitet och konsensus som bara blir mer tvingande, ju mer ansatt av konkurrens kollektivet finner sig.

Dessa sociala styrmekanismer kan vi se inom andra grupper, där självhat är lågstatus och förnekandet av gruppens särintressen eller existens blir en lyxvara som i omständigheter av knapphet leder till utstötning. Vi kan också se dem i mikroperspektivet i tråden, där cuckande inför minoriteters tribalism över tid blivit mer svårsåld och mindre accepterad.

När frågorna väl ställs, uteblir svaren eller blir jakande - något motstånd på frågor om svensk folkrätt kan inte göras från andra än svenska folkets öppna fiender. Den som vill tillhöra ingruppen eller vill vara dess vän, har i förlängningen bara en väg att vandra. Har bara en sanning att omhulda och betyga trohet.

Denna för framtiden helt avgörande partiskhet är dock inget som trådens studieobjekt beskriver, annat än genom den negativa formen av konkurrerande tribalism - vilket är nog så effektivt, särskilt när den sakligt beskrivs och kontrasteras med det som utelämnas.

Vad gäller övermättnadsproblematiserandet av migrationens följder, är det egentligen lika förfelat som förtigandet av problematiken tidigare var. I inget av fallen är det fråga om opinionsbildning, utan om det helt igenom förutsägbara, planlösa plaskandet längs med den stigande vattenlinjen.

Här vill jag ju uppmana till en helt okontroversiell förflyttning till det som kommer vara torra land för resten av våra liv: Migration. Flux. Möjligheter och perspektivförändringar bort från vanföreställningen en svensk singularitet av evolutionär mångkultur, till en dynamisk vision om hållbarhet och svensk normalitet.

Det handlar nog mer om självförsvar. För de krafter som intensivt jobbar för att förgöra Sverige kommer inte att ge sig frivilligt, dom kommer att ta till våld, utan någon som helst tvekan.

Problemet bakom, åtminstone mentalt, är att Sverige aldrig riktigt, fullt ut, har accepterat rollen som småstat - det har däremot t ex Danmark och Finland sedan länge gjort: både rollen och de villkor den för med sig. Svenska politiker och t ex den svenska vänstern vill att Sverige ska vara stort och märkvärdigt, ska uppträda som en moralisk stormakt och agendasättare, ska leda världen, trots att vi militärt och till stor del teknologiskt numera är en pygmé. Och den illusionen blir viktigare än verkliga resultat som fungerar för oss, för Sverige.

Säkerligen inte alla, men en hel del. Jag förutspår, inför det nya året, att såväl M och KD som S, lär försöka ge sig in på SD:s område och stjäla frågor med tillhörande röster. Det blir intressant när några S-tidningar skall på ledarplats börja understödja t ex Magdalena Anderssons utspel i större skala, och när t ex AB skall gå i polemik. Motsättningen finns både inom partier och inom grupperingen, således både inom det röd-gröna och de ljublå-gröna.

Det torde finns goda förutsättningar för underhållning med mångkulturtema under 2018.

Ett direkt arv efter Palme för socialdemokratin. Palme sprang omkring och kritiserade många länders utrikespolitik och ställde sig på fattiga skitstaters sida, samtidigt som FRA och militären var beroende av USA för signalspaningssamarbeten från 50-talet och framåt genom kalla kriget. Senare spangs det nere i mellanöstern och skakades hand med Arafat och om jag inte missminner mig bjöds han också till Sverige.

Sen kommer Margot och ska följa i Palmes fotspår och erkänner Palestina. Den ena fick äta en blysallad, den andra blev bara bannlyst från fågelburen vid medelhavets östra strand.

Fingertoppskänslan hos S är beundransvärd. Högaktningen liknar mest bara hyckleri. Precis det hycklas med illusionen "Sverigebilden".

Oförmågan att "växla ner" till rollen som småstat är mycket äldre än så, den är ju ett arv från 1800-talet. Därmed inte sagt att inte många vanliga svenskar ser sitt land som en smånation, det gjorde säkert många sossar också på 50-60-talen. Men eliterna och delar av folket driver de här illusionerna, de här fasaderna, de svarar mot ett behov av kompensation hos många.

Växla ned blir nog svårt men en lösning på mindervärdeskomplexet i den försmädliga småstatsrollen är förstås att lägga axeln mot samma globalistiska plog som de större sammanhang man kan vara en inbillat viktig del av. EU kan man låta sig uppgå i, det påstås vara viktigt för oss som nation att vara med och påverka, att göra skillnad.
http://eu.riksdagen.se/vad-ar-eu/eus...paparlamentet/

Vår enorma påverkanskapacitet har under senare år tydligt demonstrerats genom att vår store ledare Löfvén, med och utan vapendragare Johansson, talat om för EU vikten av rättvis fördelning av flyktingar. I FN är Sveriges påverkanspotential givetvis ännu mindre och med Margot som skeppare snedseglas det mer än måttligt dessutom.

