En efter en tickar de in nu, krönikor och artiklar som reser ett klandrande finger mot Sveriges världsunika invandringspolitik. Och argumentationen bygger på moraliskt klander. Gentemot de öppna dörrarnas politik som fört så mycket elände med sig.
Ingen talar längre om mångkulturens välsignelser. De mångkulturella beskrivs som antingen ömkansvärda offer vilka det är "vår", dvs svenskarnas, skyldighet att ta hand om, eller som problematiker. Inte ens islamofobi får någon framträdande plats i debatten. Mångkulturen är inte längre rolig.
Nuri Kino har länge varit en ropandes röst i öknen. Nu låter han ankarbarnet göra ny entré på offentlighetens scen.
Citat:
Ett begrepp som både använts och avfärdats är ankarbarn. En illvillig skröna för att misstänkliggöra migranter, säger somliga. Men de finns i verkligheten – barnen som används för att hjälpa vuxna att få tillträde till ett land. Och många av dem far illa.
Nuri har träffat en pojke som använts som bricka i asylshoppingen.
Citat:
Han hämtades hit av människosmugglare, men hans familj slapp betala de 20 000–100 000 kronor som andra har fått betala, säger han. I gengäld skulle han, när han fick uppehållstillstånd, ansöka om att två andra skulle få komma hit på anhörigankytning, två som skulle låtsas vara hans föräldrar. Sedan skulle dessa i sin tur hämta hit sina egentliga familjer. Men nu har svenska myndigheter gjort det svårare för den sortens bedrägeri.
Citat:
Han är rädd för att hans riktiga föräldrar kommer att få problem nu när han kanske inte kan ta hit de två personer som ska låtsas vara hans föräldrar. Hans mamma och pappa har nämligen inga pengar att ge smugglarna. Han darrar lite extra och skriver in en ny mening i appen. Den översätter: ”det är maffian, det är som terrorister”.
Jag ringer Kajsa Törnqvist Netz, centralsamordnare mot människohandel på Migrationsverket.
– Jag känner väl till att det förekommer, det här är inte ovanligt. Det är därför DNA-testerna har blivit vanligare.
Men testas alla?
– Det är när misstanke uppstår som man DNA-testar. Om man inte fattar misstanke om att något inte stämmer gör man det inte. Det handlar om kostnader och om själva proceduren.
Citat:
Patrik Cederlöf, som är nationell samordnare och jobbar vid Länsstyrelsen i Stockholm känner också till denna sorts bedrägeri. Han tycker att det nu är dags att internationellt sprida att Sverige oftare DNA-testar så att inte fler hamnar i 17-åringens situation.
– Det måste spridas ganska snabbt att det blivit svårare att ta hit anhöriga, speciellt om de egentligen inte ens är anhöriga.
Att sprida sådan information lär inte bli aktuellt, det vore att göra en SD, eller bespottat Danmarksinitiativ.
Citat:
Lars-Erik Lövdén var regeringens särskilde utredare av fusk i välfärdssystemet vars resultat presenterades tidigare i år. När jag berättar för honom om 17-åringens situation säger han:
– Det där är inget som förvånar mig, så pass luttrad är jag vid det här laget vad gäller den här sortens fusk.
Bland det som utredarna hade till uppgift att titta på och ta fram förslag till var Migrationsverkets fastställning av identitet.
/.../
Under utredningens gång berättar Lars-Erik Lövdén att de fann andra varianter av bedrägerier, bland annat att assistansanordnare knöt till sig brukare i andra länder genom att söka upp och hämta funktionshindrade personer till Sverige.
Det tidigare statsrådet, sedermera landshövding säger sig vara luttrad vid det här laget vad gäller asylbedrägerier. Att i klartext vidimera att även assistansfusk är en gren i det stora asylshoppingbedrägeriet är en ytterligare delikatess på svenskens invandringsrelaterade övermättnadsbord. Barn är också lukrativa handelsvaror för asylmaffian. Och alla, verkligen alla, i Myndighetssverige vet. Ingen har gjort något förutom att smeta rasist/fascist/nazistkorten på alla som ifrågasatt det djupt omoraliska vansinne som pågått i decennier.
Citat:
Per-Arne Andersson på SKL, Sveriges kommuner och landsting, är inte heller förvånad, tvärtom:
– Under sommaren 2015 började det komma många fler barn än tidigare. En tjänsteman i Göteborg kontaktade mig och sade att något var fel, att de fick väldigt många barn dit för att de hade en anknytning där. Det visade sig att många av anknytningarna, precis som tidigare år, inte var korrekta.
Ensamkommande barn och ungdomar hade placerats enligt anknytning, men det visade sig finnas både kriminalitet och annan utsatthet. Kommunerna fick försöka hitta platser och placera om barnen så gott det gick.
– Majoriteten av anknytningarna fungerade inte. I stället handlade det om allt från kriminalitet till prostitution.
Majoriteten av anknytningarna fungerade inte. MAJORITETEN AV
ANKNYTNINGARNA. Detta har man känt till. Men det goda gardet kan fortsätta ljuga för sig själva och andra ett tag till för Migrationsverket för ingen statistik över asylbedrägerier, enligt Lisa Bergman på verkets presstjänst. Inte heller har de regeringens uppdrag att ta fram sådana uppgifter. Det goda gardet behöver sålunda inte tynga sina samveten med vetskap.
