Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det skulle vara av kommersiella skäl i så fall, Lokko kan ju inte tilltala särskilt många i läsekretsen egentligen han är väl mer eller mindre patologisk kommunist. Å andra sidan skiter ju skattesänkarborgare ganska 100-procentigt i kulturdelar så det läser väl inte vad han skriver i vilket fall som helst... De som är smyg-sdare är förmodligen lätt räknade när det gäller betalande.

Jamen riktigt så illa är det ju inte!

Vi får vara rädda, vi uppmuntras att vara rädda, det är bara det att vi ska vara rädda för rätt saker.
Klimathotet ska vi vara rädda för, högerextremister ska vi vara rädda för, är du muslim ska du nu vara rädd för repressalier efter terrorolyckan, och framförallt skall vi vara rädda för det största hotet av allt...SD!

Du glömde Trump. Honom måste vi vara livrädda för! Till och med mer rädda för än för Putins trollarméer. Där hjälper inga nallar och hjärtan inte, utan där måste vi vråla ut vår avsky. Men mot islamistisk terror hjälper nallar och hjärtan.

(I sanningens namn är jag helt klart lite rädd för Trump just nu, eller nja, det är Nordkorea jag är rädd för men Trump känns lite ostadig i relationen till stollarna där.)

Undertecknad är ju oftast den här trådens optimist som brukar göra välvilliga tolkningar av mediakrigets mera diffusa aktörer och blev glad när jag såg att Marcus Birro var med i Söndagsintervjun nu senast.

Jojo tänkte jag, nu har det vänt lite och nu släpps han in i värmen, vilket bakslag för PK-mobbarna!

Ack så fel jag hade, det var helt tvärtom, en ångerfull Birro fick nosen rejält gnuggad i sina felsteg och fick skämmas rejält för sin islamkritik och lunchande med SD-företrädare,

Birro tog skamset avstånd från allt och skyllde på sitt italienska temparement som gör att han saknar impulskontroll samt sin arbetarklass bakgrund och avsaknad av universitetsstudier som gör att han inte vet hur man ska bete sig. Lägg till detta även dåligt självförtroende och familjeproblem så förstår vi hur det kunde gå så illa.

Han tvingades till slut säga att han INTE är Sverigedemokrat varefter tonen i programmet blev lite vänligare och vi fick veta att trots att han nu har lärt sig läxan så vill han ändå vara en visserligen liten men dock kulturens gossen Ruda som även om han vill accepteras på Söder dit han har flyttat tillbaka kommer att säga lite småtrotsiga saker om "kultureliten" som en Knausgård light.

Till detta har han uppenbarligen programledarens tillåtelse av den försonande tonen i rösten att döma, trots allt är ju Birro bara en outbildad uppkomling av italiensk härkomst så en och annan ogenomtänkt dumhet får vi nog vänta oss av Birro även fortsättningsvis men nu kommer han inte att lämna åsiktskorridoren mer. Det står i alla fall klart!
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt...programid=4772

Sällan har jag tappat respekten för någon som jag nu gjorde med Birro, vilken nolla.

Episkt!

Birro har nu alltså konverterat från Bad Cop till Good Cop. Jag undrar vad som fick honom att ta det steget. Om han bor på Söööder så har han antagligen ett makabert bolån som skulle få Schweiz BNP att se ut som fickpengar att tampas med, så bolånetorskar kan inte vara nödbedda när det gäller försörjningen. Jomen, PK lönar sig alltid.

När politikerna ställs till svars (nej, jag förutsätter inte att det händer), förutspår jag denna dialog, som en variant på hur jag i högstadiet föreställde mig rättegångar mot tyskar efter andra världskriget - för jag kan väl inte vara den enda som fått lära sig hur hemskt det var att de blint löd order?

Vågar man hoppas på att ansvarsfrågan även skapar panik för att de innerst inne vet att deras agerande, skulden, inte kan förklaras på annat sätt än ovan?

Den kommersiella delen är lite mystisk. Borde det inte finnas ekonomiska intressen att ta hänsyn till? Jag menar, att SVT kan hålla på och lalla vidare med mångkultur är ju klart, men blir inga ägare i tidningsbranschen lite oroliga över att misstron mot media ökat så kraftigt? Det borde ju vara något som påverkar, men jag har inte sett minsta tendens till något sånt.

Det är lika mystiskt som politikernas hållning i invandringsfrågan. Man har alltid kört med Good Cop-argumentet, d.v.s. att invandring i alla lägen är helt rätt, och oavsett vad invandrarna hittar på så har de alltid rätt och vi svenskar fel. Om man från politiskt håll hade kört med stilen att "vi måste självklart hjälpa människor i nöd, men de som kommer hit ska jävlar i mig skärpa till sig och hålla sig på mattan. Någon större lyx kan de inte räkna med utan får ta det som vi kan avvara. En generös flyktingpolitik ska vi ha, men det blir till att käka gröt på asylboendet tills de hittat ett jobb eller åkt tillbaka hem igen om läget stabiliserat sig."

