Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Nej, initialt (typ det första dygnet) var journalisterna på team Katalonien, tills det gick upp för dem att det var en förhållandevis rik region, då kom lappkastet.

Nyckeln till att förstå alla deras till synes spretande och inkonsekventa ställningstaganden är att inse att de tolkar precis hela världen genom en torftig maktanalys, ett slags utsattshetsmatris. Genom att skumläsa av sammanhanget bestämmer man kvickt vem som är översittare och underdog, vem som är David och vem som är Goliat.

Exempel:

Självständigt Palestina.
Maktanalys: Stackars underlägsna stenkastare mot übermäktiga USA-uppbackade rika hitech-fascister.
Åtgärd: Så jävla hedervärt projekt. Befria törnrosdalen från Tengil! Leve Hamas, död åt Israel!

Självständigt Storbritannien.
Maktanalys: Rik vit nation med status som all kolonialisms moder vill lösgöra sig från kontinenten, mycket pga invandring från fattigare länder i Östeuropa.
Åtgärd: I helvete att de ska få komma undan. Harpunera den där jävla ögruppen och hala in den till fastlandet, plundra den sedan och fördela bytet jämnt mellan Bulgarien och Rumänien.

Självständigt Katalonien.
Maktanalys: En tapper liten kämpe som vill bryta sig loss från en maktfullkomlig, fascistanstruken koloss som fortfarande luktar Franco... vänta, det kom ett memo.
OK, ny maktanalys: Spaniens Vellinge, rik äcklig stroppregion som trycker in belugakaviar i sina proppmätta nyllen medan fattigare delar av Spanien får knapra på utspottade olivkärnor.
Åtgärd: Tvi fan, fjättra de välgödda asen vid marken med djupa pålar så att de aldrig kan slita sig loss. Kasta upprorsmakarna i djupaste fängelsehålorna.

Nyanländ utan arbete (tandlös 57-årig analfabet från Nordafrika).
Maktanalys: Å herregud så gastkramande utsattshet-utsatt och hjälplös. Tårarna sprutar.
Åtgärd: Det minsta vi kan göra är att ge hen och hens hela tjocka släkt tredubbla PUT, gratis bostadsrätt samt alla bidrag som går att uppbringa.

Nyanländ med fast arbete (svårrekryterad nyckelkompetens på teknikföretag).
Maktanalys: Materialistiskt, egoistiskt kapitalistsvin.
Åtgärd: Ut med packet!

Jag lovar, du kan förutsäga deras reaktion varje gång genom att checka av mot denna mall. Hela deras förståelse av universum är baserad på denna dynamik, kalkerad från valfri Astrid Lindgren-saga för 7-åringar. I fall där olika "utsattheter" kolliderar tillämpas ett slags intersektionellt sten-sax-påse-tillägg till mallen (rik transsexuell slår rik bög i utsatthetspoäng, rik kvinna mer utsatt än fattig cis-man etc).

Som jag uppfattar inlägget så blandas två frågor.

1.) Ägarnas inflytande över det redaktionella innehållet.

2.) Mediernas inflytande över opinionsbildningen bland landets invånare.

Vad gäller fråga 1 så framgår det av den förre chefredaktören Olle Westberg att journalister och andra verksamma i media följer de direktiv som kommer från högre ort. Nedan saxat från sid 11.



Det är ju naturligtvis ett grundskott för den debatt som förs här i tråden om vad enskilda publika skribenter eventuellt för fram i de stora megafonerna. Om man bortser från media som inte är kontrollerad av de stora ägarblocken, så är den intressanta frågan vad den styrande nivån anser om vad dom är tillåtna teman vid opinionsbildningen i frågan om mångkulturen. Och det svaret ser vi ju varje dag.

Svaret på fråga nr. 2 är att självklart kan media påverka opinionen i landet. Ytterlighetsexemplet är ju frågan om vad en kuppmakare först vill säkra kontrollen över i ett land. Det är militär, media och parlament med regering.

Sedan är det så som du är inne på att media inte kan styra allt. Det finns djupare rörelser i en befolkning än som kan kontrolleras genom de stora megafonerna. Det händer ju med jämna mellanrum som vid Brexit, folkomröstningen om Euron och valet av Trump. Särskilt vid valet av Trump så kunde vi notera att Trump faktiskt bedrev sin valkampanj lika mycket mot media som mot Clinton. Alla de händelserna visar att demokratin trots allt fungerar i vissa lägen.

Avslutningsvis är det också så att man kan inte driva handel om inflytande och ersättning om man troget enbart ställer sig till förfogande för den ena sidan. Då finns det ju inget att erbjuda till den andra sidan.

Som jag uppfattar inlägget så blandas två frågor.

1.) Ägarnas inflytande över det redaktionella innehållet.

2.) Mediernas inflytande över opinionsbildningen bland landets invånare.

Vad gäller fråga 1 så framgår det av den förre chefredaktören Olle Westberg att journalister och andra verksamma i media följer de direktiv som kommer från högre ort. Nedan saxat från sid 11.

Så är det, vill bara lägga till Skottland, deras försök att bryta sig ur UK är kanske den mest hyllade självständighetssträvan sedan Palestina av media.

Ibland kompliceras det hela dock av ägarinflytande som inte direkt följer naturlagarna. LO har ju trots sin relativa litenhet vad gäller aktieinnehav enaamrätt på opinionsbildningen.
....
Alltså... LO påtvingar Aftonbladet bindgalna öppna gränser-lobbyister som Helle Klein och Karin Pettersson, och försöker därutöver ta kontroll över 'sekundärt opinionsbildande' material typ Mellins politiska kommentarer, och på senare år tydligen även nyhetsrappporteringen om man får tro Gerdin. Kan någon förklara för mig varför protektionistiska LO använder sin makt över Aftonbladets opinionsbildning till att bröla ut globalistpropaganda av så progressiv art att Schibsted måste agera broms för att LO inte ska göra om hela tidningen till en megafon för detta?
För mig låter det lika bakvänt som att Yoda skulle använda sin rätt att tillsätta chefen för rebellkommandot och tvinga på dem Darth Vader. Varför vill jedirådet att Vader ska sköta deras PR-avdelning hos rebellerna?