Citat:
Regeringen tillsatte i slutet av 2015 en utredning, vars särskilda utredare sedan 1 juli 2017 är Martin Olauzon. Han säger att de har kommit i kontakt med uppgifter från personer som sagt att barn uppger fel personer som sina föräldrar för att dessa ska få komma till Sverige.
– Vi har inte lyft den frågan, den finns inte i direktiven. Men det kanske är något vi borde ta upp och titta på. Vi är ingen migrationsmyndighetsutredning utan en mottagandeutredning.
"Det kanske är något vi borde ta upp och titta på". Ja det är väl synnerligen nödvändigt när vetskap om vad som försiggår finns.
Citat:
Lise Tamm är kammarchef på den Internationella åklagarkammaren. Enligt henne har det funnits uppgifter om personer som försökt få med sig barn från Somalia.
Citat:
I ett delbetänkande till statsrådet Jan O. Karlsson tog man redan 2002 upp vikten av DNA-analyser: ”Kommittén föreslår att det för barns bästa införs en möjlighet att på statens bekostnad använda DNA-analys för att styrka ett påstått släktskapsförhållande som gäller föräldrar och barn.”
Den 10 februari 2003 lät det så här i Ekot i Sveriges Radio: ”Ensamma barn som söker asyl, och som i vissa fall råkar ut för människosmuggling och sexuellt utnyttjande, uppmärksammas just nu vid en konferens i Stockholm.”
Konferensen och utredningen kom till efter att andra undersökande journalister och jag i början av 2000-talet intresserat oss för ensamkommande barn och ungdomars situation. På den tiden placerades de på flyktingförläggningar, Migrationsverket hade ansvar för dem. Många försvann från förläggningarna, snabbt blev det känt att en del av dem hamnat i kriminalitet, till exempel prostitution.
2002 och absolut inget har gjorts för att komma tillrätta med asylbedragarcirkusen. Det är uppseendeväckande, milt uttryckt.
Citat:
Under nästan två år ägnade jag mycket tid åt att undersöka situationen. Statsråden blev mycket förvånade över resultaten. Den 21 januari 2002 sade dåvarande barnministern Ingela Thalén (S): ”Detta chockar mig oerhört, det är en jättefråga. Jag tänker kontakta Rikskriminalen och undersöka saken”.
Thalén höll sitt ord och kontaktade polismyndigheten. Åtgärder vidtogs, men långt ifrån tillfredställande sådana.
/.../
Migrationsverket skriver till mig: ”DNA-analys erbjuds i flera olika ärenden, framför allt för somaliska anknytningsärenden, där styrkande av det biologiska släktskapet (barn/föräldrar) är en förutsättning för att bevilja en ansökan om uppehållstillstånd. DNA kan dock erbjudas för alla medborgarskap som inte har möjlighet att styrka sin identitet (till exempel dem från Afghanistan och Eritrea). Migrationsverket har data/info om DNA-analyser men ingen sökbar statistik.”
Citat:
I september 2015 rapporterade SVT Nyheter Väst att tusentals flyktingbarn kan ha råkat illa ut. I inslaget sade man bland annat: ”Flera personer säger att det finns misstankar om att barnen utsätts för en typ av människohandel, att det är flyktingsmugglare som i en del fall sätter barnen i kontakt med personer i Sverige som ställer upp som släktingar. Men det ska också finnas miljöer i svenska städer där barn som har kommit kan ordna en ”släkting”.”
Citat:
År 2000 släppte det dåvarande invandrarverket Argusrapporten. Henrik Eliasson, handläggare på Migrationsverket, var med i Argusgruppen, som kartlade fusk som kom in via tipstelefon. Bland fusket fanns skenäktenskap och personer som sökte uppehållstillstånd som anhöriginvandrare men som ändå sökte asyl.
”De hoppar av och söker asyl inne i Sverige som en annan person, de har tappat sina handlingar och de kommer till oss och söker asyl, vi vet inte hur de har kommit in, när de har kommit in, de har inga handlingar.
För att minska risken för dubbla identiteter föreslog Argusgruppen att även anhöriginvandrare skulle lämna fingeravtryck för att minska fusket, något som bara asylsökande behövde göra. Den lade också fram flera förslag om sekretesslättnader mellan myndigheter för att göra det lättare att dela med sig av informationen, men intresset bland både politiker och andra myndigheter var svalt. Inget förverkligades.
Svalt intresse från myndigheter och politiker för att säkerställa identiteten på människor som släppts in i landet. Inget förverkligades. Nehej.
Citat:
”Sedan dess har Sverige tagit emot drygt en halv miljon anhöriginvandrare”.
2003 lades Argusgruppen ned.
Åter till den hitsmugglade pojken.
Citat:
Hur många sådana barn som har kommit till Sverige de senaste åren är det ingen som vet, men alla som på olika nivåer är insatta i migrationsfrågorna, vet att det förekommer. Det är en ny sorts människohandel.
https://www.svd.se/nuri-kino-en-ny-slags-manniskohandel
Fy fan.