Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Ehh! Jag tror att skribenten/skribenterna är om inte SD-röstare så i alla fall SD-sympatisörer. Den bär alla Gudmundsson-tecken på att så harmlöst som möjligt sprida information som vanligtvis aldrig når Medelsvensson, utan att riskera brunmålning.
Mycket av det som presenteras i artikeln ses sällan i den vanliga pressen. Den allra tydligaste exemplet på detta är: Att SD nu enligt en del opinionsmätningar kan vara största riksdagsparti har

Finns ingen som helst syfte att explicit skriva ut att SD är störst i vissa opininonsundersökningar (framförallt inte utan att påminna om att just dessa måtningar inte att gå att lita på).

Jo situationen är ju sådan att ett drev från godhetsapostlar i själva verket gynnar (SD) i opinionen. Att inte (M) inser det och positionerar sig i samma läge som (SD) är obegripligt om man ser det som partitaktik främst. Både (M) och (KD) har ett guldläge egentligen.

Det gäller bara att spräcka alliansen och sedan lägga fram populära förslag i Riksdagen och rösta för tillsammans med (SD) för att sedan driva opinion mot (S) och (C) efter att de populära förslagen fällts.

Det enda skälet jag kan se varför det inte görs är att (M) faktiskt inte driver sin nya migrationspolitik på allvar. Partiledningen tror själva fortfarande på Reinfeldt doktrinen om öppna gränser som ett mål i sig.

Jag läser artikeln lite annorlunda.
Ledarskribenten skyller SD:s framgångar på Migrationsverkets agerande. Inte på migrationspolitiken.

Det är antagligen snart den officiella sanningen i alla medier. Migrationsverket kastas under bussen för att rädda politikerna från ansvar för sin förda migrationspolitik inför valet 2018.
Mikael Ribbenvik som tillträdde 19 Maj kanske skyller på sin företrädare och ändrar praxis?
Troligtvis inte då han varit med för länge.

Kanske en liten outsourcing och säkerhetsskandal också i Migrationsverket för att flytta fokus, byta ledning och hitta en syndabock?

Allt är Migrationsverkets fel. Snart i varje MSM.

Ni vet den där omsorgens etnoreciprocitet gentemot majoritetssvenskar med en judisk debattör som avsändare, som jag länge förutspått?

Igår var inte dagen den profetian besannades, utan ytterligare en i raden då Naomi Abramowicz bedriver identitetspolitik med Expressen som plattform. SVT har nämligen ytterligare fokuserat på det exempel på etnisk friktion med invandrade förövare, som väl redan är bäst belyst. Svennehoran väcker fortfarande ingen skyddsinstinkt och är lika osynliggjord som innan. Ingen ska råka illa ut, någon ska skyddas.

Det är denna identitära nyttiga idioti som liberaler som Adam Cwejman och Bawar Isamail i konsekvensens namn borde påkalla och den här tråden som av respektive skribent kallats "högerextrem" och "nazistisk", borde uppskatta - av rätt anledning.

Inte i form av den sant cuckservativa instinkten att uppskatta någon annan grupps upprättelse, utan som inspirerande lektion från Naomi hur det går alldeles utmärkt att tjata, upprepa och inskärpa den egna ingruppens intressen. Hon och Expressen tycker inte det är illegitimt, enkelspårigt, exkluderande eller samhällsfragmenterande att gång på gång tala om vad det förpliktigande gemensamma svenska vi:et ska göra för det egna, exklusiva etniska vi:et. Positiva särrättigheter utan -skyldigheter.

Och för den delen den intressanta iakttagelsen att varken Adam eller Bawar är tillräckligt intresserade av sin förment universalistiska liberalisms hederlighet och principfasthet för att gå till storms mot annat än rasifierad, svensk eller turkisk tribalism.

Anledningen att jag ens kommenterar detta dussininlägg och återkom till herrarnas identitetspolitiskt nyttiga metaidioti, är som ingång till en serie tweets av Julian Assange, där denne upprepar min tes om att vit - i Sverige etniskt svensk - identitetspolitik är framtidens starkaste politiska gravitation. Med hänvisning till USA och Malaysia påpekar han att det normala när en majoritetsbefolknings förlorar sin "supermajoritet" på minst 70%, är att politiken etnifieras med mycket stabila röstningsmönster som följd.

Precis den kontraintuitiva insikten jag försökt förmedla till SD och dess sympatisörer: Visst kan man tala med sotto voce om etnicitet och identitet, som Assange skriver - men att uttryckligen FÖRNEKA existensen av ett organiskt, helgjutet svenskt folk är politisk analfabetism.

Det är inte partiet som försöker hålla ihop ett fragmenterat Sverige som kommer maximera sin väljarbas - utan det parti som bäst representerar och signalerar ett svenskt särintresse, ju mer denna största grupp känner av reträtten från den tidigare ohotade hegemonin.