Ibland kompliceras det hela dock av ägarinflytande som inte direkt följer naturlagarna. LO har ju trots sin relativa litenhet vad gäller aktieinnehav (siffran 10% ringer en klocka) ensamrätt på opinionsbildningen.

Alltså... LO påtvingar Aftonbladet bindgalna öppna gränser-lobbyister som Helle Klein och Karin Pettersson, och försöker därutöver ta kontroll över 'sekundärt opinionsbildande' material typ Mellins politiska kommentarer, och på senare år tydligen även nyhetsrappporteringen om man får tro Gerdin. Kan någon förklara för mig varför protektionistiska LO använder sin makt över Aftonbladets opinionsbildning till att bröla ut globalistpropaganda av så progressiv art att Schibsted måste agera broms för att LO inte ska göra om hela tidningen till en megafon för detta?
För mig låter det lika bakvänt som att Yoda skulle använda sin rätt att tillsätta chefen för rebellkommandot och tvinga på dem Darth Vader. Varför vill jedirådet att Vader ska sköta deras PR-avdelning hos rebellerna? Varför stoppar inte LO dit en Widar eller en Westerholm istället för att betala dyrt för att den enda S-märkta rikstidningen ska få socialdemokratin att framstå som att den är vänsterextrem och allmänt mentalrubbad?
Go figure.

Ska väl tillägga att det Rosornas krig som förts inom Rörelsen med dess mänga fraktioner om utopin mångkulturen och migrationen skildrats av Johan Westerholm på sajten Ledarsidorna.se. Han är dock bitvis beslöjad.

De som inte tillhör Rörelsen uppfattar gärna denna som en stor enhetlig monolit som drivs av SOSSAR. Det är dock en felaktig bild. Jag uppfattar numera Rörelsen som en lös federation av krigande stammar som hålls samman av varumärket Socialdemokratin.

Som jag förstått det så är den identitära delen av Rörelsen med rasifiering mm på dagordningen under tryck från de mer gråsosseaktiga, som verkar ha fått övertaget nu när det utopiska projektet mångkulturen verkar förvandlas till en dystopi.

Just det. S är en federation av intressegrupper och jag hoppas att de viktigaste, identitetsvänstern och gråsossarna (som du kallar dem), snart kommer till insikt om att de inte har någonting gemensamt: de har inga gemensamma mål, inga gemensamma lojaliteter och inga gemensamma väljarbaser.

Särskilt vid valet av Trump så kunde vi notera att Trump faktiskt bedrev sin valkampanj lika mycket mot media som mot Clinton. Alla de händelserna visar att demokratin trots allt fungerar i vissa lägen.

Det är en MYCKET intressant fråga. Speciellt om man betänker att Karin Petterson var med och startade tidningen Fokus och var dess chefsredaktör under de första fem åren.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Fokus_(tidskrift)

Aftonbladet av idag är väl antitesen av Fokus. Vad hände? Varför? Hur kunde det gå så illa?
Knäckte valutgången 2010 henne och många andra? För det är någonstans där som allt börjar skeva ut riktigt rejält i Svensk politik.

Jag kan inte låta bli att undra om Sverige råkade ut för enorma påtryckningar från de "Goda" globalisterna Obama och Hillary i samband med Assangefallet, Svensk Palestinapolitik, påstådd antisemitism och "kriget mot terrorn". Obama var en mycket tuff förhandlare. Sverigebilden var väldigt viktig. Det gällde att välja rätt sida för att inte hamna i riktig onåd.
Reinfeldts kroppsspråk när Obama var på statsbesök var mycket märkligt 2013.
Säkerhetsvakt skjuten till döds i Rosenbad och en hög MUST chef som begår självmord under 2012.
Många märkliga saker. Som sammantaget visar ett mönster. Sverige var utsatt för påtryckningar.
Och som det inte var nog.
AKB och Moderaterna ändrar politik mot SD dagen före Trump svär presidenteden.
Givetvis en slump. Eller?

Omsvängningen i medierna kommer på bred front först nu när Obama lämnat makten och man börjar lita på att medierna inte lyckas avsätta honom och få in någon ny Globalist som president.

"Varför vill jedirådet att Vader ska sköta deras PR-avdelning hos rebellerna?" frågar du.

Högst relevant frågeställning och om du kan din Star Wars vet du att Vader var en lovande Jedi som gick över till den onda sidan, kejsarens. För att till slut också gå tillbaka till den goda sidan.

Det är dags att välja sida nu. Också för Svenska medier. Kejsaren är avsatt.

Just det. S är en federation av intressegrupper och jag hoppas att de viktigaste, identitetsvänstern och gråsossarna (som du kallar dem), snart kommer till insikt om att de inte har någonting gemensamt: de har inga gemensamma mål, inga gemensamma lojaliteter och inga gemensamma väljarbaser.

Lite snärtigt om värdegrundsfascismen från mannen som nästan lynchades av värdegrundsfascister för uttalande om att lite farbroderligt tafsande (eller hur det nu var) väl inte var så enormt problematiskt och farligt. Erik Hörstadius i Affärsvärlden.

Och så slutligen ett litet integrationstips.

https://www.affarsvarlden.se/kroniko...egrund-6881988

Gått från allmänt kritisk till skitförbannad, vad det verkar. Heja på.