Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Noterar att på eng wikisidan om Popper bok står följande:
https://en.wikipedia.org/wiki/The_Op...nd_Its_Enemies

Varför är jag inte förvånad?
Det är mer troligt att Reinfeldt hänvisar till Soros tolkning av ett öppet samhället än Poppers.
Vad vill Soros? Det två första meningarna på "Open Society Foundations" hemsida om "Mission & Values":

https://www.opensocietyfoundations.o...mission-values

Notera att folket skall välja styre men styret skall hållas i schack av ett tolerant samhälle. Inte folket.

Soros och Reinfeldt vill alltså ändra vår författning. De vill ge makt åt icke folkvalda. Åt lobbyister som ... Soros. Åt kapitalet. Åt mediernas ägare. Åt det mångkulturella kapitalet där Soros är en frontfigur.

Denna makt utövas via medierna. Det är inget mediekrig om mångkultur vi ser.
Det är ett krig om makten som förs i medierna mellan Soros och liknande aktörer och folk och folkvalda. Och där många politiker valt fel sida. De har valt den sida som dagens medier företräder.
Bland annat Reinfeldt.

All makt utgår nämligen från folket.

Vet inte i vilken mån man ska tillmäta poddradio en roll i mediakriget. Men trådbekantingen Malcom Kyeyune, som sedan en tid är krönikör både här och där i etablerad media, siar om framtiden med Markus Allard i deras senaste podcast rörande förorterna och dess befolknings framtid.

Eftersom podcastens tankar ofta återkommer i Kyeyunes krönikor, så kan man liksom få en liten smakbit på vad som komma kan i text genom att lyssna. Man kan alltså lite i förväg förbereda sig på ljuv musik. I korthet uttrycker de att islamisterna inte kommer att komma någon vart. I första hand för att den stora diasporan varifrån islamisterna rekryteras inte har någon ekonomisk positiv påverkan på samhället och att detta gör att det är ganska enkelt att vända i attityd för samhället i helhet. I andra hand helt enkelt för att de islamistiska ledarna är för korkade för att fatta att de redan gått för långt. Det är en grym vidräkning.

Se det som ett lyssningstips: "Kärlek Och Terror" https://soundcloud.com/markus-och-malcom

När Soros säger "civil society" som här nedan "ska hålla regeringsmakten i schack"


så avses med "civilsamhället" subversiva identitetspolitiska grupper som får pengar av Open Society Foundation. Vi har sett via Wikileaks att grupper som Black lives matter, diverse anti-Trump grupper i USA efter valet, och även svenska grupperingar som Expo och grupper som skulle sprida "tolerans" i samhället och påverka valutgången 2014 har redovisats.

http://www.friatider.se/soros-gav-pe...alet-i-sverige

Vidare ses här att agendan är att förstöra nationalstaterna:

https://www.intellihub.com/liberal-m...with-refugees/

Precis samma analys som Ungern gjort, och Soros är hatad i Ungern. Den här mannen står för ren ondska, och svenska grupperingar som tar pengar av den här herren, inklusive Expo - representerar följdaktligen ren ondska.


Inte bara Reinfeldt, utan hela 7K står och skriker "Refugees welcome" och pratar om "civilsamhället", vi ser det i Anna Ardins och Ulf Bjerelds Tro & Solidaritet. Subversiva civilsamhällegrupper, rakt in i S verkställande utskott. S har pratat om "civilsamhället". MP är fast i samma träsk dom med och pratar att "civilsamhället" ska delta. "Orten" svämmar över av civilsamhället modell Soros. Med islamistiska statsbidragsfinansierade grupper som tigrar och Ibn Rushd med kopplingar rakt till muslimska brödraskapet.

Det svenska poltiska etablisemanget är infiltrerat av Soros "öppna samhälle" hur mycket som helst.

Det vore en frisk fläkt om något parti inför 2018 skulle konstatera självklarheten "all makt utgår från folket och vårt parti tar fasta på det och skiter i Soros och det "öppna samhället" som bara är totalitärt". En klar valvinnare 2018. Ta den till banken.

NB: min fetning ovan.

Återstår bara att bevisa *host host*. Ännu så länge är det andra kinden till gentemot muslimer, som ökar i antal och geografisk utbredning, och kräver fler särrättigheter, apartheid.

---

Jyllands-Posten hade en extern krönikörs förfasade alster över Malmö och refererade till Lars Åbergs bok Framtidsstaden:

Triste kendsgerninger fra Malmø


http://jyllands-posten.dk/debat/kron...ger-fra-malmoe


Debattören Eva Selsing i Berlingske undrar om något hindrar Danmark från att gå samma trista utveckling som Sverige till mötes:

Hvad forhindrer os i at ende som Sverige?





https://www.b.dk/kommentarer/hvad-fo...e?referrer=RSS

En friare debatt och en mer sansad skala på massinvandringen är det som skiljer Danmark från Sverige, enligt artikelförfattaren; men att destinationen kan vara lika dystopisk för båda länderna.


