Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Tja, visst kan de nationella dragen hos ett folk förändras. Men hur sannolikt är det att originalsvenskens ättlingar kommer att konvertera till Islam, tala romani, tugga khat, ägna sig åt afrikansk shamanism, omskära sina barn, ta siesta, sluta ta så allvarligt på att passa tider, klassa hunden som en oren förhatlig varelse etc etc?
Trist nog för nationsförnekarna, kommer naturligtvis ett svenskt Sverige alltid att finnas, trots massinvandringen.
Det kommer att bli många artiklar för den där Hagerman och hennes efterträdare att behöva jobba på...
Lycka till!

Nej men hon presenteras som historiker och det är intressant. Det syftar givetvis till att ge ett slags legitimitet för vad hon har att säga.



Visst, Maja Hagerman är välkänd och hennes dagordning likaså. Men vad är syftet med att publicera artikelserien?

SvD presenterar serien på följande sätt:


Problemet är alltså att det finns de som inte är svenskar. Exakt vad det problemet består i har SvD inte lyckats formulera och göra mer angeläget än det skulle vara om jag skulle flytta till Kina och känna att jag inte var kines.

Hoppet som SvD ger uttryck för verkar inte vara något annat än just det som sticker i ögonen: svenskarna och svenskheten är fortfarande förfärande verkliga.

Men varför SvD? Är det någon spännande sammansättning på redaktionen/ledningen som man borde känna till?

Hagerman påminner om paddan Ann-Charlotte Marteus.


Maja Hagerman
1960-02-03
Journalist, författare.
Född Anna Maria Hagerman i Adolf Fredriks församling, Stockholm.
Dotter till skådespelaren Helge Hagerman.
http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdata...&itemid=263723


Lite info om Maja Hagermans föräldrar:


Maja Hagermans formella utbildning:
"1979 - 1982 studier i främst idéhistoria men också kurser i statskunskap, litteraturvetenskap och ekonomisk histoira. Journalisthögskola med praktik på Radio Dalarna och därefter jobb på Radio Örebro, Gefle Dagbland, Ekot och Vetandets Värld."
ht tp://www.majahag erman.se/maja.html

Tyvärr är det så. Men fakta är fakta: hennes icke vetenskapliga meriter lyser igenom på ett mycket beklagligt sätt. Hon har också fått hård kritik för det. Se här bara:

"Ett av problemen med Hagermans bok är hur hon förhåller sig till sitt källmaterial. Det är inte så noga var hon fått saker och ting ifrån, hon vet redan hur det förhöll sig och nu behöver hon lite trevliga exempel att krydda sin text med. Hon har en litteraturlista och något som skulle kunna kallas för nothänvisningar. En slumpmässig kontroll av hennes referenser visar att hon ofta befinner sig flera steg från originalkällorna. Även om man skriver populärt bör man faktiskt anstränga sig för att följa källorna så nära som möjligt, liksom att praktisera källkritik. (sid 303"

Man vill ju gärna veta varför en person som har bestämt sig på förhand hur det är ska kritisera och problematisera begreppet svenskhet? Jag tycker att man lika gärna kan problematisera problematiseringshysterin och kritisera att kritiken faktiskt sysslar med lögn.

Finns det någonting som det har ältats om inom arkeologin så är det just rasteorier och nationalsocialism. Man har även vridit och vänt på begreppet etnicitet. En av de mest kända verken om just detta är David Lowenthals bok "The Past is a Foreign Country". Titeln är hämtad av L.P Hartleys bok Go-Between som börjar med orden "The past is a foreign country: they do things differently there." Intressant i sammanhanget är att Lowenthal har ifrågasatt flera etniciteter, ofta ursprungsbefolkningar, och deras berättelse om sig själva. Bland annat blev han i stort sett utkastad från Hawaii. Den vite europén går bra att ifrågasätta, aldrig andra. Som vanligt är man inte konsekvent, logiken är kastad på sophögen och man producerar stolt myt efter myt, precis sådant man hade för avsikt att kritisera andra för. Finns det ett ord för den här typen av sysselsättning?