Vilket återigen är varför den där identitetsjudiska och -kurdiska reciprociteten gentemot svenskar kommer att trilla in som ett cyniskt brev på posten: De skulle vara dåliga tribalister annars. För vi ser ju och lär oss av Naomi att Adam och Bawar talar nys och inte lever som de lär. Bättre då att i snöd tribalistisk beräkning betyga omsorgen om landets största och viktigaste ingrupp.

Och hoppas frågorna uteblir om var den omsorgen fanns tidigare, när det betydde något.

Detta kan mycket väl stämma som ledarskribentens motivation, men blir parodi på opinionsbildning idag. Att uttryckligen tillstå att debatten om ensamkommandes ålder varit en av de viktigaste faktorerna för SD:s tillväxt, är ju att erkänna att media och det offentliga samtalet inte längre betyder så mycket. Det var ju inte där debatten fördes.

Och om detta offentliga samtal inte betyder så mycket - varför ens bry sig om att uttala sig kryptiskt från en av dess mindre plattformar? Det blir till slut som att utöva minutiös vapensäkerhet med en vattenpistol.

Svenskheten kämpar mot den demografiska klockan. Tillråga på allt mot oförvägen, expansiv islam som inte har i sitt DNA att kompromissa. De värdekonflikter som det feministiska västerlandet skaffar sig själv genom omhuldandet av muslimsk massinvandring - och överseendet med framväxten av etniskt grundade parallellsamhällen med skiljaktiga lojaliteter - går inte att jämka. Det är en enkelriktad anpassning [till islam/muslimer] eller ett multilateralt erkännande av civilisationernas kamp.

Patrik Engellau har lyssnat på ett samtal mellan Mark Steyn och Douglas Murray, och tangerar ditt tema:



https://detgodasamhallet.com/2017/08...tal/#more-8709

En variant kunde vara att starta om hela mångkulturdebatten på ungefär samma sätt som den en gång började. Mångkultur var tänkt som skydd mot antisemitism. Nu har vi mångkultur och mer antisemitism än någon gång i modern tid, och det i hela västeuropa. Så illa har det blivit att det nästan är möjligt att sätta likhetstecken mellan mångkultur och hets mot folkgrupp. Vem vill ha ett samhälle där medborgarna är inbegripna i att hetsa mot folkgrupper? Svenskar är givetvis värst, det är underförstått, men mångkulturens övriga komponenter hetsar väldeliga de också. Mångkulturen blev ju aldrig speciellt mångfaldig, om man nu inte ska räkna islams otaliga sekter som mångfald. Mångkulturen kom att huvudsakligen bestå av muslimer och enstaka smärre grupperingar av andra grupper. Tråkigt nog är just muslimer särskilt impregnerade i en ideologi som förbjuder anpassning till andra kulturer. Tråkigt nog bjuder islam i sig sina utövare att bekämpa alla som inte är muslimer samtidigt som de själva enligt sin heliga tro ska dö, eller i varje fall exkluderas socialt, om de avfaller från den rätta läran. Muslimernas särskilda arvfiende är det judiska folket så antisemitismen får de i många fall med sig med bröstmjölken, men alla andra icke-muslimer är också fiender till islam, om än inte fullt så graverande som i fallet med judarna. Tråkigt nog har just muslimerna sin egen obrytbara lag som förbjuder en hel massa av de företeelser som följer av en liberal sekulär samhällsordning av västerländskt demokratiskt snitt. Till att börja med är sådant som frihet (för individen), jämlikhet (mellan individer) och broderskap, dvs solidaritet över klan-, tros- och etniska gränser främmande för den imperialistiska, förment evigt ofelbara, religionen islam. Muslimerna är liksom programmerade att hetsa mot icke-muslimer, kvinnor, homofiler och alla som på något vis inte beter sig halal. Men just mångkulturellt betingad antisemitism utgör nog den bästa fästpunkten för omorientering, understödd av mångkulturellt betingad antifeminism, homofobi m.m.

Ensamkommandes riksföreningsordförande heter alltså nu Fatima? Definitionen på orepresentativt, men det är strategiskt mycket skickligt, särskilt efter de senaste, ej helt stabila, ordförande där minst en var dömd för sexuella övergrepp.

Batiktanterna lär sig hur en slipsten ska dras, skicka fram Fatima, sälj in en ny bild av ensamkommande som inte är med verkligheten överensstämmande: ingen kille, någon som faktiskt kan vara barn, ingen ensamkommandefrisyr. Så kanske svensken accepterar de "ensamkommande barnen" ett tag till.

Svenskheten i politisk och social mening stärks snarare av varje steg visaren tar på den demografiska klockan. Se bara på finlandssvenskarnas etnoidentitära sammanhållning.