Teologen Iben Tranholm i Politiken antar att om en minoritet immigrerade muslimer lyckas hota vår existens, det kanske talar för att vi har tappat anknytningen till vår egen historia och religiositet - detta i ett land utan Alice Bah Kuhnke, Riksantikvarien och en "inkluderande svensk kulturpolitik", samt den möjliggörande offentliga myllan ur vilket sådant ogräs tillåtits ta över politiken och det offentliga samtalet/icke-samtalet:

Islam er en katalysator, der udstiller, hvor svag vores kultur er blevet. Vi mangler argumenter til at gå imod sharia lovene, fordi vi har mistet vores kristne rødder og værdier


http://politiken.dk/debat/kroniken/a...g-v%C3%A6rdier

I USA är inte Gud bortglömd, i åberopandet av nåd och försyn, eller bot. Men samtidigt finns en utbredd, kulturell handlingskraft att agera, vara sin egen lyckas smed. Det syns på individnivå och det syns politiskt - handgriplighet. Deras mångkulturella smältdegel är dock mest en efterhandskontruktion, ställda inför ett mångkulturellt fullbordat faktum. Det kan lyftas fram som ett ideal, som "våra egna" politiker och MSM villigt lapar i sig och slår i huvudet på alla som står ut att lyssna. Verkligheten bakom är som bäst parallellsamhällen och principen leva och låta leva. Som bäst.

Visst. Men det jag främst syftade på är att Kyeyune och Allard uttryckte sig så frankt och gav ,vad som föreföll, välunderbyggda historiska paralleller. Inte säkert de får rätt, men i mediekriget var det ett sällan skådat klarspråk om framtiden. Bevisa. Ja vi får väl se hur det går framöver.

Undrar om Medborgerlig Samling kommer att kunna arbeta sig upp till ett seriöst alternativ för besvikna borgerliga väljare? Den som känner olust inför SD:s bagage får en liknande politik i migrationsfrågan, den som misstror M får lag och ordning, den som vill ha KD:s familjepolitik får det, C väljare får miljöpolitik och decentralisering utan massinvandring på köpet och liberaler får statens kärnuppgifter utan statens långa fingrar in i privatlivet m.m. Antikorruption och återinfört tjänstemannaansvar är tänkt att täppa till de syltburkar allehanda aktivister inom det godhetsindustriella komplexet för tillfället har alla tillgängliga fingrar i.

Hursomhelst, en bra debattartikel av oskar Hagberg:

https://nyheteridag.se/migrationsind...med-guldfeber/

Värt att notera är att Iben Tranholm publiceras i den danska sossetidningen Politiken. Vilket påvisar den milsvida skillnaden mellan svensk & dansk socialdemokrati i synnerhet & svensk & dansk politik i allmänhet.

Iben Tranholm är knivskarp som vanligt, skitsnygg som vanligt & det enda skit man lyckats gräva upp om henne från vänsterpatrasket i Danmark är att hon har låtit sig intervjua av RT vid ett par tillfälle. Några offentliga intellektuella av hennes kaliber finns överhuvudtaget inte i Sverige.

Tänkter inte länka till nåt. Bara reflektera.

Jag läser mest vänstermedia. Inte för att jag håller med om det som skrivs där. Men för att det som skrivs där är det som gäller. På riktigt. Dessutom är vänstertokar ofta bättre på att skriva än liberaler och högermmänniskor, av nån underlig anledning, vilket gör det på ett annat plan än det åsiktsmässiga mer läsvärt.

I vart fall. Inom vänstermedia, där åsikterna är som hos den svenska akademin, där åsikterna är som hos Svenska Kyrkan, där åsikterna är som i Riksdagen, i hela median och hela den viktiga underhållningsbranschen, och till och med i hela 8 (åtta!) partikanslier, har man inte alls gett upp vad gäller mångkulturen.

Det är mångkultur som gäller. Den svenska varianten. Där svenskar inte finns. Det är det som gäller fortfarande. Ville bara säga det. Som den faktiskt allt annat än trötta dödsknarkarkande fascist-nazist jag är. Orka läsa käbblet i liberal media! Har väl mest antagit formen och funktionen hos seriestripparna i de gamla dammiga papperstidningarna. Nåt man kan le en smula åt. En sekund eller två. Och sen gå vidare ...

Vill alltid sätta en rad hotfulla utropstecken så fort någon nämner USA och mångkultur i någon form av stycke som inte tydligt talar om att mångkulturen i USA i är ett enda stort fiasko.

Mångkultuellt faktum. Ett ideal som är helt horribelt med tanke på att det i princip existerar ett allmänt accepterat apartheid i USA där olika folkgrupper ser det som en dygd att hålla sig till sina egna.

Det är inte mångkultur, det är mer likt apartheid. Äkta mångkultur är när människor respekterar olika kulturer och det pågår ett menfullt utbyte mellan dessa där det på naturlig väg uppstår en "win-win" mellan dessa grupper. Inte när de olika grupperingarna 'låser in sig' i olika kvarter och i regel umgås med likasinnade samt när det råder rasismliknande tendenser mellan grupperingarna (oavsett vit, brun, svart, gul, rosa).

