Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det är något som ligger dolt bakom den där frasen. En googling på frasen "Unga, lättkränkta män och en stor tillgång till vapen." ger svar flera år tillbaka i tiden. (2015) Att frasen upprepas som en trollformel är förstås medvetet. Kanske är det en journalist som genom det oantastliga ordvalet ändå vill signalera det absurda i påståendet, ungefär som fotografen som tog bilden på det ensamkommande barnet i 30-årsåldern med teddybjörn i famnen.

Vilken flane Santesson är. Det hade bara varit att ringa valfri Sverigedemokrat som kunnat lägga ut texten. Men Santesson var behjälplig i att hålla Sverigedemokraterna utanför debatten. En roll han uppfyllde väl.
Och fortsätter att uppfylla.

Hrm... Jag tycker mig känna igen beskrivningen:

Fredrik Bratt, polis och presstalesperson på Polisen Region Syd (om våld i trafiken):


Unga lättkränkta män som tillhör "en stolthetskultur" och gruppen ökar. Jaha du, det låter som... nej förresten, jag har ingen aning vad det låter som. Här finns inga slutsatser att dra! Inga alls!

Sådana som Santesson märker att naturlagarna och landets infrastruktur säger stopp till fortsatt generös invandring. Det var ju det Rosling var först med att tala om inom den goda falangen. Bara att när han sa det var det inte lika uppenbart. Invandringens konsekvenser är inte så att de smyger sig på och att man sakta och successivt kan hantera problemen, utan de uppstår som ett fingerknäpp. Sånt måste man instinktivt veta på förhand likt Rosling.

Nu kommer Santesson med flera få erfara att de som ideologiskt var emot generös invandring hade förkrossande rätt i sak. Svensk ekonomi går bra men migrationen kan bara skötas inom ramen för välfärdssystemet och dess byråkrati. Och det har sin givna storlek. Det talas om många fler poliser, lärare, sköterskor med mera. Men det finns inga personer att tillgå. Man kan inte trolla fram dessa människor. Samma sak med fysiska ting som lägenheter och vägnät. På detta kommer dessutom kostnaden för migrationen, men skatten lär inte kunna höjas. Vad gör man då? Det är ju inte så att det saknats underlag för att kunna se utvecklingen och att inte flera har varnat för detta.

Moderaterna och Sverigedemokraterna har tillsammans en kapacitet på 50 procent av väljarstödet. Två partier som de facto är emot fortsatt vansinne. Att dessa partier inte samarbetar spelar ingen roll. Tillsammans är de så pass stora att man till slut måste ifrågasätta hur ett par små extremistpartier inom vänsterfalangen och deras aktivistgrupper kan styra hela komplexet av mainstreammedia och besätta chefsposter inom myndigheter och organisationer. De som nu röstar på M och SD gör ju det för att man verkligen ogillar extremvänstern och mainstreammedia. Nu har det blivit ombytta roller. Det har uppstått en kamp mot vänstern och msm med socialdemokraterna inräknat. Medborgarna orkar inte längre med galenskapen.

Sverigedemokraterna bör rimligen ha varit medvetna om fenomenet, men de uppmärksammade inte frågan (såvitt jag vet). Man skulle vilja veta (jag har ingen insyn i hur SDs interna diskussion ser ut) hur SD ledningens diskussioner ser ut. TV-programmet beskrev att olika frågor diskuterades internt i Socialdemokraterna - men inte inför väljarna. Det gäller ju för alla politikområden och i alla frågor, att ett parti måste prioritera vad man tar upp.

Men migrationsfrågan är speciell, eftersom de mycket allvarliga problem och negativa konsekvenser för befolkningen/väljarna, som svenska politiker ansvarslöst skapar med sin världsunika migrationspolitik, sopas under mattan då politiker och tjänstemän - säkerligen också sverigedemokratiska riksdagsmän - (föga förvånande) inte vill bli utsatta för journaliskårens lynchmobb och svenska medias gemensamma ståndrätt.

Rebecca Uvell skrev f.ö. om könsobalansen den 5 november 2015 i samma tidning som Peter Santessons artikel.

https://www.dagenssamhalle.se/kronik...debatten-19780

Men Peter Santesson och likasinnade anser säkert, att hennes artiklar inte skapar "det nödvändiga samtalsprejudikatet" [sic], som enl. Santesson skapades av Hans Rosling 26 november 2015 för "salongsmässigt [sic] folk", som honom själv.