Ja det är ett slags hyckleri. Det kanske är ordet. Hon bland så många andra som ges utrymme i massmedia är hycklare. De säger sig kämpa mot myter och fantasier samtidigt som de själva producerar dem. Kanske skulle man kunna förvänta sig att hjärnor så inställda på avslöjande också skulle upptäcka fantasier och myter också när de kommer från den egna pennan.

Men det är förstås inte allt.

Det material de söker "synliggöra" och "problematisera" går, som du anmärker, inte inte längre att avslöja. De är väl kända och noterade. Enda sättet att använda dem nuförtiden är i politiska syften.

Dessutom kan man som sagt anklaga dessa producenter för inkonsekvens. Men det är givetvis inget som biter på dem; det krävs en ganska grav blindhet/förträngningsmekanism att redan i produktionsögonblicket säga sig "det här blir bra och det står jag för" och sedan släppa texterna till allmän åskådan. Inget i deras inställning förändras av att andra påtalar inkonsekvensen.

Grundinställningen tycks vara att specifika samhällen lider av en bristsituation. Vita (ett svenskt samhälle) samhällen ses som för vita (svenska). Eller mer generellt: vita människor är ett problem. Och med den inställningen så kan man åsidosätta det mesta och låta skaparkraften flöda fritt. Frågan är då bara hur man skall rätta till detta problem.

Hagerman riktar in sig på att fantisera kring arkeologiska fynd och fördomsfullhet (rasism, högerextermism) för att kunna säga att Sverige alltid har varit "blandat". Då kan förekomsten av slavisk keramik bli ett "bevis". Det passar hennes övertygelse. Men "skaparkraften" kan lika gärna ta sig andra former.

Och i detta fantiserande om svenskar och svenskhet är SvD medproducent.

Tidningens ledning, redaktionen och journalisterna måste helt enkelt tycka att det här är "en viktig frågeställning att lyfta fram", som det brukar heta. Man kan dock fundera över vilken den avsedda målgruppen är. Vem/Vilka, av tidningens traditionella läsare, tar sig igenom de här texterna och tar till sig budskapet?

Det kan också vara så att redaktionen försöker göra något åt sin "vita blick".
Ur ett socialkonstruktivistiskt synsätt är media enormt viktiga för produktionen av t.ex. "föreställningen om svenskhet", så det är väl klart att nya SvD ska dra sitt strå till (den nya) stacken...

Vad gäller SvD:s nätupplaga så noterar jag ett antal namn som känns igen från "Quick Response". Dessutom envisas tidningen med att ha medarbetare som filmrecensenten (och vithetsexperten [och kvinnomisshandlaren]) Hynek Pallas, som ofta kan vara väldigt "politisk" i sina recensioner.

Ja, verkligheten är ju rätt seg, och gamla föreställningar och strukturer lever kvar. I del 2 i artikelserien visas att det finns en "folklig/traditionell" föreställning om svenskhet:
"[E]n stor majoritet [gav] en gemensam bild av vad som kännetecknade svenskheten: det typiska utseendet och det typiska beteendet. Blond, lång och ljus; reserverad, ordningsam och pålitlig – ett axplock adjektiv för att beskriva svenskheten."

De flesta brukar nog också, medvetet eller omedvetet, ta med historisk "hemortsrätt" och släktskapsförhållanden, d.v.s. härstamning, i den här ekvationen. Alltså får vi en "prototyp" bestående av härstamning, utseende, mentalitet och beteende, svenska som modersmål, utövande av - eller åtminstone [passiva] kunskaper om - traditioner och sedvänjor, plus diverse andra faktorer.

