Att SVD är bortom räddning har vi vetat en tid. Nu inser man att SVD tappat koncepterna fullständigt. Här ett kulturalster där egentligen dispytmarkörer skulle behövts användas för att rätteligen karakterisera missfostret. Det handlar om naivitet visavi den underbara mångkulturen. Eller som skribenten (Margit Richert) menar, "naivitet", då ju självfallet naivitet gentemot mångkulturen är ett i grund och botten rasistiskt påhopp. Det är fint att vara naiv. En hedersutmärkelse rent av.
Citat:
"Naivitet" är förstås ett kodord för alla som inte köper idén om att Sverige går under av invandring. Naivt är att tala om internationella konventioner och om hur de kan omformuleras för en ny tid. Naivt är att påpeka att hela samhället blir lidande om vi sätter rättssäkerheten ur spel.
Naivt är att påstå att invandring kan tillföra någonting till ett land som utmärks främst av sin insularitet.
Inte nog med att invandringsmotståndarna påtalar naiviteten hos de som förespråkar dess förträfflighet. Än värre anses det vara att dessa realister är lika naiva som de godhetsnaiva, ty realisterna har nämligen inga svar på hur det oundvikliga ska kunna undvikas. Som för att illustrera denna naivitet hos "realisterna" kommer sedan en praktiskt tillämpbar handbok på exakt vad som måste göras för undvikande av armageddon. Inte illa pinkat av en självutnämnd naivist får jag imponerat medge. Förslagen ligger helt i linje med vad jag själv anser nödvändigt. Och jag ser mig själv som en glasklar realist.
Citat:
Mer sällan synas naiviteten hos realisterna.
Men okej då. Vi börjar med att skicka ut alla som inte har rätt att vistas i landet. Gryningsräder i Stockholms kontorslokaler där papperslösa städar. Nya lagar för att stävja naiva försök att hjälpa papperslösa. Ingen vård, ingen skolgång; jaga dem, bunta ihop dem och kasta ut dem. Vill deras hemländer inte kännas vid dem? Låt oss internera dem i något annat lämpligt land – kanske vi kan lägga ut det hela på entreprenad till Libyen?
Där har man ju redan erfarenhet av den här typen av verksamhet och landet är dessutom fullsmockat av billig arbetskraft. Man kan upphandla på regional nivå. Plan efter plan chartras till Tripoli. Eller kanske båtar, av klimathänsyn. Protesterande människor bärs ombord av bistra poliser. Vänner, klasskamrater, familjemedlemmar och arbetsgivare demonstrerar, men de kan skingras med tårgas.
Sedan gäller det bara att få bukt med tillströmningen. Låt oss arbeta fram ett gemensamt EU-direktiv som förbjuder eventuell räddning av båtflyktingar. Låt varje lands kustbevakning skjuta gummibåtar i sank – även i Öresund. Dags för de värnpliktiga att jobba för brödfödan!
Exakt så skall slipstenen dras!
Det smått sinnessjuka pekoralet avslutas med undergångsscener av närmast episka proportioner.
Citat:
Kanske är det ett tecken på naivitet att jag frågar mig vilken typ av scener vi står ut med vid våra gränser? Hur många kroppar kan man meja ned på en timme? Hur stora och desperata folkmassor kan man egentligen stoppa med våld? Jag har inga svar, men det har å andra sidan inte "realisterna" heller. Att hoppas på något sådant vore det verkligt naiva.
Hur många kroppar kan man meja ned på en timme? Jisses! Det har verkligen slagit slint i huvudet på både skribent och ansvarig utgivare. Vad som är fascinerande är förstås att det jag anser vara såväl legitimt som rimligt och till och med nödvändigt förvandlas i Margits förvirrade och PK-marinerade hjärna till åtgärder som är så groteskt otänkbara och omöjliga att till och med jag får etiketten "naivist" för att jag tänker dem. Vi får väl allt se vem som är naiv respektive realist när räkenskapens dag infinner sig.
https://www.svd.se/realister-hur-man...i-se-mejas-ner