Icke desto mindre sjungs globalismens lov och lögnen om Sveriges makt att påverka agendan hävdas oförtrutet från sina håll, inte minst från DN. Senast lät man Niklas Ekdal förkunna budet om svenskens rätta plats vid någon av de tyngst belastade årorna på det NWO-flaggade galärskeppet Kosmopolitism.
De förvillar oss med lögner, påstår Ekdal och DN oblygt, de som talar om att frälsningen inte är kosmopolitisk och global. When they go low, they realy go low, kan man säga. Brexithäxan kallar han Theresa May, Trump ljuger fem gånger om dagen, "Diktaturerna Kina, Ryssland och Iran framstår som balanserade jämfört med Vita Huset". Det var preludiet, nu kommer credot:

Varför denna alarmism? Varför varningstjuta högt som en mistlur för att folk runt om är rädda om sig och sitt? Det är ju inte precis som att hemvävd nationalpatriotism hotar andra folk och deras värnande om sig och sitt. Någon annan förklaring än denna gives ej:

Jaså, jaha ja. Att vara förtjust i och bunden till ett eget hemland leder raka spåret till Auschwitz. Där ser man. Undrar vad för förtröstan och fokuserad problemlösning herr Ekdal och DN tänker sig att svenskarna ska tillgripa? Kanske ska vi ha förtröstan i att mångkulturen med slagsida mot islam kommer funka jättebra bara vi fokuserar på att slå antisemitismen ur muslimen? Jag kommer inte på något annat.
https://www.dn.se/debatt/nu-gar-jag-...a-mer-i-skatt/

Jamen då så.

Hoppas alla i tråden fått en god inledning på det nya året.

För de tråddeltagare som är intresserade av problemen med diskussionen kring dominans i massmedia rekommenderas ett intressant samtal mellan Sargon of Akkad och Millenial Woes på Youtube.

https://www.youtube.com/watch?v=YrifNqi2qjo

Sargon of Akkad är en klassisk brittisk liberal som under flera år bedrivit ett korståg mot den regressiva vänstern. Han spänner över vida fält och är en god debattör som med logik och förnuft söker nå konklusioner.

Millenial Woes är en något mer poetisk lagd själ som är en förgrundsgestalt i den brittiska alt-right rörelsen. Han har inte samma logiska stringens i sina resonemang.

Orsaken till att jag finner att diskussionen har sin plats i tråden om kriget om mångkulturen är att den visar på svårigheterna att föra en logisk argumentation kring frågorna och att det är sällsynt att finna den här typen av öppna och ärliga diskussioner. Tänkare och debattörer med liberal inriktning är ju sällan intresserade av att ens föra en diskussion med företrädare för alt-right högern.

Jag tror ju själv på klassiska liberala fri och rättigheter inklusive marknadsekonomi. Men frågan är ju om marknadsekonomin kan råda fullt ut inom alla områden. Är det ett problem om kineser köper upp hela den svenska fordonsindustrin eller om syrianer köper upp den absoluta majoriteten av svensk massmedia.

Jag kanske bör tillägga att diskussionen på Youtube handlar om en enkät som Sargon of Akkad lagt ut på internet som syftar kring att kartlägga vilka åsikter alt-right rörelsen har i olika frågor. Frågan om dominans i massmedia tas upp efter ca 23 minuter.

En rapport om hur vänstern i Sverige ser på globalisering, medier och migration är givetvis en bra start på året. Det ger en bra bild av hur vilse de är.

"Global värld – gemensam färd?"

http://www.tankeverksamheten.se/2017...nsam-fard.html

Mänskligheten har mycket gemensamt, än tydligare så när man blickar framåt. Där väntar sådana utmaningar som kräver samarbete också över statsgränser, oaktat religionstillhörighet och utan envis fasthållning vid ideologisk ankarplats. Det är inte så att dessa frågor är främmande och nya på den publika dagordningen. Inte alls, men allt klarare är att många av dem tränger på än hårdare och får betydelse i långt högre grad än tidigare. Och förändringarna i det globala landskapet har en ofantlig räckvidd, de angår och påverkar oss alla. Just detta medför att hantering av och lösningar på utmaningarna på ett eller annat sätt och på åtskilliga punkter måste vara globala, alltså en värld i samarbete.

Dessa utmanande processer pågår med brutal kraft och löper parallellt. Var och en av dem är omvälvande och svårhanterbar. Att de uppträder i tiden på samma gång, gör saken än svårare, väsentligt mer krävande.
.....