Hade man kört den stilen så hade Sverigedemokraterna inte varit i Riksdagen idag och sossarna och Moderaterna hade tampats om förstaplatsen som Sveriges två riksbärande partier. I stället har man alltså gått all-in till invandrarnas fördel, oavsett vilken jävulskap och vilka problem de ställer till med. Det har nog lite att göra med en tråd jag skapade om varför politikerna kan provocera oss medborgare och ändå komma undan med det: (FB) Varför provocerar makteliten oss medborgare helt öppet?

Svaret på din och min fråga är väl att de är så säkra på att massinvandringen kommer att fortsätta och att striden om Sveriges islamisering redan är avgjord till politikernas fördel. Ingenting kan längre stoppa "globaliseringen" (host, host), och medierna har säkert också snappat upp detta för dem så glädjande besked. Sviker läsarna är det lätt för politikerna att ge direkt stöd genom någon ny form av presstöd eller indirekt stöd genom svindyra annonser på 4 helsidor i SvD, DN, AB och Exp där det informeras om att Botkyrka bibliotek har ändrade öppettider.

Den här tråden är alldeles för seg. Kalibrera era tankar om mediakriget på att vi snart har inbördeskrig i Sverige. Om blott 7 år är vi 1 miljon fler i landet, och det är inte svenska pensionärer som flyttar hem från Portugal som utgör den "volymen", om hinten går hem och polletten trillar ner. Att tro att Alice Teodorescu ska hinna låtsas vara lätt kritisk mot invandringen i 10 år till innan hon blir lagom kritisk mot den i 10 år till är alltså helt befängt. Fråga er i stället hur hon ska försöka dölja sin vurm för massinvandring om 5 år när vi har hundratals dödsoffer i månaden i raskravallerna i våra utanförskapsområden.

Frågor på det?

Ja, alltså varför ska vi i Sverige acceptera detta, när man verkligen inte gör det i Bangkok, Johannesburg, Dublin eller Hong Kong. Historikern Nial Ferguson har sagt att extrema muslimer är så medvetna om att det enda vänstern bryr sig om är att inte väcka stränga högerkrafter. Spelar ingen roll att islamister så spränger varenda kärnkraftverk i England, det enda farliga som betyder något är rasism.

Det är så uppenbart varför islamister talar om islamofobi. Man använder sig av vänstern för att plantera en slags skuld mot muslimer. Militanta grupper driver det till sin spets. Det var terrordådets syfte i fredags. En ingång till den kristna arvsskulden som vänstern förädlat till en speciell gren, inom t.ex. feminism och rasism, vilket gör att andra grupper får fritt fram. Romer vet så jäkla väl att vi bär på en sådan ångest för nazityskland att man ohejdat kan vandra på tåg och arbetsplatser för att tigga pengar.

Hakelius text är samma retorik som vänstern använde när de sa att det bara är att gilla läget angående asyltsunamin 2015. På sätt och vis är det bra att dådet skedde på en fredag. Det är fredagsmys och alla ska som folk i gemen sätta sig framför tv och se något trevligt och känna svensk gemenskap, typ Skavlan. Nu vet vi att det kan bli kaos och den naivitet som Skavlan förmedlar är orsaken till terrordådet. Alla som uppträder i hans program förmedlar ett narrativ som gör att sådana som terroristen kan sätta sina planer i verket. Alla naturliga försvarsmekanismer om hot ska bekämpas om de strider mot en berättelse om rasism. Men tänk om folk inte längre vill gilla läget?

Birro är väl helt enkelt, för att tala med Paolo Roberto, en syltrygg. Han har ett boksläpp och bedömde väl att slickande av Södermalmsbak var bästa PR-strategin. Kanske säger det en del om de ekonomiska konsekvenser det kan få att gå emot överstprästerna vid kulturelitsgrytorna. Fast samtidigt kan man ju undra om han inte har lite dålig tajming här. Det påminner lite om när Schyffert på 90-talet valde Blur framför Oasis men sedan kom på att han ändrade sig och valde Oasis och sedan blev det ändå Blur som i slutändan var det coola bandet och Oasis töntiga rockgubbar. Ett tidigt exempel på Schyfferts dåliga fingertoppskänsla när det verkligen gäller. Jag undrar ju hur länge det kommer att vara svart att vara PK på det vis som Birro nu valt att vara.

För mig personligen är Marcus Birro höjden av ironi. Jag tyckte länge han var en tönt och ointressant pekoralist, sedan gick han plötsligt emot PK och jag tänkte att jag kanske har fel om honom, har gått och lurat på att läsa någon bok av honom, så kommer detta... Det visar ju att man alltid skall lita på sin magkänsla som hade rätt från början.