Det är Sveriges karaktär som svensk nationalstat som är under upplösning, inte den svenska identiteten i Sverige. Vidare har den extrapolerande trenden mot muslimsk majoritet stora inneboende utmaningar och motsägelser kommande decennier.

Det är inte game over bara för att utvecklingen nått kritisk massa och även vita majoritetsbefolkningar tvingas lära sig hur tribalism fungerar, utan game on.

Den homeopatiska utspädningen av svenskheten potentierar så att säga lösningen.

En generation till och det är för sent att göra något åt saken, då mannakraften saknas. Men det går fort nu. Hoppas att det går fort åt rätt håll bara.

Det finns alltid någon "glömd" grupp, nya "offer" att värna om. Och det bildas alltid nya. Av livets realiteter eller politiska konstruktioner. Ska Sverige vara den ständigt anvarskännande mottagaren och utryckaren? Givetvis blir Sverige mindre och mindre svenskt för varje månad. Optimisten som tar form efter desillusioneringen ser att det inte är en legering av allt lägre karat i smältdegeln att dö för, men en etnisk mosaik med olika hävd och förankring, med somligt värt att slåss för och annat att nogsamt ta avstånd från.

Ensamkommande gifta barn med barn är det nya


https://toklandet.wordpress.com/2017...rn-ar-det-nya/

Ovanstående må vara nyskrivet, men fenomenet är inte helt nytt, vilket en googling avslöjar. Dock kan turen vara kommen att uppmärksamma detta, då så mycket fokus varit på "pojkarna". Barn/"barn" som har barn, en humanitärt uppfordrande bingo. Nu får vi bespetsa oss på de miljarder afrikaner, vars asylrätt vi måste motsvara, de närmaste decennierna. Och jemeniterna, har de fått tillbörlig medial uppmärksamhet?

Det finns ju ingen anledning att på pin kiv vänta en generation eller hamna i minoritet, bara för att motbevisa den tesen. Men poängen är att det inte kommer vara frågan om en sådan linjär utveckling.

Som jag har sagt förut måste den mest svartsynte dystopiker faktiskt vara rätt soligt optimistisk i sin syn på Malmö-Sveriges framtidsutsikter. Att där fortsätter att genereras välstånd och bibehålls stabilitet åtminstone liknande den som lockade migrationen till Sverige från första början. Att det fungerar rätt väl, trots allt.

Annars följer slutsatsen att migrationsströmmarna i förlängningen kommer att vända, oavsett om det är resultatet av en proaktiv politik eller en reaktiv avspegling av en akut eller gradvis försämrad verklighet.

När det inträffar kommer det fortfarande finnas en svensk identitet intakt. Och inte i mindre grad om den identiteten varit nere och vänt i minoritetsstatus, det är ju inte så exkluderande ingruppsdynamik fungerar.

Inte alls! Hade de ensamkommandes ålder och tillvägagångssätt beskrivits i MSM på ett korrekt sätt så hade ju SD:s tillväxt kommit mycket tidigare och mycket kraftigare. Det skulle bli oerhört komiskt att inte erkänna det faktumet när vi har avhandlat ett par tusen sidor i den här tråden på att gnälla på journalister och den katastrof de har orsakat med sin ohederliga agenda.
Om de visade sig vara helt irrelevanta så har vi slösat tämligen mycket tid i onödan.
Dessutom så skulle ju ett erkännande av att det offentliga samtalet och media just nu inte längre betyder så mycket, också per automatik betyda att "vår" sida börjar nå sitt tak.
Det betyder att det var en ganska liten skara (20-25%) som blev tillräckligt upprörda av allt det vansinne (där ensamkommandes ålder bara är toppen på ett isberg) som du och jag vet har förekommit och som vi dessutom kan bevisa.

För att återigen hänvisa till anekdotisk bevisning så saknar stora delar av medelklassen totalt information om vad som pågår eller pågått.

Efter ett samtal med mig (eller med någon av er antar jag) så brukar kommentarerna vara:

- Jasså! Kostnaden för invandringen förra året var dubbelt så stor som UNHCR:s budget
- Jaha 82% av de testade ensamkommande har ljugit om sin ålder
- Visar tysk statistik att asylsökande är 42 ggr överrepresenterade när det gäller gruppvåldtäkter?
- Vad är det du säger. Har c:a 40% i åldern 16-44 utländsk bakgrund?

Reaktionen brukar vara ungefär: DET ÄR FÖR JÄVLIGT! Varför har ingen sagt något?

Tja! Det enkla svaret på den frågan är medias agerande och visar också vilken enorm påverkan den har på folks uppfattningar. Det är sant att det har ändrats en hel de senaste åren men MSM:s påverkan är fortfarande enormt stor i breda folklager. Och som du ser av mina exempel ovan så gäller det även fakta som presenterats under 2016/2017. Folk vet inte eftersom de får så stor del av sitt informationsflöde från MSM.