Globaliseringen är när allt kommer omkring inte en ödesbestämd process.
Det rör sig således inte om något som sker per automatik. Istället är en ökad
global sammanlänkning och intensivare utbyten ett resultat av bejakande
beslut fattade av regeringar, myndigheter, enskilda organisationer och
transnationella företag. Alla har de drivits av förhoppningen om att genom
internationell samverkan och särskilt ekonomiska förbindelser, vidga det
egna landets, organisationens eller företagets fördelar.
...
Medier kan med rätta ses som en aktör på den internationella arenan.
Nyhetsbyråer, TV- bolag och enskilda tidningar samt numera även sociala
medier intar en vital roll i skildring och tolkning av vad som globalt sker.
Den granskande roll medierna idealt uppfyller är en viktig funktion för att
skildra och analysera det globala tillståndet och de processer som pågår
...
Att avgöra vilka aktörer som är de viktigaste låter sig knappast göras, det
beror på vilket tidsperspektiv och sakområde som är aktuellt. I ett
kortsiktigt perspektiv är samspelet regerings-/myndighetssamverkan och
de transnationella företagen de tyngsta aktörerna. Men NGOs och medier
intar en allt mer tydlig roll och har ett klart inflytande, medan enskilda
människor och deras upplevelser liksom ställningstaganden torde ha en
betydelse mer på sikt och i huvudsak på nationell nivå. Här kan utvecklingen
gå snabbt inte minst på det kommersiella området genom den digitala
tekniken, t ex . e-handel över gränser.
...
En nyligen utförd studie från IMF om immigrationens långtidseffekter i 18
höginkomstländer, däribland Sverige, visar att även om de initiala
kostnaderna för mottagarlandet kan vara betydande, i synnerhet för
flyktinginvandring, så tenderar ökningen av välstånd på sikt att ge ett
positivt saldo. Det gäller både för låg- och för högutbildade immigranter, och
för arbetskrafts- och flyktinginvandring. Skillnader i sysselsättningsgrad och
inkomster mellan de senare grupperna är på lång sikt (10 år eller mer) små,
men etableringstiden för flyktingar är längre och kostsammar
...
Befolkningsutveckling och migration
Befolkningsutvecklingen är ojämn i världen, med åldrande befolkningar i de
mogna ekonomierna och överskott på unga i utvecklingsregioner. Den globala
migrationen har ökat kraftigt under senare decennier, främst från
tillväxtländer till höglöneländer. I global skala dominerar arbetskraftsmigration
kvantitativt över flyktingströmmar. Empiriskt finns ett intervall mellan cirka 2
500 och 10 000 US-dollar BNP per capita i länder där emigrationen i första
skedet tenderar att öka till en brytpunkt kring cirka 7 000 US-dollar, för att
därefter avta (dvs. när fler får råd att migrera men ännu inte fått det så bra i
hemlandet att man föredrar att stanna).
I ett medellångt tidsperspektiv kommer sannolikt ett växande antal människor
i Afrika att hamna i detta inkomstintervall, och man kan anta att
migrationstrycket mot Europa kommer att öka tämligen starkt under
kommande decennier.I ett medellångt tidsperspektiv kommer sannolikt ett växande antal människor
i Afrika att hamna i detta inkomstintervall, och man kan anta att
migrationstrycket mot Europa kommer att öka tämligen starkt under
kommande decennier. Om inflyttningen kan fångas upp och regleras i ordnade
former är det till samhällsekonmisk fördel mot bakgrund av den demografiska
utvecklingen i EU. För att klara välfärds- och pensionssystem med en åldrande
befolkning behövs en ganska stor immigration under kommande decennier.
Men risker för oordning med omedelbara påfrestningar på välfärdssystem och
samhällsliv – och påföljande irrationella politiska reaktioner - måste betraktas
som stora. Antagligen är en gemensam migrationspolitik med starka
gränsöverskridande institutioner inom EU enda möjligheten för att undvika
detta. Mot bakgrund av farorna och kostnaderna för oreglerade överfarter över
Medelhavet kan en legal och reglerad invandring vara ett mer attraktivt
alternativ, även om det är förenat med långa väntetider i hemlandet.

Om författarna
Åke Magnusson är fil dr och tidigare chef för Näringslivets Internationella Råd
samt var operativt ansvarig för Global Forum i Göteborg mellan åren 2000 och
2012. Författare till och redaktör för ett antal böcker på det internationella
området och med anknytning till Göteborg och Västsverige, bl.a. Klotet (flera
utgåvor) och 1680 idéer om Göteborgs 400 årsjubileum (2012).
Anders Nilsson är redaktör för Tankeverksamheten inom Arbetarrörelsen i
Göteborg, tidigare LO-ombudsman och stadssekreterare. Tillsammans med
Örjan Nyström författare till bl.a. Den sociala demokratins andra århundrade?
(2005), Jämlikhetsnormen (2012) och Flyktingkrisen och den svenska modellen
(2016).
Magnusson och Nilsson var redaktörer för antologin Vart är du på väg, älskade
stad. Om Göteborgs framtid (2014).

Jag får uppfattningen att vänstern går storföretagens ärenden genom att endast se världen utifrån ekonomi.
Jag tjatar om mål och medel och ekonomi är menar jag ett medel inte ett mål.
Författarna landar i att målet är ekonomin.

När vänstern tappade detta med mål och medel så tappade de också sin moraliska kompass.

Det går inte att reducera mänskliga värden till att handla om ekonomisk tillväxt.
Det måste finnas en riktig värdegrund.