Denna svenskhet definieras inte i förhållande till rena nykomlingar som araber, kurder, somalier, etc. Däremot bedöms ofta - naturligen - dessa araber, kurder, somalier, etc. mot svenskheten och befinns inte passa mallen. Detta är alltså själva grundproblemet ur ett "progressivt" perspektiv: "ramarna [är] fortfarande snäva vad gäller acceptansen för vad som anses vara svenskt", och det är oacceptabelt nog "normen och majoriteten [som] bestämmer vem som är välkommen in i värmen". M.a.o. ställer normen upp ett antal, mer eller mindre, grundläggande krav på medlemskap, och majoriteten av [ursprungs]medlemmarna följer fortfarande normen. Hemskt! Det här är på samma nivå som när Eli Göndör gnällde över att han under sin barndom upplevde ett "utanförskap" i det att vara den ende som "luktade vitlök" och "inte firade jul". Problemet var inte rasism, inte att han inte behandlades som likvärdig svenskarna (då hade Göndör sannolikt uttryckt just detta), utan problemet var att svenskarna var annorlunda och att Eli inte kände sig delaktig i svenskheten.

SvD gläds dock åt att "föreställningarna om svenskhet utmanas" (av pseudo-akademiker och s.k. etniska aktivister) och anser att "gränsöverskridare" (d.v.s. samma pseudo-akademiker och etniska aktivister, samt nyblivna "svenskar" som känner sig "riktigt svenska" när de "gör en större resa med de svenska passen" "utan att ställas inför långdragna visumprocesser och misstänksamma gränskontrollanter") inger "hopp om att förståelsen av svenskheten är på väg att förändras".

"Lösningen" på "problemet" anses alltså vara att avskaffa normen. Maja Hagerman har talat om att "släppa in nya trådar och väva vidare [på vår "samhällsväv".]", men den "progressiva", kulturrelativistiska, "lösningen" handlar uppenbarligen mer om att riva upp varpen och se vad som händer. Man har en vag tro på att "svenska" institutioner och "liberal värdegrund" ska fungera sammanhållande i den nya "gemenskapen". För den nya "svenskheten", som man vill skapa, är tom och betyder intet (utan några normer och kriterier för medlemskap, saknas både innehåll och relevans i medlemskapet).

Avslutningsvis, om man anser att målet är att "svenskhet" uteslutande ska bestå av ett medborgarskap i staten Sverige där en "mångfald" på "liberal värdegrund" råder; att alla, oavsett härkomst är lika "svenska", och att i princip allt ska betraktas som "svenskt" (undantaget möjligen om det bryter mot den "liberala värdegrunden"), så skulle det ju vara tacknämligt om man vore hederlig nog att faktiskt uttrycka detta rakt ut. Om man nu ändå ska göra en artikelserie om det. Var inte så försagda! [ Det sägs vara typiskt svenskt... ]

Och här kommer vi till det som sysselsätter bl a Göran Rosenberg. Har är en av de som gärna river upp varpen
http://www.jpr.org.uk/news/archive/detail.php?id=116
...men samtidigt är intellektuellt hederlig nog att inse att det är ett stort problem att försöka skapa en "medborgargemenskap" baserad på en samling liberala teser. Han återkommer ständigt till denna "utmaning" och har gjort så i över tio år nu:
http://www.eurozine.com/articles/200...enberg-en.html
Han erkänner i alla fall att det kräver auktoritet, direktiv och energi för att montera ner en gemnskap - kanske den inte var så "föreställd" trots allt?

Globalistliberala Folkpartiet har också börjat sondera terrängen och talat om behovet av ett medborgarskap fritt från folk och historia; eller "emotion, experience, passion and tradition" för att tala med Habermas ord.

Nå, värphönan Maja Hagerman; vem skall konstruera vem här?

Sydsvenskans vinkling på den multikulturella framtiden. "Här är vita snart i minoritet" - om Leicester.


http://www.sydsvenskan.se/malmo/har-...rt-i-minoritet

Jag har varit leicester. Som vanligt berättar Svd inte sanningen. Man satsar enormt mycket pengar på skattefinansierade jobb. Politikerna har hamnat i en cirkel där man måste satsa mer och mer pengar på att skapa jobb som i sin tur lockar ännu mer invandrare. Det är som med bostadsbubblan. Ingen vågar ta steget. När dessutom engelsmännen snart är i minoritet vågar man absolut inte sluta med investeringen. Slutar man nu kommer det att haverera totalt och få stora effekter i hela landet. I Leicester har man lagt ned åtskilligt med olönsamma verkstäder och företag där engelsmän jobbade. Men man satsar alltså miljardtals med Pund på att skapa låtsasjobb till alla dessa invandrare. Det kommer inte att fungera i längden.