Tyckte denna texten tog upp en del intressanta inslag kring debatten om terrordådet


https://www.svd.se/oundvikligt-att-t...et-i-stockholm


"Många uppmaningar sprids just nu om att vi bör fortsätta leva som vi alltid har gjort. Terrorismen ska inte tillåtas påverka oss. Gång på gång slås det fast att det inte går att skydda sig fullständigt från denna typ av terrordåd. Hur mycket vi än skulle vilja. Det är lätt att ha förståelse för dessa budskap. De syftar i första hand till att minska risken att vi drar förhastade slutsatser och agerar i panik.

Samtidigt går det inte att bortse ifrån att de bygger på en form av önsketänkande. Tanken på att allt skulle kunna fortsätta som vanligt, som om inget hade hänt, efter att oskyldiga medborgare har mejats ned av en feg gärningsman i en lastbil, är stötande.

Hur välmenande liknande uppmaningar än må vara så medför de också vissa risker. Upprepas de tillräckligt ofta kan det få den oförutsedda effekten att en känsla av maktlöshet sprids. Terrorn riskerar då att mötas med apati. Om denna känsla tilltar i styrka och vi vänder bort blicken skapas grogrunden för en normalisering av terrorismen. Där avskyvärda dåd inte längre berör och i stället bemöts med ett närmast deterministiskt synsätt. Som om terrorn vore förutbestämd. "

"Det går aldrig att garantera att terrordåd inte kan utföras men detta får aldrig tolkas som att våra insatser är verkningslösa. För det har betydelse vilken beväpning polisen har och hur mycket de övar. Det har betydelse om rättssamhället hindrar samröre och finansiering av terrororganisationer. Det har betydelse om sjukvården är tillräckligt bemannad. Det har betydelse om vi stärker våra gränskontroller och hindrar tillförseln av vapen. Ingen insats kan ensamt stoppa terrordåd från att begås men tillsammans kan många åtgärder stärka förmågan att förhindra och minimera dess skadeverkningar. Det är ytterst en fråga om vilja.

Det finns också exempel på terrorgrupper som tillåtits växa sig starkare och dragit ned hela länder i inbördeskrig.
Historien är full av exempel på terrororganisationer som trott att man haft kniven mot ett lands strupe för att sedan successivt försvagas och falla i glömska. Bara någon dag efter dådet på Drottninggatan lämnade den baskiska terrorgruppen ETA ifrån sig sina vapen efter närmare 50 år av väpnad strid. Det finns också exempel på terrorgrupper som tillåtits växa sig starkare och dragit ned hela länder i inbördeskrig."

"Varenda polis, sjuksköterska och yrkessoldat finns där av egen fri vilja. Ingen har tvingat dit dem. De har själva gjort ett medvetet val att hjälpa till och arbeta för samhällets bästa. Detsamma gäller de som sökt sig till Hemvärnet och de 18 frivilliga försvarsorganisationer som ingår i totalförsvaret. Den dagen deras pliktkänsla inte längre räcker till är dagen då Sverige saknar beredskap.

Förmågan att samarbeta, uppoffra för det gemensamma och organisera oss är svenska dygder som sitter djupt inne. I tider av tragedi är det dygder att både vårda och bejaka. Att terrorismen kommer att påverka oss är oundvikligt, hur mycket vi än spjärnar emot. Den makten besitter tragedins anstiftare.

Men vilka lärdomar vi drar och med vilken kraft vi agerar det kan de aldrig styra över. Den makten besitter bara vi. "

Kan vi vänta oss mer av denna sortens retorik? Som uppmanar til försvar av landet och dess medborgare? Löftens nya retorik är ett annat exempel. Samtidigt är det frustrerande hur långt vi har kvar till att sådana självklarheter blir mitten i svensk politik, men det rör på sig. Artikeln innehåller länkar till hemvärnet och Sveriges 18 frivilliga försvarsförbund, något flashbackare som känner sig manad??

Tråkigt att den typen av uppmaningar ska behöva skickas ut i en debattartikel av en enskild skribent. Det borde stå på varenda löpsedel uppmaningar till medborgarna att engagera sig, gå med i hemvärnet, sök till Polishögskolan, gör gmu eller bli sjukvårdare. Den dagen 10% av Sveriges befolkning börjar strida engagerat för att riksdag o regering ska underställa alla sina beslut medborgarnas intressen, det är dagen en politisk kursomvändning sker snabbare än Fridolin hinner säga främlingskärlek efter ett terrordåd..

Här kommer jag med ett svar ca 100 sidor senare i tråden, men jag tycker att detta är värt att diskutera. Det handlar inte direkt om rädsla eller förakt, utan främst om disgust (äckel). Man vill inte smittas, man vill att samtalet ska vara rent - det är precis det disgust är. Jämför det med nazismens besatthet med raslig renhet - det är samma sak där. Jag tror att detta utnyttjande av människans naturliga tendens att känna disgust är vad som fick människor att kunna göra hemska saker under Hitlers styre. Lika hemska saker kan människor fås att göra om man utnyttjar vår disgust när det gäller åsikter.