(Man undrar inom parantes hur stor andel av befolkningen och väljarna, som Peter Santesson betraktar som tillhörande samma kategori som honom själv dvs den "salongsmässiga" delen av befolkningen. Kanske en promille? )

Invandringspolitiken förändrades 24 november 2015. Hans Rosling tog till orda två (2) dagar senare.

Då Rosling gått ur tiden, så lär vi aldrig få veta vilken betydelse omläggningen av invandringspolitiken hade för hans plötsliga frispråkighet. Men... jag skulle tro, att det var betydelsefullt kanske t.o.m. helt avgörande. Rosling var annars inte någon, som drog sig för att vara economical with the truth (som engelsmannen säger).

Om man pratar om PK-rörelsen i termer av en sekt så är egentligen avprogrammering termen jag letar efter. Att diskutera åsikterna är meningslöst för de är förankrade i olika diffusa begrepp, som alla människors lika värde som du ju nämnde.

Vad jag menar med fakta är grundläggande fakta. Autentisk och ärlig fakta. Bilder. Video. Sånt som absolut inte kan avfärdas. Detta leder inte till omedelbara lösningar, men kan bli en väg ur sekten.

Sedan måste det, som du också är inne på, finnas en liten vilja att ta till sig enkla fakta, ett frö av tvivel.

Nja, det är snarare så att dessa bådas politik cementerar problemen. Det finns ingen parlamentarisk lösning på eländet och båda partierna för de facto en politik som avleder från frågan om repatriering. Bara en idiot röstar på något utav dessa alternativ i hopp om att de skulle vara "landets räddning" eller dylikt. Vad medborgarna beträffar är det nu till att gilla läget av att ha röstat för öppna gränser. Man kanske ska fråga sig då varför den tredje vägen bortom fortsatt öppenhet och menlös åtskärpning inte gillas utav vare sig marxister, eller dessa förmenta nationsräddare.

Kanske OT men jag minns en filmscen från 70-talet där två svarta på ett party diskuterar att det är just två svarta inbjudna för att det inte ska vara så tydligt att det är en token inbjuden.

För mig är det ointressant om SD och M talar om repatriering. Det har aldrig hänt i historien att något samhälle och dess befolkning frivilligt försörjt en ockupationsmakt och det kommer inte att hända nu heller. Kommunismen och nazismen var omöjliga projekt eftersom de inte motsvarade de moderna samhällenas krav. Detsamma kommer att hända med mångkulturprojektet. När välfärdssystemet faller finns det inga incitament för migranter att vara kvar eller komma hit. Utvecklingen går bevisligen dit. Ännu inte i praktiken, men väl i tanken.

Svenskarna har ingen annan dna-uppsättning än andra människor. Vi är som andra människor och värnar om det egna kollektivet. På något annat sätt kan det inte vara. På grund av välmående har vi kunnat släppt på grundläggande regler för samhället. Liknande scenarier finns det gått om i historien. Men som alltid återgår man till ordningen. Det om annat visar mediekriget om mångkulturen i media.

Ja, Teodorescu är inte svenska. Inte heller Cwejman eller Neuding. Etniskt sett. Men jag tror, eller snarare hävdar bestämt att ingen av dem vill leva i ett land med sharialagar. Det är mot deras egna ego. Löjligt vore annars. Någonstans tycker jag att det är pajasfasoner att prata om att man vill ha ett folkutbyte som om man inte förstår konsekvenserna. Eller ens bryr sig om dessa. 25 miljoner muslimer i Sverige och ingen av de ovan uppräknade skulle tycka det vore negativt? Knappast!

Mediekriget om mångkulturen är redan vunnen. Det har påtalats här tidigare. Retoriken är inte att man vill ha rätt i sak. Det erkänner ju även motståndarlägret. Däremot står kampen om välfärdssystemets bevarande, alltså det som möjliggjorde vansinnet. I och med det har en moralisk förflyttning varit möjlig. Och det som slutligen avgör kriget. Är det etiskt försvarbart av staten att kräva skatt av sin befolkning till något de själva inte kan ta del av? Svaret är lika givet som enkelt. Nej? Frågan om mångkultur har varit inbyggd i detta sedan början. Nu är man av rena naturlagar tvungna att hantera frågan.

Den eviga frågan om det är media som styr politikernas agerande eller om det är politikerna som sätter agendan och media som automatiskt följer efter har fått ett delsvar här i ledare från Naomi A (som lyckas med konststycket att inte blanda in en viss religion en enda gång i texten. Inte ett enda litet identitetspolitiskt pip. Är du imponerad Oyto?)