Detta var ett lärorikt inlägg, tack för det StuG. Rosenberg vill utplåna svenska traditioner. Folkpartiet vill ha ett medborgarskap fritt från folk och historia. Då så, handsken är kastad, kulturkriget har börjat. Då ska jag genast ge moteld.

Dvs, jag vet redan att kampen står het. Kosmopoliterna vill bortdefiniera Sverige och svenskhet. Glöm historien, se framåt! Skapa samling kring tolerans, öppenhet, demokrati! Nationalism var dåligt det, det ska vi inte ha. Suck. Så där har det låtit sedan 1945. Men jag är av en annan åsikt. Det traditionella Sverige, vår historia, är ännu värd att berättas. På sin tid gjorde Herman Lindqvist ett bra jobb. Nu fortsätts det av sådana som mig som bloggat om Sverige denna vår. Som http://lennart-svensson.blogspot.se/...ge-del-24.html detta om Gustav III:s statskupp, http://lennart-svensson.blogspot.com...ge-del-22.html detta om Karl XI och Karl XII och http://lennart-svensson.blogspot.com...-ii-adolf.html detta om Gustav II Adolf.

Jag skrev om Sverige. Sverige existerar nämligen. Smaka på det Hagerman, Rosenberg och kompani, Dick Harrison ej att förglömma, ni vet han som förnekar att Tacitus sviones och svear är samma folk. Man tar sig för pannan. Min replik kring detta finns iaf här: http://lennart-svensson.blogspot.se/...ige-del-1.html

Kulturkriget rasar. Men jag har historien på min sida, ni har ingenting. Jag är positiv och affirmativ, ni lever i förnekelse. En negativ agenda kan aldrig vinna.

Jag skrev 30 inlägg om Sveriges historia, från Hedenhös till idag. I det sista avsnittet http://lennart-svensson.blogspot.se/search/label/sve utvecklade jag detta hur anti-nationalismen varit rådande ideologi sedan 1945. Istället för traditionell historia och Gustav Vasa och Karl XII har man målat upp Sverige som en progressiv stormakt:

Vi får väl se hur det går i dessa sena tider att skapa ett urvattnat medborgarbegrepp kring anti-vitt självhat, xenofili och kosmopolitism, gärna med nihilistisk, ateistisk prägel. Lobotomism, anyone...?

Artikeln förstörde min lördagsfrukost. Journalisten prisar bl.a öppnandet av ett bibliotek i stadsdelen, inte för att nybritterna där ska kunna låna böcker och putsa sin engelska, utan för att man där kan luncha och....få hjälp att anmäla diskriminering. De vita britter som förekommer i artikeln framställs som illusionslösa, rökare, arbetslösa eller tonårsmammor medan invandrarna har blicken in i framtiden, motiverade och sugna på entreprenörsverksamhet. Men naturligtvis måste miljoner pund pumpas in i fritidsverksamhet och anställande av mångkultursocionomer - annars hade ju kidsen varit ute på gatorna och härjat... Inte deras fel, de är ju bara lite busiga och excitable boys.


Ja, och en av höjdpunkterna i denna skamlighet var när staten vägrade hjälpa till att finansiera bärgningen av Vasa med en enda spänn. Detta kunde väl vara ogynnsamt för evolutionen av Homo Socialdemocraticus Internationales. Det väl alla att Gustav II Adolf var en aggressiv fascist som aldrig fällde en tår för några hungriga och fattiga barn.

Hon är ändå rätt intressant, Andersson. I en elak påskkrönika verkligen totalsågar hon självömkandet och självpåtagna offerroller. Vilka hon syftar på i slutet kan man väl bara spekulera kring, men jag har flera starka kandidater (en betydligt starkare än de andra ).
http://www.dn.se/ledare/kolumner/all...anga-pa-korset