På den europeiska kontinenten har vi faktiskt haft vad man kan kalla för äkta mångkultur. Sedan bestämde sig någon satanistdjävul för att mångkultur endast rör utbyte mellan grupper som verkligen inte, under några som helst omständigheter, vill ha något utbyte med varandra. Innan detta hade vi ett långtgående och väl fungerande utbyte med fransmän, holländare, britter, asiater, turkar och t om danskdjävlar.

Annika Borg, möjligen? Även hon prästvigd. Marika Formgren, med integritet, som jagades bort och/eller hoppade av MSM för sin misshagliga berikning genom åsiktsmångfald som utmanade PK-likriktningen i redaktionskorridoren?

Det är tunnsått. Få har helt ren byk, utan behov att [illa förtäckt] rentvå sig likt Ann Heberlein.

Jan Tullberg citerades på tråden den 11/4:

Han presenterade den intressanta idén om metaforen mångfaldens smältdegel som en efterhandskonstruktion, en nödlösning på det redan fullbordade faktumet om den amerikanska sortens mångfald - låt vara segregerad. Eller just därför. Europa, med Sverige i den föreställt humanitära bräschen, har lapat i sig metaforen och gjort den till ett ideal, en överordnad målsättning.

Tullberg verkar inte helt från vettet då med andra ord.

Och ja, det är en intressant idé. Då särskilt med tanke på att det som idag skulle kallas rasism under väldigt lång tid (syftar inte om slaveriet) varit någon sorts default i USA. Redan under migrationsvågorna på 1800-talet var det ganska givet att det uppstod kluster, grupperingar, av människor beroende på kulturella skillnader. Inga konstigheter dock, folk pratade i regel väldigt dålig engelska och det blev rakt av livsnödvändigt att hålla sig till sina egna för att organisera sig i den mån som gick i det kaos som var då.

Att Sverige lapar efter metaforen framstår som ganska löjligt då det inte är tal om mångkultur som på något vis ger skäl för "mång" i ordet. Det rör snarare uteslutande om folk från det sk MENA-området. De asiater och andra folkslag som kommer syns knappt på radarn i jämförelse.

Om man pratar om USA är det inte konstigt att de som bor där blivit tvugna att enas bakom något då det varit en grundförutsättning för att landet överhuvudtaget ska fungera. Detta något som har mindre med nationalitet att göra och som mer rör ideal. "The American Dream" är, om något, ett perfekt exempel på det.

I Sverige blir detta gissningsvis väldigt svårt då det ter sig löjeväckande att MENA-folket skulle enas bakom något som kulturvänstern skulle våga sig på att definiera som en nysvensk värdering. Vad skulle detta vara? Tydligt liberala idéer och fundament som "The American Dream" ligger förmodligen väldigt långt bort.

Idén om folkhemmet kunna vara något. Ja, om nu inte nyvänstern tillsammans med Moderaterna bestämt sig för att avskaffa idén som grundfundament i samhället. Som det är nu har vi inte riktigt något gemensamt håll dit alla drar. Således kan det, precis som du säger, inte uppstå någon riktig mångkultur utan "vi" får helt enkelt acceptera att folk är som de är och att olika grupper förmodligen aldrig riktigt kommer att komma överrens oavsett värdelösa integrationsinsatser där folk ska integreras till något som ingen känner till.

Jan Tullberg är klar i tanken och kan uttrycka sig. Det visade han för en större (?) allmänhet i och med boken Låsningen (2014).

I artikeln i Fria Tider som redan citerats, som vi nu refererar till, så talar han om nationalstaters samexistens, istället för imperier med demokratiskt urholkade medlemsländer. Populistiska demokratier ska tillåtas utvecklas i den riktning de själva (folken i respektive land) anger. Vilken alternativ identitet skulle kunna övertrumfa den etniska, till något slags enhetligt svenskt? Jag kan inte komma att tänka på något. Medborgarskapet? Knappast. Speciellt inte som det delas ut i parti och minut, till kreti och pleti utan det minsta uns svenskhet i sig. Varken språk eller lojalitet många gånger. Definitivt inte sedvänjor och värderingar. Hucklen och handskakningsvägrare... Att kulturradikalt radera/revidera den svenska historien biter inte. Ej heller att låtsas som att random MENA:it eller subsaharier är svensk så fort det första bidraget snillats åt sig.

Något folkhem är det inte tal om. Som bäst samexistens i ett verkligt mångkulturellt samhälle: fragmenterat, parallella samhällen; segregerade, med klanernas och andra kollektivs egoistiska särintressen i nollsummespelets konkurrens. Den svenske statsindividualisten kan visa sig sårbar.

Vilken sorts stat/Leviathan, för att prata med Hobbes, ska hålla det brokiga multikultisamhället på mattan, för att inte sönderfalla i inbördeskrig eller anarki? Kommer en sådan kompromisstat av "samexistens" att kunna vara en populistisk demokrati? Kanske kan etniciteterna och andra identitetskategorier gå samman i block, t ex muslimer vs icke-muslimer... Vi får kanske ett eget konstitutionellt val à la Turkiet med tiden, med drygt hälften för en despotisk pascha och nästan lika många emot. Med den skillnaden att vi har fler etniciteter än Turkiet... What a prospect.