Lite intressant ändå att politiker öppet medger att du beter sig som strykrädda hundar,så rädda för en massmedial örfil från random ledarskribent att de helt enkelt vindflöjlar sig fram i tillvaron med enda ambition att åka på så lite massmedialt stryk som möjligt. Eller är det en medveten svarte Petter hantering i en situation där politikerna inser att de har skapat ett okontrollerbart monster och att det är hög tid att skyffla över ansvaret på MSM i syfte att undgå kommande folkstorm?

Apropå Ullenhag så är jag tveksam till om mitt blodtryck och allmänna hälsotillstånd klarar av Tvärvändningen. Bara av att läsa raderna nedan känner jag aggressionen fylla min stackars kropp.


Han var väl kanske naiv den stackars Ullenhag. Men hav förtröstan, i min fantasivärld är lyktstolpe nummer två reserverad för dig när räkenskapens dag kommer. Reinfeldt har givetvis den första stolpen.

https://www.expressen.se/ledare/naom...r-fet-ursakt-/

Hur gärna jag än önskar att detta inlägg vore sant så måste jag tyvärr anmäla en avvikande uppfattning. Mediakriget om mångkulturen är inte vunnet. Inte på långa vägar. Frågan om mångkulturen är inte ens uppe för debatt.

Det jag läser är ett försiktigt trippande på tå som i stort sett bara handlar om frågan om hur det kunde bli så här. Vi ville ju bara väl när vi ströp den debatt som hade varit nödvändig för ett decennium sedan. Någon politiker borde ha tagit tag i det här.

Det utopiska projektet mångkultur är det ingen som ifrågasätter.

Jag begär inte att SvDs ledarsidor ska behandla ämnen som samhällseffekter av att somalier har en genomsnittlig IQ om 70 eller att islam är en totalitär ondskefull ideologi som vi aningslöst släppt in i folkhemmet.

Men det är ingen som ens vågar ta upp ens så jordnära frågor som de många vetenskapliga undersökningar som gjorts om minskad livskvalitet och samhällets sönderfall genom mångkultur. Ingen kommer ens med förslag om hur den kommande mångkulturella dystopin ska undvikas mer än kväkandet om enkla jobb. De få som t ex. tar upp den mest självklara lösningen repatriering (Folkbladet och Ledarsidorna) lyser som fuktskadade tomtebloss i vinternatten.

För att realismen ska återkomma krävs ett ändrat samhällsklimat som nog tyvärr enbart kan komma genom en större kris. Men det är kanske den som The Lucky känner är antågande.

Tolkar det som att du ansluter dig till linjen att det inte funnits någon specifik agenda utan att allt är resultatet av en lång serie av felaktiga men välmenande beslut, grupptänk, feghet mm som tillsammans har skapat en allmän samhällsanda. Allt detta har till slut lett fram till det allmänna "fuck-up" som tråden handlar om.

Kan ha respekt för den uppfattningen. Det finns andra tänkare än trådens giganter som kommit till den slutsatsen. The Strange Death of Europe tror jag landar i ungefär på samma ställe.

Men då anser jag att man glömmer bort medias centrala roll som skapare av debattklimatet och debattämnena i Sverige. Det som är samhällets agenda.

Gör tankeleken att plocka bort massmedia helt från samhället under en tidsperiod. Tänk bort alla megafoner. Vad finns då kvar av informationsöverföring mellan individer, stat och resten av samhället? Hesa Fredrik, telefonen och (internet)?

Tror det var Cosimo di Medici som sa något i stilen att det går illa i för den som är rik i Florens om man inte har den politiska makten. I en demokrati är det svårt att skaffa sig och behålla kontrollen av den politiska makten. Men man kan skaffa sig kontrollen över det offentliga samtalet och på det sättet göra politiken beroende av medias ägare. Vi har inte mediamonopol, men väl en oligopolsituation. Sådana är resultatet av medvetna strävanden och är sällan bra för konsumenterna.

Varför tror ni annars att Wolodarski gick ut öppet och deklarerade att han skulle utnyttja sin position till att driva agendajournalistik. Det är ju i princip en direkt utmaning mot det partipolitiska systemet.
Antingen är ni med Bonniers flaggskepps linje eller så får ni finna er i att jag går emot er med megafonen på full volym.